Jag har inte haft Sensaval men har hört andra som haft. Det är väl med den som med mycket annat att en del får hjälp andra inte. Tyvärr så är det enda att få testa olika tills man förhoppningsvis hittar nåt som hjälper.

Sen att du får komma till en terapeut tycker jag är jättebra, har själv en som jag fortfarande går till. Har hjälpt mig jättemycket.

Detta att få vända och vrida på vad som är vad har i alla fall varit bra för mig.

Din läkare har rätt med att reumatologen inte kan göra nåt för dig utan den hjälp han försöker ge dig är trots allt den bästa, som jag ser det i alla fall.

Det kan låta hårt men detta att acceptera hur man har det är jobbigt. Att acceptera att man har den värk man har osv. Acceptera för att klara av att gå vidare.

Jag tror på att man måste ta till sig sin situation hur den än ser ut annars kan man inte gå vidare. Sen får man aldrig ge upp för vem vet - kanske det blir bra en dag.

Ingen av oss har ju facit innan så sluta aldrig hoppas på det.

#1 vad är det för slags terapeut? jag gick på bk några gånger, men det gav mig inget, för mycket prat och för lite verkstad  jag har haft värk i många år, men inte fått remiss till reumatologen förrän nu, och det för att en läkare smått misstänker eds, eller rättare sagt, vill utesluta det. du har ju annat i bagaget mer än din kroniska smärta, och det gör ju saken värre för dig. Hoppas att du kommer att må bättre i fortsättningen! håller tummar och tassar för dig.

(vad gäller din nya medicin, så har jag aldrig hört talas om den men det är bra att man får prova olika)

# 2 Den jag har hon är dels läkare med lång erfarenhet från VC, rehabvård, psykiatri och nu är hon på Gottfriesmottagningen. Förutom detta så är hon utbildad KBT-terapeut och har utbildning för att använda Mindfulness som terapeut.

Så hos henne har jag fått mycket bra hjälp. Utan den hade jag inte kommit så långt som jag trots allt har gjort.

Kan nämna att jag också gått i Basal Kroppskännedom hos min sjukgymnast, det var också nyttigt att lära sig hur man använder sin kropp. Jag har inte samma uppfattning som du att BK är "för mycket prat och för lite verkstad" Men det beror säkert på vem som håller i den.

#3  men det är väl det som bk går ut på, att de pratar och pratar, jag ska känna efter hela tiden vad de pratar om, och det var urjobbigt. det blev för mycket att lyssna på tycker jag. och tjatigt  jag gillar mjukgymnastik, men inte under en massa prat om att hitta den röda tråden..

# 4Så var det inte upplagt känner jag. Det klart att sjukgymnasten talade om med en lugn röst hur vi skulle göra och hur vi kunde förvänta oss att känna.

Sjukgymnasten gick runt och hjälpte oss tillrätta, visade sätt att hitta balansen osv. Men allt var lugnt och stilla.

Såklart att det är viktigt att lära sig hitta balansen "den röda tråden" men hon vägledde oss på ett mycket bra sätt.

Sen var det avslappning när hon inte alls pratade så min upplevelse är inte att det var pratigt hela tiden.

#5  jodå, det talades med lugn röst, men det blir bara för mycket tycker jag helt enkelt. det passar inte mig. annars så gick det till precis som du beskriver.

Alla har vi olika smak för vad som är OK.

Tycker inte terapi hjälpt mig något, någonsin. Eftersom jag inte varit redo att försöka trassla ut all skit jag gått igenom och som orsakat att jag nu är där jag är i livet, snart 27 år, har inte fått ha en barndom eller normala tonår, klarade inte grundämnena i 9an, läste IV och fick upp grundämnena till godkänt iaf, började läsa bild och form, klarade ca 2 månader innan jag bröt ihop och blev så djupt deprimerad att jag hoppade av. Första 2 - 3 åren försökte arbetsförmedlingen få in mig på olika praktikplatser, det funkade ett tag, sen blev jag för dålig igen. Sen sattes jag på aktivitetsersättning ist när jag var 20 - 21 nånting och där är jag fortf kvar. Ingen utbildning, som jag ser det ingen direktljus framtid, kroniskt PTSS och nu även Fibromyalgi så att jag ska behöva dras med smärta i hela kroppen,inte bara i ländryggen där det började för ca 17 år sen.

