har du inga andra smärtstillande som tar den värsta värken? ring till en privatläkare för en andra åsikt?

Min läkare skriver inte heller ut tramadol längre, pga att en ung tjej här tog livet av sig med dom.

Nu äter jag inga värktabletter alls sen 3år tillbaka eftersom det bara var tradolan retard som funkade lite grann.

Jag har fått lära mig att leva MED smärta inte mot den. Kör yoga och avslappningsövningar.

Linnex är ett kanon linimet likaså voltarens värmeplåster.

Självklart har jag ont så jag knappt kan andas ibland, men jag dör inte av det.

Bättre för kroppen att inte utsätta den för en massa mediciner som pajjar lever och njurar.

Man klarar mycket mera än man tror och man måsste ge det en chans och våga. Inte tänka att jag har ont utan försöka fokusera på roliga saker. Annars blir värken bara värre.

#2  det är ju individuellt hur man klarar sin smärta, det är inget man kan jämföra. du kan inte säga att andra måste ge det en chans och våga.

# 3 Jag håller fullständingt med dig om detta att smärta är så individuellt att man aldrig kan jämföra.

Varför läkare inte skulle skriva ut Tramadol pga att en tjej tagit livet av sig med hjälp av dom fattar jag inte heller. Mediciner kan missbrukas, ja. Men för den skull är inte alla som använder medicinerna missbrukare.

Att nån eller flera väljer att ta felaktig mängd ska inte drabba andra.

Så är det orsak till att läkemedlet inte skrivs ut så är det dåligt.

Vad gäller smärta så sliter det otroligt på kroppen att gå med obehandlad smärta. Sen är det en balansgång vad, hur mycket och med vad man ska lindra den.

#4  precis, det sliter på kroppen att gå med smärta, man felbelastar ofta och får mer ont och det är ju inte bra.

Klart att jag fattar att det inte passar alla.

Kan ha sån värk att jag kanppt är kontaktbar. Folk har velat skjussa mig till akuten flera gånger för dom tycker att det är så hemsk att se när man har värk från helvetet.

Klart att jag oxå vill ha morfin men det skriver inte smärtläkaren ut för han tycker att jag är för ung, var han som fixa att jag fick lära mig att acceptera smärtan.

Jag har konstant bortdomnad vänsterarm/hand och huvud/ansikte.Plus att hela nacken och bröstryggen är helt kaputt.

Enda hjälp jag får är naprapat, eftersom läkarna har gett upp. Var tvungen att ge livet en chans.

Min läkare har dragit in medicin för flera med fibro då dom hjälper så lite på dom och biverkningarna är värre än dom hjälper.

Ja min kropp är verkligen sliten, sover bara 1-4timmar sammanlagt per natt och så har det varit i 10 år.

#6  det är väl ingen här som vill ha morfin? det kan jag förstå att läkare är restriktiva med. sa din läkare att andra fibrisar inte blir hjälpta och att de får biverkningarna är värre? det har jag inte hört iaf.

det är konstigt att läkare säger så olika, men det är klart, vi har ju olika smärtor och behöver olika smärtstillande. en del kan inte klara jobbet utan piller/plåster. hade jag varit hemma på heltid så hade jag kunnat minska betydligt på mina smärtstillande, kanske rentav kunnat sluta helt.

hjälper naprapaten då?

Naprapaten/kinesologen är guld värd.

Kanske inte funkar om man bara har fibro. Har ju flera diagnoser och det får jag hjälp med.

Det var överläkaren på smärtmottagningen i Västerås som sa så. Är ju 5år sen jag var där sist. Då sa han att cymbalta och lyrika inte skulle funka på min smärta och ren morfin ville han inte ge mig. Eftersom tradolan retard hjälpte ytters lite på mig.

Det som hjälper mig är daglig träning, yoga och tyngre styrketräning så endorfinerna frigörs. Tog ca4månader med styrketräning för att jag inte skulle vara kräkfärdig av smärta varje dag. Visst får jag ont men humöret blir bättre och piggare blir jag.

Det är väldigt svårt att hitta vad som hjälper en. Alla är ju olika.

