Ni som är hemma hela dagarna, hur bor ni?
Jag börjar få lappsjuka, bor i villa på landet och är hemma hela dagarna. Visserligen har jag att göra: skjutsa på dottern och hushållsarbete.. men det räcker liksom inte.
Försöker övertala gubben att vi ska flytta till närmaste tätort, men det går inte värst bra. 
Hur bor ni?
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Jag bor i kombination av villa och lägenhet: En bostadsrättsförening med parhus, så vi har köpt ena halvan. ¨Medföljer en liten trädgårdsplätt så jag småpiller litet i denna. Inget stort och omfattande, men några blommor finns ju :)
Dock jobbar jag ju samt har min häst, jag har fullt upp ungefär hela tiden känns det som. Skal inte beklaga mig ändå, jag är tacksam att jag orkar med något annat!
//Rita, sajtvärd på Husmorstips, fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg, bloggen och min hemsida.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
vi bor i radhus som vi äger. jag pluggar på distans, men är mkt social på nätet och är ofta i kyrkans dagcenter.
jag pluggar halvtid och är arbetssökande resten. för mig betyder min hobby väldigt mycket för att vara sysselsatt och social.
Nu har jag ju inte fibro men jag har varit sjukskriven sedan januari och vi bor i radhus.
Större delen av tiden har jag varit såpass risig att dagarna bara har gått av sig själv. Har suttit vid datan en hel del.
Nu när jag börjar bli bättre så infinner sig en slags rastlöshet, helt klart och då har jag min trädgård som är liten och perfekt att jobba i utan att bli för trött.
Jag ska börja jobba i juli och det ser jag fram emot.
/Maria
Bor i hus i en liten "håla", brukar åka in till den lokala fibroföreningen 1,5mil bort.
Men jag är inte så social just nu för värken är mycket värre och då får jag alltid sånt illamående.
Annars älskar jag att driva omkring i skogen med hunden
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Jag bor i hus på landsbygden.Hade jag inte min hund vore jag ännu tokigare än jag redan är
Finns inte mycket att göra förutom hushållssysslor och så gå i skogen med vovven.Skulle gärna vilja flytta men sonen och sambon vägrar.Inte nog att man är sjuk man ska vantrivas där man bor oxå!
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Jag bor på världens skønaste ställe…i en liten rød stuga nära skogen. Jag har endast tre kilometer till shoppingsenter och olika andra butiker.
Jag har fyra hundar och känner mig aldrig ensam. Jag har mycket kontakt med min snälle granne,och mina två barn är ibland på besøk. Det som gør att jag inte är ensam är førstås hundarna. Dom ger mig så jätte mycket glädje.
Annars sitter lite på datan,och ser lite tv…sen leser jag en hel del,och har lite handarbete. Min trädgård är stor,och när jag ska klippa gräset,så tar det ett par dagar.
Jag flyttade hit i 07…där jag bodde innan,var det hämskt mycket trafik och mycket ljud på utsidan. Lägenheten var ny och fin,men allt spetackel utanfør var jobbigt. När jag køpte mitt lilla hus som jag nu bor i,kändes det som om jag kommit till himmelen. Tänk å få uppleva fågelsong när man vaknar på morgonen! Det var så skønt att "høra"stillheten efter många år med trafikstøjandet.
#6 Åh vad trevligt det låter! 
#6 Håller med, det låter helt underbart
/Maria
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Nu har inte jag fibormyalgi utan en sjukdom som heter EDS= Ehlers danlos syndrom.
Jag fick "sjukpension" i november och jag är 44 år och sorgen över att aldrig kunna jobba mer var stor, ja om det inte kommer ett botemedel förstås.
Jag saknar den social biten, men har heller inte orken att träffa folk. Idag bor jag på landet i ett hus som jag hyr men ska köpa nu, vilket hade varit omöjligt om jag inte fått sjukpension.
Vi har en strandtomt på 3,5 hektar och jag älskar verkligen att bo här. Höra fågelkvitter och kunna gå ner till sjön och suga in luften och höra vattnet. Vi har även båt som gör att vi kan ta oss ut. Känns som man bor mitt i naturen och jag känner att min själ mår bra. Jag är så tacksam för detta!
Jag brinner även för att teckna och måla och det är också läkning. Självklart så orkar jag inte köra på hela tiden utan jag gör det när jag själv känner att jag verkligen vill det. Just nu är jag inne i en period att jag inte tecknat/målat på ett tag.
När man är hemma så här som jag är så är det viktigt att göra saker som man mår bra av och klarar av. Gör saker som du tycker om men glöm inte lägga in vila och avslappning så inte det blir för mycket.
Jag vet att jag inte kommer att kunna komma tillbaka och jag måste acceptera att det är så här och jag måste göra det bästa jag kan av det. Min hjärna vill massor men min kropp vill inte och då måste jag för min egen skull börja acceptera.
Jag har faktiskt gått med en fel diagnos i 6 år och hela tiden fått hört att jag ska bli bra, vilket var frusterande då jag själv kände att jag blev sämre. Jag var "utbränd" sa dem, men i själva verket så hade jag en medfödd sjukdom som är ärftlig och obotlig.
Alla är vi olika, jag är en person som vill bo på landet och ha lugn och ro och leva mitt i naturen…sen finns andra som vill ha folk omkring sig. Jag tycker du ska känna av själv hur du känner, har du något intresse som du kan ta upp? Du ska lyssna till ditt innre och det kommer leda dej rätt. Vi måste lyssna på oss själv, speciellt om vi är sjuka! Vi behöver läkas, inte riva ner ännu mer.
Hoppas du hittar rätt
Kram

