Hej, förstår att du vill kämpa för att få det att fungera. Några funderingar här.

Har han verkligen förstått hur dålig du är?

Har han förstått att du och din son behöver honom hemma?

Har ni provat med familjerådgivning?

Vi tjejer är duktig på att bita ihop och kämpa i det tysta. I din text ser det ut som han väljer jobbet framför familjen (hoppas jag har fel). Du måste få honom att se det, han kommer inte se det av sig själv

Hoppas det går bättre för dig än för mig, för mitt x fattade aldrig hur dålig jag var och jag höll på att knäcka mig totalt.

Hoppas du får nån möjlighet att i lugn o ro prata igenom detta. Dels för att höra vad han vill o hur han ser på ert förhållande. För som det är nu så ligger ju merparten av ansvaret på dig.

Hur är det med huset som ska säljas är det er bådas eller? Frågar bara för det bör ju va intressant även för honom att få det i bra ordning inför visning o så. Allt för att få ut mesta möjliga vid en försäljning.

För han är väl medveten om hur dåligt du mår? Eller har du som vi är bra på bitit ihop o gjort en massa själv? För i så fall är det nog dags att du talar om precis hur det är.

Det är ju ett stort steg att flytta på sig med barn också o då bör man va säker på att det verkligen håller så du inte sitter där o ångrar hela flytten sen.

Hoppas det går bra för er!

En sak vill jag bara säga. Om du vill lämna honom eller stanna så är det enbart du och ingen annan som bestämmer det. Inget jag kan säga spelar roll på det planet.

Men det vill jag även säga: Så mycket skulle inte jag backat. Man är två om ett förhållande. Han är inte ensam om att må dårligt, och hans beteende och prioriteringar visar att han antigen inte förstår hur svårt det är för dig och hur du mår eller han bryr sig inte. I och med att du tvekar lämna honom skulle jag gissa det första, för det måste va nåt där du älskar annars skulle du lämnat för länge sen. Du måste låta honom få veta hur det är för dig. Du behöver inte begjära att han skal ändra nåt eller kräva att han skal gjöra si eller så bara för att du berättar för honom hur du mår.

Låt honom få chansen att bjuda själv, det kanske kan lösa mycket att du enbart berättar hur du mår. Din fibro måste du ta hensyn till, och det måste faktisk han med om du skal ha chans. Lycka till!

Har du en bra läkarkontakt tycker jag att du ska ta med dig din man dit nästa gång du är där, och be läkaren förklara för honom vad fibro egentligen är. Och boka tid för familjerådgivnign och försök få honom att fatta att det är viktigt att han går med dit. Har själv ett kraschat förhållande bakom mig där fibron var den största boven…. Kan inte skylla bara på den, det vet jag, men den var en stor bidragande faktor.

Kram till dig! Har varit där du är och jag vet hur mycket energi det tar med ett knackigt förhållande som man egentligen behöver lägga på sig själv för att fungera som mamma. Bara du vet hur du kan göra det är som du säger allt är inte svart eller vitt här i livet. Jag fick rådet av min smärtläkare att tänka i femårsplaner och var vill du vara då?

Tack för era svar.

Vi har gått på familjerådgivning. Han vill fortsätta.

Ja, så här är det. Han har tidigare förlorat jobbet för att han fick vara hemma med sonen för jag inte klarade det. Så jag förstår på sätt och vis hans krampaktiga tag om jobbet.

Men vad jag inte kan förmå honom att förstå är hur jag mår. Han säger att han förstår, men det kan han ju inte göra.

Ja, det vore ju en bra ide o ta honom till läkare. Men har ingen bra läkar kontakt. Och det känns inte heller som någon, inte ens en läkare, förstår hur jag egentligen mår.

Har helt enkelt sagt åt honom att jag klarar inte detta. Om vi skall ha det som nu, är det bättre o faktiskt vara ensam förälder. Har dock faktiskt hittat någonstans att "fly" om än till en väldigt ytlig vän än så länge. Problemet är ju att jag måste ordna med katterna också. Jag behöver komma bort. Så jag överlåter helt enkelt huset åt honom. Eller är jag bara dum då? Hittils har jag skött alla mäklarkontakter osv. ALLT.

Ni är väl två om huset? Så då borde det oxå ligga i hans intresse att huset blir sålt.

Blir det inte bättre då när ni flyttar dit jobbet är och han slipper resorna?

