javisst har jag teflonhjärna i bland jag med. På mina dårliga dagar har jag så kort minne att jag kan vända mig från köksbänken till kylskåpet och innan jag tar i handtaget på dörren har jag glömt vad jag skulle där inne!

Håller fullkomligt med er!!

Och detta känns ju ruskigt, man vet ju inte vad man håller på med! Min sambo märker att denna glömska och förvirring bara blir oftare, och andra i omgivningen undrar ju om man "har alla hästar hemma"…SÅ pinsamt!!

Känner väl igen mig. Jag har köpt Ginko Biloba för mitt dåliga minne och min gamla mamma frågade om jag tycker att det hjälper, men jag svarade att problemet är att komma ihåg att ta dom:) Man ska ta tre per dag…Min mamma bor på ett äldreboende, men har mkt bättre minne än mig, inte kul!

Jösses va skönt att höra att det finns fler som jag.Var nästan inne ett tag på att begära att få komma till en Minnesmottagning för utredning av Alzheimer.Jag har oxå problem med bilkörning och andra saker man bör komma ihåg.

Jag kan tänka mig att det är värken som tar sådan uppmärk-
samhet att man glömmer allt runtomkring. På ett omedvetet
sätt så pockar den och så blir resten som det blir….

Jag frågade faktiskt en dr om Alzheimer för några år sedan. det visade sig att han forskade om just denna typ av demens. Han konstaterade att om jag hade haft det hade han kunnat ställa diagnos och om jag bara varit deprimerad som han ansåg att jag borde varit skulle han kunnat bota det men min konstiga värk hade han inget svar på..

Jag har en timer till spisen i alla fall, den satt här när jag köpte huset :) och det är tur för inte kommer jag ihåg att jag satt på potatisgrytan när jag går ner i källaren för att lägga in ved i pannan. Och sedan kommer på att kanske det är tvätt kvar i maskinen och så är det lökar i arbetsrummet som kanske måste kollas osv. Har varit väldigt glad åt den här timern många gånger..

Jag har detsamma. Fast på frågan om alla hästar, så är dom hemma allihop, men de är för många och så är det "lösdrift" på dom dvs de är överallt ikring hela tiden och står inte still. Och inte alls där dom ska vara. 

#7  Vilken bra liknelse.

# 7

Kul.

Hejsan!

Jag har haft samma problem,med seg hjärna och dåligt minne.Det har blivit mycket bättre nu.

Det visade sej att förutom min fibro så hade jag B12 och folsyra brist.Och det kan ju ge "demenssymptom".

Kan ju vara värt att kolla upp.

Jag känner verkligen igen mig. Vissa dagar är det "tomt" i skallen. Blir jag stressad så blir det total härdsmälta i skallen. Vilken eländig sjukdom vi lider av alla på denna sajt. Ger en tröstande kram till alla.

Samma här. o det räcker ju inte äns med att man skriver upp det på komihåg lapp för den glömmer du att titta på

utan jag måste sätta post it lappen på min kaffe kopp så jag ser den på morgonen när jag ska dricka mitt kaffe så då kanske jag kommer ihåg vad jag borde

Men ibland räcker inte det än

Jag har svårare att hålla fokus och ha många bollar i luften, speciellt på jobbet. Det märks när jag lär mig nya saker, blir oftare fel än förr osv. Det är lite läskigt.

Jag får ångest över att man blivit så snurrig och blir riktigt rädd ibland! Som t.ex om jag byter färg på tandborsten, ja då kan jag bli osäker på vilken som var min! Alltså..läskigt!Och blir det för rörigt runt omkring, då är det kaos i huvudet.

Då blir jag handlingsförlamad istället, värken blir olidlig och jag blir sittandes, gråter och får ingenting gjort!

Skönt, verkligen, att höra att fler har samma problem! Man känner sig lite bättre till mods.

