Ja, du.. Såna dagar har jag helt utan anledning.. Även när det varit mycket fysiskt, men även psykiskt runt mig så blir jag utslagen..

Många styrkekramar till dig! Jag har inga bra tips, men det har säkert de andra här.

#2 Tack för stödet ändå. Idag har det varit likadant. Har ännu inte tagit mig ur sängen men ska gå upp och greja lite nu innan jag ska försöka sova, vilket brukar bli framåt kl 5 på morgonen tyvärr. Ska öppna till balkongen och släppa in lite kvällsluft så det blir lättar att andas.

Styrkekramar till dig också!

jag blir aldrig liggande i sängen en hel dag, däremot så kan jag bli liggande i soffan med bra nackstöd en halv dag. måste alltid upp och göra något emellanåt trots värk, det blir värre om jag inte gör något alls. det kan räcka att jag burit några matkassar, packat dem i affären, lyft ner i kundvagnen, sen in i bilen och därefter innanför dörren. men nuförtiden har jag alltid en packåsna med mig när jag handlar. jag packar bara ner i kassarna, inte på rullbandet. gör jag det brukar jag tappa prylarna, det är nog med att packa ner i påsar.

trädgårdsarbete har jag lagt på hyllan totalt, kan inte böja mig eller gå ner på knäna, visst det går några minuter, men det kan jag få sota för i flera dagar sen. tänker på för ett år sen, då var jag heltidssjukskriven och orkade mycket mer än idag, det känns trist. att jobba två timmar om dagen, det tar så mycket mer ork än man tror.

Usch hemska tanke att bli så förstörd av bara 2 timmar, jag som ska försöka börja praktisera 2 timmar om dagen på ett konditori ): Men dom på f-kassan vet iofs inte ens att jag har fått diagnosen utan jag är ju endast sjukskriven pga min kroniska PTSS.

Får väl se vad min ordinarie läkare säger på onsdag. Om det är som min mamma påstår att han kommer ta bort diagnosen för all min smärta och utmattning är bara psykosomatisk, även medicinbiverkningarna sitter i huvudet på mig. Men sätter han sig inte emot diagnosen(han har liksom inte hittat något på röntgen trots att han skickat mig på 4 olika så han sa bara att det är mjukdelsskador för han letade efter något synligt och han vet väl inte riktigt alla symptom jag har eftersom jag själv aldrig misstänkt något annat än rygg och ledproblem pga överrörlighet och muskelvärk som går upp och ner) så ska jag be om en remiss till reumatologen och vill han inte skicka en eller dom inte vill ta emot mig så har jag en vän som jobbar som sköterska på neurologen på ett annat sjukhus några mil här ifrån och den avdelningen ligger precis intill reumatologen så han känner läkarna där och ber dom om en tjänst isf för han anser att alla som har Fibro måste träffa en reumatolog för det är dom enda som verkligen kan sjukdomen.

En allmänläkare må kunna lite om mycket, men dom vet inte bästa behandlingen mot Fibro enligt honom. Och när jag talade om för honom att jag fått den diagnosen så tyckte han att det lät ganska självklart med tanke på hur jag mår eftersom jag fråga honom om hjälp när jag haft ont på nytt ställe utan anledning eller varit så utmattad att jag knappt orkat stå.

Jag försöker att gå upp och fixa något att äta, även om det blir något litet som en macka och sen försöka gå en liten bit ute på kvällen för att jag vet att kroppen mår bättre av det även om det gör ont.

Att gå och handla är något av det värsta jag vet ): Ska man gå runt länge och storhandla så måste jag ha mamma eller min kusin med mig och jag måste ha en vagn att stötta mig emot för jag blir alltid löjligt överhettad trots att jag kallsvettas, blir skakig, har svårt att plocka upp saker som mjölkpaket och liknande. Men har jag mamma med mig så är jag så illa tvungen att lyfta sånt själv eftersom hon tror att det helt enkelt bara sitter i huvudet på mig. Så har inget direkt stöd från familjen. Mamma beter sig så, min storebror och jag har levt så olika livs å vi har inte ens någon kontakt, min lillebror är 11 år yngre än mig så jag kan ju inte begära något av honom. Han är dock alltid supersnäll och go mot mig. Men det är svårt att få en sån här diagnos när man inte har någon familj som stöd och inte heller vänner i närheten utan ca 40 mil bort.