#8  det är ju jättebra om du kan träna! inte många som kan det alls, bra att du hittat det som passar dig.

Tog 8år innan jag kunde börja träna.

Har man fått reda på att man kan bli invalid om man inte får upp musklerna i rygg,mage och ben så tränar man hur ont det än gör.

får ens läkaren fortsätta skriva ut medicinen om du har ett konstaterat beroende av den medicinen??

jag har kollat runt och tyvärr fungerar det så i Sverige att läkaren har all beslutsrätt angående att skriva ut medicin som patient så har du ingen som helst rätt utan är helt i händerna på läkarna 
och det oavsett vilken diagnos du har…..

för mig är detta helt obegripligt men så funkar det

det enda rådet jag kan ge dig är att i värsta fall söka dig till akuten och hoppas du kan få någon smärtlindring där
tyvärr så blir det väl en engångsdos utav någon läkemedel men det kanske räcker…..

#11 men det är väl ganska självklart att patienten själv inte kan bestämma vilka läkemedel som ska skrivas ut?

12# jag håller inte med…..

för att uttrycka mig lite klarare självklart i samråd med läkare….

men som jag skrev ovan är det verkligen rätt att till exempel vägra skriva ut smärtstillande medicin till patienter med svår värk som oss med Fibro?

#11,  12

Ja det är konstigt. I många år har jag hävdat att jag inte tål de mediciner som läkarna velat skriva ut och då har jag inte fått något alls. De har blivit arga och sagt att jag ska äta dem ändå annat har de inte kunnat föreslå.

Till slut träffade jag en läkare som lyssnade på mig och respekterade det jag sa, tänkte i andra banor och skrev ut en medicin som är så bra för mig. Äntligen, efter alla dessa år som jag lidit så mycket helt i onödan. Det finns en medicin även för mig.

Samtidigt vet jag att oerhört många inte mår bra av den medicinen som fungerar för mig.

Alla är olika. Tänk om läkare kunde få lära sig det under sin utbildning.

fakta är att det ingår i utbildning både som sjuksköterska och läkare: Regel nr 1: Lyssna alltid på pasienten innan du gör din bedömning. Regel nr 2: Pasienten kan ha fel men det är ändå viktigt att hen känner man lyssnar om inget annat. Regel nummer 3: Följ dom två första. Typ.

varför dom inte är duktigare på att lyssna? Det vågar jag inte spekulera i för anledningarna kan vara tusen. Läkarn är inte bra på sitt arbete, pasienten förklarar dåligt, språkkonflikter om man inte är från samma land, läkarn lyssnar faktisk men pasienten har för dålig erfarenhet och får det inte med sig, pasienten har en dålig dag, läkarn har en dålig dag, det är ingen bra personkemi mellan pasient och läkare, osv osv osv i det oändliga. Det finns ingen facit på varför en läkare inte lyssnar, men viktigast för oss som pasienter är att då förklara hur viktig det är att dom lyssnar och slutligen byta om dom inte vill forsöka tills man hittar en bra läkare för en själv.

# 6 Om du har sån smärta så du knappt är kontaktbar så ska
du söka för det. Det sliter på din kropp nåt otroligt. Sliter värre än att äta
medicin.

Vadå klart att du vill ha morfin? Tror inte att det är
lösningen för dig med just morfin. Det finns många andra läkemedel mot smärta
som är att föredra.

Kan faktiskt förstå din läkare om han inte skriver ut
medicin till dig om du kommer och säger att du vill ha morfin.

Att du inte får Tramadol Retard kan va pga att det inte
hjälper dig som det borde. För att äta medicin som inte har så bra effekt är
inte heller bra för kroppen.

Då har man inte nått dit man vill med smärtlindring och
skadan på kroppen är för stor. Det är en evig avvägning som måste göras och det
är det som läkarna gör.

# 11 Tycker du verkligen att det är konstigt att man som
patient inte kan komma och säga att ”nu måste jag få det eller det för min
smärta eller för min vad det nu är för sjukdom?”

Tänk att där håller jag inte alls med dig. Ser inget
konstigt alls med att det är läkarna som avgör vad som är bäst för mig som
patient. Det är ju vad dom är utbildade på att göra.