Tack alla fibrisar som delar med sig

Jag håller tyvärr inte med er i den här tråden….

min åsikt är att man ska alltid utreda minnesproblem för det är inte alls säkert att det är Fibron

däremot så är läkarna väldigt snabba med o säga att allting beror på Fibron men det är inte sant

blev utredd för några år sen med misstanke om någon bokstavsdiagnos och sa då själv till att jag ville att dom skulle utreda mina minnesbesvär 
fick sedan diagnos att jag har svåra närminnesproblem och det hör inte alls ihop med Fibron utan är en egen diagnos den diagnosen ligger även till grund för sjukersättningen jag får idag

sen är det väldigt jobbigt psykiskt att ha problem med minnet och vet man då inte riktigt säkert vad det beror på så kan det väcka mycket oro och ångest
även omgivningen kan tycka det är väldigt jobbigt att inte riktigt veta säkert vad som är fel

mitt råd är att har ni svåra problem med minnet så försök att få en utredning gjord så slipper man fundera och grubbla

för att svara på trådstartaren så jo teflonhjärna har jag och det är väldigt frusterande för det hjälper liksom inte med 5 kalendrar påminnelser på mobil och surfplatta m.m saker glöms bort helt enkelt *suckar*  
men man får försöka att ha tålamod och be om ursäkt när nånting glöms bort
men även att lära sig stragegier som funkar som lappar på muggen i skorna m.m larm som gäller viktiga händelser
att alltid ha timer på när man lagar mat så man inte glömmer bort det och så vidare

angående glömma bort vägmärken kanske vore en idé att sätta och plugga dom igen kolla upp om det finns nåt program eller spel på internet där man kan plugga dom

#15 Jag håller lite med dig här.

Jag är under utredning för ADHD och det blir ju inte bättre med snurrigheten då, om man har denna dubbeldiagnos!

Karusellen snurrar bra uppe i teflonhjärnan! *suck*

Hej!

Jag har också funderat på vad min glömska beror på!

Det är hemskt när man sitter i ett samtal, när den jag talar med pratar, så vet jag vad säga när hon har talat klart, men när det är min tur så är dentanaken borta! Det handlar bara om några sekunder! jag blir livrädd, när jag tänker på detta!

Jag kan ju inte sitta och anteckna under samtalet, för då hör jag ju inte vad hon säger!Det är ju inte så här hela tiden, som tur är! Men det får inte bli värre, då kan jag inte konversera!

Någon som känner igen detta? Alttså utöver alla annan glömska!

#15 Jag skall kanske följa ditt råd, och kolla upp detta!

Jag har ju tidigare varit utbränd, och då hade jag också problem med att komma ihåg, men på ett annat sätt!
Kanske blev hjärnan skadad redan då?

Så det glider ganske lätt på min teflonhjärna just nu!

Kramiz

#17

Jag kan vara delaktig i ett samtal och prata med och så. Men så helt plötsligt så märker jag att jag har glömt bort vad vi pratar om. SÅ pinsamt… Min man börjar tröttna och blir lite sur när jag helt plötsligt säger att jag glömt vad vi pratat om. Eller så glömmer jag helt enkelt bort att lyssna på samtalet. Ju fler som är involverade i samtalet desto svårare är det för mig att koncentrera mig. Är det stora folksamlingar och mycket prat och sorl, väljer jag att dra mig tillbaka och inget säga för att slippa pinsamheten…

Dessutom kan jag glömma bort ord precis när jag ska säga dem. Eller mer att jag "känner" ordet i hjärnan, sedan när det kommer ut så blir det helt galet. Ex, kök blev kylskåp och guldfisk blev till en ubåt… Och det värsta är att jag inte märker det själv alla gånger, utan personen som jag pratar med får fråga om det verkligen var det ordet jag var ute efter.

