Är jag en riktigt idiot???
Hej!
Först ville jag be alla för min svenska- jag vet att jag klarar mig inte med era språk :-( men bor i Sverige bara 3 år.
Jag tror att det är bara Ni som kan hjälpa mig för att jag känner mig helt hjälplöss.
Hela mitt liv jobbade jag hård, alldrig varit sjukskriven, i mitt hemland hade ett företag med 140 anställda. Här i Sverige jobbade jag på 150% och det var inga problem för mig. Mina besvär började för längre sen med sista året är det värsta. Gud, hur många ggr tänkte jag om att avliva mig för att orkade inte längre med värken och trötthet. Har 3 barn och ville ha tillbaka mitt liv. Kan inte titta på de när de grågar mig om att leka lite med dom. Man ser i deras ögon att de är besvikna av mig för att jag är inte längre samma mamma.
Skriver detta och gråter samtidigt - vart är mitt liv, min familj? allt är på vägg att vara som en katastrof. I maj har jag förlorat mitt jobb - min chef kunde inte acceptera att jag har problem med rörelse, men tänka på riktigt, med räkna pengar i kassan. Då hade jag blivit som arbetslös - första ggr i mitt liv.
Från ett år har jag svårt med att tänka, röra mig. Kan inte löpa, cykla, gå på trappor, borsta även tänderna. Ingen sexliv, ingen ork att ta händ på riktigt på mina barn. Har träffat många olika husläkare - alldrig tagit på allvar. Vände mig till fibroförbund, där fick stöd när var det den värsta , när jag tänkte om avliva mig.
Fick även kontakt med dr Björn Brage som hjälpte mig mycket också men tyväär kunde inte tå mig som nytt patient.
För en månad sen fick jag egentligen en tid hos smärtklinik i St Göran.
PRatade om allt, fick diagnos att det är fibro. Fick nya mediciner - Citodon, Cymbalta, Imovane. Gud hur mådde jag efter denna mediciner. Värken var mindre men jag såg ut som en riktigt drug människa. Kunde inte åka hem för att glömde min adress, kunde inte namna de enkla saker, hade problem med prata ( även med hemspråk) . Idag fick jag veta att i Sverige får man inte vara sjukskriven pga fibro. Att måste jag klara mig själv. Tänkte att smärtklinik är för att hjälpa mig med sjukgymnasitk, med mediciner med att lära mig att leva med smärta.
På AMS tor de mig som en bluff tjej, för att de hade noterat på en gång att det häder nagånting med mig - ibland har jag svårt att prata för att värk i kakan. Också problem med balans.
Sen på smärtkliniken tog de mig idag också som fuskare för att jag ( första gång i mitt liv frågade efter sjukintyg).
Vad kan jag göra?
Snälla hjälp mig, jag är ingen bidragtjej, alltid jobbade hård. Klarade mig med min makedödsfall samt med mitt barn, flyttade helt ensam till Sverige för att börja ett nytt liv och rädda min dötter som var en vittne av hennes pappa död och klarade inte med detta. Kände inga i Sverige, trots mina problem har alldrig varit i socjal, alldrig fick några bidrag.
Nu när är jag helt slut, när jag behöver liten stöd , då fick jag veta att jag har ingen rätt att vara sjukskriven. Fibro har tagit bort från mig mitt jobb, mitt liv, min hjärna ( mediciner gjorde en "sponge" )
Sista året kämpade jag så hård. Bara gud vet hur många ggr gråtade jag på natten - under dagen alldrig för att inte skrämma mina barn.
Vart ska jag vända mig nu????
Tar så många mediciner, har sjukgymnastik planerat men enligt läkare ingen rätt att vara sjukskriven. I ams säger de att jag fuskar också för att det syns att jag inte är frisk.
Jag orkar inte längre att kämpa. Jag kunde kämpa med mina besvar, med värk. Men inte med den konstiga systemet som ger mig så många starka mediciner, gjord från mig en riktigt idiot och lämnar mig sådär just nu.
Snälla om någon hade samma problem då blir jag tacksam för råd.
Agnes
Hej, jag är ledsen men vet inte hur jag ska kunna hjälpa dig, ens med ett svar. Kämpar själv med lite allt möjligt och vet inte heller riktigt vart jag ska vända mig.
Du kan försöka ta reda om det finns något personligt ombud där du bor, via Kommunen. Det är gratis.
Men kanske du kan gå in på den här sidan och få något slags stöd:
Lycka till!