Som patient har du inte all fakta om hur läkemedlet fungerar
och vad som är bäst.

Allt är inte som man kan söka efter på nätet.

#17

Det är inte vad #11 säger.

Som när distriktläkaren skrev ut Losec (magsårsmedicin) åt mig när jag sökte för streptokocker.

Vet då läkaren verkligen bäst?

Om de faktiskt inte lyssnar på vad patienten säger, ska man då bara finna sig i att ta den medicin de skriver ut bara för att det är en

L Ä K A R E

som säger så?

Vad gjorde jag när jag fick Losec? Jo jag betalade för besöket och nästa dag bokade jag ett nytt besök, betalade även för det, fick träffa en annan  läkare som tittade mig i  halsen och sen skrev ut korrekt medicin avsedd för patienter med streptokocker.

Nej jag håller med #11 " som patient så har du ingen som helst rätt utan är helt i händerna på läkarna

och det oavsett vilken diagnos du har….."

#15

Den läkare som lyssnade och förstod är från Ryssland. De kanske lägger mera tonvikt på att lyssna till patienterna i utbildningen i Ryssland.

De säger att vi söker för mycket sjukvård i Sverige. Ja, det är väl inte att undra på när man måste söka minst 5 gånger för varje krämpa innan läkarna lyssnar på vad man söker för och man får adekvat hjälp.

Senast förra helgen talade jag med en bekant som då låg på hjärtintensiven efter att ha sökt hjälp på akuten. Först tredje gången fick h*n hjälp. Tre dagar i rad alltså för något så lätt att diagnostisera som en pågående infarkt.

Men sen blir det akut, dag tre, med enorma vårdinsatser för något som skulle sparat både pengar och framför allt lidande om h*n fått hjälp vid det första tillfället.

De hoppas väl på att några dör så blir ju det en besparing.

får man inte den hjälp eller blir förstådd hos en läkare, då söker man upp en annan. eller rättare sagt, jag gör det. betalar hellre dyrt för en privatläkare än en på vårdcentralen som jag inte har förtroende för eller kan kommunicera med. därmed inte sagt att jag får den medicin "jag vill ha" från den privata, men jag får bättre förklaringar, alternativa mediciner mm. många gånger har vårdcentralerna fastnat vid samma läkemedel, det finns så många olika alternativ idag som kan fungera. med betoning på kan.

såg nu i din ts, att du skriver att du äter en massa andra smärtstillande, kan det vara det som gör att du inte får tramadol?

# 19 Det är inte helt lätt att diagnosticera en hjärtinfarkt i alla lägen. Det beror helt på vilka symptom patienten har.

En hjärtinfarkt ger ofta symptom som kan va nåt helt annat.

Det kan va från midjan och upp mot käken som patienten känner olika symptom.

Alla får inte det klassiska med smärta i bröstet och utstrålning i en eller båda armarna. Vissa har ingen som helst smärta i bröstet.

sen så kanske rubriken är otydlig, du får ingen medicin, skriver du, men det är bara tramadolen du blir nekad? vad har du för smärtstillande annars?

#22  kvinnor kan vara svåra att diagnostisera med infarkt har jag för mig.

#23

Jo män får bättre vård. Så är det.

Min bästa vännina fick gå hem med en burk muskelavslappnande och dog mycket riktigt i hjärtinfarkt, 52 år gammal.

Personen i helgen är en man.

för att återgå till tråden.

Svårt att få medicin som man behöver av olika orsaker.

# 23 Det stämmer att kvinnors symptom är mycket mer suspekta på så vis att det är inte de klassiska utan kan va så många andra saker.

# 24 Håller inte med om att män får bättre vård.

Utan mycket beror på att symptomen är så olika.

Vet även män som inte har klassiska symptom, då är det inte lätt att veta vad som är vad. Är det musklerrelaterat eller är det hjärtat?

#25

Du kanske inte håller med om det men det är ett faktum att män får bättre vård och att det mesta inom medicin är baserat på en man.

Normen är en man.

Till dej som vill ha morfin för smärtan, det hjälper inte mot smärtan..har testat.