Delvis därför också som jag kan bli liggande en hel dag, smärta och utmattning ihop med att man känner sig ensam, har ångest och är deppig kan förstöra en ganska rejält. Speciellt om man också börjar få flashbacks av traumat som gett mig PTSS. Idag är en sån dag då verkligen allt känns meningslöst. Men det går över, som alltid.

Nu vart det väldigt långt här också vilket inte gör stelheten i händerna mkt bättre.

det är ju inte bara de 2 timmarna på jobbet det handlar om, jag måste gå upp tidigt för att komma igång, fixa mig, köra bil, och detta att jag kommer ur dygnsrytmen, måste äta mer piller för att klara jobbet, zolpidem för att kunna sova några timmar innan jobb. om jag inte behövde jobba, så skulle jag må så mycket bättre, mindre piller och en jämnare vardag och jag skulle kunna göra mer och därmed vila när jag behöver. tyvärr så har jag inte råd att ta tjänstledigt heller de två timmarna varje dag, men det skulle ha varit skönt att göra det 

Jag förstår att det måste vara jobbigt. Jag har verkligen problem med att gå upp och göra saker i tid på morgonen. Jag sov bara 45min inatt och gick sedan upp kl 9 för att göra klart en tårta som blev hämtad strax efter kl 11. Nu har jag bara lust att sova igen när jag lyckats få ner det fån 24 till 20grader inne genom att ha korsdrag. Så det får nog bli att vila ett tag! Men får ställa larmet om jag skulle råka somna för vill inte sova bort hela dagen vilket det känns som att jag skulle kunna nu!

#5

Det är ju det här med timmarna som friska människor inte förstår. En läkare sa till mig"det är ju bara två timmar om dagen" men det är ju som du mycket riktigt säger all annan tid runt om kring.

Där jag bor tar det ca en timme att åka till en arbetsplats och sen ska man hem också.

Jag brukar klara att åka någonstans, göra något, 2 gånger i veckan. Blir det flera dagar så blir jag däckad och då blir jag mer eller mindre liggande i 2-3 dagar.

Men hur förklarar man det för en som inte begriper. Får jag vara hemma kan jag må ganska bra  men om jag måste iväg varje dag kommer jag att bli jättedålig igen.

På en av utredningarna jag var på blev jag så dålig dag 4 att jag började gråta på väg dit och sen fick jag ligga och sova resten av dagen. Det kom in en massör och började massera mig men det skulle hon inte gjort för det gick inte alls. Jag höll på att slå till henne när hon började röra mig. Då blev hon sur och  gick sin väg igen. Detta var 2003 och nu är jag mycket sämre än jag var då.

Jag jobbade tom 25% under knappt två år.

Jag är inne i ett Fiborskov nu och de kommer allt tätare, jag blir så ledsen på detta och det är svårt för andra människor att förstå hur man mår. Vi med Fibro är ju oftast väldigt aktiva de perioder vi mår bättre. Har hört fler som är sådana. Man vill ju så mycket då man mår bättre, ofta ligger man ju efter med saker i hemmet med.

Jar är 54 år och har haft detta under många år. Men jag har blivit sämre de senaste åren. Hade en sjukgymnast jag gick till förut och hos henne gick jag 2 gånger i veckan vår och höst. Hade varit hos henne sedan 1986. Gick vår och höst hos henne och klarade sommaren ganska bra då. Men nu är hon borta och jag har inte hittatt någon likvärdig.

Idag så vaknade jag runt 8 tiden var upp och åt frukost, men sedan fick jag lägga mig igen. Jag kom upp ur sängen vid 13 tiden idag. Men kroppen värker och jag känner mig trött fortfarande. Skall sägas att jag inte sovit särksilt dåligt inatt heller. Man blir helt utslagen. Idag känner jag mig ledsen också, är så trött på detta. Att det skall komma så tätt hela tiden. Ont har jag varje dag, det kan jag leva med. Men att bli sängliggande, det är så jobbigt.

Jag har två små barnbarn som jag älskar högt och jag tycker det är så roligt att få rå om dem ibland, men även det man tycker är som allra roligast, inte det orkar man med heller. Jag gillar att röra på mig, men just nu orkar jag inte. Jag tycker om att måla och teckna, men kroppen vill nått annat. Jag älskar att vara bland människor. Tycker om att göra mat och baka, men inte heller det vill kroppen längre. Jag vill inte bara ligga i en säng.

Måtte det finnas några bra tips hur man skall göra. Detta blir jobbigt för både en själv och ens omgivning.

Men man får inte tappa modet. Vi har ju även våra bättre dagar.

