jepp jag vet vart du ska söka dej till.

Ryggkirurgiska kliniken i Löt (strängnäs)

Där har dom fixat mej till belåtenhet

Jag glömde säja att du kan gå in på deras hemsida och läsa

Det finns kanske andra sätt att lindra smärtan än att ta värktabletter?

Promenader, varmt bad, värmekudde, "snäll o skonsam" mat, simma, bada bastu, avslappning eller liknande! Att äta värktabletter i 2 1/2 år är länge och kanske ger dig mer biverkningar än vad de gör nytta!

En tanke…

# Om du visste vad man önskade att kunna göra det som du rekomenderar.  Värmekudde å ligga och slappa  OK

Jag vet inte hur dom tänker!!!  Blir så arg när jag läser detta.  Smärta föder mer smärta och klart du måste ha smärtstillande. Din läkare måste ju prova ut vad som hjälper bäst, sedan finns det ju inget som tar bort smärtan men topparna så att man kan fungera bättre ialla fall.

Jag har varit på Smärtkliniken i Linköping och där påtalar dom hur viktigt det är att äta smärtstillande, för det är mera skadligt för kroppen att gå med idiotvärk.

Försök att byta läkare, ge dej inte och försök hålla orken uppe. Man får slåss med näbbar och klor när man är sjuk idag.

Se till att prata med F-kassan, läkare osv och kräv en utredning.

Det finns väl ingen som har "tung fibro" som klarar sig utan mediciner?

Och bara plocka bort dom är ju gräsligt.

Jag har haft fibro i 18 år och jag har värk i hela kroppen men dom största problemen sitter i nacke, axlar, rygg och bäcken.

Kram och lycka till

(Glömde skriva att gå med i Fybromyalgiföreningen för där kan du få tips på bra Fibroläkare där omkring du bor)

Jag håller med 5# har även jag  varit på smärtkliniken i Linköping. De sa samma till mej och där fick jag mycket hjälp och verktyg för att klara av värken. Äter en del av din medicin och har gjort länge. Har också ont i axlarna. Om läkaren ska trycka på punkterna ska det vara 4 kg tryck, min andra läkare hade övat på det och det kändes kan jag lova. Hoppas det går bra för dej och ge inte upp.

Marcus, så här får det inte gå till!!!!!!! Så klart att du ska ha medicin det går inte att leva med fibromyalgi utan smärtlindring, visst finns det andra medtoder att få hjälp, men det är som ett komplement till medcinering, då finns det oftast ett "men".du får betala det själv, och du får själv leta reda på den hjälpen. Jag tycker också att det är fel att man måste gå med i en förening för att få information, den ska sjukvården ge dig.

Vill ge dig ett tips att läsa på om sajten smärtguiden " fibromyalgi" tyvärr kan det ju vara så att det är nåt annat du har, jag kallar fortfarande efter 20års erfarenhet av fibro det för en"slaskdiagnos" Hade jag vetat då vad jag vet idag hade min situation sett annorlunda ut.

Jag tycker du som många andra har blivit ett "offer" för den "sjuka vården". Stå på dig, sök läkare om om igen, men gå inte till den som nu offrat dig. Om du svarar här så kan du få min adress så kan jag försöka hjälpa dig.

Kanske väckte en tanke i alla fall, värmekudde kan man ju ha närhelst på dygnet, till frukostkaffet eller under tiden du ser ett tv-program…

Tack för era svar!

Kiksan: promenad tar jag varje dag, men det är inget som lindrar smärtan, gör det bara värre, så blir inga långa promenader..

Värmekudde/varmt bad/bastu, hjälper inte mig nånting, kanske mjuknar upp lite men värken är den samma..

simma, det är inte ens att tänka på med axlarna.

Mat, kvittar vad jag än äter så är värken den samma.

Avslappning testade ja hos sjukgymnast förra året, men de var inget som funkade på mig.

Efter åren med värktabletter så har jag fortfarande inte märkt av några biverkningar.

Testade mjuk & försiktig massage en gång, det var skönt under tiden hon masserade, men efteråt, fy va ont jag fick, hade ökad värk i flera veckor efter.

De utredningar jag har varit på är: Arbetsförmedlingen Rehab, under 3 veckors tid så var det olika jobb test och samtal osv, där de kom fram till att jag ej klarade ett jobb och behövde komma till RIV och få hjälp. (RIV=RYGGREHABILITERINGEN I VÄRMLAND)

1år senare efter läkare, FK & AF diskuterat vem som skulle betala för RIV, så betalade AF och jag fick komma dit.

Där träffade jag en sjukgymnast som jag träffat förr, hon sa att hon hade sagt redan när hon såg mitt namn i datorn att de ej kan hjälpa mig. på RIV är det rehabilitering med träning 5dagar i veckan och det klarade jag inte av sa sjukgymnasten både innan och efter un dersökningen.

RIV tyckte jag skulle försöka komma till smärtkliniken då de var de enda som ev kunde hjälpa mig och de tyckte det var konstigt jag hade fått avslag på smärt…

Men även fast man testat och det finns på papper att jag har svårt att klara ett jobb osv, så anser ändå FK att jag är frisk nog att jobba och är ej berättigad till sjukpenning, även läkaren sa i ett möte med mig, AF & FK att hon inte såg nåt hinder för att jag skulle kunna jobba, innan det så hade hon sjukskrivit mig på heltid i över 2år för att jag inte klarade av att jobba med värken….

För att kunna få rätt till ersättning så måste man ha en annan diagnos än fibro, då det enligt FK inte längre är en sjukdom man kan vara sjukskriven för.

Marcus, har du ingen rehabutredning att luta dig mot? Det är väl din arbetsgivare skyldig att ta fram? Har ni ett mål med att du ska arbetsträna X% för att t.ex komma upp till 75% eller 100%? De kan ju t.ex rekommendera sjukgymnastik, varmvattenträning, terapi etc, etc. Att kräva att man efter att ha arbetat 25% bara ska klara 100% så där utan vidare är ju inte rimligt!

Vad jag förstår så blir det viktigare och viktigare att man har ett riktigt bra och proffsigt intyg från sin läkare för att Fk ska kunna ta beslut om sjukbidrag/sjukpension oavsett om det är fibro eller något annat.

Ralgan, jag håller inte med dig att det inte går att leva med fibro utan smärtstillande. Jag lever fortfarande . Däremot ska jag prova Lyrica och Cymbalta för att se om jag kommer att må bättre med min värk innan det är dags för mig att börja arbetsträna.

#10  jag tror inte att Ralgan menade, att man tar livet av sej utan värktab.   Då vore hon död vid det här laget.

 Hon har kämpat så för alla med fibbro, en kämpe till tusen för alla andra människor som blir illa behandlade av "Sjuka Vården".

 Hon menar att med smärtstillande medicin. kan man åtminstond ta sej ur "sänghalmen".   om man har tur vill säja slår det undan toppen av det onda någon timme. det inser hon är att leva.

Kanske Marcus oxå mådde bra att få prova sej fram i tablett jungeln, men marcus får ju ingen hjälp.

#10

Gjorde en rehabutredning med min gamla arbetsgivare på förra jobbet, men där kom vi fram till att det inte fanns nåt lätt att göra, renoverade växellådor, så var många tunga lyft och även demontering/montering av lådorna på bilar och stå med armarna upp i luften är inget jag klarar sen jag blev sjuk.

Nu är jag inskriven i Faros som det heter, nåt sammarbete mellan FK & AF, där man ska arbetspröva för att se hur  mycket jag klarar av.

Så är anställd på 25% på en firma och ska då arbetspröva 75% för att se om jag klarar mer. Men klarar knappt 25% så går inte så bra..

I början innan jag började i Faros så sa FK att det gick ut på att arbetspröva och kommer jag upp i tex 50% så kan jag sedan blir sjukskriven resterande 50% osv.

Men efter ett tag fick FK nya direktiv och efter det så kunde jag inte längre bli sjukskriven resterande tid jag inte klarar att jobba sa då min handläggare på FK.

Så efter det har de varit att testa jobba och orkar jag bara med 25% så får jag nöja mig med det och fortsätta jobba på 25% där jag är eller söka nytt jobb på 25%, orkar jag inte jobba alls så var det inte mycket att göra åt.finns ingen chans till att få nån ersättning från FK resterande tid, då det inte var deras bekymmer hur jag ska klara av att leva utan pengar och hänvisade till SOC om jag inte klarar mig på inkomsten av 25% eller om jag nu kommer jobba nåt alls..

Har fått en ny handläggare på FK igen, ska ha ett möte den 11/11 med FK & AF och diskutera igen.
Men min handläggare på AF som är bra och förstående trodde inte det fanns nån chans att bli sjukskriven.
AF hade hittat en fond hon tyckte jag skulle söka pengar ur, till tex medicin, hjälpmedel, rehabilitering osv…. Vet inte riktigt vad jag ska söka eller vad jag ska skriva..

Om inte FK ändrar sig så har jag ingen aning om vad jag ska göra sen. Soc är inget jag vill leva på och tror inte ens det finns chans att få bidrag från dom då jag har en sambo med inkomst och äger ett hus och 2 bilar osv…

Ska man lyckas få bidrag vad jag har hört så ska man bo i en liten 1:a och vara singel och inte äga bil eller teleabb osv…..

*suck*

Luoksor!

Det verkar och låter väldigt tufft att vara sjuk idag och inte blir det bättre heller med den nya regeringen.

Däremot är jag av den åsikten att tabletter blir ett beroende till slut och man inte riktigt vad som är vad.

Vad är värk? Vad är smärta? Vill den säga mig något? Vad kan jag göra för att må bättre? Kan jag själv tillföra något som får mig att ha mindre ont?