Något som kanske kan hjälpa när man har svinont är möjligen lolalbedövning av nerver där det gör ont har jag hört.

Själv äter jag bara Ipren och alvedon. Något mer får jag icke av läkaren eftersom det inte hjälper så mycket.  Men jag fick testa Tryptisol; en antideppressiv medicin och tog jag den och alvedon,ipren så låttade  smärtan.  Antagligen för att antideppressiva gör att vanliga receptfria tabl hjälper bättre.

**Jag tycker det är förjävligt att dom inte kan forska fram någon medicin som verkligen hjälper.  Min läkare tycker att jag ska lära mej att leva med smärtan och inte göra mer än jag orkar. Men hur lätt är det när man får svinont bara av att hänga lite tvätt på tork..osv
**

#27  för en del kan nog morfin hjälpa. jag har testat tryptizol och det var det värsta jag varit med om, aldrig mer. Tyvärr så kan jag inte ta ipren, så det blir alvedon, men för det mesta citodon. tryptizolen gör nog inte att alvedon och ipren hjälper bättre, det har en påverkan på nerverna, och idag används den mycket till nervsmärta. och den hjälper många med, vad jag förstår.

jag tror att många skulle bli hjälpta av mer rehabilitering, typ dagsvård några dagar i veckan, att lära sig hantera smärtan och träna mjukt. jag tycker att man vänjer sig vid smärtan, sen har man ju toppar naturligtvis. sen beror det ju på hur man har det hemma med, jag skulle inte kunna vila så mycket som jag vill, men det är bra faktiskt. jag tar ut mig, sen vila en stund, sen fortsätter jag, och det känns bra medan jag är igång, trots att det gör ont. med rätt smärtlindring så tror jag att man mår bättre, då kan man träna musklerna mer, har man för ont, då kan det vara svårt att röra sig.

det här med mediciner, det är så individuellt, det som hjälper den ena, det hjälper absolut inte den andre.

Ganska intressant att se vad som hjälper och inte hjälper på oss med fibro.

Då min mor också har den sjukdomen så har jag kunnat jämföra mycket med henne och det fungerar väldigt olika på oss.

När jag blev sjukskriven pga fibron -01 så fick jag också, som några av er, testa Tryptisol. Det tog udden av smärtan, men OJ!!!! vad TRÖTT och SEG jag blev av den!!! Jag fortsatte ändå att äta den i ett år för att se om det gav med sig. Men det var värre än att ha smärtan så jag lade ner det till slut.

Den läkaren jag hade då ville skriva ut Citodon till mig, men jag är rädd för starkare värkmediciner så jag har inte vågat äta annat än typ Ipren och Alvedon.

I samband med min olycka förra året då jag bröt handleden fick jag först OxyContin. Det var första gången på nästan 15 år jag var smärtfri!! Tala om att jag flög fram (tja, man blev ju tyvärr också lite hög på morfintabletterna!!). Det var en av de underbaraste saker jag har varit med om… att inte ha ont!!!
Efter dessa ljuvliga 10 dagar så fick jag gå över på Tramadol, men det fungerade inte alls. Varken mot fibrovärken eller skadorna.

Efter olyckan så har fibrovärken blivit riktigt illa igen. Jag tänker leta på nån bra läkare och prata mig fram med honom om vad jag kan göra, för jag orkar inte med smärtorna just nu….

Ibland önskar jag att alla fick gå med våra smärtor i ett par månader… då kanske de skulle kunna förstå vad det gör med en att ha konstant ont….

#27 För att du testat morfin och det inte hjälpte dej mot din smärta betyder det inte att det är så för alla. För någon kanske det är det enda som hälper,vad vet vi? Därför är det fel att skriva att morfin inte hjälper mot smärtan och göra det till en sanning om gäller alla med fibromyalgi.

Jag tolkar det inte riktigt som att den som skriver att h*n "vill ha morfin" vill få morfin utan mer som att personen menar få någon smärtlindring som fungerar. Anledningen att man inte gärna skriver ut starka morfinliknande mediciner hur som helst beror nog till största inte på om det hälper eller inte.

