Det första jag tänker är att du bör ta upp detta med din läkare så du kan trappa ner på medicinen på ett trygt och säkert sätt. Mycket konstiga saker kan hända om man slutar med mediciner av denna sort på fel sätt, så jag tycker absolut du skal ha med dig din läkare i detta.

Mycket väl kan det vara du känner smärtan bättre vid nedtrappningen och efteråt för att kroppen inte är van vid att känna den lika bra, men det kan ju vara du kan få byta ut den med något annat, och även det måste ju vara i samråd med läkarn!

jag har försökt sluta med tradolan retard som jag tar morgon och kväll, eller åtminstone hålla upp ett tag med medicinen så att den kan börja hjälpa igen, men jag blir deprimerad och trött och får mera värk. jag tror att man måste trappa ner under lång tid.

Kontakta din läkare och förklara läget!

OxyContin är ju långtidsverkande, samma substans finns även i OxyNorm som är korttidsverkande. Kanske är som så att du till en början ska byta ut OxyContin mot OxyNorm. Men detta vet nog din läkare bäst hur man ska göra med.

Tycker att det är oerhört starkt av dig att ha trappat ner såpass på egen hand! Bra gjort!

Jag tror inte att OxyContinet i sig ger dig så mycket trötthet. Där tror jag mer att smärtan gör dig trött och fibron.

För att gå med ständig smärta tröttar oerhört mycket.

Sen ska du absolut ha hjälp av din läkare för att trappa ner medicinen. Att du får besvär kan bero på att du går för fort fram.

Det tar tid att börja med denna medicinen och det ska ta tid att sluta med den. Så be din läkare om hjälp.

Det tycker jag man ska göra med alla mediciner man ätit under en längre tid. För vad det än är för sort så blir kroppen van att få detta i sig. Att sen sluta gör att det saknas i kroppen

Tack alla för stöd Igår var jag till min läkare på smärtrehab och vi tog upp det med min sista tablett och hon sa att det skulle inte vara något problem att ta bort den nu, för det var så låg dos. Så nu är det första natten jag sovit utan oxycontin och jag är så glad!

Men det snurrade vilt i kroppen, så jag tog faktiskt en stesolid för att lugna ner det hela. Men jag kände att huvudsaken att jag blir av med oxyn!

Vi disskuterade även andra mediciner som smärtlindring och hon tyckte att jag skulle prova lyrica, bara en låg dos till natten. För jag vill INTE äta den om jag ska gå upp kilovis i vikt, orkar inte! Har tillräckligt jobbigt med att försöka att gå ner.

Sen pratade hon om cymbalta. Den sa hon att man inte gick upp i vikt av. Men då måste jag byta ut cipralexen mot den och vi skulle ta det senare isåfall, nu är jag lite för skör.

Låg inne på psyk för några veckor sedan, 6 dagar. Jag mådde så in i bombens dåligt, bara grät hela tiden. Verkligen längst ner i ångesthålet men jag har kravlat mig upp en bit nu! Och så skrev hon ut ett plåster, bedövningsplåster, som hon sa att jag kan sätta där värken är som värst och det är ju min nacke och mina axlar. Jag kan ibland inte ens ha BH för det värker då hela vägen upp i nacken, hela axlarna, huvud och allt blir olidligt och ändå så kan man  ju inte vara utan BH. Så antingen gå ner i vikt eller göra en bröstförminskning! Det sistnämnda tycker jag inte låter så trevligt.

Men nu hoppas jag iallafall att jag ska klara det här utan oxycontin. Kroppen min är nedbryten av smärta idag, känns som om jag ska bli galen. men det är ju som det är. Men ändå så finns ju denna lilla glädje: första natten utan oxycontin

Kram på er! / Lilli

Hoppas du fixar det.. tror jag säkert du gör!

Du verkar ha ett gott stöd från din läkare också 

Själv använder jag i stort sett aldrig BH längre. Inte gjort på länge….

Det gör för ont helt enkelt. Och, ska väl tillägga att jag har passerat den tiden då man kunde komma undan att vara utan *S*

Får stå ut med svamp o sår under istället… gör iaf inte lika ont som att ha bh på !

Har aldrig fått någon respons från läkare när jag nämt detta problem. Mer än att de kan skriva cortisonsalva och rekomenderar talk

Lycka till me sömnen utan oxycontin !

Tack pia63!

Det har ju nu gått, ja vad är det, 4 nätter utan och jag har fortfarande superjobbigt med myrkrypningarna!

Men jag ringde Tilma i Varberg, min syster har gått där på avgiftning och dom är jättebra där och hon sa till mig, att vänta en till två veckor ifrån att jag är nollad, så ska det nog släppa.

Det är väl bara att bita ihop, men det är jobbigt!

Jag är känslomässigt i en berg och dalbana, har världens ångest och sååå dåligt självförtroende! Känner mig så dålig som mamma, för att jag inte orkar så mycket pga smärtan och så tycker jag att jag bara gnäller om att jag är trött, har ont m.m! Ja, ni vet säkert vad jag menar!

Så tårarna trillar flitigt nu! Och idag ska jag på möte med f-kassan och ÖVP..min halva sjukpension går ut sista oktober. Pust! Jag vet inte hur jag ska klara av att sitta där utan att gråta ihjäl mig!

Jag vill ha hel sjukpension, jag orkar inte kämpa längre, men varför ska det vara så svårt!

Igår var vi på min dotters utredning också och hon fick diagnosen aspberger/autism och hon har hunnit bli 15 år!