Nu menar jag inte att man ska ta bort alla värktabletter eller mediciner (många är bra!) Men jag tror att man lätt "tar en tablett" så fort det gör ont och då tror jag man ska tänka till lite extra och kanske försöka göra något annat eller hitta något sätt att må lite bättre på!

Knepigt att Fibromyalgi inte tas som en sjukdom, är det kanske för att det är mest kvinnor som diagnostiseras till det?

Louksor, jag förstår inte varför du inte får vara hemma på heltid? Har ni tagit upp ifall du kan bli sjukpensionerad för gott? Eller du kanske inte vill det?

Tyvärr så får du knappt äga kläderna du har på dig om du ska få hjälp av soc. De kommer kräva att både bilar och hus säljs, och att då leva på existensminimun för de pengar kommer du nog att klara dig ganska länge på enligt dem :/

Då jag inte ens kan vara sjukskriven på deltid enligt FK då fibro inte längre är en giltig sjukdom, vilket gäller alla med fibro enligt FK, så tror jag inte det finns chans att kunna få sjukpension.

Själv så skulle jag gärna få sjukpension, vore skönt att slippa tänka på allt skit med jobb o pengar o extra värken och slippa oroa sig för pengar varje månad osv… Fast får inte många kronor på vanlig sjukpenning så blir ju mindre på sjukpenison och det är kärvt som det är nu.
Sammtidigt så vill jag ju kunna klara ett jobb på deltid iaf.

Cymbalta o lyrica används väl också i syfte att lindra smärtan bla. fibromyalgi. Alla är vi olika och ska medicineras på olika sätt, men av den erfarenhet jag har av att stödja och hjälpa patienter med fibromyalgi så vet jag att de som inte får någon hjälp med medicin och rehabilitering lever inget gott liv. Jag säger oite att man ska stå på medicinering om det inte är nödvändigt, kan man arbetsträna utan så ska man givetvis göra det.

Vill också påpeka att rehabilitering inte fanns med  bilden för oss som fick diagnosen för 20 år sedan.

Glömde säga tack till Tuska som fick fram lite mer ur det jag vill säga.

#16:

Lyrica har jag testat.

Märkte ingen skillnad alls i värk, däremot så ökade jag 5kg i vikt.

Slutade med lyrican då jag inte märkte nån skillnad. Efter ett tag så gick jag ner till min vanliga vikt igen.
Den var väldigt dyr oxå minns jag, tror en burk kostade runt 2300:-
Tar inte lång tid att komma upp i frikort med sån medicin.

Vad????"Fibro inte längre är en giltig sjukdom"?!? Menar Fk att de inte godkänner sjukskrivningar etc om diagnosen är fibro?

Den uppfattningen fick inte jag när vi hade återkoppling i det PILA-projekt jag genomgått. Däremot verkar det behöva "styrkas" om man inte är arbetsför till 100%.

Tusca, vad bra att förtydligade detta med livet för mig !

#19

Ja, det är iaf vad FK säger till mig.

Är därför som jag ej längre har rätt till sjukpenning enligt FK.
Har för mig de sagt nåt om att det började gälla i mars/april nångång, minns inte riktigt.

jag har iof också hört att fibro inte är skäl nog att bli sjukskriver för :/

Men jag tänkte egentligen, får man inte vara sjukskriven så skulle man väl kunna bli det av depression/psykiska besvär eller vad man ska klassa det som, för man blir ju inte direkt på tipp topp humör av att gå runt med smärta och inte leva, utan man bara "är", existerar?

#3  Det är iof en bra tanke, men när man kommit så långt i sin svåra Fibro så är det som att välja mellan pest eller kolera. Har man svår smärta och då menar jag svår vilket många har här inne så är det enbart dumt att försöka hålla inne med piller. Man måste djupdyka i tabletternas värld för att hitta det som hjälper bäst, sedan måste man äta dom även om man inte vill för annars accelererar värken . Fibron fungerar så.

Tyvärr är det så att tabletter är det som gäller först, kan man sedan må ev lite bättre av promenad eller värmekudde så är det enbart en bonus. Fibron är konstig för allt som jag tycker låter så nyttigt som tex varmbad, bassängträning, promenader, akupunktur gör allt mycket värre.

Det är väl det jag har svårast att ta tilll mej. Att jag inte kan motionera på minsta sätt.

#21

Precis!

Humöret är ofta dåligt och man tar en dag i taget.

Svårt att planera vad man ska göra en speciell dag då man aldrig vet om värken är som vanligt eller värre den dagen….

Har skrivit ca 3st A4sidor till läkaren nu som jag ska skicka, fast min sambo skrev om det till 2st sidor, hon tyckte en del saker lät lite otrevligt och tyckte inte det var så bra att ifrågasätta en läkares kompetens.

Så skickar väl den trevligare versionen iställlet så kanske det finns lite större chans att få mer tabletter utskrivna.

Ni som vill får gärna skriva lite tips till mig om vad jag ska fråga FK på mötet i november.
Det verkar ju helt fel om vissa kan vara sjukskrivna pga fibro och vissa inte.

Och om nån av er vet någon läkare (gärna i Värmland) som är bra på fibro, så säg till.
Vill gärna komma till nån på en riktig bedömmning/utredning.

Här i stan finns det inga bra läkare, de flesta har slutat och kvar finns det mest utlänningar som pratar dålig svenska och tycker en alvedon och vila hjälper till allt. Eller som en utlänsk kvinnlig doktor sa till mig för 2år sen då min vanliga läkare hade semester, det som hjälper bäst mot min värk är inga värktabletter, att jobba mycket, även hårdare träning var bra.

Hon verkade inte tro nånting på mig att jag faktiskt har ont och tradolan var jag för ung för att äta, var inte bra med sån till mig.
sen började hon prata om nån laserbehandling som fanns i hennes hemland som var förbjuden i sverige, men skulle tydligen funka bra mot värk… Varför hon tog upp det har jag ingen aning om…

Louksor; fibron i sig ska ju inte betyda att det automatiskt ger sjukskrivning (men jag kanske missförstår dig)

Många klarar av att arbeta, i någon form, andra inte.

Det är just arbetsförmågan man ska utreda samt om den kan förbättras med vissa rehabåtgärder.

Tyvärr känner jag inte till bra läkare i Värmland, men om du inte får tips här så kanske du kan få det för någon fibro-förening i Värmland.

Gitsan:

Självklart betyder det inte att man automatiskt blir sjukskriven om man får fibro. Alla är ju olika, en del klarar av att fortsätta jobba, en del klarar ingenting.

Min arbetsförmåga har jag fått på papper när jag var på AF Rehab och jag klarar inte av ett jobb och nu när jag testat på 25% så har jag mer värk och min sambo tycker jag är mer deprimerad nu än innan, vilket stämmer, mer värk = mer deppig.

Men i mitt fall så säger FK att fibro inte längre är en orsak till att inte kunna jobba och har då inte längre rätt till sjukskrivning/ersättning.

Sen att jag inte klarar av ett jobb är inte deras bekymmer, klarar jag inte att jobba får jag gå till soc har de sagt.

Hela poängen med detta Faros projekt som jag är med i är att testa arbetsförmågan och se hur mycket man klarar att jobba.

Jag sa innan jag började att jag inte klarar ett jobb då jag testat förr och har förbannat ont, men jag fick då välja på att endera gå med i detta projekt eller bli utan ersättning.
Utan projektet så var jag inte berättigad till ersättning då jag hade fibro, men så länge jag är med i projektet så kunde de ge mig ersättning ändå… är mindre än 2månader kvar nu på projektet sen får jag klara mig själv…

Jag är redan deprimerad och trött på livet ibland när det är som värst och man blir ju inte direkt gladare av att höra sånt där…

Livet med fibro suger! Så är det bara. Med eller utan tabletter.

Så deppig jag blir på detta. Tar inga mediciner men går med ont varje dag. Tågar ofta på och ignorerar det under dagen och kraschar framåt kvällen. Vill inte gå på mediciner för då vet jag inte om jag har en bra dag eller dålig. Livet blir en ljummen bedövad resa… ja kanske inte men jag är verkligen rädd för att ta tabletter. Men här om dagen sa en vän till mig att mediciner kanske är bra för att inte bli sämre. Nu undrar jag och måste fråga er mer erfarna. Kan jag bli sämre av att jobba på med kroppen och inte ta tabletter. Jag har mer tänkt att det gör ont vilket som, ta det lugnt eller inte, ont har jag ändå?

Ska gå med i fibro föreningen känner jag för att sjukvården trevar i blindo när det gäller detta. Skönt med detta forum.

Feiner..

Jag har haft fibromyalgi sedan 1988. I början var jag tvungen att medicinera, det var helt outhärdligt. Men jag är liksom du, oerhört restriktiv och ovillig att ta mediciner. Så de senaste 12-15 åren har jag inte tagit någonting kontinuerligt.

För mig var det nästan livsviktigt att lära mig handskas med detta utan mediciner.

Har haft enkla Somadril och tagit när det varit absolut nödvändigt att få sova ut ordentligt. Det blev kanske 1-2 tabletter i månaden. (Tyvärr har Somadril försvunnit, så nu vet jag inte alls vad jag ska välja istället).

Men jag kan försäkra dig att min fibromyalgi INTE har förvärrats utan mediciner. Har använt mental träning, positivt tänkande, varma bad, en fantastiskt duktig osteopat och framför allt anpassat mina aktiviteter till dagsformen. Det sista är det svåraste att lära sig!

