Välkommen hit även om själva fibron inte är så kul att ha.

Hoppas du blir hjälpt av rehabiliteringen och att du kan få en diagnos på varför du har ont.

Är servitris det yrke du vill ha? För som du säger är det inte så bra med tanke på dina smärtproblem. Men det är tyvärr många yrken som inte går ihop med värk.

#1 Jag sa alltid "jag skall ALDRIG bli servitris" men nu vart det så att jag fick anställning i sambons familjeföretag direkt och trivdes, har dock självklart planer på annat, min dröm är att ha bageri. Nu har ju inte jag fått diagnosen Fibro och hoppas att det "bara" är myalgi. Men det är mycket svårt att ta sig tillbaka som servitris med smärtan, skall ta kontakt med studievägledare imorgon

Har fått höra olika diagnoser: ryggskott, myalgi, överbelastning, vakum mellan några kotor och nu senaste budet är klämd ryggmärg, men det förklarar inte spasmerna, och alla andra skumma symptom, den konstante törsten, feberkänslan, IBS, kramper i magen, lättirriterad, panik/gråtattacker, nedstämdhet många fler, extrema sömnproblem, ligger vaken många nätter och tar en timma för mig att bestämma mig om jag är för pigg för att somna om eller för trött för att gå upp.

Hur lång tid skall det ha gått för att man kan börja prata om fibro?
Har gått med den konstanta smärtan sedan ett ryggskott i våras så hoppas på att det är orsaken och att det släpper, hittills har naprapatbesök, massageterapeut och sjukgymnast inte gett något resultat.

#2 Har du övervägt HMS (hypermobilitetssyndrom)? Muskelkramper och dyligt hör ofta ihop med överrörlighet.

#3 Jag har faktiskt inte övervägt någonting annat än att jag inte har fått någon hundraprocentig diagnos som stämmer in på mig, ska läsa på om HMS, jättesnällt att tipsa

#4 Inne på hypermobilitet iFokus finns en hel del kring det. Ville bara tipsa eftersom behandlingen och framtidsutsikterna skiljer sig lite från fibromyalgi 

HMS bör man inte ha några hjärtproblem vilket jag har, hjärtklappningar med mera men det kan ju också som jag hoppas vara belastningsorsakad myalgi, som ju faktiskt är det som är min huvudsakliga diagnos just nu.
Vet att jag blev överbelastad i vintras och fick ryggskott på jobbet på grund av att jag vart för belastad, bar för tungt. Bara fundersam över varför det är så extremt smärtsamt nu och blir bara värra och värre, har varit sjukskriven 4 veckor nu och jag har så extremt ont så jag vet snart inte vart jag skall ta vägen, blir nog värktablett idag så jag kan umgås med sambon i eftermiddag.

#6 Nej men vid EDS-HT (som anses vara samma sak som HMS internationellt) förekommer mitralvalvsprolaps. Hjärtklappningar är vanligt både vid HMS och EDS, dysautonomi kallas det för.

#3 Ches, du lyckas pricka rätt igen  (Du får allt se till att utbilda dig till läkare snart, du behövs!) (Träffade TS idag).

#7 sedär ja då ska jag allt skynda mig vidare som tassy sagt till reumatologen, detta måste fås ner på papper, inget att leka med!
Ska läsa på om detta igen. Någon som har en bra sida att länka till?
Vill hitta så mycket information som möjligt

#8 japp var visst chestnut som hade hittad mig TACK GODE GUD FÖR ER!
Undra vad som hade hänt med mig annars, antagligen jobbat tills kroppen gett upp totalt.

Hej jag är själv ny här på forumet. Jag fick min fibromyalgi diagnos för 3-4 månader sedan och jag har även ulcerös kolit diagnos som jag fick för cirka 5 år sen. Har du gjort fibromyalgi test? Hur går det för dig?

#10 Fick diagnos för ett tag sedan, inte fullt utrett än vad gäller benhinnorna, men nöjjer mig med att veta att jag har en grundproblematik och att jag inte fungerar som en "frisk" kropp skall bete sig. Mycket ergonomitänk. Mycket skadeförebyggande och ett ständigt arbete att rätta till skador såsom låsningar, vrickningar, överbelastningar osv.
Har dock ej Fibro utan beror på medfödda fel i "grunden" så att säga.
Värken hålls "under schack" för tillfället tack vare regelbundna akupunkturbehandlingar, ser till att endast hitta på något med vänner och familj när jag är hundra på att jag orkar. Efter jobbet gäller vila och en liten sömnpaus så kroppen kan återhämta sig.Trodde att en diagnos skulle göra så att jag får rätt hjälp i vården men icke, det gäller att SJÄLV se till sin egna kropp och läsa på, kolla upp och bedöma vad som känns viktigast att ta tag i här och nu, sedan kolla upp vart man får den hjälpen. Oftats behöver man inte gå via läkaren för att hamna hos rätt vårdpersonal utan man kan ringa och boka tid nästan vart som helst och få tid ändå. Sedan kan man skicka journalerna till sin läkare som då har all fakta som behövs för bedömningar med mera istället för att han/hon behöver försöka bedömma saker dom inte kan förstå.

