Atheena977
Hejsan!
Jag är en "fibrotant" på 43 år som har haft "dyngan" i 13år.
Dom första åren var värst!
Nu har jag lärt mig att leva med det men jag kommer aldrig acceptera det!
Mitt knep för att klara dom värsta dagarna är att jag delar upp mig själv i 2 delar..det är jag (min själ)
och min kropp...Vi har olika viljor, jag och min kropp. Ibland kan vi vara väldigt osams!
När jag har mina värsta dagar så brukar jag säga att munnen funkar iaf 
Lite humor måste man få ha 
Lite annat om mig:
Jag har fyra ungar, varav 2 som fortfarande bor hemma men den ena är väl på väg att lämna boet snart. Den yngsta är 14 och pendlar mellan sin far och mig.
Jag bor i lägenhet sen sommaren -08 å det är INTE kul!
Har märkt att jag blivit mycket sämre sedan jag flyttade hit, man rör sig inte på samma sätt som när man bor på en gård och har sysslor som måste utföras. Man kom på olika knep för att klara djuren men vissa dagar gick det inte ändå...då fick "gubben" rymma från jobbet å tex fixa ut vatten och sånt..
Jag har kvar min 2 hästar på gården, vi byggde ett vindskydd/ligghall åt dom när jag flyttade och det har funkat jättebra! Men jag måste ändå överväga att göra mig av med hästarna då jag känner att jag inte riktigt klarar av att göra det som eg behöver göras. Det tackar jag lägenheten för!