När jag låg på fibromyalgiavdelningen i Tranås, tror det var 1992, hade jag förmånen att ha professor Robert Olin som läkare. Han lärde mig massor!  Bland annat sa han ofta att "När man äntligen får en "bra" dag med lite mindre värk, så ska man inte ställa sig och "putsa fönster" eller något annat fysiskt hårt arbete, utan istället göra något som man blir glad och får mer energi av. Så kanske man orkar ta fönstren sedan - eller så får man be någon annan om hjälp med det. För be om hjälp, det MÅSTE man lära sig med den här sjukdomen." Olin hävdade att det var väldigt stor del av hans patienter som var "stans duktigaste flicka".

 Här kan man läsa mer av professor Olin http://www.fibromyalgi.nu/

Feiner!

Värk föder värk det är ett sant påstående. O att gå med obehandlad värk sliter mycket, mycket mer på kroppen än att ta mediciner.

Det är att göra sig själv en björntjänst att hela tiden va den duktiga som ska försöka klara sig utan lindring.

Häver man värktillstånd i tid så kan man slippa många, långa skov av hemsk värk.

För min del har fibron kommit efter att jag gått med värk i mina knä en lång tid.

Sen när man känner sig stabil o vet hur man har det med just sin kropp. Då kan man testa ut andra alternativ om man vill. Men när allt är bara för mycket o värken tär. Då bör man ta medicin som lindrar.

Tack för era svar. Att försöka parera i min vardag och inte slita ut mig under bra dagar är något jag jobbar med nu, att tänka före. Typiskt mig att köra på med hög växel. Min vän kallade mig envis. Har inte sett det förut men min sambo log och nickade när han hörde detta så det stämmer väl. Men det är tokigt för jag är van med att alltid göra saker själv, rejält kontrollbehov, hmm. Men försöker släppa det och se flera vägar. Det har varit en tuff höst.

Ska fundera på detta med mediciner men vill helst inte ta det dagligen utan mer vid behov. Ni som medicinerar skriv gärna om bra och dåligt med detta. En doktor vet inte mycket om hur det funkar i praktiken har jag märkt.

Många gånger äter man mediciner inte bara för fibromyalgi. Tänker på mig själv. Har många mediciner som jag inte kan klara mig utan. Mycket på grund av mina skador efter trafikolyckan. Har testat och gör aldrig mer om det. Min kropp var på golvet och jag i taket. ilfast till sjukan. ingen puls. Efter lång stund kom den tillbaka sakta. Fast jag var i det vita ljuset och blev motat tillbaka av min mormor. Gjorde så ont att gå in i min egen kropp igen. Gör aldrig om detta.

Nu gäller detta inte alla. Det var min upplevelse.

#30. Risken med att ta värkmedicin vid behov är att man hinner få smärtgenombrott. Då får kroppen jobba mycket mer för att häva det. Sen mår man mycket sämre själv pga mera värk.

Men det är ju nåt man får testa sig fram till det som passar en passar inte nästa osv.

Men det är pga min erfarenhet, inte bara som smärtpatient utan genom mitt yrke som jag vet att det är så.

Alltid bättre att ta värkmedicin med jämna mellanrum o inte vid behov i alla fall i början tills man vet hur man reagerar på sin smärta.

Jag känner mig alltid misstänksam emot teorier som binder mig till regelbundet medicinerande. Läkemedelsindustrin har starka lobbyister och tjänar förstås multum på att fler och fler blir beroende av deras produkter.

Allrahelst som många forskare och läkare hävdar att det inte finns någon värkmedicin som hjälper emot fibromyalgi. Så varför känner sig vissa patienter hjälpta… kan det vara placebo-effekt?

Självklart ska man ta medicin om man känner att man måste. Men lite sunt ifrågasättande skadar aldrig. Man måste få bestämma över sin egen kropp, vilka kemikalier man vill ha i den och till vilket pris (i form av biverkningar).

#33 nej det finns inga medikamenter som botar Fibromyalgi. Men det ändrar inte att för dom som inte har rakt av svår fibro kan smärtan stillast av medikamenter. Om det skulle va enbart placebo skulle då ingen smärtlindrande fungera då jag anser allt är utan värknad, ändå tar Citodon bort mycket av vardagsvärken för mig.

# 33 Det är så olika hur vi upplever att mediciner hjälper men jag tror knappast att alla skulle ha hjälp av en placeboeffekt. Utan en del med fibro är säkert hjälpt av mediciner.

Det kan ju va att det finns inslag av annat i värken osv.

Det är alltid bra att va kritisk o inte bara tacka ja. För hur det än är så väljer man själv om det ska va behandling eller inte.

Finns ingen som kan tvinga nån att ta en behandling. Man kan säga nej till allt.

idag när jag loggade in på apoteket så såg jag att jag hade fått recept på tradolan osv, men har inte fått något svar från läkaren än, men det kommer väl kanske i morgon, får se vad hon skriver.

Fick iaf lite smärtdämpande.

Begärde att hon skulle skicka en remiss till Gottfries oxå, så jag får en riktig utredning, får hoppas hon gör det.

#33 Jag har inte hittat någon värkmedicin som stillar mina fibrosmärtor, men däremot mina andra smärtor som har utlöst fibron. I mitt fall är det en kraftig whiplash och ben/ryggbesvär, Så de är det jag medicinerar för iallafall, och jag tror inte jag är ensam

Fick Cymbalta genom min läkare för att ta smärttopparna från fibron. Så visst finns det någon medicin som hjälper mot den smärta som fibron ställer till. Ihop med Citodon är det ibland mer smärtstillande liv man kan föra.

Har dock även artros men fick nog fibron före allt annat citodon är nog den bästa tabletten för den värken. Sedan när man gått med denna fibrovärk i flera år. Då måste man ha mer smärtstillande. Man kommer i ett värkläge då inget hjäler.

Det är väl inte meningen att vi skall ha denna smärta jämt utan att få smärtstillande.

#33 Prova Neurontin och nej du är inte ensam.

#34 Citodon kan jag inte äta. Hjälper inte mig ett dugg. Jag tar hellre en tablett än denna värk. Vill ju kunna komma upp ur sängen och klä på mig.

Jag har sifrol, som är mot parkinson egentligen, men jag tycker jag har god hjälp av dom. Jag har haft dom nu i snart 1,5 år.det ska vara låg dos ca 0,25 -4,5 mg. den verksamma substansen är pramipexol. Prata med läkaren om att få prova dom. Det är jobbiga biverkningar i början, men så släpper de efter någon vecka.

Många med fibromyalgi (dock ej alla) får kapade smärttoppar av mediciner för deras smärta men det finns fler faktorer att ta hänsyn till först.
1. Finns där annan värk som triggar fibromyalgin och hur behandlas den bäst?
2. Vi är alla olika och samma medicin hjälper inte lika bra på olika personer. Därför måste dom provas ut persnligen för att se vad som ger lindring och vad som inte ger det.
3. Det finns dom som inte får hjälp av några som helst smärtlindrande medel tyvärr.
Det är lättare att vara utan smärtstillande om fibromyalgivärken inte är fullständigt utblommad och där är avsaknad av central sensitisering. Den den är igång "brinner" hela kroppenb och man blir enormt känslig för beröring och kyla samt värme gör ont om det kommer emot. Ta ut ett mjölkpaket ur kylen gör att det "brinner" i händerna och gör väldigt ont.
Smärtans storlek är väldigt individuell och där finns folk med fibromyalgi som är såpass bra att dom kan studera heltid mm till folk som är så dåliga av sin fibromyalgi att dom enbart kan sova några timmar natt, vilket i sig ger ännu värre smärta, och har så ont att kroppen börjar signalera fara pga den stress. Är värken tillräckligt stor kan man inte förhindra sådan stress med icke-medicinska metoder. Det ger helt enkelt ångestliknande symtom.
Så innan man bestämmer sig för att smärtstillande inte funkar för någon så får man ta reda på sanningshalten av det hela för det finns tillräcklig forskning på det området som talar för att det är något man tror för man utgår från sig själv eller att det är sant för man har kollat upp det ordentlig. Jag har läst massor av forskning och den är faktiskt väldigt samstämig. Mediciner av vissa slag lindrar fibromyalgivärk hos dom flesta MEN inte hos alla. Det handlar inte om placebo effekt då man gjort forskning på det också. Inte heller har folk generellt mindre värk pga måendet är bra eller mer värk för måendet är dåligt. Det finns även forskning på detta. Man vet helt enkelt inte varför vissa har mycket svårare fibromyalgi och vissa har lättare fibromyalgi.

louksor, FK har fel för det är inte diagnosen som avgör ev. sjukskrivning. Däremot kan läkaren vara dålig på att få ihop vad det är som gör att du inte kan jobba och då kan FK ge avslag för det är inte i deras ögon tillräckligt för att ger en sjukskrivning. Man kan överklaga och FK skall ge dig kontaktinformation till var du vänder dig när du skall lägga in överklagan. Fråga om den samt exakt vad som avgör att du inte är berättigad att få ersättning av dom. Säger dom fibromyalgi be dom att ta fram källa till detta påstående för fibromyalgi är en godkänd sjukdom av WHO och socialstyrelsen.

Som sagt var, kräv dom att dom backar upp sitt påstående med en ordentlig källa. FK har i massor av år tjatat om att det inte är sjukdomen som avgör sjukskrivning eller sjukersättning utan det är symtomens art som avgör om man kan jobba. Hos fibromyalgi kan det variera väldigt kraftigt från 100% arbetsförmåga till 0% arbetsförmåga oavsätt jobb.
När det gäller värkmedicin så är det avgörande om du faktiskt får smärtlindring eller ej och det är bara du som kan känna av det. På www.smartguiden.se kan du skriva ut Björn Bragées råd om hur man medicinerar fibromyalgi. Björn Bragée är specialist i både smärtlindring och smärta av både cancer och icke cancer sort. Han har sagt att han har en 60 stycken olika läkemedel för att lindra fibromyalgi och jag tycker du skall be din läkare kontakta Björn Bragée och diskutera detta med mediciner.
Med tanke på att smärtkliniken där du bor tycks veta vad för slags smärta du lider av utan att undersöka dig så skulle jag själv faktiskt inte ens vilja gå dit för då kan man inte vara särdeles kunnig. Tyvärr har inte alla smärtenheter smärtspecialister då det råder brist på dom. Än mindre finns det smärtlindringsspecialister vilket är maximalt för att se vad för smärtlindring man kan behöva ha. Att smärtenheten dessutom avslår remiss för en med kronisk smärta tycker jag är skandal.

