Jag har blivit helt handlingsförlamad!!
Denna väntan och våndan över FK beslut och behandling av sjuka människor.
Jag tar mej inte för någonting för jag har inte ork eller lust.
Jag går upp på morgonen….gör min frukost och duschar (om jag orkar).
Sedan blir jag sittande framför datorn eller tv:n.
Hänger med min son när han ska ut och handla.
Pratar med nån kompis under dagen.
Men mycket mer är det inte.
Känns som om livet tagit paus just nu.
Kommer inte vidare i nånting.
Känns som om man trampar i dy och sitter fast.
Vart tog mitt liv vägen?
Vart tog lusten till att göra saker vägen?
Känner att jag börjar bli arg och bitter på livet och den människan är INTE jag.

Och allt detta pga FK.