Att Tryptizol eller andra antidepressiva mediciner skulle hälpa bättre för dom som har fibromyaligi än starka smärtstillande mediciner (morfin mm) är inte heller någon sanning,det kan vara så för vissa, men endel med fibromyalgi kan tvärtom bli mycket sämre och få mer smärta av antidepressiva mediciner.

Jag har haft fibromyalgi i många år och provat många olika mediciner,det som har hälpt bäst mot min smärta är smärtstillande medel av morfintyp, muskelavslappnande tex stesolid och liknande kan oxå till viss del lindra mot smärtan.  Medans olika antidepressiva medel bara ger en massa biverkningar och gör att smärtan blir värre,lyrica var oxå en ren katastrof.

Flera av dom morfinliknande sorterna tex Oxy Contin hjälpte skapligt men tyvärr kändes det mer som dom gick till huvet än till smärtan,så är det inte med  Temgisic (buprenorfin) som är det som fungerar bäst hittills. Men det finns inget som fungerar samma för alla,vad som fungerar bäst måste provas ut individuellt.

Jag skrev inte att det är en SANNING om att morfin inte hjälper oss ALLA med fibro men av egen erfarenhet av att äta 30mg ren morfin varannan timme inte hjäpte. Jag menar alltså ren morfin, inte Stesolid  Oxycontin mfl.

#31  ja, det gäller att formulera sig så att det inte blir missuppfattningar, och hade du skrivit att du personligen inte blir hjälpt så hade det sett annorlunda ut.

#31 Till dej som vill ha morfin för smärtan,det hjälper inte mot smärtan..har testat.

Jag tolkar det sättet att uttrycka sej som ett påstående,som att du påstår att morfin inte hjälper mot smärta vid fibromyalgi. när någon påstår något på ett sådant sättsom om det vore fakta,kan det liknas med"att göra till en sanning" .Oavsett om du pratar om ren morfin eller "morfinliknande" så kan det som inte fungerar för dej fungera för någon annan.

Det finns ju ganska många olika sorter som tillhör den gruppen,som inte är morfin utan innehåller liknande ämne,olika sorter brukar inte fungera exakt likadant. (oxycontin är en av många andra och jag påstod inte att det inte skulle vara morfin utan "morfinliknande" . Stesolid har inget med morfingruppen att göra.

Jag är inte ute efter att bråka med dej,syftet var endast att klargöra eventuella missförstånd som kan uppstå i samband med att någon påstår att att något som fungerar/inte fungerar,mot fibromyalgi-smärta på ett sätt som lätt kan tolkas av andra som att det är något som även skulle gälla andra med fibromyalgi.

Däremot att skriva och berätta om sina egna erfarenheter,så är det för mej det funkar/funkar inte för mej. så upplever jag att det är för mej. brukar vara mycket givande för andra att ta del av.

det är svårt det här med text, det är väldigt lätt att tänka på en sak, medan man skriver och det kan bli tokigt, då är det ju bara bra om man påpekar och man kan rätta till det 

lite knepigt för övrigt, att det är lättare att få tramadol utskrivet än citodon. för mig ialla fall. någon annan som upplever detsamma?

Varje gång jag får Citodon så får jag 100 stycken och fyra uttag så för mig har det inte varit några problem alls att få recept.

jag får 400 st per uttag.. så det räcker ett tag 

#37 Jag uppfattade det som att du hade svårt att få Citodon utskrivet.

#37  nej, jag tycker att det är lättare att få tramadol än citodon. den senare knorrar de lite över..

Är det Tramadolen du får 400 av åt gången då?

Nej. men jag menar på att det är svårare att få citodon, inte omöjligt 

Jag äter själv Tradolan i lågdos 3x50 mg om dagen och det har verkligen räddat mitt liv! Lider också av fibromyalgi och började med Tradolan för 5 år sedan och har inte behövt öka dosen nämnvärt och har även hållit upp några veckor ibland utan att få så mycket abstinensbesvär. Tradolanen gör att jag kan fungera i vardagen då den tar bort udden av smärtan. Det är bara synd att läkarna blivit så restriktiva vad det gäller just tramadol och att även vi som är 60+ blir drabbade av det; min läkare på vårdcentralen är inte så pigg på att skriva ut det längre så jag får väl byta VC. Rätt använd så är ju tramadol ett utmärkt läkemedel med få biverkningar. Det är så synd att det finns folk som missbrukar det och att det ska gå ut över oss som är värkpatienter på riktigt!