Ibland måste man tyvärr slås för sin rätt och när det gäller vissa saker vara ruskigt påläst. Annars blir man totalt överkörd.

#41 Smärtkliniker ger jag inte ett rutten lingon för. Har varit på 3 stycken och får samma svar. Du har för många skador och för ont för att vi ska kunna hjälpa. Jag som i min enfald trodde att det var då smärtkliniken kunde hjälpa.

Idag fick jag svar från min läkare.

Hon skrev:

Bästa Marcus!

Även om jag förstår att du känner dig ensam och orolig och har mycket besvär så är det faktiskt så att din typ av sjukdom med kronisk muskelvärk som flyttar sig runt är väldig vanlig.

Fibromyalgidiagnosen kan anses vara ställd på korrekt sätt och vi brukar inte remittera patienterna någonstans för att få bekräftelse på den diagnosen.

Vad gäller mediciner så tror jag att smärtkliniken vet det mer än patienter ute på nätet

Alla är överens om att vanliga smärtlindrande av typen panodil och tradolan egentligen inte har någon hjälp utan att det är mer andra effekter man får av medicinen som kan vara positiva

1. Sedan ca ett år tillbaks så flyttar inte värken runt sig utan är bara i ryggen som jag sagt till läkaren flera gånger.

2.En korrekt utförd fibrodiagnos är alltså när inte läkaren hittar något fel och jag hade ont o ömm i ryggen, tydligen behövs det inte kännas på alla tenderpoint som alla fibrospecialister skriver. Allmänläkare vet väl bäst! *Suck*

3. Smärtkliniken vet bättre än er/oss med värk, vilka mediciner som hjälper och enligt dom är det inget som hjälper.

4. Undrar vad det är för andra effekter man får av tradolan osv som är positiva, enda effekt jag får är mindre värk, men så funkar ju inte tabletterna så jag ljuger nog…

Va trött ja blir på sjukvården…..

Begärde ju remiss till gottfris oxå, men som läkaren skrev så brukar dom inte remittera patienterna någonstans för att få bekräftelse på fibrodiagnosen.

Skrev ju även till henne att jag inte tror jag har fibro längre då min värk endast är i ryggen.

Av typ 20symptom på fibro så hade jag ca 5st. kärringen läser det hon vill läsa….

hm, louksor, som jag har skrivit här förut i en del inlägg, så behöver du INTE be din läkare om en remiss till gottfries mottagningen, det räcker med att du skriver dig en egen självremiss, den tar dom emot där.

#44

Om jag söker dit själv, står landstinget ändå för kostnaden och enda kostnaden för mig är ett vanligt läkarbesök för 150:- ?

vet du, jag har ingen aning om vilket landsting som du tillhör, du har inte heller skrivit ut det i din pres.

Du kan ju höra dig för med regionens hus, i det landsting som du tillhör, för där kan dom svara på alla dylika frågor, även de ev. utlägg du måste göra vid ev. resa skall du få ersättning för överskridande en viss bestämd summa.

För några år sedan var min egen-avigft till kotknackaren i Borås 75 kr/väg, resten fick jag tillbaka från försäkringskassan.

Om jag vore dej skulle jag ringa gottfries mottagningen och tala med dem, de kan ge dej svar på alla dina frågor tex vad besöket kostar för dej, reseersättningen, hur lång väntetiden är om du kommer på egenremiss mm.

Stå på dej

Smärtklinik ger jag inte ett rött öre för. De vet inte bäst. Mig tar de inte emot, bara för att jag har för många skador och för mycket värk. Inte klokt. Trodde i min enfald att det var därför jag skulle till dem.

Tatsja, alla smärtkliniker har inte kunskap/resurser att ta hand om avancerad smärtproblematik men jag kan gott tycka att dom kan ha reda på var man i stället skall bli skickad någonstans. Det finns ställen i vårt avlånga land som faktiskt kan hantera sådant.

Jag har fått reda på en del saker om vissa smärtkliniker som fått mig att fundera på om läkarna fått sin licens ur ett flingpaket.

Louksor, en smärtklinik som påstår att man inte medicinerar med tex tramadol vid fibromyalgi och att ev. verkan inte alls kommer ur det smärtstillande utan annat har lite flingpaketvarning om den.
Vad man då kan göra är att be om att få testa tex lyrica eller cymbalta då dom båda är godkända för att behandla fibromyalgi med. Dessa har en bevisad effekt i studier.

Har din läkare inte testat dina ömma punkter har denne inte fullgjort sin undersökning när det gäller att diagnostisera fibromyalgi oavsätt vad läkaren säger. Det är liksom ett krav att göra det för att sätta diganosen. Jag har faktiskt skrivit ut faktasidor som andra specialister har skrivit och gett till läkare som jag mött på vägen för att få rätt vård. Faktiskt ibland så det nästan har blivit drunkningsvaring i papper faktiskt *s*
Jag har helt enkelt lagt till vanan att alltid kunna backa upp det jag säger med bra källa som kommer från specialister som riktat in sig på fibromyalgi som specialområde. Jag kan förstå att läkaren inte vill ta till sig vad "folk" säger på internet så länge som det inte handlar om specialister som uttalat sig och man kan backa upp att det är så och inte bara något man säger.

#48 tatsja, även jag blev nekad att komma till smärtklink, varför dom nekade att ta emot remissen har jag ingen aning om, skumt värre, säger som dig: trodde just att det var dit som man skulle om man hade kronisk smärta.

Lyrican skall nu trappas upp för mig, cymbalta är inte möjlig för mig pga. att min IBS gick så långt så att jag fick tarm-blödningar.

#49 Cymbalta är inte godkänd för att behandla fibromyalgi.

2008-10-27

Nej för Cymbalta

NOBBEN Eli Lillys ansökan om att Cymbalta också ska få användas för behandling av fibromyalgi fick nej av EMEA. Studierna höll inte anser den europeiska läkemedelsmyndigheten.
   Läs nyhet

Inte heller Lyrica är godkänt för fibromyalgi. Det är godkänt i USA men inte i Sverige.

 Kopierat ur FASS

Verkningssätt (Läs mer om verkningssätt)

LYRICA tillhör en läkemedelsgrupp som används bl.a. för att behandla epilepsi, neuropatisk smärta och generaliserat ångestsyndrom.

Jag äter Cymbalta och Neurontin för fibron. Den smärtkliniken som jag fick remiss till sist och var på ett besök, är välrekommenderade för smärtbehandling. Men de nobbade mig efter ett besök.

Har varit hos läkare som är specialister inom fibromyalgi och gjort test. Alla punkter hade jag, så jag vet att det är fibromyalgi på alla andra skador.

Whiplash, nervskador i armar, händer, ben, fötter, ryggen. Ischias. 4 discbråck, 2 trasiga kotor i ländryggen, trasig kota uppe i nacken. Bara lite av smärtorna. Har även helprotes i ena knäet. Den är lite sådär. Kan inte stå på det benet ensamt. Det viker sig gärna.

Satt ju 2 år i rullstol och läkarna sa att jag aldrig skulle kunna gå igen. Men skam den som ger sig, nu går jag med rollator. Fast risken finns ju där hela tiden att jag hamnar i rullstol igen.

Det finns läkare som sätter in det här för fibron men det är inte godkänt för att behandla.

Men sen kan det ju va så att läkarna sett att det ger resultat o sätter in det. Det är en annan sak.

För då behandlar dom med hjälp av beprövad erfarenhet som det så vackert heter.

Angående sjukskrivning vid Fibromyalgi så sa min läkare att man inte får sjukskriva för det längre. Motiveringen var att om man är sjukskriven ska man vara det under en period för att bli frisk (typ). Fibromyalgi blir man inte frisk ifrån - alltså ingen sjukskrivning. Däremot kanske sjukpension på deltid eller heltid om man har permanent nedsatt arbetsförmåga. Hon förklarade det som att det är två olika sorters ersättningar. Finns det utsikt att bli frisk av ett par månaders sjukskrivning och rehabilitering blir det sjukskrivning. Är arbetsförmågan permanent nedsatt, blir det sjukpension. Rörigt är bara förnamnet!

#43 Vad menar läkaren att det skulle vara för andra positiava effekter av Tramadol som skulle "hjälpa"? Märklig kommentar. Jag har inte känt några i alla fall….men de kapar topparna på smärtan så att jag fungerar någotsånär i alla fall.

Ska själv till smärtklinik snart, med tanke på det som skrivits här verkar även det vara rena lotteriet! Spännande. Ska skriva och berätta sen när jag varit där.

Hej!

Hur har det gått för dig?

#43 Vilket kränkande brev. Blir skrämd över läkare idag. Vart är empatin? Försvann den över böcker och starksprit på högskolan. Morr.

#54: vet inte vilka positiva effekter läkaren menade.

#43: Jo, min läkare än sån tyvärr. Skulle gärna byta läkare men finns ingen att byta till. De läkare som fanns här förr har flyttat till grannkommuner när de skärde ner på sjukhuset.