Hoppas ni lyckas lösa detta problem så att ni kan fortsätta som en lycklig familj. Var rädd om dig så att du inte knäcker dig.

prata massor. förklara hur du mår och känner, att det inte kan fortgå såhär men att du vill få det att fungera. män gillar ofta lösningar, ett bra sätt att verkligen nå dem på tycker jag. funkar ofta bättre än att bara säga att man mår dåligt och har ont. killar brukar inte ta till sig det så vad jag har fått lära.

men jag tycker även det är viktigt att prata ut om hans välmående och hälsa. för mig ringer en klocka när han jobbar så hårt. är han rastlös av sig kan han väl lika gjärna hjälpa till i hemmet som att jobba tycker jag. prata är guld.

Ni är två om förhållandet, men ni är även två om att må dåligt.

Kanske han inte vet hur han ska hantera och bemöta din sjukdom, så att han drar sig undan utan att tänka på konsekvenserna?

spekulerar bara lite

lycka till

Precis som ovanstående säger så tror jag att det kan ligga mkt i att han inte vet hur han ska hantera och bemöta din sjukdom och drar sig undan utan att tänka på konsekvenserna. Det är ofta det som är bekymmert och jag tror inte på några villkor att han medvetet väljer att lägga över allt ansvar på dig!! Verkligen inte, och att folk i andra forum hade sagt att du skulle lämna honom är bara ett bevis grym nonchalans som gör mig rätt besviken faktiskt. ABSOLUT att man kan känna att det inte finns en lösning, men väljer man att nöja sig med det så har man också gett upp och vad finns det då ens för mening att man en gång yttrade orden "i nöd och lust"?

Vad jag förstår på ditt inlägg så är din grabb så pass stor nu att han dessutom kan hjälpa till i hemmet, och nu menar jag definitivt inte att du ska ha honom som din extra hand, men jag är själv uppväxt med en mamma som har en svår form av fibromyalgi och en far som dessutom jobbade rätt mkt och vi ungar fick lära oss väldigt tidigt att hjälpa till med det mesta. Det ser jag ingen nackdel i alls, och pojkar brukar på sätt och vis alltid ha en speciell kontakt med sin mamma så jag tror inte din son skulle hata dig för att han får hjälpa till lite extra för att hjälpa mamma när pappa inte är hemma. Jag och mina syskon har hjälpt min mamma med allt från att klä på henne till att hjälpa henne till och från toaletten, lägga upp mat och ställa fram tallriken för att hon inte har ngn kraft i händerna, vi lärde oss tvätta och diska (tacka gud för diskamaskin säger jag med tanke på att vi var 4 ungar!) etc. Det har inte på något vis gjort oss ngt ont, i jämförelse till andra i våra åldrar så kan vi värdera saker och ting på annat sätt. Man tar inte allt för givet och kommer det en dag då vår mor inte mår bra, då märker man det på henne och kan underlätta lite utan att hon behöver säga det. Men ändå låta honom vara barn och kanske slippa undan någon gång, men ändå att ta hand om sig själv med belöningen att han har en mamma som orkar med mer. Och på sätt och vis tror jag också att din man kan ta lärdom av hur du har det hemma, genom att se hur sonen hjälper till också. Självklart jobbar din man mkt, men du har ju också ett jobb på sätt och vis med hus, sonen och att hålla dig själv på fötter.

Besvärlig situation.Det gäller oss alla att förståelse är svårt om man inte själv varit drabbad. Man kan försöka förstå men det är svårt att känna hur det känns.  Omtanke däremot kan han visa.Om han jobbar så mycket så måste det generera i en bättre ekonomi hoppas jag. Varför inte anställa en hemhjälp när det nu finns bidrag till hushållsnära tjänster? Att han jobbar mycket är typiskt manligt. Mannen känner sin plikt som familjeförsörjare och hans maktlöshet att "bota dig" gör att han försöker hjälpa till där han kan, pengar. Eller har ni så god ekonomi att han inte behöver jobba? Det vore skönt för er att få hjälp med markcervisen då båda är trötta på olika sätt. Eller få barnpassning nån gång. Hoppas det ordnar sig!

Vi har också varit i samma situation. Men vad som blev vår
räddningen var att vi anlitade städhjälp. Och under tiden så
åkte vi ut någonstans, gick ut och åt eller något annat där vi båda
kände att vi kunde slappna av.