Jag äter minst 50x9 mg tramadol om dagen, läkarna har höjt, och höjt och nu vågar jag inte ta mer..

Jag önskar att jag kunde slippa att ta tabletter då min lever redan är kass.. men om jag inte tar dem så kan jag inte gå, inte sitta, inte sova och inte vara vaken… Livet blir ett levande jävla helvete och med dem så kan jag sova, gå och sitta, men kan inte hoppa runt som en normal människa kan… Får grymt mycket skäll av mina gymnastiklärare som vill att jag springer omkring, hoppar, har dragkamp osv osv och tycker att om jag har så mycke smärtstillande i kroppen borde jag kunna göra en "kvadruppelsväng i luften, landa på huvudet å göra en splitt" eller något likande -.-

Visserligen har jag ju inte bara fibro utan en del andra skador och annat spännande…

Men man måste göra det bästa av situationen! =)

Du får be läkaren skriva remiss till en smärtklinik där du kan få bättre smärtlindring än tramadol. Skaffa läkarintyg för gymnastiken,har du så svåra skador och mycket smärta som du skriver kanske sjukgymnast passar bättre än gymnastiklärare.

Om jag ska få lov att gå till smärtkliniken så mycke jag hoppa av min skola eftersom dem anser att bli hästskötare kommer bara skada min kropp mer, så jag har alltså redan varit hos smärtkliniken och deras dom var att jag kan få bättre behandling om jag hoppar av skolan.

Jag har läkarintyg till gymnastiken, men gymnastilärare verkar vara en ras från saturnus eller liknande så dem kan "inte läsa" läkar intyg -.-

Och igen, det är ett naturbruksgymnasium = borta i ingenstans = ingen sjukgymnast i närheten och jag bor på skolan.. Tyvärr är det så min situation ser ut nu och om jag hoppar av skolan är chansen till jobb ännu mindre och måste säga att det bara är korkat =/

Men annars hade det ju varit mycket bättre att göra så, såklart! =)

# 45 Med risk för att låta hård så måste jag nog hålla med om att med så mycket smärta så du måste ta starka tabletter och ändå inte är hjälpt av dom så är det inte realistiskt att jobba som hästskötare.

Det är alldeles för slitsamt. Risken är att du inte alls håller utan kommer att bli mycket sämre.

Du måste tänka på dig själv och om du har dålig lever så är det ännu viktigare att du får adekvat hjälp från rätt instans, alltså från en smärtklinik.

Hjälp med både att bearbeta smärtan och att hitta lösningar för att klara av livet med allt vad det innebär.

Så ett annat yrkesval är nog bra att försöka tänka på.

#46, Det är inte så att jag är naiv och tror att hästskötaryrket består av att rida en ponny någon gång i veckan… Har jobbat med det sedan jag var 8 och började jobba för pengar redan när jag var 10 och vet att det är jävligt hårt slit, tunga lyft osv osv.. Men om nu läkarna får som dem vill så sjukpensionerar dem mej.. Och jag är bara 20 år.. Ska jag gå genom hela livet och sitta på röven hemme? (menar inte att alla som är sjukpensionerade gör det, syftade mer på vad jag gör när jag e hemma).

Om jag inte får jobba med att rehabilitera hästar, ta hand om dem och se dem växa, få självförtroende och till slut gå stora tävlingar eller bli en privatpersons bästa vän.. Då är jag ingenting.. Då är jag bara en människa i mängden som sitter hemma och har ont..

Jag anser (och jag vet att det är många här som säkert kommer tycka att jag är dum i huvudet och sen är det säkert många fler som inte tror att jag har ont för att jag är ung osv osv, jag har höart allt) att om jag nu kommer ha nt hela livet så ska ja banne mej gör något som jag älskar om det så tar dö på mej!

jag kan inte förstå "var rädd om dig" mentaliteten och det beror INTE på att "jag är ung å har inte varit med om någonting"..