Jag har stångat mig blodig så länge nu för att få hjälp från skolan och nu är jag slut! Men samtidigt glad över en förklaring till varför saker och ting varit så röriga, och samtidigt väldigt rädd inför framtiden för henne.

Mern det är väl det vi nu äntligen ska få hälp med, att veta hur vi ska gå vidare..och jag har troligtvis samma problematik..så inte undra på att det är kaos hemma!

Mycket i ryggsäcken

lilli-l :

har också just vart på möte idag med skola, bup, ha osv och snart är dianosen klar (dvs på papper) och min dotter  kan kanske äntligen få hjälp. on fyller 18 i vår… och för 10 år sedan försökte jag få hjälp först gången från BUP men fick aldrig någon :-(

Vart ensam med dottern hela tiden,  och slagits ensam också.

Det tär hårt !  Skyddnätet fungrar inte ett dugg för barn med problem. Eller för föräldrar ….

Tänkt söka hel sjukpension jag med,  har halv idagens läge.

Pratade med FK , och handläggren sa direkt att det kan du glömma att få igenom!   Det ges inget sådant alls idagens läge. De har stränga direkiv att inte släppa igenom något sådant beslut längre.

Men om jag tyckte att jag inte hade något annat för mej (!?!)än skriva i papper och sådant så kunde jag väl skicka in …men resultatet och beslutet visste hon redan !    Tvärstopp alltså.

Ibland undrar jag hur länge man ska orka……

pia63:

Vi skulle kunna ta varandra i handen då Jag har kämpat ända sedan dottern var liten och själv har jag ju inte fattat vad som är fel, men tur det uppdagas någon gång i allafall.

Bara synd att hela skoltiden gått åt pipan och först nu, när hon börja i nian, ja då först får hon diagnosen.. fast vi väntar också på att få den på papper!

Du har helt rätt i det där med att skyddsnätet inte fungerar ett dugg! Man får hela, hela tiden stånga huvudet blodigt och vem orkar med det? Klart att man till slut har mer ont och psyket blir än skörare.

På mötet igår så skulle läkaren skriva ett intyg om hel sjukpension, F-kassan sa att jag hade rätt till 18 månader, men sen om det går igenom, det är en annan femma. Och efter 18 ska det kollas upp igen och bestämmas vidare!

Det värsta är ju att om det inte går igenom, då sa f-kassagubben att isåfall hamnar jag väl hos arbetsförmedlingen..Men jag har halv sjukpension nu och den går ut sista okt. Men undrar isåfall om jag åtminstonde kan söka tillbaka den!

Jag tror jag blir tokig! Framtiden ger en magsår och så har man ju barnen att oroa sig för! 15åriga dottern aspberger/autism och så min 22åriga son, förmodligen adhd! Men han klarar sig själv galant och det är tur det! Men hur det än är så har ju den mesta tiden med barnens uppväxt gått till att slåss med myndigheter!!

Känns som om man gått miste om barnens uppväxt och skolår, eftersom huvudet varit fyllt med oro och ångest nästan hela tiden

lilli-l 

Ja. vi verkar ha liknande upplevelser och kämpande. Tyvärr.

Det sliter hårt att orka. Ibland när jag ser bakåt så fatt jag inte hur jag ens fixt det så här långt…. 

En handläggare på FK talade om i förväg för mej att det skulle bli avslag,  så det var ingen ide´att jag ens gav mej på att försöka söka! !  Hon visste INGET ens om mej och min situation heller ju.

Detta trots att af sagt att jag inte kan stå till arbetsmarknadens förfogand pga sjukdom *suckar*

Så bråka för dotterns rätt, skolan, hennes mående,  oro för min egen ekonomi ,ständiga värken o sömnen som aldrig vill infinna sej ….osv

Känns som att jag balanserar på slak lina och är på väg och ge up snart.

Ska livet verkligen behöva vara så här?!

Jag har iof inte fibromyalgi men svår kronisk smärta i buken efter en operation som gick fel. Jag har emellanåt gått ner till 5mg morgon och kväll och bara legat i sängen för att efter några dagar igen gå upp till min ordinerade dos 10mg morgon och kväll. Detta för att kroppen vänjer sig. Går man ner och sedan upp till normal dos så brukar smärtan försvinna eller blir mer hanterbar igen än att man ökar dosen. Jag gick även på smärtklinik och fick pröva lyrica, saroten och cymbalta. Alla dessa mediciner kan ha effekt mot smärtcentrum ihjärnan och slå ut smärtimpulserna men de går inte ut och letar rätt på var smärtan sitter. De kan vara så att de inte hjälper alls mot smärtan men man får biverkningar som självmordstankar, känslor försvinner totalt och minskad eller utebliven sexlust. Jag fick självmordstankar av dessa antidepressiva medicinerna som det egentligen är. Det är inget man som smärtpatient ska tillåta. En massa extra biverkningar som gör livet ännu jobbigare. Det är redan tärande att gå med ständig smärta.

#11 Det är ju länge sedan jag skrev inläggen ovan..och jag äter oxycontin 5 mg 3 ggr om dagen nu. Hopplöst att vara utan. Jag orkar inte med smärtan. 

Jag är ordinerad 5 mg morgon och kväll, men den håller inte i sig den på morgonen utan jag får ta en extra på dagen..

Men vad gör man? Och så tar jag ofta Stilnoct till natten för att få sova 😕

Lyrica och cymbalta har jag oxå provat..gick inte alls! Så trött man blir, eller hur?