Finns bara en akut för mindre skador och en vårdcentral kvar i denna stad nu.

när läkarna flyttade så tog de in utländska läkare som knappt kan svenska, har varit till en av dom för 2år sen när min vanliga läkare hade semester, var mycket tjafs innan hon förnyade sjukintyget 3veckor tills vanliga läkaren kom tillbaks, hon sa att jag skulle jobba så mycket som möjligt och lyfta tunga saker osv, desto fortare skulle värken försvinna, att bara gå hemma funkade inte och värktabletter skulle jag inte ha, det var jag för ung för…

så de går jag aldrig mer till…

Har äntligen fått remiss till sjukhuset i grannkommun, får komma till reumatologimottagningen, tid om ca 3månader..

Är bra att jag får jag komma dit, men synd att det tar sån tid.

om 8dagar tar min sjukersättning slut och från 11:e måste jag bli arbetssökande för att stämpla och få nån ersättning, då FK inte längre godkänner mig som sjuk, då de inte tycker intygen från läkaren är tillräckliga och så finns det ingen riktig orsak varför jag har ont.

Men fattar inte vad de tänker med… jag har ju testat och klarar inte av ett jobb på 25% som var väldigt enkelt/lätt och kunde vila när jag ville.

Hur ska jag klara av ett jobb på 100% ? Säger jag att jag har min värk och inte klarar jobba, så blir jag ju nekad akassa.

Bästa vore att vara kvar som sjukskriven, men när inte intygen duger åt FK och det tar tid innan jag får komma till nån bättre läkare, så vet jag inte vad jag ska göra.

*deppa*

Försäkringskassan gör tydligen som de vill. Deras förtroendeläkare som kollar intygen, träffar ju aldrig en själv. Så då får man svårt att tala för sin sak.

Vänta nu, tar du tradolan och tryptizol… det blir en giftig kombination av ngn slag, min specialist på karolinska i solna sthlm sa att det var absolut förbjudet av mig att äta essa två samtidigt…

från fass:obs! Tradolan ch tramadol innehåller samma

Användning av andra läkemedel:

Tala om för läkare eller apotekspersonal om du tar eller nyligen har tagit andra läkemedel, även receptfria sådana.

Tryptizol kan påverka eller påverkas om det tas samtidigt med vissa andra läkemedelsubstanser mot:

- depression eller någon annan psykisk sjukdom (t ex fluvoxamin, fluoxetin, paroxetin

- MAO-hämmare)

- rubbningar av hjärtrytmen (t ex kinidin)

- magsår (cimetidin)

- epilepsi (fenobarbital, karbamazepin, valproinsyra)

- högt blodtryck (klonidin)

- smärta (morfin, kodein, tramadol)

- hosta (kodein)

- svampinfektion (flukonazol)

- nikotinberoende (bupropion)

- läkemedel vid sjukdomar i sköldkörteln (tyroidea ).

Samtidig alkoholförtäring ska undvikas på grund av risk för förstärkta negativa effekter av alkoholen.

Berätta för din tandläkare att du behandlas med Tryptizol om du ska lokalbedövas.

Kombinationen av Tramadol (Tradolan, Tiparol, Nobligan o allt vad de heter) o Tryptizol är mycket vanlig. Har den jag med o det är inga problem.

Det står i FASS att det kan påverka men det är nog så att man ska lita på den läkare som sätter in medicinerna. Under förutsättning att det är samma läkare eller i alla fall att läkarna vet vad man har för övriga mediciner.

Det handlar ofta om vilka doser osv man har.

Okey. Blev lite chockad bara eftersom min läkare sa att absolut nej till att använda båda…

Hej på er,

Jag är ny här på forumet och blir både arg, ledsen och deppad när jag läser inläggen här. Jag har slitit med smärta och värk i hela kroppen i många år (ibland känns det som hela livet, då jag inte kan komma ihåg hur det känns att inte ha ont någonstans). Jag har stort sett jobbat heltid hela tiden (jag är visstnog lyckligt lottad ser jag när jag läser här, eftersom jag klarat att hålla smärtorna såpass i shack att jag kan jobba). Men det sista året har smärtorna ånglok-ökat och just nu känns livet pest.

Som så många andra får jag ingen hjälp. De läkare jag går till vet inget eller lite om fibromyalgi/kroniska smärtor och bagatelliserar mig. Jag har inte fått någon fast "diagnos" då de läkare jag gått till har tyckt att det bara är dumt och stigmatiserande att ställa en sån diagnos (de bekräftar alltså att också de tycker/tror att jag bara inbillar mig det här).

Jag har försökt hjälpa mig själv hela livet med fibro/smärtor, göra allt jag kan för att överleva/existera - men nu går det inte längre. Jag har bett om smärtlindrande av något slag och får till svar "vaddå piller eller??? Det kan inte du få, man kan bli beroende av sånt". Som om jag vore ett typuppslag på en narkoman som satt där och bad om en ny trip… En läkare klarade till och med av att säga "du kan ju inte ha så ont, du ser alldeles för fräsch ut för det". Jag hade gjort misstaget att gå till henne före jobbet, då jag skulle på ett viktigt kundmöte efteråt. Oj…FÖRLÅT då för att jag FÖRSÖKER ALLT JAG KAN för att hålla näsan över vattenytan, med att jobba på, försöka vara fräsch och försöka vara positiv.

Ville bara säga att det är så trist att se att det är så många som sliter med att inte bli förstådd/få hjälp. Imorgon ska jag till läkare igen, för att kanske bli 20% sjukskriven och kanske få några smärtstillande så jag kan bromsa farten på smärtorna (som bara ökar nu). Jag bor i Norge nu, men det är lika illa här som i Sverige. Skandalöst, att skandinavisk sjukvård är så illa.

Men känner jag mig själv rätt så blir "duktiga flickan" för rädd för att klaga och bryta ihop så att jag går från läkaren imorgon utan recept, utan sjukskrivning och ännu mer deppad.

Och jag är inte ens 30 än… Hur ska resten av livet bli?

HEJ! Har läst dina inlägg och din smärta verkar ta överhanden för dig… Och det är fruktansvärt jobbigt. Jag vet har sedan tidigare haft problem med ryggen blev bättre fick 2004 diagnosen fibro efter det har värken bara blivit värre. Var hos en massör igår och hon sa att  jag har nästan ingen blodtillförsel till musklerna i kroppen… Kanske något som drabbat dig ? Jag har även inflammation i alla muskler och det är smärtsamt… Du hade provat massage men har du provat akupunktur det är oxå en väldigt bra behandling som dom flesta sjukgymnaster utför, den gör nytta och ökar blodflödet. Fick tips om en smärtlindrande tablett från hälsokost som heter Fortodol den innehåller gurkmeja och fenylalnin. Gurkmeja mot smärta fenylalanin mot inflammation. Jag tycker du skall testa den den är inte så dyr. Jag fick mina idag och trot eller ej men en del smärta har bivit lindrigare

Ja, kära ni som skrivit här ovanför… Så jag känner igen mig. Skulle byta läkare och vårdcentral förra veckan, hoppades så in i norden på att få en empatisk läkare som var villig att lyssna och hjälpa mig…

Jag åkte hem till maken gråtandes. Efter så himla många år så har jag tydligen inte blivit mer hårdhudad. Han tog knäcken på mig.

Jag har provat många värkmediciner genom åren. Paraflex Comp var helt klart det som funkade bäst, förmodligen pga den muskelavslappnande effekten. Men då blev dom ju narkotikaklassade så jag fick byta till Tiparol/Tramadol/Nobligan/Tradolan, ja ni vet, Kärt Barn har många namn beroende på vad dom kostar. Jag äter Panodil till dom, Brufen retard,  och Tryptizol till kvällen vissa perioder (eget val vad gäller Tryptizolen, funkar bäst för mig så).

Nu var läkaren nästan rabiat. Värktabletter ökar smärtan sa han. Han informerade mig också om en som trots förlamning pga olycka, som hade smärtor och som slutade med morfin och simmade sig till OS-guld i paralympics istället! Tack för den passningen!!!

Och här satt jag och trodde livet funkade någorlunda m hj a mina tabletter, kan trots allt vara lite aktiv om dagarna, inte länge men har dock mina stunder, kan sy lite som jag älskar, orka cykla ett par km på motionscykeln och sköta hemmet så pass inte ohyran kommer…..

Är sjukpensionär sen flera år, och det är nästan 15 år sen jag jobbade alls.

Och så behöver jag bara sluta med medicinen så blir jag frisk!

Jag blev så himla ledsen. Det lät på honom som om jag låg på soffan och knaprade piller och latade mig, att jag stegrat dosen så högt att jag snart dör…

Jag har ätit samma höga (jag vet, äter 2 st fyra ggr per dygn-ohyggligt enligt honom, hyfsat enligt mig, jag har dock ont dygnets ALLA timmar) dos i snart 10 år. Inga biverkningar. Inte mer värk för varje år. Däremot lever jag annorlunda. Lever inte över kroppens begränsningar på samma sätt som förr… upplever smärtan annorlunda.

Nu har jag ju dessutom diskbråck som ger ytterligare symtom, men egentligen upplever jag den konstanta tröttheten som värst. Ibland har jag en bättre dag vad gäller värken men orkar ändå inget, hur mycket jag än vill..

Nu går jag livrädd för återbesöket. Maken har lovat följa med som moraliskt stöd, tur det, men ändå himla sjukt att som vuxen och gammal i gamet känna att jag behöver en person med mig till doktorn..  Man ska vara frisk för att orka vara sjuk..