Tack för en bra Tråd här på Fibormyalgi

När jag har som mest ont kan jag inte vara stilla. Då hittar jag på saker som jag kan göra, bara för att inte vara stilla. Men det får ju vara grejor som får ta tid och där man kan göra massvis med pauser. Inget ansträngande. Jag försöker också göra olika rörelser med kroppen så att jag får igång blodcirkulationen. Lite "mjukdans" kan fungera bra.

Men sen är det ju dessa dagar då tröttheten förlamar en och då kan man ju inte göra något vettigt. En tupplur på eftermiddagen kan vara skönt. Läsa bok…………

Britt-Marie, var inte rädd för att plocka fram pennor/block/målargrejor även om du har ont.

Jag ska förresten jobba lite på dubbelporträttet nu! Hittills ser det bra ut ;-)

Tack GunillaR för dina tips.

Jag har ofta svårt för att vara stilla de perioder jag mår bättre. Men som sagt värk har jag dagligen, men det är en annan sorts värk än den här som blir som Influensa i kroppen och tröttheten blir så påtaglig.

Jag skall försöka ta fram papper och penna och teckna lite till börja med, så kanske penslar och staffli kommer fram med framöver.

Jag tycker ju även om att skriva och fotografera. Och Fotografera är nått jag gör väldigt mycket alltid, men denna årstiden blir det extra mycket. Jag är så glad över mina kameror.

Åhh, vad det skall bli spännande att se dubbel porträttet sedan.

Vi får hoppas och hålla tummarna för att vi alla kan få må lite bättre från vår Fibromyalgi. Vi får inte tappa modet.

Jag har gått på Yoga för en tid sedan och det var riktigt bra. Men det är inte alltid det blir av när jag är själv. Hoppas på att få gå någon ny kurs i det igen sedan. Skall visst finnas speciell yoga just för Fibromyalgi. Jag gick nått som hette Medicinsk Yoga.

Tack för en bra tråd

Man får försöka komma på vad som är bra. Jag tror att detta är väldigt individuellt.

Det som absolut inte är nyttigt är att sitta här framför datorn och skriva, hihi. Inte för långa stunder i alla fall.

Jag skulle gärna vilja gå och få massage, det där gjorde jag mycket förut. Jag hade en jättebra sjukgymnast som hjälpte mig, men när jag efter att ha bott 3 år i Jämtland, kom tillbaka till Malmö så fanns hon inte längre där. Och sedan har jag inte fått ändan ur vagnen att söka upp någon ny. Men det är kanske dags nu!

#11 Jag sökte på fibromassage i malmö och fick iaf 4 träff på gula sidor, även om det ser ut som endast två olika. Men det är väl kanske ett ställe att börja? :)

Som ni skriver här så är nog detta med vår Fibrovärk väldigt individuellt. Ena stunden har man ont på ett ställe i nästa stund någon annanstans. Och för mig kommer alla fall de här skoven som känns som Influensa i kroppen. Tröttheten blir enorm då, jag orkar inte vara uppe några längre stunden när skoven sätter till. Annars så är jag en människa som vill ha saker att göra, tycker om att ha folk runt mig, men vill även ha egen tid ibland. Älskar när mina små barnbarn kommer. De skulle gäran få vara här hos mig varje dag om jag bara hade orken.

Du har så rätt Gunilla, att sitta här vid datorn är inte heller bra. Man får sitta i omgångar, men ibland är det ju så roligt så då har tiden rusat iväg längre än man trott. Ett sällskap många gånger den här datorn.

Jag sitter inte vid datorn långa stunder, jag springer emellan när jag gör annat, använder mobilen mycket. Spelar spel gör jag aldrig, däremot kan det bli en stund sittande då man uträttar ärenden.

Jag brukar också pausa när jag sitter vid datorn. Det kan ju bli långa stunder ibland men då får man "upp och hoppa" emellanåt.

# 12 - Bra idé Rita!

Det är väldigt skönt med massage, inte bara för att man mjukar upp musklerna utan för att man faktiskt löser upp spänningarna i kroppen. Första gången man får massage så brukar man ha "träningsvärk" efteråt.

Ja, inte går det att sitta vid datorn för länge. Man får upp och göra annat i mellan.

Jag tror jag skall ringa om en massage hos en kvinna som ger Rosen massage, det kostar lite, men ibland får man nog lov att unna sig.

Håller med dig Gunilla, att har man inte fått massage eller inte fått det på länge så kan man få värre ont till börja med.