Har HMS. ej utredd för vilken variant.
Bor i hyreslägenhet och det är skönt. Ligger mest och vilar under dagarna, orkar inte göra något pga värk. Jobbar ca 1 dag i veckan och det är det jag orkar med.Är för frisk för att bli sjukskriven
Vill jättegärna ha ett hus någongång men då får man hyra en trädgårdsmästare

Medarbetare på Cornish rex iFokus & Flyg iFokus

Jag bor på landet men ändå nära stan. Ca 6 km.
Har sjukersättning och mycket värk både fibrovärk och annan. Tycker det är skönt med naturen runt mig, för det mesta men ibland så är det bara för tyst.
Har tre katter eller två och en halv då en är min dotters egentligen men han har fått bli huskatt här hos oss där han kan gå ut och in när han vill.
Försöker så det gott det går att va aktiv men vissa dar är vidriga.
Men jag kämpar och kommer alltid att kämpa.
Ha en bra dag! Mongu.
Värkdrabbad som kämpar att bli värkmästare över min kropp. För att kunna se ljust på livet!
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Ja trädgård har jag tyvärr fått välja bort. Det enda vi har är ett par äppelträd. Skulle aldrig orka med att rensa och sköta en trädgård. Min sambo sköter gräsmattan.
Jag köper istället lite blommor som jag har i ett par amplar på altan. Det är väl det enda jag kan tänka mig klara av…plocka lite och vattna.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Bor i en enplansvilla i ett litet villaområde med massor av barn och bra grannar. Barnen kan cykla till sina kompisar och att cykla tar ca 5 min till "centrum" och att gå tar ca 20 min.
Jag bor på gård 3km från centrum i min lilla ort.
Jag sköter inte trädgården , det gör hästarna :)
Jag sköter inte heller rabatterna det gör hönsen *s*
Så underbart att gå ut och se alla underbara djur som lever o frodas runt om mej .
Jag bor i hyreslägenhet i ett mindre bostadsområde med en inbyggd altan o en liten, liten gräsplätt som är väldigt lättskött. Jag har aldrig haft det så bra i mitt boende förut o jag trivs otroligt bra med att bo på markplan o ha möjlighet att gräva o plantera utan att det blir för mycket jobb. Innan jag flyttade till det här bostadsområdet så bodde jag på landet. Mitt lilla hus låg i utkanten av ett litet samhälle med skogen bakom knuten. Jag hade en stor tomt som jag inte orkade sköta. Då huset saknade både dusch o tvättmaskin blev det enormt jobbigt till slut o det var en stor lättnad att flytta därifrån. Även fast jag sörjer att jag inte orkar med lantlivet(jag har alltid drömt om att få bo på landet)så känns det ändå väldigt bra att kunna bo som jag gör idag.
En sak som jag upplevde som väldigt skönt med att bo på landet var att det var så stillsamt och jag hade inte lappsjuka utan tyckte det var jätteskönt.
Jag bor på en gård på landet med hästar, hund och katt och så maken förståss.
Håller med om att man kan få lappsjuka ibland, trots att jag bott här i 41 år. Men då tar jag bilen och åker ut på någonting, handlar eller besöker någon eller bjuder hit någon.
Fö älskar jag landet och kan inte tänka mig något annat.
Men den dagen kommer när vi måste lämna detta liv vi lever på gården och flytta till något mera lättskött. Den dagen fasar jag verkligen för.