Ursäkta det himla långa inlägget! Kändes dock skönt att skriva av sig lite.. För som många av er så känner jag mig väldigt ensam ibland, även dom nära kan ju ibland ha svårt att förstå situationen vi lever i…

Ojjj stackars dig! Finns inget värre än att bli sviken av sin läkare. Själv har jag haft fibromyalgi sedan 1989. Tack och lov har jag haft förstående läkare men det gnager alltid en oro att träffa en ny läkare som inget förstår. Jag har provar fibromassage och det hjälpte mig lite. Skall också börja på fibroyoga. Får se om det funkar. Jag äter också smärtlindrande. Både Citodon och Tradolan. Hjälper mig en del. Jag önskar dig all lycka till och försök hitta en vettig doktor.

Ta med din man till läkarbesök i fortsättningen. Det har jag gjort när jag blivit illa behandlad. O tänk det är tyvärr stor skillnad.

#63

Jag har testat akupunktur, första gången var det totalt 10 behandlingar (1-2gånger/veckan) I axlar och på övre del av rygg gick det väl bra att sätta i nålar, men i ländryggen gjorde det för ont så det gick inte, var även svårt för sjukgymnasten att få i nålarna i ländryggen, så det blev bara behandling på övre del av rygg och axlar då, märkte ingen skillnad, hade samma värk efter behandlingen.

Nåt år efter det så testade jag igen med akupunktur, då gjorde det väldigt ont i hela ryggen när sjukgymnasten sätte i nålarna och även när de satt i, var även svårt att få i nålarna, testade 2gånger sen avbröt vi behandlingen då värken blev värre.

Har testat tens behandling oxå, på svag styrka klarade jag av det utan för mycket smärta, men minskade inget på värken.

Är arbetssökande på pappret, nu sedan 11/12 -08 då FK anser att jag klarar jobba 100%, även fast jag testat 25% med lätta uppgifter utan att klara det och psykologen anser att jag borde vara sjukskriven, även läkaren är väl mer på min sida, men FK godkänner  inte läkarens intyg…

Min läkare sa sist att det är pga FK´s nya regler, annars hade de inte krånglat och jag hade varit sjukskriven..

Det är jobbigt att gå med värk dygnet runt, som ni alla vet…

Väntar på besked från akassan oxå om jag får ersättning från dom eller inte, så länge de inte vet att jag ej klarar jobba borde jag väl bli godkänd…

Sen är det bara att hoppas på att reumatologen kan ge en bra bedömning och skriva ett intyg och hoppas att FK godkänner det.

#65 Detta är vanligt hos en del läkare. Tyvärr. Jag har fått cymbalta för fibron och den hjälper faktiskt lite. Tyvärr lite biverkningar som aptitlöshet, fast jag behöver ju gå ner i vikt, så det gör inget.

Har också ätit tradolan/dexofen med panodil forte. Sen fick fick morfinplåster istället och kunde sluta med de tabletterna.

Nu har jag inte bara fibromyalgi utan är trafikskadad också. Fibron fick jag som ett brev på posten av mina skador. Men är du inte nöjd med läkaren, så har du rätten på din sida att byta.

Jag gjorde det och lyckades få en underbar läkare, men det tog mig över 3 år innan jag fick honom. Har varit hos ex antal läkare innan.

Vad säger han om smärtklinik? Där kan ju vissa få hjälp

Smärtklinik, ett kapitel för sig.

Jag vill dit, mer än allt vill jag dit. Jag väntade i två år med min förrförra läkare, en remiss tar 18-24 månader sa han. Jag väntade med spänning. När jag skulle flytta så ringde jag för att höra hur långt bort mitt besök var och döm om min förvåning när jag då fick veta att den av min läkare skickade remissen ej varit skickad över huvud taget!

Två år! Detta sa jag när jag kom till min förra läkare, men han viftade bort det med att det nog knappast var någon ide`! Jag var i en dålig period då och tänkte att jag tar det en annan gång. Tyvärr var den läkaren helt ointresserad av något gällande mig. Jag sökte honom för att jag inte kunde sova pga värken, "- har du tänkt dig sömnpiller då va?" var hans reaktion. Nej, sömnpiller vägrar jag ta, men jag tänkte att man kanske kunde prova någon annan medicin som kanske funkar bättre och som gör att jag kan ligga några timmar i sträck utan att behöva upp och gå hela tiden..

Nej, sa han, Tiparol verkar ju funka någorlunda för dig. Jaha. Det var det det tänkte jag.

Sen pratade jag med honom något år senare, efter en massa besök på VC pga urinvägsinfektioner så ringde han upp. -Du vill visst ha mer penicillin frågade han?

Vill ha? Snacka om frågetecken. Jag förklarade att eftersom jag inte blir bra från UVI-erna så kanske jag behöver äta mer än fem dagar, och kanske en annan sort, så att behandlingen blir varaktig istället för att bli hyfsad i några veckor.

Sen sa jag att jag trodde det berodde på att jag periodvis (vid sämre perioder i ryggen) har svårt att tömma blåsan helt och att det därför blev kvar urin som blev infekterat. Jag äter ju Detrusitol som gör underverk för mig, jag har slutat pinka ner mig eftersom blåsan funkar dåligt pga diskbråcken.

Det trodde han inte på. Det hade han aldrig hört! Men då jag sa att jag oftast kan undvika det genom att krysta så jag tömmer mig bättre så sa han bara att det är ju farligt!

Tja, jag fortsätter med min pinkmetod iaf. Jag klarar mig bättre från UVI-er så jag anser att jag har en gnutta rätt ändå.

Nu hoppas jag att jag kan få en remiss av den läkare som jag nu har. Han lät vresig och ifrågasättande kring hela min situation även smärtkliniken. Han avfyrade frågor hela tiden,

varför har du inte varit dit (smärtkliníken)?

Vad har dom gjort för dina fötter? Hur har du kunnat gå på dom här fötterna? (pronerar sen barnsbenen, men har inga problem pga det, förutom nu när jag har ont i hälen ev. hälsporrre)

Har du provat varmvattensbassäng ? (nja, bara 3ggr/v i sju år!),

Har du provat träning? (Eh.. vad tror du? Sjukgymnastik i 10år, egen träning i övrigt, mm) Och alla frågor lät som om han ifrågasatt varför jag vägrat behandling. !?! Han kanske menade att jag blivit nonchalant behandlad tidigare och nu skulle det rättas till.

Men jag hörde bara en massa irriterade ifrågasättanden, hur fokuset sattes på mängden tabletter - hur det ökar min smärta !?!, varför ingen gjort något åt mitt blodtryck, fötter, inga prover tagits osv osv.

Detta hörde jag: av allt han sa så var detta andemeningen. Jag sitter inaktiv hemma och äter tabletter, jag ökar hela tiden doseringen pga att tabletterna ökar min smärta. Jag har hela tiden vägrat pröva behandlingar, har inte velat till smärtkliniken utan jag vill helst sitta hemma utan jobb och lata mig och njuta av värken! Jag VET att jag är ironisk men det är så det känns..

 Jag har också upptäckt att för mig funkar det bäst att ta mina Tradolan och Panodil jämt fördelade över dygnet, Brufen tar jag morgon och kväll vilket minskar värken och gör mig mindre stel. Jag håller med om att medicinen bara kapar topparna men det gör ju ändå att dagen blir uthärdlig.

# 62 Jag känner verkligen igen mig. Som om man var värsta narkomanen som behöver nästa fix. Jag känner inget annat än lite dämpning av smärtan av mina tabletter. Blir ingen lattjo pryl av dom, upplever ingen lyckokänsla, blir inte hög eller apatisk, men jag får känslan att dom tror det.

Jag känner att jag har nog aldrig haft sådan livskvalite dom nu ändå. Jag kan inte göra så mycket som jag vill göra men jag njuter mer av det jag gör. Jag har svårt att gå långa sträckor, använder stavar på promenader men får ändå gå sakta och haltande. Nu när det är blankis så försöker jag cykla på motionscykeln istället, allt för att röra mig lite iaf. Sen så leder jag en kurs och får då träffa likasinnade, som syr i lappteknik som jag! Min hobby har gett mig så himla mycket. Jag orkar inte sy alla dagar ens, men jag är aktiv ändå genom att kolla i böcker och fantisera om kommande projekt

Vi har en stuga som vi är i mycket. Då är det båt och skoter som gäller, korta svängar förstås, kan inte skumpa för länge då går ryggen "av". Men allt det ger ju livskvalitet. Därför känns det så orättvist när man upplever sig missförstådd. Som att jag bara vill ligga och vältra mig i smärtor. Jag gör det jag kan, och lite mer än så också, vilket då straffar sig och ger sängläge som resultat.

Men ni vet vad jag menar, att försöka njuta av dagen trots sina begränsningar är väl själva grejen? Sen att jag helst vill bli smärtfri och pigg som en mört igen säger väl sig självt?

Oops, verkade bli en liten novell detta inlägg också. Man skulle ju kunna skriva en bok om ens liv som kroniker

#69 Du skriver att du är ironisk, jag tycker inte det är ironi. Har träffat många läkare med inställningen att om man är sjukskriven för värk ligger man hemma på soffan och äter chokladpraliner och har det bra. Om den sen överhuvudtaget sen bekymrar sig att fråga vad man gör på dagarna och man som jag då har häst råkar säga att jag åker till stallet på fm, så skriker dom högt och anser att då kan man lika gärna jobba, Det är ju inte så att jag bär omkring på min hästhon väger ca 650 kg så det orkar jag inte.

Sista ggn jag var på vc i sept hade jag så ont i höften så jag kunde inte stödja på benet, den läkaren ansåg att det var psykiska problem jag hade och jag skulle inte bli bra om jag inte gick på kognetiv terapi, vilket jag tror är jättebra men att det gör mig inte bättre i höften så jag vägrade, varpå hon blev vansinnig och så att jag inte ville bli frisk utan ville gå hemma och ha det bra.