Vet inte hur jag kan hjälpa dig. Kämpar själv med min värk och myndigheterna. Vill egentligen bara skicka dig några kramar - inget som du kan ha nytta av - men jag tänker på dig.
/Yvette
Another year over, and we're still together
It's not always easy but McFly's here forever
Åhh tack för era svar. Nu är jag lugnare, den första chock gick ut. Undrar bara om hur är det möjligt att några av oss med fibro får sjukintyg på en gÅng trots att de mår bättre än de andra, och jag är tvungen att kämpa även hårdare. Ville inte byta läkare igen. Ville lita på den som jag fick som sist. Har varit i väntrummet i kliniken idag. Nästan alla såg ut bättre än jag, gick sim vänligt och jag har så svårt att göra några steg. Är för frisk att vara sjukskriven och för frisk att leva utan de starka tabletter. Tänkte även att det inte finns bättre och sämre arbete, och efter när jag förlorat mitt jobb pga mina besvär- började något annat- städerska. Tyvärr det gick inte och efter flera timmar tackade de nej till mitt jobb. Känner mig så ledssen att jag blev lämnad av min läkare med ett stort väska fullt med många mediciner, och enligt henne behöver jag inget mer. Men tack att Ni orkade läsa mitt meddelande. Liten sak men gör mig lite starkare, även om det låter konstigt för er :)
Nu är det ju inte en sjukdom som syns på utsidan. Alla som har samma sjukdom ser inte lika ut. De går inte lika, de upplever inte saker lika, de har heller inte exakt likadana besvär.
Så man kan aldrig gå efter hur nån ser ut eller går osv. Dessutom när man går ut så är det ofta så att man antingen ger allt för att se så pigg ut som möjligt eller så kan det va en dag som är hyfsad så man inte ser ut som man gjorde dan innan.
Sen kanske det är fler delar än enbart fibro med hos en del vilket då gör att deras situation hamnar i ett helt annat läge.
Det är sorgligt att läsa att du mår som du gör och jag hoppas du ska få hjälp snart.
Ha en bra dag! Mongu.
Värkdrabbad som kämpar att bli värkmästare över min kropp. För att kunna se ljust på livet!
Det finns dom som har fibro och får sjukintyg, så det är inte hopplöst. Byt vårdcentral och byt läkare tills du får tag på en som förstår och lyssnar på dig, be gärna någon du känner om att följa med dig så du släpper gå själv och sen har du både stöd och vittne! Fråga inom fibroföreningen om dom vet om någon bra läkare i området som du kan söka hjälp hos. Och kolla den resurslänken du fick i #1.
Om du inte redan är medlem i fibroföreningen så borde du bli det, och sen kolla upp vilka förmåner du kan få gällande massage, vattenbaseng med värme och så vidare, och du behöver ingen remiss för att komma till sjukgymnast heller, du kan kontakta dom själv!
Ge inte upp hoppet riktig än, forsök att kämpa vidare så du kan komma tillbaka till att ha ett levbart liv! Det är många som har det som du, du är inte ensam, och många lyckas efter lite kämpande att komma ur träsket!
//Rita, sajtvärd på Husmorstips, fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg, bloggen och min hemsida.
För det mesta syns det inte på mig heller så mycket, men ibland slår smärtan till i höfter o ljumskarna (sätesmuskelinflammation) och då kan jag knappt gå. Men det är bara ibland…
Överkroppens konstanta värk har jag ju mer eller mindre "vant" mig vid, haft så i i över 25 år.
Fast annars syns ju inte smärta med blotta ögat.
Men som sagt, skönt att höra att du mådde lite bättre av att få svar 
och som andra är säger, ge inte upp än.
skickar stora kramar!!!!
Låter konstigt att du får så mycket medicin på en gång, man skulle vilja pröva någon i taget och se hur den fungerar, eller hur?
Du har rätt att byta läkare på din vårdcentral men du har också rätt att byta vårdcentral.
Jag bytte till en privat vårdcentral för ca 1 år sedan och det var jättebra.
Det är samma avgifter och högkostnadsskydd där som på den vanliga.
Önskar dig stort lycka till …
Det där med att det inte syns påen att man har ont är ett "problem". Skulle jag ha en blå fläck där jag har ont så skulle jag se ut som en smurf, blå så gott som överallt. Tack o lov för bra/hyfsade mediciner. Jag kämpade i tio år innan jag blev utredd och trodd på min värk, bästa hjälpen fick jag på företagshälsovården och privat läkare. Dyrare, men så mycket värt det!
Starta ny diskussion
