Ny på forumet
Jag är 22 år och jag fick min diagnos hösten 09. HAde alltid haft mer eller mindre ont i knän, rygg och händerna, men utan någon speciell anledning började jag få ont överallt, varje dag.
För att göra en lång historia kort, nu mår jag "hyfsat" bra. Har alltid mer eller mindre ont, men har lärt mig ignorera smärtan hyfsat. Jag har ont men det påverkar mig inte lika mycket.
Jag kan jobba utan problem. Nästan bättre att jobba, då hinner jag inte tänka på att jag har ont och är trött.
Mina största problem är tröttheten. Jag sover väldigt lätt och dåligt, och sover hur länge som helst. Kommer aldrig upp "i tid" på morgonen. Som tur är jobbar jag för det mesta kväll så jag kommer inte för sent till jobbet i alla fall… Men sedan fortsätter jag vara trött hela dagen.
Och omotiverad. Jag har svårt att komma till skott med minsta lilla sak, som att dammsuga, eller städa åt djuren. Får tvinga mig till minsta lilla..
Jag är såpass ung och känner mig väldigt mycket "äldre" än mina jämnåriga för jag orkar inte lika mycket som alla andra och har inte samma "driv".
Orkar inte ta hand om mina vänner, jag tar hand om jobbet, huset och djuren, sedan får det vara nog…
Jaja, vet inte vad jag vill få ut med detta inlägg, då det känns som att jag mår bättre änn många andra i denna grupp, hoppas dock på att finna lite likasinnade människor :)
Det känns som du har det som jag, även jag jobbar, har svårt att dra mig ur sängen, sover lätt och dåligt, jobbar, har svårighet med motivationen då jag är trött hela tiden, har ont hela tiden… fick även jag diagnosen i ung ålder. ja… men du är oavsett välkommen hit! 
//Rita, sajtvärd på Husmorstips, fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg, bloggen och min hemsida.
Välkommen hit!
Det där med "driv" känner jag igen. Det är svårt att hitta det, tycker jag. Jag lyckas också jobba men det är inte helt enkelt, känner mig dock lyckligt lottad som klarar det. Sömnen är A och O, utan den funkar inget.

Välkommen hit!
Ja du det är jobbigt för alla delar är ju viktiga, jobb, familj och vänner m.m. Du jobbar kväll skriver du hur länge jobbar du då? Har du svårt att koppla av efter jobbet så det har del i att du inte sover så bra?
Ha en bra dag! Mongu.
Värkdrabbad som kämpar att bli värkmästare över min kropp. För att kunna se ljust på livet!
Välkommen hit!
Jag känner igen mig i det du skriver #0. Fick min diagnos 08 och är idag 26 år. Jag försöker hantera smärtan och ofta går det rätt så bra, jag har ont hela tiden men man lär sig att leva med den.
det värsta för mig är också tröttheten och att vara omotiverad pga av den. Jag är student på heltid och jobbar även lite extra på helger när jag behövs och det fungerar bra. det som fungerar mindre bra att att vara så trött och bli omotiverad när man ska sitta och plugga. jsag orkar helt enkelt inte för att jag är trött, men det går, det bara längre tid för mig att få något gjort äv vad det gör för mina klasskamrater.
Det är ofta jag känner mig äldre än mina jämnåriga jag med, som du säger man orkar inte lika mycket och har inte samma driv. jag blir nästan trött när jag hör dem prata om helgens festande och dansande ;)
För det mesta jobbar jag kväll 16.00-22.15, så det är ju inte så långa pass, men jag jobbar i en bensinmack och står hela tiden och springer runt, så jag är lite uppe i varv när jag kommer hem. Dock har jag svår att lägga mig tid, men otroligt svårt att hitta motivationen att gå upp på morgonen! Känns som att någon slagit mig i skallen, så trött är jag. Oavsett vilken tid jag lägger mig så sover jag lätt 10-12h. Igår kom jag i säng vid 24, 11.30 lyckades jag kravla mig ur sängen..
Dock, om jag ska jobba fm eller ska iväg på kaninutställning (Då jag ibland blir tvungen att gå upp 4.00) så kommer jag upp hyfsat lätt, så jag tror det har mycket att göra med den där satans motivationen.
oj vad jag känner igen mig,
!!! jag är också 22år, men känner mig om 56
Skönt att hitta fler som är likadana :) Jag har mycket äldre kompisar, runt 30-40, men ibland känns det som att de är mycket yngre än mig då de orkar mycket mer :P