Då gav jag upp med vc och letade upp en privatläkare som skickade mig på rtg och det visade att jag hade en höftledsartros som var ganska långt gången.

Det känns faktiskt ganska skönt att få gnälla av sig ibland det är tur att det här forumet finns, och att man vet att man inte är ensam om att ha det jäkligt.

Ett tips till alla här inne, försök att se positivt och njut av dom små stunderna man kan, och tänk att även en liten chokladpralin kan göra nytta ibland

Ja visst är det märkligt att läkare kan få bete sig precis hur som helst. Som att dom är några småpåvar eller åtminstone en lillgud som man ska se upp till och tycka att deras ord är så kloka.

Varför ska vi som har denna sjukdom behöva kräva respekt, vi måste överbevisa läkaröverheten att vi har ont trots att det inte syns. Även om man måste vara helblind för att missa min gångstil. Den är väldigt lik en gravid kvinnas, höggravid, alternativt en anka som vaggar fram. Jag kan inte gå utan att låsa bäckenet för då gör det så jäkla ont. Sen haltar jag för min häl gör så himla ont, där väntar jag dock på röntgen för att se om det är hälsporre.

Jag kände det som om fokuset låg på min åtminstone trodda inaktivitet och kärleksfulla relationen till mina kära piller, alternativt på dom tidigare av läkarna nonchalerade fysiska problem, t.ex jag pronerar på foten!!! hemska tanke, varför är inget gjort åt det, fräste läkaren, tja, kanske för att jag haft det sen barnsben och att jag inte har haft några problem pga det.

Då tog han blodtrycket och fick då något att bita i. 170 ! och nu ska det dygnsmätas, men jag tänkte i mitt stilla sinne att efter ett sådant bemötande kanske dom flesta får 170 i övertryck! Det är klart är blodtrycket högt så måste det ju behandlas, diabetes o likn också, men det var inte därför jag var där.  Jag vet inte om jag har några av dom sjukdomarna men frågorna haglade kring det istället för mina problem. Men det är väl lättare som läkare att behandla sådana saker som kan mätas. Resten sitter väl i psyket eller åtminstone i viljan..

Sånt gör mig förbannad. Förutom när jag då var där då blev jag bara chockad. När man läser tråden och svaren här ovanför så får man gång på gång svar på hur bemötandet är ute i vår fina sjukvård. Jag vet att det finns simulanter överallt men jag tror dom är väldigt få. Vem har råd att ligga på soffan och gotta sig i piller och praliner med det skyddsnät vi har nu? Hade jag inte maken skulle jag svälta och gå på soc. Vem kan leva på 7000 i månaden? Det är knappt till hyran. Och det är vad man har att se fram emot i 25 år till! Knappast det man önskade när man valde utbildning efter gymnasiet. Kanske man skulle bli sjukpensionär? Och , tja, jag tror jag blir det när jag är 30 så har jag 35 år att njuta av min ställning längst ner på samhällsstegen. Parasit nr 1.

Tack och lov för sarkasm och galghumor, dessa och en seg förmåga att ändå njuta av dom små stunderna i livet. Nu sitter jag med brännande smärta i ländryggen och ett heldomnat ben, men ändå är jag rätt nöjd för jag har ju varit på min lappteknik-kurs idag, träffat likasinnade och pga det glömt lite av vardagens elände… På det hela en hyfsad dag…

Sen får jag inte glömma att när jag börjar få mindre ont, då måste jag skynda mig att ta fler tabletter så jag inte måste ut och jobba igen.. (obs, en mening sprängfylld med sarkasmer… ;)) för som min läkare ville banka in i mig. Värktabletter ger smärta! Och jag som trott det var tvärtom, gäller att tänka om nu då???? Som att jag äter dom för att få mer ont, han måste tro att det vandrar omkring en massa idioter som inbillar sig att dom känner värk och trötthet, eller så försöker vi inbilla andra att vi gör det, när vi bara vill hem och lata oss, drogade av våra Tradolan och käka praliner!

Vi har dock tur som har ett forum att skriva av oss i, att se andra med samma problem, känna samhörighet med andra som förstår. Ensam är absolut inte stark! Jag ska definitivt ha maken med på återbesöket, så det så!

Kram till alla medmänniskor här i forumet!

Nu äntligen så har jag fått en tid till reumatologen.
Första pappret jag fick av dom så stod det 3 månaders väntetid o beräknad tid var i mitten på feb.

I slutet på feb så ringde jag dom och kollade läget, de hade inga läkare och inga tider och inga svar att ge, var bara att vänta och se vad som hände..

denna vecka fick jag ett brev, 11 maj får jag komma dit.
Några månader för sent, men bättre sent än aldrig.

Ska till vårdcentralen en vecka innan och ta massa prover (34st olika saker skulle de testa)

Hoppas att de kan ge mig en riktig diagnos med vad som är fel med mig och kanske nån medicin som funkar bättre än nuvarande…

Men efter det vet jag inte vad som händer…
Tror inte FK kommer godkänna en sjukskrivning även om jag får ett nytt sjukintyg.

Min handläggare på AF är väldigt bra, har varit inskriven som arbetssökande sedan 11/12 -08, men har inte behövt söka något jobb än…

Hon vill inte skicka ut mig i arbetslivet, hon vet hur min värk och arbetsförmåga är och vill avvakta tills jag varit hos reumatologen.

Men oavsett vad reumatologen säger så kommer jag inte klara ett jobb, känns rätt så hopplöst då jag inte ens klarade arbetsprövningen på 25% med lätta uppgifter.(vilket iof FK struntar i)

Det värsta som kan hända mig framöver är väl att bli tvingad att söka jobb alternativt om AF berättar för a-kassan att jag inte klarar ett jobb så de drar in min ersättning (de har ju faktiskt skyldighet att berätta sånt för a-kassan)

Det bästa som kan hända är att jag får en riktig diagnos och medicin som tar bort värken och gör så jag klarar ett jobb. Eller sjukskrivning/sjukpension hos FK

Önskar dig lycka till. Hoppas de kommer fram till en diagnos som stämmer på dig. Då känns det genast lättare.

Hej Marcus,

Jag har en väldigt liknande situation. Värken som ofta börjar med stickningar, kliande och sedan svullen muskelatur har kommit i skov genom åren. sista åren är det olidligt med vansinnig huvudvärk, yrsel, balanspåverkan m.m… Hittar ej heller någon som kan få till en diagnos och blir påproppad ett par burkar piller.

Jag har ej sjukskrivet mig tidigare, utan släpat mig till jobbet som en dopad blå tjur… men den här gången orkade jag helt enkelt inte längre och blev djupt deprimerad. Derpressionen tog läkaren fasta på och det är det jag är sjukskriven för inte värk och sömnproblem?

Ska nu ge mig på äventyret att få remiss till smärtklinkiken, för det här skittillståndet är inte förenligt med ett drägligt liv…

Stå på dig!

Peder

JO… Triggerpunkts-massage och streching med naprapat efterföljt av akupunktur några dagar senare är det som hjälper mig bäst!

Varma bad är en nödvändighet för att kunna sova överhuvudtaget…

/Peder

http://fibromyalgi.ifokus.se/discussions/4d80135dc5c6a74b27000005-tips-pa-alt-behandling-vid-spanda-omma-muskler#discussions-1 Kolla mitt inlägg, kan vara värt ett försök :-)

När jag fick mina triggerpunkter testade mättes det med en tryckkänslig apparat och alla värden på respektive punkt antecknades.

Hej Marcus !

Har råkat ut för samma sak.

Jag har under många år ätit från grupp 3, OxyContin.

Jag skulle testa Tradolan men blev så yr att jag tuppade av på
stan, var medvetslös i 5 timmar och fick sy 12 stygn i huvudet.

När jag låg inne och var hos neurologen förbjöd han mig att äta
Tradolan då det är alltför många som råkat ut för detta.

Skrev till smärtkliniken och berättade.
Min läkare ringde upp mig och sade att hon nu inte längre kan
skriva ut längre.
Jag skulle börja med receptfria eller söka en privat läkare ute på
stan.
Detta trots att professorn på kliniken lovat att jag skulle känna
mig trygg med medicineringen.

Jag bad om ett recept till för att slippa plötsligt utsättning och
den hemska abstinens som det de tablettterna ger.
Men inte räcker dessa för en långsam utsättning !

Tack och lov har vi en läkare i släkten som tog över. Men han
ska förmodligen flytta utomlands så när jag fullständig panik.

Så vad gör man ???

Vart bor ni? Finns det ingen smärtklinik att söka till i närheten? Eller som din husläkare kan få stöd ifrån?

Hej!!

Jag ska träffa min läkare denna vecka för att han tycker att vi ska diskutera min medicinering!!!!

När jag läser detta är det inte utan att jag blir mer orolig än jag redan är. Han anser tydligen att vi måste se över den för att jag har under en längre tid ätit tradolan, vet att jag har blivit mindre känslig för tabletterna så det behövs mer för att dom ska ha full effekt på värken.

Men utan dom så kommer jag inte klara att jobba överhuvudtaget (jobbar 50% nu har 50%sjukersättning) min vardag kommer att gå käpprätt åt h----vete.

Tydligen så kan jag bara hoppas att han fattar hur det ligger till!!

I värsta fall så får jag ta kontakt med smärtkliniken igen dom har lämnat tillbaka till min husläkare för dom inte kan göra mer och hoppas på att hon vet hur det är!!

# 28

Trodde nästan det var jag som skrivit inlägget. Jag har också i många år tagit Somadril på samma sätt. 1-2 tabletter i månaden, sovit gott och vaknat mjuk och fin i musklerna. Det är det enda som hjälpt.

