Om det går att hitta balansen mellan jobb och fritid är det mest viktiga.

#1: Ja det är ju så.
Jag måste hitta balansen mellan jobb och att få vila.
Inte alltid så himla enkelt det.

Har redan en stressrekation innan jag ens börjat.
Kommer en snabb fläck i ögonvrån men försvinner lika fort som den kommer.
Är inget fel på mina ögon då de kollat upp detta utan det är stress.

#3: Vet du vad det är som stressar för just dig?

#4: På jobbet menar du?
Jag jobbar ju som undersköterska på labbet med att ta prover. Är ganska stressfyllt ofta och mycket spring. Dels att du måste vara fokuserad till 100% på det du gör. Och all social interaktion man har med alla patienter.

#5: Ja, vet du vad kan du kanske minska det momentet.

#6: Det är ju inte så lätt när det är mina arbetsuppgifter.
Vad ska jag minska på?

#7: Något utlöser din känsla av stress?

#8: Ja det jag skrev innan utlöser min stress. Att ha social interaktion och att behöva ha 100% koll på vad jag gör.

Puhhh….kände mej överkörd av ett tåg i går eftermiddag och kväll.
Mådde inte alls bra.
Den lilla energi jag hade försvann på en halvtimme på jobbet…sen gick jag enbart minus.
Den lilla energi jag har använder jag oftast till att försöka ta hand om mitt hem.
Vart ska jag få den ifrån numera när jag nu redan ligger på minus??
Jag ska kämpa….tänkte ge detta två veckor..om det under den tiden inte blir bättre så kommer jag säga ifrån.
Detta spring, sociala interaktionen, 100 % koll på vad jag gör tog på mina små krafter.

#10: Vad jobbigt.

Tanklen var att jag skulle börja återgå till jobbet i början på Maj, men det gick inte alls. Stressen och ångesten ökade som satan och jag dök i måendet, så läkaren förlängde min sjukskrivning till den 18 Maj. skall träffa henne nu den 13 och då skall vio se över hur vi skall gå vidare.

Jag har pratat med min chef och begärt omplacering, men de är inte så villiga att släppa mig, eftersom jag har specialkompetens.

#11: Åh fy vad jobbigt.
Vet ju hur det är. Det startar något i kroppen.
Och när man vet hur stressigt det är på jobbet redan.
Min enhetschef sa till mej att det är MYCKET lugnare nu.
Men shit!!! Det är tvärtom då de lagt en massa annat på oss undersköterskor som sjuksköterskorna gjorde innan.
Och nu är det så att jag kommer vara ensam undersköterska minst 6 veckor framöver då den andra ska opereras och inte får jobba.
Blev skit redan i fredags då jag hux flux stod där ensam på labbet. Utan fungerande SITH-kort.
Och vad händer??
Läkarna kommer med minst 5 patienter under 40 minuters tid.
Så jag fick springa ut till receptionen för att få ut etiketter till provrören hela tiden. Det är JUST DETTA jag ska undvika.
Efter 1 timme kom sjuksköterskan tillbaka som lämnade mej helt ensam.
Tack för den liksom.
Jag fixade stressen men hade så ont i kroppen så jag kunde knappt gå därifrån sen.

Nu under helgen har det kännts som om jag är på väg till ruta 1. Utmattning, ångest, oro, yrsel. Kan vara uppe i ca 30 min sen får jag lägga mej.

#12: Ja, det är pissjobbigt. Jag vill inte, jag orkar inte, så jag hoppas att min läkare förstår det och ser till att jag slipper gå tillbaka till avdelningen. Rehab koordinatorn förstår mig helt, så hon skall också försöka ligga på. Men läkaren måste också vara med på det.

Men varför tar de inte in vikarie om den andra skall vara borta i 6 veckor 😲 Ni brukar ju uppenbarligen vara två, och det är väl förmodligen för att jobbet inte kan göras på 1 person. Och varför i helskotta fixar de inte så ditt SITHS kort fungerar.

Hoppas att FK och alla andra inser att du inte orkar detta.

#13: Ja jag hoppas de inser att du inte kan.
Här är det mer tvärtsom att min rehabkoordinator inte begriper. Min läkare är mer tveksam till att jag ska arbetsträna och nu när jag skulle så sa han att allt måste gå låååångsamt och försiktigt. Annars dippar jag.

