Jag känner igen det du beskriver. Har fibro, cervikal spinos som jag opererat en gång där jag stelopererat två kotor men hade även pålagringar på de kotor som ligger närmast. Jag har nu sedan ca 1 år tillbaka börjat domna bort i benen på samma sätt som du beskriver och kan bara gå ca 200m innan benen "försvinner" och jag måste sätta mig eller lägga mig för att det ska släppa. Har gjort MR igen och har fått svar att jag ska få komma till en ryggspecialist. Fick nya värktabletter Voltaren som jag ätit i flera månader och som slutade i ett blödande magsår och besök på akuten. Jag var till läkare före jul, gjorde MR i jan och börjar faktiskt ge upp… Har du opererat ditt förra diskbråck eller vad gjorde då åt det?

Juli64 OJ! Låter inte lätt, så jobbigt du måste ha det 😕 men ge inte upp vad du än gör utan kämpa än hårdare ring om och om igen och var som en böld på dem. Så sa min chef till mig och även receptionisten på vårdcentralen sa att det bästa är att ligga i som en iller till det händer något för annars tar de en inte på allvar tyvärr 😡

Då jag hade en så lindrig form med diskarna klämda mot varandra med en nerv i kläm sa de att själva operationen skulle bli jobbigare än vad jag hade det. Däremot kunde det bli en operation om diskbråcket skulle bli värre.

Nu har jag snart varit hemma en vecka för att vila upp min nacke och alla muskler som blivit som stenstoder av alla spänningar, det lutar åt att vårdcentralen får sjukskriva mig nästa vecka för jag vill inte ha tillbaka det som nu lugnat sig (stel och värk än) sedan denna enorma trötthet av att ha ont är ju inte mänsklig 😕

Lycka till med allt och många kramar och tack för att du delar med dig 🤗