Och visst är det besvärligt om man redan tidigare har svårt
med ekonomin. I början så fick vi hjälp av en släkting,en kille
i tonåren som var arbetslös. Om jag ska vara ärlig så var jag
oerhört tveksam, men han ville ju så gärna tjäna lite pengar
så han var jätteduktig.

Och att sedan komma hem och det var städat, luktade gott osv
gjorde att det hela gick så mycket bättre.

Bara ett par rader om hur vi gjorde.

hej det är inte lätt att få familj att förstå. Du får göra som jag du får dra ner på takten med städandet o ta det som du orkar. jag har också försökt att förklara hur jag känner men vet inte om det går in. När han märker att saker o ting inte är som förr så säger jag att jag orkar inte o vill du ha det si o så får du göra det själv.man får bli lika tuff tillbaka. kram hälsn yrlan

Hej alla ni som lider av Fibro och annan värk!!

Jag är en kvinna på 59 år som fick min dignos för kanske 20 år sedan nu. Då var jag sjukskriven i perioder och visste ej vad det handla om.

Det var så att jag dubbel arbetade i flere år och jag började så småningom känna mig trött men fortsatte i samma takt. Hemmet skulle städats varje veckoslut också + då åtta timmar arbets vecka + städjobb vi hade på kvällarna. En morgon vaknade jag med en sånn värk i hela kroppen. Hade svårt att stå på mina ben och fötterna undertill var så sjuka och bränningar. Jag var sjukledig med piller burk som inte hjälpte någonting.

Det var en plåga att gå i trappor, svårare att gå nedför än uppför. var som om man hade knivar i musklerna. " Jag hade förståss överansträngt min kropp så mycket att den reagerade. Men förstod inte att trappa ned med jobbet. Var sjukskriven ett par veckor och så kändes det lite bättre " men inte bra" Så jag fortsatte som vanligt och jobbade på.

Sedan förstod jag att jag måste trappa ned med jobbandet men sambon förstod inte mig och tyckte jag var lat och det gjorde ju inte saken bättre precis. Men jag måste tänka på mig själv nu och lyssna till min kropp.

Jag besökte en läkare som undersökte mig och sade att jag lider av. Fibromyalgi.

Jag tog det lungnare men nog hade jag ont men int på samma vis. Vissa kroppsdelar var värre såsom ryggpartiet och benen. Jag har alltid tyckt om att motionera och hålla mig i gång så jag började gå på jymmet några dagar i veckan. Hade hört att det var bra. Där var jag tre fyra gånger i veckan så som sommar och vinter. Men fick hålla mig emellan då kroppen sade ifrån.

Men visst var det bra att träna och jag kände mig nästan helt frisk fast seden inverkat ju vädret också som det gör än i denna dag. Sedan tränade jag inte på jymmet i många år bara annars jumpat och varit ute på långa promenader. Men ångrat mig nog att jag inte fortsatte.

Nu har jag börjat träna på jymmet igen och det känns bra. Men försiktigt i början och med lätta vikter. Matt blir jag i kroppen efteråt och bränningar men får biota ihop bara. Träning är bra och lindrar besvären men man känner ju bä'st sin egen kropp så det är att vara försiktig. För att bara bli i soffan är "inte bra". Jag jobbar ännu full dag men försöker att vara försiktig men tungt ibland då jag jobbar i vården.

Sä mitt elände började med att jag jobbade mer än vad kroppen orkade. För det var då det började.

Tycker att du är jättduktig som orkar jobba så mycket trots att
du har så ont !
Jag jobbade själv i 12 år men till slut så gick det bara inte och
jag har nu sjukpension (det heter visst något annat nu för tiden).

Jättebra också att du jobbar på med träning. Enligt "nya rön"
så ska vi ju träna försiktigt till skillnad mot förr då min läkare
förbjöd mig för att inte "reta nervsystemet".
Jag ska själv försöka att komma igång med mina DVD-skivor
med träning och avslappning.

Kan du inte försöka förklaraför honom hur du mår..Jag vet det är svårt ..Jag har haft fibro i över 10 år..skilde mej för 5 år sen..jag va gift i 13, 3 barn..för jävligt..alltid bäst att försöka hålla iohop familjen, men ibland omöjligt.

Har nu träffat en man som förstår mej..så allt funkar,Glöm inte det.

Zaritza

#17 detta är en väldigt gammal tråd :)

men får se om hon svarar skulle vara intressant å veta vad som hände :)