Försvinner känslan av utmattning med tiden?
Vet inte riktigt hur jag ska formulera mig.
Men som titeln lyder, denna trötthet..
Jag försöker verkligen göra mitt bästa och ta hand om mig själv. Har kommit igång med träning tillsammans med en sjukgymnast, får övningar av honom som jag gör hemma. Har även fått i rutin att cykla på en motionscykeln 4-5 dagar i veckan och är helt ärligt stolt över det.
Det går inte alltid fort men jag är glad att jag hitta en fysisk aktivitet jag lyckas göra till en rutin.
Jag börjar nu däremot känna mig ganska deprimerad. Äter antidepressiva sen tidigare för att ”motverka” depression.
Känns nästan som att sinnet och kroppen bråkar med varandra.
Jag kan inte låta bli att känna mig patetiskt och sakna den sportiga tjejen jag var tidigare. Jag är 30 nu.
Jag vill vara glad och positiv..
Har inte riktigt någon att dela dessa tankar med. Jag vet att jag inte är ensam men jag känner mig ensam och missförstod.
Jag känner mig helt ärligt sämre än vad jag gjorde för ett år sedan.
Vill gärna höra andras erfarenheter/råd, hur man kan hantera tröttheten
Är det den fysiska tröttheten du menar eller mentala? Eller båda kanske?
Främst den fysiska, men på senare tid har jag besvärats av pms. Har nu blivit mer mentalt trött och är väldigt skör.
Har precis höjt Setralin(anti depp) från 100 mg till 150.
#3: Setralinbehandling är knepig - det krävs lite för att påverka balansen i hjärnan så du kan uppleva både insättningsproblem och utsättningsproblem.
Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.
#2: Efter höjning av sertralindos, så mår man oftast sämre innan man mår bättre, det gäller f.ö de flesta psykofarmaka mot just depressioner.
Gör inte mer än du absolut måste, vila mycket och låt tiden jobba för dig. Det kommer förmodligen bli bättre med tiden.
#4: Ett tillägg är att lyssna på kroppen.
Du vet säkert varför du hamnade i utmattningsdepression så du behöver se över hela din livssituation.
Jag förstår att du kämpar emot tröttheten men tänk att tröttheten är en signal från din kropp att du måste dra ner på allt.
Just nu är din vilja starkare än vad din kropp är - många med dig har hamnat där och det tar tid att komma tillbaka.
Önskar dig lycka till på din väg tillbaka - och var snäll mot dig.
Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.
#5: Ja, jag vet att du har rätt i det. Tålamod är dessvärre inte min starka sida. Har gråtit så mycket sen detta år började och kan inte kontrollera det. Vet inte alltid varför men vet att jag blir mer känslig när jag sover dåligt.
Jag har knappt lämnat sängen på 5 dagar nu. Det är ovanligt för mig.
Min sambo har diabetes typ 1 och varit fram och tillbaka på sjukhus, jag har varit den som hittat honom dålig och behövt ringa ambulans. Psykisk stress och oro kan påverka till det värre?
#7: Absolut kan alla stressituationer ge en negativ påverkan.
Jag brukar mentalt tänka att den som hamnat i ett utmattningsläge har blivit allergisk mot stress, jobb eller egentligen orsaken till utmattningen.
Stress är bra för oss men det ska vara i rimliga proportioner.
Du behöver en samtalskontakt så du kan bena ut hur du ska förhålla dig till händelser i framtiden men även att dra gränser till andra.
Din sambo behöver ta ett eget ansvar för sin sjukdom möjligen med stöttning från dig men inte tvärtom.
Mycket lätt att säga - och man kan inte alltid förutsäga framtida händelser.
Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.
- Redigerat 2024-04-14 09:31 av Pyttelite
#8: Tack. Jag försöker intala mig själv att det är okej att vila och att lyssna på kroppens signaler. Är dock så trött på att vara trött, känns aldrig som jag vaknar utvilad.
Förstår precis hur du har det.
Jag har fått min utmattningsdiagnos ihop med min Fibro.
Jag hade mycket svårt att hantera detta i början, för några år sedan.
Men ju mer tiden gick så har jag börjat lyssna mer på min kropp och mitt huvud.
