Ja, jag tycker att du ska fråga din sambo rakt ut vad han menade med det han sa.

Kommer det fram antydningar på att din svärmor inte skulle tycka om dig så ta ett snack med henne. Kanske är det helt enkelt så att din man missförstått henne eller som du säger, kanske det är han som är orolig men har svårt att erkänna det.

Skulle ju va rätt konstigt om det kommer fram att hon inte tycker om mig efter snart 5 år

Men känner mig lite vilsen och bortkommen just nu och kanske gör för stor sak av det.

fick ju själv diagnosen för 3 veckor sedan.

tackar och skickar en stor kram

klart du ska fråga vad som pågår. är det nåt vi med denna sjukdom alltid låter bli är det att trampa på tårna, kräva & begära. och det måste vi! det är skillnad på att vara snäll & vara självuppoffrande. en insikt som kommit upp för mig ganska nyligen. tyvärr.

kramar & hoppas din sambo förstår varför du känner dig oförrättad.

Jag tror inte det är så ofta att svärmödrar inte tycker om sambon till deras barn faktisk. Ofta tror jag det är misuppfattelser och lite stor rädsla för att trampa på tår. Nån gong måste man trampa lite på tår för att andra och en själv skall hitta gränserna. Sen är ju frågan hur hart man trampar. Man kan trampa på tår mjukt och lent med.

Jag tycker, detta här är för viktig för att du skall va redd om tår. Fråga din sambo vad han menade. Va inte redd för att prässa lite på honom, om han säger saker får han stå för dom med tycker jag iaf.

Och ta et prat med din svärmor. Fråga om hon kjänenr ni två har nåt ouppklarat tilsammans och säg du vill i så fall reda ut nåt så ni alla kan må bra tilsammans!

Fast jag tycker mera att det är din sambo som har fått problem.

Män kan reagera mycket underligt när man" helt plötslig" enligt dom inte är som förut.Att detta med sjukdom pågått länge och man bara bitit ihop undgår dom oftast helt.Min egen har valt att helt nonchalera min sjukdom.Jag är för gammal att börja bråka så vi bor ihop men inte mer.

Håller med dom andra ta ett snack direkt med svärmor så du vet.Sen är det dags att ta tag i sambon

ja man kan reagera ur som helst på en sån här diagnos, sen e man som missförstådd fibropatient alltid på sin vakt för att bli missförstådd igen, så man kan också totalt överreagera på saker som egentligen inte betyder så mycket, sen e det ju det där med mammor och sina söner.. dem e bättre än alla tjejer deras son kan hitta och dem vet bäst vad han behöver,

och faktiskt kunde det ju vara så att hon verkligen på riktigt förstod hur du mådde? och då var det ju helt fel att be om din hjälp till det, hon kanske bara förstod, men du kunde ju följt med ändå, men det kanske bara var en felformulering, och din sambo kanske förstod fel också, snacka lite försiktigt om det, det behöver inte alltid vara illa menat, men jag vet hur dt är, har en svärfar som inte tror att jag e sjuk(5 år nu) jag e bara lat, så honom analyserar jag varenda ord som kommer ut ifrån hans mun och hugger direkt, helt fel, men men han har skapat problemet själv:)

hoppas att nu kan prata lite om det?

annars skoja till det och säg: haha trodde nästan att man inte var välkommen hahah fråga bara han va? jaha det ska jag komma ihåg hahah på skoj liksom, så får du se reaktionen

hoppas det ordnar sig, och det e bra att häva ur sig någonstans med svåra sjukdomar, man behöver folk som "på riktigt" fattar exakt vad som händer

där e ju vi

kram

Tack för alla underbara svar

Imorse prata han knappt med mig det är som om något inte är som det ska.

Men det är ju inte lönt att fråga honom för det enda jag får till svar är att jag vet inte .

hehe, om min sambo knapt hadde talat till mig, behandlat mig sådär och svarat "jag vet inte" så hadde jag faktisk gett honom besked att hitta en annan säng att sova i tills han visste och ville repsektera mig nog att berätta. Faktisk. Men, det är inte så lätt att stå i en sådan situation tror jag nog

Iza: Vilken soppa du hamnat i! Hoppas du kan reda ut vad som egentligen är på gång. Det räcker och blir över med diagnosen som sagt var. Det är tillräckligt med "besvär" där. Även om det skulle vara "fnurra" på tråden från svärmors sida så är det alltid enklare när det är raka rör även om det kan smärta. Då vet man i alla fall VAD det är man skall "slåss" emot. Är man sambo så är väl ändå det det minsta man kan begär…att sambon är rak mot dig och berättar till slut om han eller svärmor har "problem".

Måste hålla med Rita där. Säg åt han att sova i soffan tills han vet något… =) Svårt men kanske nog behövligt för DITT bästa. Det går åt SÅ onödigt mycket energi att fundera över VAD som pågår. Så begär ett rakt svar.

Lycka till med allt!!! Jag hoppas på det bästa! Kramisar i mängd!!

Tack för allt stöd och tips.

Men det för bero ett tag nu måste jag ta i mig själv gjoder en dum sak idag gick för långt.

Det var ju så underbart väder så tänkte inte mig för .Levde i jag kunde ju för världen. Men nu skriker kroppen

Kram till alla Er som lyssnar och förstår.

Vad jobbigt för dig, hoppas att allt ordnar upp sig till det bästa!

Det kanske bara är så att din sambo blev chockad när du fick ditt besked om sjukdomen? Han kanske inte riktigt vet hur han ska hantera det?

Hur som helst så ska du vet att jag tänker på dig! *kram*

Vad jobbigt för dig. Det är inte nån lätt situation men det enda är ju att fråga rakt ut vad de menar o om det är nåt problem. Men visst är sånt svårt då man ju är så rädd att trampa nån på tårna. Men ibland handlar det ju enbart om missförstånd o då är det ju bättre att reda ut det.

Men ta tag i det när du känner dig piggare igen o orkar!

Sköt om dig o hoppas det ordnar sig på alla sätt!

Hej!

Det kan inte var så här att din svärmor kanske ville att det var din sambo, hans systrar o hon som gick igenom sakerna i stugan. Det behöver ju inte va illa ment för det. Så vet jag flera som gjort när man gått igenom efter avliden släkting, att bara de närmaste utan respektive var med. Men om din sambos systrar hade med sina respektive så stämmer ju inte detta.

 Kram

Mongu

just systrarna och min sambo var där med sin mamma

Jag och svärmor och sambon ska ut där i veckan

Förlåt alla för alla misstag men har det rätt jobbigt förtillfället så allt tycks bli fel

Kram

Hoppas det ordnar sig för dig, Iza! Inte alls roligt att ha det så där..