Jadu…att sätta in en SSK på labbet fungerar inte. De är bokade på annat och sticker iväg. Men jag ska prata med enhetschefen om detta. Ska dte vara så här så pallar jag inte.
Då får jag säga upp mej och söka andra lättare jobb…men vem tusan vill ha en som är sjukskriven och utarbetad?
Och mitt kort får de bara fixa idag.
Jag har varit totalt slut i helgen. Kunnat vara på benen max 30 minuter åt gången.
Hemmet blir lidande. Ska det vara så här? Att man ska jobba 7,5 timmer per vecka och sedan bli liggande på sin fritid?

#14: Helt sjukt. Finns det inte möjlighet att du kan arbetsträna på annat, lugnare jobb istället för labbet, som ju kan bli väldigt stressigt periodvis ?

#15: Nej.
Vi snackade om receptionen men det är lika stressfullt det också.
Och det är jättejobbigt när man hör dåligt även med hörapparater i.
Dels har vi rätt många som är papperslösa och det är en jäkla procedur att registrera de.
Jag pallar inte med att lära mej helt nya krångliga saker.

Fan vad jobbigt 😞Hoppas det löser sig.

#17: Jaa…jag hoppas det också.
Och att det löser sej för dej också.
Så här kan vi inte ha det.

#18: Vi får se hur läkaren resonerar idag när jag skall dit.

#19: Jag håller mina tummar för att han förstår.
💖

#19: Vad sa din läkare idag?

Hon var jättebra och förstående. Hon vill gärna att jag skall arbetsträna, och det har jag inte så mycket emot, bara jag får de anpassningar jag behöver för att fungera.

Hon var helt inställd på att jag INTE skall tillbaka till avdelningen, utan vi skall hitta en annan lösning. Jag blev sjukskriven en månad till, så de hinner rodda i vad vi skall göra. Hittar de ingen lösning innan min sjukskrivning tar slut, så blir den förlängd.

#22: Men vad skönt att hon lyssnade.
Och att de förstår.
Jag tror att när man själv vill testa saker så är de mer positivt inställda till en.
Hoppas nu att de kan hitta en plats för dej att vara på.

Jag var hemma igår från arbetsträningen. Fick en sån jäkla migrän som jag inte haft på 2 år nu. Nu kom den tillbaka.
Meddelade chefen på jobbet och min rehabkoordinator. Känns som om de blir sura på en då man bara får korthuggna svar.
Men jag har faktiskt all rätt att vara hemma när jag känner att jag måste.
Det känns som om de tror att Japp…nu är hon tillbaka så då kör vi på.

På fredag såg jag att jag ska vara ensam på labbet….öhhhh???
Får jag lön för det? Nääää…

Om ni är två med likadant jobb, kan inte den ena springa medan du sitter kvar och jobbar med det som är lugnast?

#24: Ja jag ska prata med min chef om detta. Vi ska ju ändå få till ett lönebidrag.
Trots mina få timmar så borde det ju ändå underlätta för den andra.
Hon får ju ändå göra "mina" arbetsuppgifter sen när jag inte är där.

Jag har följt med lite i den här tråden och hoppas det går bra med arbetsträning för er båda Mia och Draken att det fixar sig och ordnar sig så ni får möjlighet till återhämtning samtidigt som ni arbetstränar 😎

Jag har haft kollegor som arbetstränat av alla möjliga orsaker allt från operationer sjukdomar utbrändhet arbetsskador onda ryggar nackar ja allt möjligt och dom sa samma sak hur svårt det är och kräver en enorm kraft att återgå i arbete.

En av dom valde en helt annan väg där arbetsträningen inte skedde på den ordinarie arbetsplatsen och genom det kändes inte samma press eftersom det var en helt ny plats med nya uppgifter medan en arbetsplats man är van att jobba med full kapacitet lätt gör att man ändå dras med i stressen fast man inte ska.

Kan det vara något att arbetsträna på en helt annan plats än den ordinarie ? en tanke bara som for igenom mig och den personen arbetstränade i minst ett par år minns inte exakt men länge var det och lyckades komma tillbaka så sakteliga i sitt eget arbete med tiden.