Det borde inte vara jag som lider och det är inte mitt liv som borde vara ett helvete. Den personen som satte mig i den här sitsen är nu fri sen i januari, 4 år för att att ta ifrån någon deras hela uppväxt och sen omedvetet förstöra framtiden också. 4 år på specialanstalt bara för på vanliga anstalter blir dom "illa behandlade".

Ne usch jag har inte känt mig så här deprimerad och nedslagen på länge.

Vissa, som jag, får ta all skit i livet som man kan få, medan en del andra bara glider igenom livet utan ett problem i världen.

Jag kan ju inte ens vistas i min egen lägenhet när grannen över/snett över renoverar sin lägenhet utan att jag måste ha öronpropparna i. Har nästa lust att gå upp och be dom sätta slagborren i huvudet på mig så jag slipper det där förbannade ljudet som skär i hela kroppen.

Jag är trött, arg, ledsen och ännu mera trött. Otroligt sinnessjukt vidrigt trött!

# 8 Du verkar ha mycket jobbigt med dig. Hoppas att nån kan hjälpa dig på bästa sätt.

Hur vet jag inte för det är ju så att man måste va redo att starta upp en process om man ska orka gå igenom en terapi.

Var rädd om dig!

Jag äter Sensaval, 25 mg till natten. Hjälper sömnen, första veckorna var dock mindre roliga (tappade aptiten, blev känslolös och lite allmänt zombie). Nu endast muntorrhet och trötthet om jag tar den efter 21 på kvällen, då är jag trött på morgonen. Hittills har den inte hjälpt särskilt mycket mot mina nervsmärtor men eftersom den hjälper sömnen fortsätter jag.

Ätit Sensaval i två månader, började med 25 mg direkt. Fick allergisk reaktion på Tryptizol, därav att jag tar Sensaval istället.

#10 Jag fick så extrema biverkningar på tryptizol att jag tappade minnet och liknande. Sensavalen ska jag dela 25mg-tabletten i 4 delar (lite svårt med så liten) och taa en fjärdedel morgon och kväll. Och enligt min läkare börjar den hjälpa sömnen efter ca 4 veckor minst och nervsmärtorna kan ta 4 - 6 månader innan den börjar hjälpa. Jag kan inte börja med en hel tablett för jag är så extremt biverkningskänslig för all psykofarmaka.

När dom på psykiatrin försökt medicinera min kroniska PTSS så har jag blivit riktigt dålig varenda gång, av allt jag testat. Utom stesolid mot ångest och zolpidem för insomning som jag ännu får. Men alla antidepressiva, antiepileptiska och antipsykotiska har jag hamnat i det där zombie-liknande känslotillståndet där man slutar bry sig om allt, man bryr sig inte om man är död eller levande, låg oftast bara i sängen och grät i veckor i sträck utan att veta varför, var alltid trött men kunde inte sova, kunde inte känna empati eller direkt brydde mig om någon, absolut inte mig själv för det kunde gå dagar utan att jag åt bara för att jag inte orkade. Sen några veckor efter jag slutat ta medicinen så vart jag mig själv igen. Men nu är det som tur är stor skillnad i dos då jag ska ligga på ca 25mg Sensaval/dygn mot Fibrosmärtorna när kroppen vant sig vid medicinen, hade jag fått det mot depression, som jag fått så mycket annat för, hade dom börjat med 3st 25mg om dagen sen höjt tills man ligger på ca 150mg.

Jag känner mig lite tröttare än vanligt än så länge, men inte så att jag kan somna.

#11 Att man reagerar avvikande (får mycket biverkningar av "ingenting" eller kräver hästdoser för att få effekt) är också ett vanligt fenomen vid HMS/EDS… Hoppas att du blir hjälpt av Sensaval!

#12 Det där har jag, jag måste ha hästdoser om det ens hjälper. Har hms.

Därför får inte jag någon medicin längre.

Men det var kanon att få lära sig att leva med värken och inte mot den.