Hur allt hänger ihop.
Stressar jag så får jag mycket mer yrsel och huvudvärk.
Gör jag sånt som jag får ont i kroppen av kommer både yrsel och hjärntröttheten.
Nu äntligen så börjar jag få lite rutin på allt.
Några dagar i veckan så gör jag det jag måste göra. Och då känner jag av mina problem.
Då tar jag lika många dagar då jag absolut inte gör ett skit mer än att tex ligga och titta på nån serie, pratar med folk via nätet, m.m. De dagarna tar jag mej verkligen tid att bara vila och göra det jag vet att jag mår bra av.
Och jag har märkt mer och mer hur utmattningen lägger sej.
Det tar tid innan man kommer på hur man ska göra. Det som passar mej kanske inte passar dej.
det är så himla individuellt.
Och de dagar man absolut inte ska göra någonting på…där måste anhöriga också förstå att man behöver det.
I början fick jag dåligt samvete för att jag bara latade mej…men detta är ett MÅSTE. Och det handlar absolut inte om att vara lat.
Så lyssna på din kropps och hjärnas signaler. Dessa två hänger ihop.
#9: Det där med sömn är ett eget kapitel - själv har jag haft problem med sömnen i princip från det jag var liten.
Vissa saker är lättare att fixa - dygnsrytm - fixa läggtider - skönt sovrum osv.
Andra saker är det knepigare med - bara för att man sover 8h innebär det inte alltid att sömnkvaliteten är god.
Det kan bero på massor av saker - själv har jag då använt minimal dos av sömntabletter för att ”sova ikapp” sedan har jag slutat men kan komma till samma läge igen.
Sen kan det ju bero på händelser att man sover dåligt - man är ledsen eller blivit illa eller felaktigt behandlad eller bara orolig. Då är det inte bra att ta till sömnmedel utan det bästa är att reda ut problemet som gör att man inte kan sova.
Det finns oxå ett annat tips och det är att vara fysisk aktiv - det är jättebra att du kommit igång med cykling.
Sedan är långsamma promenader i naturen läkande - att bara gå och observera utan att tänka på att konditionen ska förbättras är ett sätt att hämta kraft.
Sänk kraven på dig själv och jämför inte med andra eller hur det var innan utan se bara till dina förbättringar även om du tycker att de är små så räknas dom - jag lovar!
Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.
- Redigerat 2024-04-14 12:37 av Pyttelite
#9: vid utmattning och ofta vid depression är det så, man känner sig konstant trött även fast man sovit, det är först när du återhämtat dig något som du kan börja känna dig lite piggare. Nu när det är som värst för dig så ska du vila både kropp och hjärna, det tar tid att hitta sin balans och tyda kroppens signaler. Det kan vara bra att prata med någon inom vården som kan hjälpa dig med vad du behöver göra, hur man ska lägga upp det osv, när man är trött i kropp och själ kan allt kännas övermäktigt och det i sin tur orsakar mer stress.
En sak jag funderar lite på är om du tex aktivt vilar när du vilar eller om du bara tror att du vilar. Att man bara går runt och "såsar", alltid är seg osv kan istället för att ge vila stressa både kropp och psyke även om det känns som att man inte gör något. Att tex meditera och köra annan aktiv vila (yoga, stretching, basal kroppskännedom mm) där du faktiskt fokuserar enbart på vila och återhämtning kan göra de stunderna mer effektiva och alltså ge dig en större positiv påverkan än att du bara hgår runt och "inte gör något" (missförstå mig rätt).
En annan sak, du säger att du aldrig vaknar utvilad. Hur har du det med snarkningar eller andningsuppehåll i sömnen? Ett tecken på just snarkningar och/eller sömnapne är att man aldrig vaknar utvilad.
Det är absolut inte så att jag menar att det bara finns såna förklaringar på din utmattning och dina problem, men det är sådant som man ofta missar när man har depression, psykisk ohälsa och andra diagnoser som lätt kan "maskera" andra problem. Ofta har man ju inte bara ett problem utan flera som samverkar, och det är viktigt att man försöker ta hänsyn till så många faktorer det bara går.