Har ni någonsin upplevt att smärtan blir värre i perioder? Som med en sjukdom där man får skov då allt blir mycket värre? För visst jag har haft ont innan. Men i onsdags insåg jag att jag bara hade en tramadol kvar, så jag ringde vårdcentralen och fick världens utskällning för att jag inte hade koll på mina mediciner och dom har bättre saker för sig så man ska ringa minst 5 arbetsdagar innan man behöver receptet och min ordinarie läkare var fortf på semester, så hon skrev upp mig hos någon läkare, på en lista över saker att göra om tid finns över och hon sa åt mig att kolla på apoteket efter kl 17.

Så jag tog den sista tabletten på morgonen för att kunna följa med kompisen i taxin ner till tåget för att krama honom hejdå, sen satt jag kvar där en stund på en bänk ute i solen för att värma upp kroppen lite, sen tog en av stadsbussarna som stannar 400m hemifrån (finns ingen som stannar närmre). Tog en långsam promenad och njöt av solen, testade kameran i nya mobilen lite genom att ta kort på allt det gröna fina ute.

När jag kom hem var jag trött och la mig och vilade en stund. Låg bara och kollade på serier fram till kl 17. Kollade apotekets hemsida flera ggr i minst en halvtimme innan jag insåg att läkaren inte hade haft tid. Vid 18,30 hade allt smärtstillande släppt och det kändes helt ärligt som om jag var i helvetet. Jag var stel i nacken, händerna, höfterna och knäna, jag hade hemskt ont i nacken och ner i hela ryggen, i axlarna och fram i bröstmusklerna, höfter och bäcken, knäna och något jag aldrig känt innan på det sättet, jag hade ont i fötterna, det gjorde fruktansvärt ont att gå.

Trots stela fingrar kollade jag apotekets hemsida emellanåt och vid 19.30 så hade någon snäll jourläkare tagit över listan och skrivit ut ett recept. Så ringde min kusin för att be om skjuts (känner ingen annan här i stan med körkort och bil) men hon var 5 mil hemifrån så det var bara att inse att jag var tvungen att cykla i spöregnet till det enda apoteket som var öppet, som tur var är det det som är närmst, bara 900m hemifrån. Men det tog mig närmre en timme och väldigt många tårar att ta mig till apoteket, hämta ut medicinen, satte mig några minuter på en bänk inne på köpcentret och tog tabletter direkt, kände efter någon minut att två inte kommer räcka så jag tog 2 till. Folk som gick förbi bara såg ner på mig som någon patetisk missbrukare när jag satt med rinnande tårar, genomblöta kläder och en apotekspåse kl 20,30 på kvällen. När jag kom hem släppte jag bara allt där jag stod, lutade mig mot väggen för att kunna trampa av mig skorna och la mig i sängen, men blöta kläder på mig, och bara väntade på att smärtan skulle släppa. Vilket den gjorde efter 2 timmar. Men det ömma och stela i nacken, händerna och fötterna släppte inte på ett dygn. Så jag låg vaken till i torsdags morse och efter det har jag sovit hela tiden till kl 17 idag. Bara gått upp och matat katten när hon krafsat på dörren och passat på att ta smärtstillande.

Eftersom jag alltid tagit tramadol när min ryggsmärta eller knä och nack-smärta börjat bli värre än normalt så har jag inte känt så här intensiv smärta och stelhet i hela kroppen innan.

Kan Fibro verkligen komma och gå så i smärtintensitet?

Ska självklart gå till min ordinarie läkare (en smärtläkare) så fort han är tillbaks från semestern då han inte vet om att jag fått diagnosen och prata med honom samt be om en remiss till en reumatolog också måste jag även prata med min sjukgymnast för det schemat han la uppåt mig för ryggsmärta och vad dom trodde var mjukdelsskador, det har gjort mer skada än nytta.

Ursäkta att det blev lite långt. Hoppas någon orkar läsa igenom och svara om dom känner igen sig det minsta.