Jag har ingen tack vare vi är två, Men visst är det tungt.

Ja städningen står väl kanske inte på prio ett här men det får å andra sidan inte bli för rörigt då blir det så himmla jobbigt att fixa till det.

Jag har hjälp från min underbara Micke - utan honom hade det inte gått. Precis som ophelia skriver - så gäller det att inte låta det bli för rörigt.

/Yvette

#3 Tänk om alla gubbar kunde vara som din Micke så omtänksammaMen man får väl dras med den man har kunde ju varit värre//Sylvia

Jag är superpedant, el pedant kanske man inte ska kalla mig, men jag gillar ordning och reda, har ju en del hundar så jag dammsugar minst en gång om dagen, ibland två. Kök och badrum ska alltid vara rent och fräsch. Bäddar varje dag. Är allergisk mot kläder som ligger här och där….reklamblad och smulor…usch usch usch.

Tyvärr är detta mitt största problem, då jag inte kan läta det va och det tar all min energi och ork, så det blir inget över till annat.

Jag måste lära mig att släppa kraven på mig och på min omgivning, men hur f a n gör man det.

Jag blev så här "störd" efter min olycka när jag blev sjukskriven. Jag ville ff kunna ha kontroll på något och min kontroll hamnade här hemma….usch va patetiskt det känns att skriva om detta

#5 det är inte alls patetisk! Tro inte det. Kontrollbehovet är et innstinkt vi människor har kvar, kontrollen behövs för att känna sig trygg, och efter en traumatisk upplevning så känns det ännu viktigare att känna sig trygg. Eller hur?

Så det finns inget patetisk över det du berättar, eller hur du mår och känner. Du har et behov för att kontrollera nånting i en stökig värld.

Men visst, som du säger, det är et problem för dig för du har inga krafter kvar til nåt annat. Du ser altså problemet, men inte lösningen.

Jag tror att du skulle komma långt om du tar det steg för steg. släppa kraven lite och lite i taget. Small babysteps, yes?
Att släppa alla krav helt direkt skulle bara leda till stress för dig.
Det måste gå smått om sen.

#6 Jepp Babysteps it is.

Ja det är jobbigt att se att man måste städa men inte orkar ta tag i det. Det gäller ju som ni sagt att inte låta det bli för rörigt. Men jag har världens underbaraste man som alltid ställer upp och finns där för mig, tur är väl det.

Idag är en skitdag väderomslag då känns det direkt

#5 Absolut inte patetiskt! Men som Ruta säger måste det ta tid..

Har tyvärr ingen man som hjälper mig med städningen dock en mamma som har hjälpt mig mycket sedan jag blev sjuk, känns väldigt fel och pinsamt när det skulle vara jag som hjälper henne när hon nu är pensionär. Jag fick också världens bästa julklapp av mina föräldrar: el och vvs installation och en diskmaskin, det har underlättat rejält…har ofta annars stannat vid disken då jag gärna vill ha hyffsat på diskbänken men när jag har tagit disken så har jag varit för trött och haft för ont i mina händer och armar.

Jag får hjäp av min dotter varje söndag med dammsugning och skurning av golv. Sedan gör hon det som behövs för mig.

Har en en karl men han får panik när han ser dammsugaren. Så jag låger honom dammsuga runt sin dator. Då är han inte rädd för dammsugaren.

Men jag bytte i sängarna idag. Det jobbiga var när de togs ut från torktumlaren då fick han hjälpa till o dra lakan. Har mangel men med min värk nu så rullade jag dom snyggt så de är som manglade.

Men varför i jösse namn har karlar så ont av att städa.

Som tur är så hjälps jag och min man åt med städningen annars hade jag aldrig orkat. Men han har ju sin whiplash så ibland när vi båda är dåliga så får det helt enkelt bli lite smuts i hörnen.

Vi köpte en romba i helgen, yippi. Så nu dammsuger den och inte vi. Kompletterar den med att våt torka någon gång i veckan. Men underbart att ha den åkandes av sig själv några gånger i veckan då vi har katthår överallt.

Min sambo har varit borta i 2 veckor nu och det ser ut som ett kaos här hemma :/ gör samma sak som du skjuter upp det och har ingen ork på dagarna, mot kvällen/natten kan jag göra små saker som hänga tvätt, plocka gammal reklam mm.

Jag gör en lista på Måndag över saker som måste göras innan helgen, några saker varje dag o det funkar kanon (nästan)

Vad smart Zimba, det måste jag prova :)

Hejsan!!!

känner så väl igen mig i det där att aldrig orka ta itu med kaoset.

Mår inte bra av att ha det så stökigt, men orken infinner sej ALDRIG!!

Har en dotter på snart 14 år, som hjälper mej ibland. Men hon har fullt med läxor och sånt. Är singel mamma och har varit ensam med dotter sen hon låg i magen på mej.

Har haft min fibro ungefär lika länge.

Håller på med arbetsträning nu sen början på augusti. 2 timmar om dagen.  när jag kommer därifrån är jag helt slut, även om jag kanske inte gjort så värst mycket. Är supertrött när jag kommer hem och slocknar oftast på soffan.

Halkar efter med disken med. fast jag försöker hålla efter.

Ska till sjukgymnasten idag. har ju haft trubbel  med ena armen sen i början av juni. Både läkaren och sjukgymnasten säger tennisarmbåge, jag har haft det flera gånger under åren, men aldrig med så här mycket värk. det värker konstant i armbågen, men värken går även ner i handen. orkar inte lyfta ett glas med vatten knappt. Det är högerhanden och jag är högerhänt.

Nu har även vänster börjar värka. har dessutom karpaltunnelsyndrom i högerhanden, problem med vänster armbåge med en nerv som inte ligger som den ska, men varken handen eller armbågen vill dom operera, då det inte är tillräckliga problem.

Har tappat orken till det mesta. gråter bara mer o mer och känner mej otillräcklig som förälder med. har ingen att dela ansvaret med då fadern  dumpade mej redan näör jag  var gravid. har inte sett honom sen dess.

sorry, var ju inte meningen att jag skulle häva ur mej massa skit.

Men när jag väl börjat skriva så gick det inte att sluta. gråter oftare och oftare

*kram*.

Jag har haft kaos! Städningen har legat nere helt, jag orkar helt enkelt inte. Nu har jag anlitat städhjälp genom ett företag som heter jobbavitt.se. En tjej kommer och städar en gång i månaden och däremellan dammsuger maken. Vi försöker vara noga med plocket. Har anlitat hjälpen nu under hösten och hoppas att det kommer fortsätta lika smidigt och bra.

17# är i ungefär samma situation som dig…..

jag skulle råda dig till att se om det går att dra ner på arbetsträningen förklara hur läget är att du inte klarar av din vardag som det ser ut nu 
och man måste ju första fixa vardagen med allt det innebär innan man kan arbeta eller hur?

annars så tja jag är av den åsikt att barn ska hjälpa till hemma visst ska det vara rimligt men jag har har svårt o dammsuga till exempel då är det bättre att sonen hjälper mig med det så tar jag tvätten till exempel

hade låtit underbart med städhjälp men dels så skäms jag för mycket dels så har jag inte pengar till det