Har en höft som krånglar utav bövelen men får förhoppningsvis svar på vad det beror på i veckan. Det är mitt prio nu, sedan har krosryggen börjat krångla igen men den skall jag be om en extra akupunktur i veckan för så den backar i skymundan ett tag igen.
Lyckades med en till sjukskrivning men är nu åter i ännu mer anpassat arbete. Kommer framöver ta det lite lugnt och se till att på fritiden hinna med sånt jag missat senaste åren. Egentligen vill jag inte ens se på hur det är med mig för orken räcker inte längre till annat än nuet. Ser till att boka in lite fina händelser framöver för att se att allt inte bara är en kamp. Skönt att bli påmind om saker som man kan få som "beröm" för man orkat kämpa vidare Försöker se det som att jag går vidare nu men har en sista kamp med FK sen kommer jag förhoppningsvis slippa myndigheter ett tag, det styr ju ens liv ganska mycket när man är beroende av vården, FK med mera.

Jo att vara sjuk är inte lätt, det är ett konstant arbete och inte alltid helt smärtfritt eller offerfritt heller. Jag går hos en smärtexpert på st.grörans smärtklinik i stockholm city och jag känner inte direkt av att jag får den hjälp jag behöver rent medicinskt. Jag går ofta runt i outhärdliga smärtor och det finns ingenting jag kan göra åt saken. Min läkare säger att jag ska ta en alvedon och en 10mg atarax vid akuta besvär, då tänker jag automatiskt jajo, visst kan jag ta det men seriöst det belastar min lever och kropp utan resultat, kan lika gärna supa mig full vid akut behov om man inte får tramadol eller oxycontin utskrivet. Nej men seriöst, vården är ganska värdelös, det gäller att lära sig själv farmakologi och om kroppen. Det gäller även att pröva sig fram helatiden till vad som är bäst för en individuellt. Själv har jag i stort sätt bott på sjukhus sen 16 års åldern. Först ulcerös kolit och sen fibromyalgi nu, det känns riktigt tufft. Det verkar också som om läkare vägrar skriva ut smärtstillande. Jag förstår inte varför, sålänge det inte missbrukas. Jag menar, smärtstillande finns ju där av en anledning, inte bara för att ligga i hyllan och samla damm.

Jag kommer ihåg förra veckan då jag hade sånna smärtor att jag seriöst ville hoppa ut på en motorväg och bara få slut på lidandet, då hasade jag mig till en akutmottagning och bad om smärtstillande. Berättade om mina sjukdomar och sånt som hör till, då erbjöd dom mig naproxen. HA! sa jag, det kan jag inte ta för jag har en tarmsjukdom som sagt och naproxen innehåller acetysalisylsyra som inte är speciellt bra för folk med tarmsjukdomar, magsår och så vidare. Läkare kan lite om mycket, det är det som är vilseledande för många som vänder sig till vården och förväntar sig att man ska få professionell hjälp. Se upp med vad läkare skriver ut till er, läs om läkemedlet ordentligt och fråga ut dom helt och hållet varje liten detalj och varför du ska få det läkemedlet osv. Nu kanske jag har gått lite väl offtopic men poängen är, var försiktig med mediciner och fråga alltid läkare ordentligt. Min husläkare tycker alltid att jag är jobbig då jag kommer innanför dörren för hon vet att hon inte kan spoon feeda mig med en massa skitsnack. Stå på er!

Ska kolla med mor det finns en klinik i stockholm som morsan ville jag skulle åka till för hon hade pratat med en sköterska som jobbat där för något år sedan och där vart dom jätteduktiga på att hjälpa med alternativa metoder.

Jag har ena stora burken panodil hemma. Skulle jag fortsatt ta så mycket som jag bev åtsagd hade den varit slut för 1 månad sedan. Skiträdd för levern dock och dessutom har det noll effekt med alvedon och dylikt på sådana extrema smärtor. Frågan är om du inte har någon triggerpunkt som får psyket att slå backut. Minns när jag var som värst, jag böjde huvudt framåt och fick som en sjuhelvetes blixt genom ryggen. Då ville jag bara hoppa. Dom tankarna är hemska, att man ibland bara skulle vilja dra och lämna allt. Såg mig inte som självmordbenägen men när smärtorna är som värst önskar man att man inte fanns för tillfället.

