Jag har nu fått en Rehabkoordinator på min HC.
Känns på sätt och vis ganska skönt då hon samordnar allt nu.
Hon fixar så jag får de remiss till de instanser jag behöver gå till som skulle ha gjorts för länge sedan.
Men bättre sent än aldrig.
Beroende på resultatet av dessa ska ska vi se om jag kan jobba iallafall 25%.
Jag vill ju detta själv också så hoppas på att det går.
Får sedan ansökan om om sjukersättning på eventuellt 75% eller som minst 50%.
En remiss är till sjukgymnast som jag vet inte kommer att lyckas.
Remiss till smärtrehab i Västervik tycker både hon och min läkare inte är lönt.
Där har det slutat så många bra läkare och det är inte en utredning på vad jag klarar av eller inte i arbetslivet utan mer att kunna lära sej leva med min smärta.
Så hon fattade inte varför FK envisas med detta då det inte komme ge något.
Hon tyckte det räckte med utredningen i Värnamo som är gjord 2 ggr.
Men men…jag gör den som sagt så FK blir nöjda.

Men vet inte…ibland känns det som om man inte blir trodd när man inte mår bra. Det känns lite nu som om "nu ska vi sätta igång med alla remisser så ska hon snart kunna jobba som vanligt igen".
Jag vet ju att det inte går. Men jag kommer göra allt de säger åt mej att göra så får de se hur det går.