Jag har själv uteslutit dom som inte visar nån förståelse eller aksept för min situation så visst har det tunnast ut i räckerna. Jag tror vi alla upplever det :/

Ja tyvärr!

Ja nog är det så. Jag har haft fibro i över snart 30 år, och man har fått några vänner som man trott, att nu har jag en vän. men sen när man inte har haft tid och ork, så försvinner de. De  kan inte förstå att man inte orkar och har ont, för det syns ju inte utåt. Tyvärr.

Visst är det så att vänner försvinner…..men då är dom heller inte riktiga vänner så förlusten blir inte speciellt svår. Energitjuvar brukar sålla ut sig själva……Här får man räkna kvalite istället för kvantitet.

Jag har förlorat några personer genom åren pga min sjukdom, men resonerar som så att förlusten inte är min utan deras

Agnetha

Håller med till fullo oxå. Märkte redan innan jag fick diagnosen vilka som var äkta o vilka som var "iglar".

Iglarna drog sig undan o försökte skratta bort värken o min trötthet.

Faktum är att dem saknar jag inte nämnvärt, de tog mer än de gav.

De äkta var de som följde mig till vårdcentralen, som kom hem o städade åt mig (trots att jag protesterade ), som tar barnen med till liseberg o badhuset för undvika att jag gör det fast jag inte orkar…..

Önskar bara man kunde göra nåt tillbax till dessa gudasända människor. Tack, känns så futtigt…

Jag har inte haft problem med att tappa vänner. Kanske är det för att jag alltid haft en mindre skara, men mycket väl utvalda kompisar.  Däremot så har jag haft problem med med extremt elaka påhopp av några enstaka individer i min omgivning.

 Jag tror att det är extra viktigt att man är noga med vilka vänner som man lägger ned sin energi på, när man har "fibro". Annars tappar man för mycket energi, och kastar pärlor till svinen.

Jag har ochså tappat kontakten med vänner.Jag orkar inte lika mycket som dom.Det är tråkigt men jag har en som förstår mig,vi umgås o tar en fika.

Om man tänker efter så försvinner vänner ofta när det har skett någon kris av något slag, skillsmässa, dödsfall, sjukdom osv……

Själv skulle jag stå stadigt med båda fötterna på jorden vid kriser som mina vänner skulle råka ut för…då kan man tycka att man själv också ska bli behandlad så men se så enkelt var det inte…..Jo med dom vänner jag har nu, där kan jag förvänta mig det….

Det sägs att man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad. Om jag skulle behandla några av mina fd vänner så skulle jag vara ett svin!! Inget för mig.

Tur att man har FÅ men bra vänner!!!

Hejsan på dej!!  Jo,oo då. jag har råkat ut för precis samma sak, och som du skriver, man orkar ju inte vara med på allt.. Värken gör ju så man vissa dar är helt slutär . Jag är annars en glad o positiv tjej.. men somsagt man tappar vänner när man är sjuk.. och dom man har kvar är ju faktiskt riktiga VÄNNER.. men dom växer minsann inte på träd…   Kul om du hör av dej när du orkar o har tid.. hälsningar Annsa..

hej igen.. hmm ser inte att mitt inlägg till dej blev skickat fick du det? Annsa

Hej

Jag har äran att ha rätt många bra vänner. Jag har inte upplevt att de blivit färre i och med fibron. De få energitjuvar som fanns gav jag upp när jag gick in i väggen för många år sedan. Jag är enormt tacksam för mina vänner.