För övrigt tar jag nästan inga tabletter alls. Mig hjälper de inte. Det är muskelavslappningen jag behöver.

Något tips på liknande preparat som ännu inte är förbjudet.

Jag har tom funderat på att köpa Somadril på nätet, för där finns de att få tag på, men jag är lite för feg för det.

Be om remiss till en smärtklinik!! Byt husläkare om de inte lyssnar. På kliniken kommer ni iallafall bli trodda, de jobbar ju med smärtpatienter hela dagarna. Och på min klinik finns både specialistläkare, psykiater, KBT terapeut, akupunktur, sjukgymnaster, socionomer som jobbar i team för patientens bästa. De håller kurser där man får gå tillsammans med andra patienter med FM och det betydde mycket för mig att träffa dessa fantastiska personer som lever med samma besvär som jag, alla förstår varandra - vi sitter ju i samma båt. Vet att det kan vara lång väntetid men det är värt det. Och de vet hur man hanteras med FK.

Hej, detta är  ju för 4 år sedan men jag var på Smärtcentrum i dag efter en remiss som tagit 6 månader för att få en tid där. Jag äter oxå opiater för min hemska smärta men de kunde inte göra ett dugg för mig pga att jag åt så stark medicin. om jag skulle få hjälp var jag tvungen att sluta ta medicin, dvs mitt drägliga liv är borta. Har du fått hjälp, Har flyttat från Stockholm till Karlstad och har min behandlande läkakare kvar i Sthlm, men söker ngn läkare som kan ta över mig och bli min behandlande här, men ingen vågar förstå att man kan ta morfin för stark smärta utan att bli biroende, något tips var jag kan vända mig?

/Susanne

Jag har fått neurontin för fibro, vilket hjälper rätt så mycket, Sen har jag andra skador efter en trafikolycka, så jag äter både Tradolan och har morfinplåster. Min värk ligger aldrig under en 7:a. Fast utan medicin så går jag ur min egen kropp.

Har provat och då stannade hjärtat.

# 83 Förstår om du känner det hårt att behöva sluta med medicin för att kunna få hjälp. Anledningen är att om läkarna ska kunna få en rättvis bedömning av dina smärtor så måste dom få starta från början.

Det kan vara kombinationer som du inte testat eller har testat på ett tidigt stadium som dom vill testa igen. Eller att dom sätter ihop helt andra mediciner än du har nu. Görs detta då du äter dina nuvarande mediciner så är det inte lätt att se vad som är vad.

Sen är det ingen lätt sits du är i för hur det än är så äter man ju medicinerna för att man behöver dom.

Jag äter rätt så mycket medicin. Har gjort det sedan -95. Ingen läkare kan få mig att sluta igen. Det är ju även allergi och astmamedicin. Sen den för att kunna ta den eller den.

Jag fick diagnosen fibromyalgi för lite längre sen än 3 månader men har levt med smärtorna betydligt mycket längre än så. Det började med att jag söp bort smärtan med ganska mycket öl, sedan det blev det ett problem i sig. Gick till husläkaren och berättade om mina problem med smärtan osv, fick remiss till St.Görans smärtklinik i Stockholm. Under tiden då jag väntade på att få komma till smärtkliniken så fick jag tramadol av min husläkare, dock fick jag tjata mig till det något fruktansvärt. Ölandet hade jag problem med på grund av smärtan och det hade inte blivit ett beroende i sig trots att det var ett problem, jag hade inga problem med att lägga ner ölen iaf. Hur som helst, jag fick tramadol tills jag fick kallelse från smärtkliniken så jag åt tramadol i drygt 3 månader, 200mg om dagen totalt vilket jag förstår inte är speciellt mycket.

Jag kom till smärtkliniken och berättade min problem, dom tog lite blodprover, tog tryck test för fibromyalgi, kände och klämde på mig, tittade på kroppshållningen osv osv. Efter en relativt lång period så fick jag diagnosen fibromyalgi. Helt plötsligt så ska jag sluta äta tramadol för det är katastrof dåligt enligt min läkare som tydligen är expert. Så jag slutade med tramadolen det var inte speciellt jobbigt, lite abstinens men det satt mest psykiskt eftersom jag hade mått så fantastiskt bra under de 3 månaderna jag hade ätit det. Sen säger han att jag ska ta tryptizol och trappa upp till 30mg, jag ska ut och röra på mig vilket jag redan gjorde mycket, promenader osv. Vid akut smärta skulle jag tydligen ta en atarax och en alvedon. Den kombinationen var ruskigt ohjälpsam, får ingen smärtlindring alls utan när jag har svåra smärtor så finns det bara 2 alternativ för mig. 1. Decka i sängen av psykisk och fysisk utmattning, 2. köpa ett flak bira och dricka fort. Det första alternativet är det som gäller, jag dricker inte längre. Poängen är att min dag är helt förstörd om jag har en dålig dag.

Kan tillägga att jag har Ulcerös Kolit också vilket är en kronisk tarmsjukdom, den har inte varit lätt att leva med och har i stort sätt förstör mitt liv ganska enormt eftersom den hade sin debut i gymnasiet. Blev tvungen att hoppa av eftersom jag förlorade för mycket blod och vätska så under ett par år nu har jag fått kämpa på komvux och inte haft någon inkomst alls annat än försäkringskassans aktivitetsersättning som jag fick i 2 år sen beslöt dom för att jag inte skulle få mer.

Hur som helst, vad jag förstår det som så vägrar oftast husläkare och experter att skriva ut smärtstillande preparat i huvudtaget, det spelar ingen roll hur ont man har eller hur mycket det förstör ens dag och psyke. Min smärtläkare på St.Görans sa att jag skulle önska att min smärta när den är som värst skulle hålla i sig så att jag lärde mig leva med det. Det var nog det dummaste jag hade hört i hela mitt liv, har inte alla rätten till ett drägligt liv? Nej, tryptizolen hjälpte inte alls, inte alvedonen + ataraxen heller. Om något så gjorde tryptizolen mig helt psycho, jag blev lätt förbannad, gick upp i vikt, var alltid hungrig, kunde knappt vakna upp och kände mig som en zombie hela dagarna. Enligt honom var dessa biverkningarna bra eftersom att man då vet att medicinen fungerar, vilket jag tyckte lät obeskrivligt korkat eftersom biverkningar ofta uppstår då man är känslig mot substansen eller har jag fel? Visst, inte alla biverkningar är hemska men dessa jag fick var riktigt illa. T.ex när jag åt tramadol började det klia lite på kroppen ibland men när jag hade vant mig lite med substansen så försvan biverkningen. En del biverkningar är hemska, en del går att ta sig igenom. I mitt fall tyckte jag det var katastrof men inte enligt honom. Jag sa att jag slutade ta tryptizolen dagen innan jag skulle träffa honom och att jag absolut inte ville fortsätta. Han sa då att jag skulle begå ett misstag och han bad mig trappa ner och hålla det på 10mg istället. Men jag känner av någon anledning att han inte är rätt för mig rent medicinskt. Han har beskrivit för mig mycket om hur sjukdomen fungerar osv och att jag behöver röra på mig, han skrev även ut gym & sim på recept så man får rabatt så han är inte helt dålig, vi är bara inte överrens om den medicinska fronten.

Förbered dig på att läkare, oavsätt vem, kommer förmodligen att neka dig smärtstillande preparat som är starkare än alvedon. Dom är sånna på grund av att det är vanebildande och att de "vet" att du kommer att missbruka preparatet. Snarare att dom utgår från att du kommer att missbruka det. Jag hoppas att den korta versionen av min erfarenhet har gett dig en liten insikt hur det kan vara med läkare. Själv ska jag byta läkare snart och få en "second opinion". Att leva utan smärtstillande är INTE ett drägligt liv, speciellt när det är som värst.

# 87 Du skriver att läkaren inte vill hjälpa dig med mediciner men du skriver också att du inte ens försöker med det som läkaren ber dig att testa. Jag får inte ihop ekvationen.

Tryptizol är ett läkemedel som är jättebra för många som har fibro. Det har en förmåga att hjälpa dels med smärtorna men också för sömnen.

Du vill för din levers skulle inte ta Alvedon och Atarax. Men du tog tidigare hellre ett flak med öl. Det är minst lika skadligt för levern med öl som med mediciner, i alla fall så länge du inte går över gränser för vad som är maxdos.

Sen så har inte alla svårt att få medicin utskrivet själv har jag aldrig nekats medicin för min värk. Utan det har varit en bra dialog mellan mina läkare och mig. Jag har testat och även bytt läkemedel för att om möjligt få det så bra det bara går.

Ingen har sagt att jag inte skulle få nåt starkare än Alvedon och inte har sagt att dom "vet" att jag missbrukar. (vilket jag inte gör) Utan jag har fått hjälp.

Du är väldigt kritisk till läkare och du vill inte ta det dom rekommenderar dig ändå vill du byta läkare och få en second opinion. Till vilken nytta? Kommer du testa det den läkaren vill att du ska testa?

#87

Jag håller med dig till 100%

Marcus. Jag förstår dej. Jag famlade i mörkret i början. Jag läste och frågade men fick inget annat svar än att det kan vara fibromyalgi, det var många morgnar jag stapplade ut till bilen och undrade hur jag skulle klara arbetsdagen. Efetsom jag har diabetes också så hamnade jag på Danderyds sjukhus. Där fick jag träffa fibromyalgiläkaren som efter en timmes undersökning och utfrågning kunde konstatera att det var fibromyalgi. Det fanns två antidepressiva med. som brukar hjälpa,sa han. Jag provade först det som brukar hjälpa mest, men kände inte ett dugg. Då fick jag citalopram och det hjälpte, till en början ganska mycket, men det har avtagit med åren , har haft fibro i 40 år.