Jag har varit med om mer än dem flesta..

Men, vad jag menar är att jag förstår att ni tycker att hästskötaryrket är för tungt.. men efter att läkaren berättade alla fel på mej, att jag har nån konstig sjukdom som gör att kroppen inte läker ordentligt osv osv så vill jag ha roligt tills det är slut, ingen idé å lägga sig ned och vara ledsen.. Alla mina psykologer säger att jag måste dämpa ned mig och inte ha så stor livslust, men utan den så klarar jag mej ju inte…

Men bara för att ge er en chans, vad anser ni att jag borde göra istället? Jag har förstått att ni tycker att jag borde gå till smärtkliniken, men då måste jag ge upp hela mitt liv.. Och då kommer jag inte orka kämpa mer.. Är det så man ska göra alltså? Bara släppa allt å vara sin sjukdom? =/

Mvh Malin

# 47 Jag vet vad det innebär att ha häst, sköta häst dels det som ska göras med egen häst (min dotter har haft häst ett antal år) dels det som görs när man är hästskötare åt andra osv.

Det jag menar med att du behöver adekvat hjälp är att om du får hjälp med din smärta på en smärtklinik så kanske att dom kan ge dig behandling som hjälper, i alla fall för att kunna leva ett drägligt liv.

Ett drägligt liv just för att inte behöva hamna i utanförskap som det ofta blir om man hamnar utanför arbetsmarknad pga sjukdom. Det har jag också erfarenhet av.

Vad för slags arbete som är bra och lämpligt för dig kan inte jag svara på men det borde ju finnas nåt som inte är så tungt. Kanske nåt administrativt nånstans.

Det är också sånt du kan få hjälp med att testa vad du kan göra.

Tycker att du är lite hård som anser att du ska ge oss en chans, det är ju för ditt eget bästa som du får råd av oss.

Jag anser fortfarande att du ska ha hjälp av en smärtklinik och ja jag anser att ett yrke som hästskötare är absolut för tungt och slitsamt för dig. Du kan komma betydligt fortare in i en sjukskrivning. Jag skriver kan för det kan inte jag eller nån annan veta. Men om du väljer ett yrke som inte är så fysiskt krävande så har du ändå möjlighet att kunna ha kvar ditt intresse och passion för hästar, genom att kunna vara med dom på din fritid. Om du sliter ut dig helt så kanske du inte orkar ha med hästar att göra på fritiden heller.

Sen ska man absolut inte släppa allt och vara sin sjukdom då är man verkligen helt fel ute. För att klara av att vara sjuk måste man jobba stenhårt för att bearbeta allt som händer och sker. Så det är ingen dans på rosor det heller.

Är det inte bättre att kunna ha kvar hästarna som en guldkant på tillvaron än att vara tvungen att välja bort dom helt och hållet?

Jag tycker inte att en smärtklinik är samma som att man måste ge upp sitt liv, xiideer, därimot tror jag att som Mongu säger kan du få lära dig att hanskar med värken, kanske du kan få anpassat medicinering och tipps samt råd på hur du kan forsöka få en bättre vardag. Sen kommer dom nog rekomendera dig att jobba med annat än hästskötare, men där kan ju du själv bäst bedömma om du orkar stå ut med smärtorna för att göra något du älskar.

Jag tycker inte du är knäpp som tycker att skall du ha ont kan du lika gärna göra något du älskar, jag håller med dig till viss del men inom rimlighetens gränser. Endast du kan bedömma när det kostar för mycket smärta och påverkar alldeles för mycket negativt när du arbetar som hästskötare eller om du tycker det är värd det. Ingen andra som kan ta den bedömningen. Men jag rekomenderar ändå att du iaf åker till smärtkliniken och lyssnar på vad dom anser, tar i mot den behandling du ev kan få och sen tar du ditt eget beslut på hur du gör i framtiden baserat på all den info du kan få där.