Jag håller alla tummar och tår för er båda två 👍😎

#26: Jag har inte kommit ut på arbetsträning än. Skulle börja den 19 Juni, men det sket sig. Så jag blev sjukskriven till sista Augusti. Jag, min rehabkoordinator och läkare skall försöka klura på hur vi skall göra med mig. Kommer förmodligen inte klara av att gå tillbaka till min avdelning.

#26: Jag har arbetstränat på annat för snart 2 år sedan. Gick inte alls då min stress körde igång. Just pga allt var nytt, nya kollegor osv.
Kände att jag ville arbetsträna på mitt befintliga arbete där jag känner allt och alla.
Nu efter ett par månader i det så kan jag hantera min stress på ett annat vis än innan.
Och vi är nu två uskor.
Men….sammantaget så blir jag bara tröttare och tröttare. En utmattning som inte går att vila bort.
Jag har så ont så jag knappt kan gå vissa dagar och får en slags utmattning i hela kroppen där jag blir muskelsvag.

Har märkt skillnaden nu när jag varit ledig 3 dagar i stöten. Jag mådde mycket bättre. Sen när jag nörjar jobba igen…framåt tisdagen…så kommer detta snabbt som blixten tillbaka.

Usch, så ledsamt detta med sjukskrivningar, arbetsträning och hela den biten. Önskar er verkligen det bästa men vet vilket helvete det kan vara. ❤️

#28: Vad säger din läkare om detta då ? Det är ju helt klart olämpligt att du skall behöva gå och må så här 😥

#30: Min läkare säger ingenting. Jag meddelar min rehabkoordinator och hon skickar det vidare som jag meddelar henne, till min läkare.
Hon säger att det kan vara så nu i början av min arbetsträning att jag faller ner i sämre mående men att detta kommer gå över.
Jo pyttsan!!! Jag känner min egna kropp och tecknen på försämrat mående.
Vissa av symtomen hade jag innan jag sjukskrev mej på heltid för 2½ år sedan.
Och dessa avtog mer och mer precis innan jag skulle börja arbetsträna.
Nu har de som sagt så smått börjat komma tillbaka.
Men inte ett ljud ifrån min läkare.
Han var inte ens med på sista mötet vi hade med FK. Jävligt dåligt!

#31: Men vad sjutton, när man inte ens har en engagerad läkare…😐
Försäkringskassan är tillräckligt att stångas mot ändå, även om man har full uppbackning med läkare, arbetsterapeuter och så vidare.

Det låter lite menlöst men är inte tänkt så, hoppas att du kan få lite sol och energi nu på sommaren i alla fall. Flera av de jag känner med fibromyalgi tycker att det lindras lite av värmen (eller kanske snarare att det blir ännu värre på vintern. 🤕)

#32: Han var engagerad innan rehabkoordinatorn trädde in.
Hon säger att under "alla hennes år" så har INGEN fått sjukersättning.
Jag sa till henne att jag vet flera som fått det och då blev hon tyst.
Jag vet inte om hon "kör" över min läkare.
Litar inte på henne.
Hon säger alltid också att jag ska leva i nuet när jag börjar prata om att jag kanske inte ens klarar 25%. Men själv drar hon iväg och tjatar om att snart kan jag jobba mina 6 timmar.
Jag sa till henne att det kravet vill inte jag ha på mej.

Är så trött på att slåss emot alla.
Men jag kämpar. Jag VILL ju verkligen klara av att jobba 25%.
Detta blir 7.5 timma per vecka. Jag jobbade 2 timmar 5 dagar i veckan innan.
Men sedan ville jag testa att jobba 2 timmar månd, tis och torsdag. Vara ledig onsdag och jobba 1,5 timma på fredagen.
Märkte genast en märkbar försämring.
Så jag kanske ska jobba 1,5 timma per dag i 5 dagar i stället för att må liiiite bättre.

Jag blir sämre av värme och tål inte solen. Har blivit värre och värre varje år.
Mår bättre när det är lite kallare.

#32: Uppbackning av arbetsterpet har jag inte heller. Jag var hos en 3 ggr men sedan säger de bara att de inte kan göra mer.
Likadant vid sjukgymnast.
De säger att denna värken inte kommer bli bättre. Och jag vet ju redan hur jag ska leva med den. Det är snarare FK som inte fattar att jag har mycket svårt för att jobba med denna värk.

#31: Men vad f*n 😡