Min läkare har börjat tröttna på mig med, redan MEN tack och lov vet jag råd att hjälpa mig själv. Ta reda på vad som gör ont på dig, googla på vad som finns i dom områdena, vad som kan orsaka sjukdom/värk, sveda, problem i dessa områden och känns dig fram.
Jag är emot att diagnostisera sig själv men vägrar läkarna kolla upp så måste man själv börja komma med konkreta förslag. Imorgon skall jag ringa till Ortoped och be dom kolla mina röntgenbilder, har lärt mig nu att det är DOM som kan bedömma dom på det sättet jag behöver. Dom har kunskapen kring ledvärk, muskelvärk hör hemma hos sjukgymnast/massagaterapeuter eller liknande friskvårdsklinikier. Har man företagsvård så är dessa toppen!

Jag har hittils vägrat mediciner, inte ens blivit erbjuden för det var det första jag gjorde klart för alla inblandade att värktabletter mer än alvedon vid värsta dagarna om inte annat för att psyket skall få en liten placebo, är tabu. Jag vill ha utrett vad som går att åstadkomma inte hur man skall dölja.

Okej jag förstår vad du menar det där med att vara anti mediciner. Själv har jag inte haft så mycket till val när det kommer till mediciner, jag fick ulcerös kolit när jag var ungefär 15-16 år gammal och redan där började medicinerna flöda in. Kortison, Clysma, Asacol(stolpiller), alla typer av mågsårs mediciner(innan jag kom till mag- och tarm speciallister eftersom husläkare jag träffade vägrade ge mig remiss för koloskopier osv) och en massa andra mediciner, tillslut landade jag på Imurel och Colazid för min Ulcerös Kolit. Dom äter jag idag för att jag absolut måste men det är inte roligt att ta piller, inte varje dag jag orkar med att ta dom faktiskt. Alvedon använder jag inte och inte ataraxen heller som min läkare sa att jag skulle ta i samband med alvedonen för det har ingen effekt alls så varför ska jag belasta min lever i onödan?

Nej, jag vill gärna inte ha en farmakologisk lösning faktiskt, jag vill ha en lösning som hjälper på lång sikt. Det försöker min smärtläkare hjälpa mig med vilket jag är jätte nöjd med. MEN vid akuta smärtor som du själv beskriver då man bara vill försvinna, då erkänner jag att jag behöver smärtstillande preparat som är starkare än avledon, celebra och allt annat skräp som bara tar på levern utan att ens ge effekt. Det är poänglöst att ta piller som inte fungerar.

Det jag gör nu för att försöka lindra min smärta är: Gå promenader, ibland korta och oftare och ibland längre promenader beroende på hur man mår. Äta lite bättre, försöker att inte oroa mig eller stressa. När jag vaknar så känner jag efter lite hur jag mår och försöker planera in rätt aktiviteter utifrån hur jag mår. Jag har även testat avslappningsmetoder tidigare och verkligen försökt få det att fungera men det fungerar tyvärr inte. Jag ska även börja på gym(inte styrketräna utan träna upp bolen osv), ska även börja simma också, har ju fått gym och sim på recept så att jag får rabatt på de flesta ställena. Så när jag får råd så ska jag fixa det.

Du får gärna uppdatera här hur utredningarna går och hur du har det, det är alltid kul med likasinniga. Får jag fråga vart du bor någonstans? Själv bor jag i Stockholm och är 24 år gammal, fyller dock 25 i december. Måste lägga mig nu så sov gott och vi hörs:)

#14 Känner ibland när det är som värst att jag borde h vid behov starkare tabletter iaf skall kolla med läkaren. Värken beror ju då på att nerverna som vid fibro spelar ett spratt på grund av smärtintensifiering, värken kommer i mitt fall från musklerna som härstammar från ostabila leder.
Funderat på ett muskelavslappnande då jag spänner mig mer och mer vid smärtintesifiering, som självklart genererar i mer värk och värksprialen är igång.

Glömmer dock alltid av att diskutera vid behov medicinering när jag är hos läkare för jag har jämt så mycket annat. Skriver dock upp det på nästa besöks lista!

Låter verkligen toppenbra med att du försöker hitta en väg att bli bättre genom diverse muskelstärkande men mjuka träningar. För mig tog det 1 år att märka skillnad så kämpa på! Jag ligger sällan och skriker av smärta längre.
Imorse vaknade jag med extremt värk. Tog 2 panodil för att kunna somna igår.
Tagit 6 panodil idag med lite verkan men så pass att jag hunnit ikapp mentalt och orka med igen.

Inte visste jag att man kunde få rabatt på gym om man har det på recept. Coolt. Skall byta gym då mitt kostar nästan 400:- nu

Jag bor i skövde är 23 år gammal, fyller 24 i december