Ibland när jag ska berätta saker så bara vet jag inte vad de olika orden heter, så jag hittar på lite egna ord ibland när det blir galet. Detta har maken hysteriskt roligt åt, jag mindre :(

Och titta på TV eller film är helt meningslöst! Om maken går på toa och kommer tillbaka och ber mig berätta så har jag inte den blekaste om vad som hänt. Det går lättare om jag är sysselsatt med händerna. Och när jag är i skolan (precis avslutat en första kurs för framtida yrkes-önskemål) så har jag alltid en virkning med så att jag är sysselsatt så att det lärarna säger går in i huvudet.

Att jag glmmer bort at göra saker har jag för länge sedan gett upp hoppet om att det ska bra igen. Jag får helt sonika göra det jag tänkte direkt, annars så är det kört. Jag skriver upp en hel del i min almanacka också för att komma ihåg. Men andra kom-ihåg-lappar går inte.

Det här blev visst en roman, men det är så in i den frustrerande, pinsamt och jobbigt.

#18 Känner så väl igen mig!

När jag står och pratar med någon och den andra berättar något, då märker jag att jag tänker på något helt annat under tiden och får verkligen kämpa med att dra tillbaka uppmärksamheten till samtalet..och så håller det på!

Och att återberätta något..ja, det kan jag inte. Glöm det!

Ord tappar jag konstant. Får kringgå ordet och försöka hitta förklaringar, så den jag pratar med ska förstå.

Så tröttsamt

Känner verkligen igen det med att återberätta något…funkar inte på nåt vis!! Trist! och hemska känsla!

Gud, här kände jag igen mig! Just att hålla fokus när något talar. Särskillt om det är många samtal runtomkring. Det blir lätt att jag sitter tyst för att inte avslöja mig.

Jag har märkt att det går bättre när jag sitter oh äter. Kan det vara samma som med din stickning ….ja, nu hittar jag inte det inlägget högre upp. Var det på övre halvan eller den undre av tråden?!

Känner även igen mig på det där att det kommer ut fel ord. Borsta tänderna blir dammsuga tänderna. Ibland kommer det ut hela meningar som blir tokiga. Hos vänner är det ju ok, för de känner mig och min virriga hjärna. Men i andra sammanhang kan det bli fruktansvärt pinsamt.

Men det kanske är något annat jag har problem med då. Det känns lättare att prata med läkaren om, än diffusa värkproblem som känns som hypokondri. Hurra, jag kom på ordet!

Hej!

Känner igen mig så!

Har glömt koden till mitt betalkort, sagt knasiga saker och vänder på meningar.Bäst är att veta om att det beror på fibron och att hjärnan har fullt upp med värken, det är en liten tröst.Men riktigt otäckt blev det i somras då huvudet blev TOMT och jag fick vila i flera timmar innan värsta utmattningen gick över, då vart jag rädd.

En sak är när jag går på kreativt dropin och sitter av tre timmar och inte kommer i gång, sorgligt, men å andra sidan kan det vara tvärtom nästa gång…

Usch vad jag känner igen mej i allt ni skriver.

Det är ruskigt vad minnet kan svikta, speciellt när man inte vill att det ska svikta alls.

Jag kan sitta prata med någon o mitt i pratet tappar jag bort mej för jaghar glömt vad jag pratar om. Man blir rädd för sej själv.

många är gångerna när min dotter undrar varför jaghar lagt plånboken i kylskåpet. Eller när man lagt bort nycklarna..o sen inte hittar dom sekunderna efter. Nu har jag köpt sån där sak man kan vissla på så det piper.. ska bara komma ihåg att sätta den på nyckeknippan.

Vet ej heller hur många gånger jag frågat min dotter vilken tandborste som är min i badrumsskåpet. fast vi har olika muggar till och med.

ruggigt värre. är mer glömsk än min glömska pappa ju.

#23  Huga mig..känner igen mig med det där med tandborsten..hehehe!

Måste fråga dottern emellanåt vilken färg som var min nu igen

Jag försöker att köpa samma färg hela tiden…gud så skämsigt!

Nu jag ett eget skåp med min borste i, annars vete hunnan..

Hur det kan bli!?