Jag håller därimot helt med dig att det är viktig att göra något du älskar när du har så mycket annat mot dig! Det att få göra något du tycker om kan ge dig psykisk kraft att orka med mer värk än att göra något du fysisk klarar av men som du tycker är deperimerande eller som du rentav hatar.

Ja sitter tydligen i samma sittuation som de flesta här. Min läkare sa nej till fortsatt användning av citodon eller tramadol retard. Har använt speciellt citodon i flera år ja 30 år, är nu 62 år. Haft uppehåll emellanåt och tog tramadol ett tag och sen bytte jag till citodon Och nu tvärt nej. Kan man göra så.

De gav mig ett drägligt liv så jag kunde ha en bra vardag och kunde jobba 50% och nu blankt nej, ringde upp honom och bad om att kunna få ett bättre livskvalite efter som de har gett mig de. Men nej.

Hur kan man neka en patienet bättre livskvalite, är inte läkarna mån om sina patienter. Men jag får äta 8 panodil om dagen+arthrotec. Är inte de beroende sig? Nej sa han. Äter du 8 panodil i 30 år så är man beroende sa jag.

Jag fråga honom om han värkligen lyssna på mig och förstog min situation. De går över sa han. Vet du vad du pratar om sa jag.

Nu har jag ett rent hellvete med min värk. Har bett honom skriftligen om att få mina journaler. Vill se va de har skrivit om än. Du kan få kontakta patientnämden och socialstyrelsen om du vill men du får inget av mig sa han. Och ring mig inte mer för du får ingen citodon utskrivet.

Kan man behandla en patient så.Vad gör jag nu? Har så ont att jag bara gråter. Hur ska jag klara mej i vardagen och mitt jobb?

Jag är en av er alla som inte är förståd

Byt läkare för en andra åsikt. Tyvärr så har jag också upplevt att många läkare är restriktiva med Citodon. Men vad är alternativet då? Hoppas att det ordnar sig för dig!

Förresten, har du någon företags hälsovård sin du kan gå till?

Nej. Men har man en möjlighet att byta läkare eller kommer dom alla att neka, finns de någon som lyssnar och förstår? Är privatläkare bättre? Och i så fall finns de någon på närmare håll. Bor i Falkenberg.

Jag går hos privatläkare nu, jag upplever att de har mer tid att lyssna på mig och undersöka mig noggrannare än på vc. Sen så verkar de vara mer uppdaterade vad gäller mediciner, på vc skriver de ut samma hela tiden, men jag har fått chansen att prova andra smärtstillande och det tycker jag är bra, även om alla inte fungerade. På fhv fick jag bättre hjälp än hos vc också. Nu har jag bytt vc men har inte fått någon tid till min blivande ordinarie läkare ännu. efter många år med smärtproblematik så fick jag den bästa hjälpen hos fhv, grundliga undersökningar, och remisser till röntgen. sen fick jag så småningom mina diagnoser och det var skönt att få det på papper.

Fröken P vet inte om du menade samma som jag att det finns privata vårdcentraler men som är med i Landstinget  minns inte om det heter så men samma avgifter som vanliga vårdcentraler och det ingår i högkostnadsskyddet för läkarbesök

själv har jag valt en privat vårdcentral men som ändå har samma avgifter och sådant och äntligen har jag fått en läkare som jag alltid får träffa som lärt känna mig och som verkligen hjälper mig

Pirko Anneli mitt råd är att försöka byta vårdcentral kolla om det finns någon privat i närheten av där du bor

och nja Panodil blir man ju inte beroende av oavsett hur mycket man äter dom det kan man däremot bli av starkare värktabletter och man kan må rejält dåligt om man inte tar tabletterna….därför är många läkare så restriktiva med dom

Jag går hos en privat läkare som inte är landstingsansluten. Denna läkare är så bra, att jag struntar i om det blir dyrare, för mig är läkarkontakten viktigast. Däremot kommer jag så småningom att träffa en läkare på en ny, icke privat vc, då jag inte har haft en ordinarie läkare på några år. Men just nu går jag till den privata under pågående sjukskrivning.

Jag har en privat husläkare som har mottagning i en gammal villa. Hon är ansluten till landstinget och kostnaden är som ett vanligt besök på en vårdcentral.