varit hos läkaren
Idag var jag hos läkaren. Har dragit mig för att gå till läkare ett tag då jag inte fått så mkt hjälp och förståelse innan. men nu har jag för ont för att ignorera det.. och det kändes faktiskt bra :)
Jag har provat både smärtstillande(tramadol och citodon) med bara en massa biverkningar, när det inte funkade så sa min gamla läkare att då finns det inget jag kan göra.
Sen kom jag i kontakt med psykolog och fick prova cymbalta som inte hjälpte och klomipramin där biverknigarna blev för jobbiga.
Denna läkaren lyssnade och sa att eftersom jag inte tål smärtstillande av den styrkan så är det inte lönt att prova igen, vilket jag håller med om. Och sen sa han att han skickar mig till sjukgymnast och arbetsterapeut för att se vad de kan hjälpa mig med. och det känns bra, förhoppningsvis kan jag få tips och råd som kommer att lära mig hantera smärtan när mediciner inte fungerar på mig. Det var längesen jag gick t en läkare och kom hem och kände att jag blivit lyssnad på :)
Så kanske kan livet bli lite lättare när jag varit i kontakt med dem, jag hoppas på det iaf:)
jättebra att du träffat någon som lyssnat och tagit dig på allvar! hoppas det löser sig till det bästa för dig. *håller tummarna*

Vad skönt för dig att bli bra bemött. Om inte annat så mår man lite bättre bara av det. 
>>>Malum domesticum<<<
#1 tack så mycket
#2 Ja det var det verkligen, och som du säger så mår man faktiskt lite bättre bara av att bli bra bemött och lyssnad på:)
#3…GRATTIS att du kom till en läkare som aktivt lyssnade på dig, det är SÅ många som kommer fel, till fel läkare och blir ignorerade. Förhoppningsfullt hoppas jag att läkare är mer informerade och upplysta om denna sjukdomen vi har. När jag skulle byta läkare, frågade jag honom om han visste något om Fibro, och om han kunde ta det lugnt o inte stressa när jag var hos honom.Stressade situationer förvärrar mitt tillstånd.
Jag har 0 stresshantering kvar. Är sönderstressad.
Det blev bra, men jag tänkte då på min mamma som har ansetts gnällig, det kallades ju för kärringsjukan förr mm. och hon har nog samma sjukdom som jag. NU är hon gammal och har annat, men grunden är lika.
När jag gick de första gångerna till läkare innan diagnos, fick jag värktabletter o gå hem.
Sen blev jag skickad till psykolog, för de ansåg att det var psykologiskt.
När jag till sist hamnade rätt, så visste den läkaren att jag var sjuk, och tvingade mig till sjukskrivning, och på den vägen är det.
Hon skickade mig till Smärtklinik för att bli utredd, och en kurs i att " Lära sig leva med smärta". Där fick jag tillfälle och utrymme för att vara just ledsen över min situation, för att kunna ta mig vidare till acceptans.
NU efter 13 år, kan jag njuta av DE BRA stunderna, och ta alla sämre dagar o stunder, för jag vet att de bra små stunderna kommer, lite då o då.
Låt inte sjukdomen knäcka dig……
Jag hoppas att du och läkaren tar väl hand om dig…..
Romraf
"ingen fråga är för dum för att ställas"
Vad det måste kännas bra att få komma till en läkare som lyssnar. När jag går till läkaren så känner jag alltid att jag kan mer om fibromyalgi än de kan och att de inte tror mig när jag säger att många sjukdomar ryms inom den diagnosen.
Jag tål inte heller smärtstillande utan måste söka andra varianter att döva min smärta på.
Hoppas du hittar någon sjukgymnast/arbetsterapeut som kan hjälpa dig, även där finns det ju bättre och sämre!
JA #5…det GÄLLER ATT VARA PÅLÄST OCH KUNNA SIN SJUKDOM + att skriva upp alla besvär man har, tipsa om sajter, jag har tagit ut på datorn om fibro om jag skulle komma till någon läkare som inte vet….
Det är som att spela på lotteri, både när det gäller läkare, sjuksköterskor, sjukgymnaster och arbetsterapeuter…..DET gäller att hitta rätt…..
Ja det är många sjukdomar, därför ar det så svårt att veta vad som är vilket, och att inte klumpa ihop så att man missar något annat som gömmer sig i Fibron…
SKITSVÅRT.
Lycka till……det kommer att bli bra för dig…er…
Har du KarinD provat zoonterapi, akupunktur, yoga, qiugong, eller något annat mot din värk ???
Romraf
Romraf
"ingen fråga är för dum för att ställas"
#3 Jo tyvärr är det så att läkarna ofta inte lyssnar, jag fick min diagnos 2008, då var jag på mitt 23:e år. Innan jag fick komma till smärtklinik var jag hos reumatolog, han konstaterade att jag inte hade reumatism och sa åt mig att gå hem och lära mig leva ed smärtan. Det var otroligt jobbigt! Jag mådde dåligt, hade ont hela tiden och han ville inte hjälpa mig!Där satt jag då, 22 år gammal och fick ingen hjälp..
Men jag fick läk. på vårdcentralen att skicka remiss till smärtklinik och där kom jag in 2008, fick diagnosen och fick sen gå en kurs jag med. Tyckte den hjälpte då, men känner nästan att jag skulle behöva en till nu för livet ser helt annorlunda nu än det gjorde då..en massa nya frågor har dykt upp, speciellt om framtiden med jobb och barn och familj(just nu pluggar jag).
Min mamma har haft samma bemötande som din, läkarna har alltid sagt till henne att hennes problem beror på att hon är stressad inget annat. hon har haft ont och problem sedan jag var tio-tolv år och idag är jag 26…jag fick min diagnos före henne, hon fick sin fibrodiagnos förra året…
Jag gör mitt bästa för att inte låta sjukdomen knäcka mig, och tycker att jag för det mesta lyckas bra, men ibland är det verkligen skit, men som sagt, jag har förhoppningar nu att jag kan få hjälp som kan underlätta vardagen, har inte haft såhär ont som jag nu på väldigt länge.
#4 jo det kan verkligen vara så att man känner att läkarna verkligen inte har någon kunskap, han som jag var hos igår verkade faktiskt ha lite koll, så det känns bra.
När jag blev sjuk 2008 jobbade jag i fabrik och fick ju då komma till företagshälsovården…den läkaren där var hemsk! hon kunde inget och verkade inte fatta vad läkarna från smärtkliniken hade skrivit i min journal..hon sa till mig att när jag gifter mig och får barn, då kommer jag glömma att jag har ont..jo jag tackar, tänk om det vore botemedlet mot fibro..då hade vi inte behövt vara sjuka, då hade vi bara behövt gifta oss och få barn, lätt fixat ju…
Jag hoppas verkligen att jag får sjukgymnast/arbetsterapeut som är bra..har stött på en del bättre och sämre sjukgymnaster i mitt liv så jag vet hur det kan vara..har dock inte varit hos ngn arbetsterapeut innan så det ska bli intressant.
Hur gör du för att lindra din värk om du inte heller tål mediciner?

