
Har verkligen ingen ORK =(
Denna vinter är den tyngsta vinter jag upplevt fast det inte ens har varit så kallt..
Men jag är så smärtig, så smärtig och allt är så tungt och jobbigt att göra! Jag har ett rent helvete att ens orka kliva upp på morgonen, det är så tungt och smärtigt i kroppen och av det blir det även så i knoppen!
Jag tycker att tankarna bara snurrar om att allt bara blir jobbigare och att jag får mer ont.
Jag har inte ridit på evigheter! Det tar för mycket energi bara att göra iordning hästen, så jag orkar inte ta itu med det.
Hemmet ser ut och jag har det eviga dåliga samvetet som gnager i mig och ger mig ångest och gråtattacker.
Samvetet drar ner mig i bäcksvarta ångesten över mina djur, hundarna som skulle behöva långpromenader varje dag! Men det tar för mycket på musklerna och med smärta därav, så det blir 10 pyttepromenader ut på åkern om dagen istället..och det mår jag dåligt av, fast dom får ju ändå komma ut och göra ifrån sig och busa..
Hästarna skulle behöva komma ut oftare, men dom har ju iallafall fri tillgång på hösilage och dom har varandra och dom kommer in varje dag i rent stall..dert kunde ju vara värre..intalar jag mig själv och ändå så mår jag så dåligt över allting.. Dottern rider sin häst och jag har en som rider min..men hon kan inte rida så ofta nu när det blir så fort mörkt!
Men jag orkar inte mer. Kan inte mer. Fast jag skulle så gärna vilja mer.
Hur har ni det nu vintertid med smärta och ork?
Jag tycker att det endast bara är ett enda pillerätande nu för smärtan..inte undra på man blir deppig, eller vad säger ni?
Var till läkaren nu för ett par dagar sen och fick en kortisonspruta i höften mot inflammation. Har haft ett smärre helvete med smärtan i höften! Det bara blir mer och mer 
Carpe Diem….Fånga dagen
Denna vinter har varit en mardröm även för mig, har inte kommit upp på min häst sen November.. :/ Men det är inte han som far illa av det, han kommer ut till sina kompisar i hagen, får sin mat, ren box, rent vatten, och verkar vara nöjd och glad.
Jag tror det tyngsta är mitt eget krav på mig själv, inte hans krav på mig. Han är nöjd med pussar och pyssel! Denna vintern har inte varit stabil, det har sällant varit mer än 3-4 dagar med samma typ väder i rad, min kropp hinner inte vänja sig till vädret eller temperaturen förens det har ändrat sig åt något håll.. tror det är det som är dödarn för min del!
//Rita, sajtvärd på Husmorstips, fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg, bloggen och min hemsida.

Åh Rita, så skönt att höra att det finns fler med hästar som har samma problem!
Jag tror ju även hos mig, att det är mina egna krav som ställer till det och så tror jag att min häst lider av att inte bli riden så ofta!
Men å andra sidan, så om han inte skulle ha kommit till mig, där han ändå blir jätteväl omhändertagen, förutom daglig motion, så skulle han ju ha gått på slakt. Och är endast 6 år..lilla liten 
Så för hans del så har han ju folk och hästkompis omkring sig, så jag får nog försöka att acceptera att just nu kan jag bara inte. Men det är svårt! Blir bara så deppig och gråtig och känner mig så uselt dålig!
Allt blir som övermäktigt emellanåt. Med denna jobbiga smärta och detta "tunga" i kroppen. Som om smärtan gör att jag inte får någon ork, känns blytung.
Carpe Diem….Fånga dagen
Han ser minsann inte ut att lida! Kom i håg, absolut är det så att hästar mår bra av att jobba litegrann, men fakta är.. som vilda hästar vandrar dom runt utan att gå i form eller hoppa hinder, jobba stenhårt. Man kan inte bara dra okritiska sammanlikningar med en vildhäst som vandrar fritt och en tamhäst som får gå i en hage, men mycket likheter finns ändå.
Instinktivt spar dom på energi, särskillt på vintern, och jag tror fler hästar mår bättre av vintervila än sommarvila faktisk. Ha inte dåligt samvit, jobba heller med honom på sätt du orkar. Att träna en häst är så mycket mer än att sitta på ryggen och rida! Lär honom NH om du inte redan gör sådan, ta med en hund-klicker och klickerträna honom trick som att ge vacker hov, buga och sådana saker. FInns nästan inga begränsning i saker du kan lära en häst egentligen, dom kan lära mycket av det samma som hundar, du behöver bara anpassa hur du lär dom tricken! Undervurdera inte järngympa! Det är väl så bra träning och stimulans som annat :)
//Rita, sajtvärd på Husmorstips, fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg, bloggen och min hemsida.

Här är en till som inte har nån ork. Tröttheten och värken är så enorm.
Ha en bra dag! Mongu.
Värkdrabbad som kämpar att bli värkmästare över min kropp. För att kunna se ljust på livet!
En till här, Det är fruktansvärt när det ena dagen är nästan -20 grader och nästa dag är det -2…
Men orken tryter medan tröttheten och värken bara ökar…
Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där
En till här! Jag vet inte heller vad jag ska ta mig till. Just nu är jag i princip sängliggande. Klarar inte gå, stå eller sitta i mer än 10 minuter i taget. Hatar detta! Och jag hatar att det går ut över min familj. Jag har djur som kräver så lite skötsel så de klarar jag. Men min son som inte längre får vara på fritids eftersom jag inte jobbar får lida. Han sitter här med mig hela eftermiddagarna o det blir den uppväxten jag absolut inte ville att mitt barn skulle ha; massa tv o tv-spel 

#6
vilken besvärlig situation. Man har alltid dåligt samvete när man inte kan ge barnen det man skulle vilja.
Hoppas det vänder snart.
>>>Malum domesticum<<<