# 7
Ja, jag fick i alla fall ont efter att jag gift mig och fått barn.
En läkare trodde att det berodde på det.
>>>Malum domesticum<<<
#8 pga att du gifte dig eller för att du fick barn?
jag fick ont efter att jag fått barn, samt efter en gbp operation 1998..
….trodde att du fått ont av att gifta dig ???
eller var det graviditeten ?
INGEN som jag har gått till VET varför vi har ont !
stress kan vara en orsak, om jag tittar tillbaka på mitt liv, hade 3 jobb i perioder. DUKTIG flicka eller pojke en annan av många orsaker.
OM de visste VAD det är som får oss sjuka, då skulle gåtan Fibromyalgi redan varit löst, TROR JAG ! Vad tror ni andra ?
Läkare i allmänhet vet 0 eller väldigt lite, när de inte vet så gissar de så att vi ska bli nöjda och inte fråga mer och gå hem……jag vet mer än min förra läkare. Lärde honom en hel del om värk, och annat. Han sa till mig att, det är jag som har facit, jag måste berätta allt vad jag känner och vad som händer med mig.
Min diagnos fick jag på Smärtkliniken och Sofiahemmet i Stockholm.
Romraf
"ingen fråga är för dum för att ställas"

#9
I kombination tror jag.
>>>Malum domesticum<<<
#11 förlåt, jag såg inte att jag frågat samma sak som #9…
Romraf
"ingen fråga är för dum för att ställas"
#11 haha.. :)
#8, så läkaren menar att gravidfiteten gjort att du fått fibro?
annars har jag läst vissa som iaf under graviditeten inte känt så mkt smärta..
skum sjukdom vi har som är så olika från individ till individ!
#14
ja den är skum, vi är 6 st kvinnor som träffas regelbundet, har gjort det sen 2000, alla 6 har olika värk o en del alla smärtpunkter andra färre. Ett par kan jobba halv tid, vi andra har inte en chans att kunna jobba. , det vi har gemensamt är att vi har Fibrodiagnos, värk.
Romraf
"ingen fråga är för dum för att ställas"
i mitt fall är det med största sannolikhet graviditet som fick Fibron att få fäste hos mig
men redan i 15 års åldern så började man misstänka någon muskelsjukdom men kom inte vidare i utredningen förrän jag fick barn och blev så mycket sämre
det märkliga är att graviditen oxå fick min Reumatism att gå och gömma sig den måste finnad kvar anser läkarna men ligger och vilar och går inte att spåra i blodprover