Ja, fy sjutton så drygt! Inte undra på man blir deppig.
Men fast jag inte önskar någon detta, så är jag ändå glad att ni finns och delar med er om er tötthet/smärta!
Jag känner mig inte så ensam, utan jag får lite energi från er alla och när jag vet att det finns andra ute där som mår likadant, ja då släpper även ångesten lite. Om ni förstår vad jag menar 
#3 Tack Rita, för pushning ang hästen! Man behöver ibland få se saker från en annan vinkel och det fick jag nu! Du har så rätt i det du skriver!
#6 Tänk att dom inte kan föstå att ditt barn behöver få denna aktivering som han får på fritids och att du behöver vilan, både fysiskt och psykiskt, när du har fibro och inte orkar med något.
Det är ju för tråkigt att barnen ska bli lidandes för att man inte orkar och själv får man detta eviga dåliga samvete!
Hur har samhället blivit?
Stor kram på er alla 
Carpe Diem….Fånga dagen
Jag håller med dig. Min pojke går ju visserligen i skolan mellan 8:00 och 12:50, men det blir inte så mycket lek tycker han. Och även om han träffar andra barn på förmiddagen då blir ju eftermiddagen ändå trist. Min sambo kommer inte hem förrän fem och då har han inte direkt tid att gå ut o leka med sonen eftersom han oftast står för matlagningen osv. Men får se om det löser sig. Min läkare har nu skrivit ett intyg på att hon anser att det hade varit viktigt för sonen att få gå på fritids åtminstone några timmar i veckan så kanske kommunen gör ett undantag då :)

# 9 Om du inte orkar pga sjukdom så måste ni få hjälp på nåt sätt. Vad finns för nätverk runt er i övrigt? Familj, släkt, vänner som kan hjälpa till kanske.
Eller om din sambo kan sluta tidigare och ta hand om barnet.
Ha en bra dag! Mongu.
Värkdrabbad som kämpar att bli värkmästare över min kropp. För att kunna se ljust på livet!
#10
Det är ju inte så att han inte får mat o omsorg. Men jag klarar inte gå ut o leka, eller sitta på golvet o grejja med saker ihop mer än 10 min i stöten.
Nej alla jobbar ju och nej sambon kan inte sluta tidigare. Vi är beroende av vartenda öre just nu och han har dessutom nytt jobb och då är det svårt att fråga om man får gå ner i arbetstid. Han har nästan en timmes bilfärd hem så i så fall blir det ganska många timmar mindre arbete. Men vi får undersöka det om det absolut inte går att få hjälp av kommunen. Tycker det är sjukt… Vi hade ju betalat för fritidsplatsen och vad jag vet råden ingen brist på platser i min kommun.
Men jag hoppas kommunen beslutar att han får gå på fritids o leka av sig med kompisarna nu när jag har papper på att jag är så pass sjuk att jag faktiskt inte kan göra hans eftermiddagar särskilt meningsfulla. Även om det i sig känns som ett fett nederlag. Att sitta stilla o pyssla, läsa, rita medan jag bara har svinont o nästan bölar är liksom inte så roligt varje dag, fem dagar i veckan hur länge som helst.
Jag fick veta häromdagen att ett jämnårigt barn vars båda föräldrar är arbetslösa (de får hjälp av soc) men arbetssökande så jag antar att de inte har några fysiska hinder ska få gå på fritids x antal i veckan. Då vore det konstigt om de skulle neka mig nu när jag får hjälp av min läkare att försöka fixa det här tycker jag.
Att hela tiden ha den stressen över sig att inte kunna ge sitt barn det man hade velat, och vad som egentligen behövs gör inte fibron bättre. Så jag tror vi båda kommer må bättre om han får leka med kompisarna medan jag vilar. :)
#11 kikade in på din hemsida, den är jättefin och så söta djur! tyvärr så är jag allergisk mot hamstrar, men har haft gerbiler.. lite ot, men ville bara flika in att jag blev glad av att titta in där och se alla fina bilder :)
Hej alla
Jag är ny här på iFokus. Jag blir också alldeles slagen den här tiden på året.
Inte bara av att värken är värre,jag blir mindre aktiv vilket leder till att jag börjar fundera en massa och oroa mig för olika saker. som tex.. varför har jag ont där och där? kan det vara cancer.. Jag blir galen, all denna värk har gjort mig till en hypokondriker och jag skäms för det.. Jag vill leva vanligt utan att oroa mig för allt. Har ni något tips? Bör jag kanske gå och prata med någon?
Jag är 32 år och har 2 barn 7 och 9 år gamla.
ps: Jag tror inte ditt barn mår dåligt av att du inte orkar leka så mycket med honom, det kan vara bra bara att finnas där för honom/henne. Tänk de barnen som ständigt blir bortlämnade..
Sen kan jag förstå om du inte orkar ha honom, men om du vill ha dispens på fritids för hans skulle så behövs det nog egentligen inte… Han vill nog hellre vara med dig..

#13 Du är verkligen inte ensam om att vara hypokondrisk ang värken!
Fast jag vet att det är fibron som ställer till allt, så blir jag ändå rädd och fundersam, att kan det kanske vara cancer eller annat 
Och inre blir det bättre av att så många dör i cancer runt omkring en.. man blir ju helt sänkt.
Här hemma dog en kvinna nu, som jobbade i ett rehabiliteringsteam. Bara 45 år och med två barn,, 
Usch, så jobbigt det kan vara..
Carpe Diem….Fånga dagen

Och en sak till.
Får ni slåss med extrakilon som smyger sig på en, nu när man inte kan röra sig så mycket pga smärtorna och tröttheten?
Carpe Diem….Fånga dagen