Vet ju inte varför cellgifter är aktuella. Eftersom jag inte har några barn och inte planerar på några så kanske mina tankar inte är så relevanta. Jag tänker att det är bra att börja på cellgifterna. Resonemanget är att chansen är att du får leva längre ju fortare du börjar. För vad händer om du skjuter upp det? Finns det risker med det… osv…

Men som sagt, utan mer bakgrund kanske jag är ute och cyklar. Sen så är det ju ditt hjärta och i samråd med din familj du ska fatta beslutet. Och jag förstår ju lockelsen med att ha mindre smärta när man är gravid.

#1. Jag har både Fibro & bechterews. Min första grav slutade i Havandeskaps förgiftning där vår flicka dog & jag var 30 min från döden. Sonen föddes året därpå.

De vill ge mig cellgifter för att börja bryta ner det dåliga så jag kan börja bygga upp kroppen igen. Det enda som händer om ja skjuter upp det är att jag blir sämre. Men en biverkning är att man kan bli steril. OM man skulle råka bli grav under behandlingen så kan det skada barnet. Jag åker på allt & är allergisk mot nästan all medicin.

Bara en tanke som går.

Låter onekligen som svåra tankar att brottas med.

Önskar dig lycka till vad du än tar dig för.

#3. Ja. Jag vill värkligen inte ta cellgifter.Jag är inte så sjuk. Alla andra tycker det men inte jag . Envis kanske?

jag har även haft tanke på att skippa ett barn till men ist bli stödfamilj åt barn som behöver det.. Att hjälpa är något jag brinner för. Men det vågar jag knappt nämna för gubben. Jag ska hjälpa alla. Därför vi nu har 25 marsvin hemm & en inneboende.

Men orkar du med allt det då?

Kanske du blir sämre av att "hjälpa" allt för mycket, fast man nu har så  svårt att låta bli

Jag vet ju, att jag är sådan som brinner av att vara med i alla hörn och ska hjälpa andra, men så blir jag lidandes själv i min fibro, med mera smärta och mindre ork!

#5 egentligen orkar man väl inte. Det kommer alltid till en punkt då kroppen strejkar & man blirliggandes i en vecka.

Nu är väl egentligen beslutet tagit. Blir cellgifter. Troligen inga fler barn.

Det där med att vilja hjälpa andra känns som väldigt vanligt hos oss med fibro. Men det ger ju en energi, tycker jag, oavsett värken. Mentalt gillar jag att hjälpa till.

Hoppas att cellgifterna hjälper dig. Och stödfamiljsalternativet finns ju. Men, då ska orken finnas också. 25 marsvin tar nog sin lilla tid så du har väl att göra.

#7 Jag mår så bra av att hjälpa andra. Men som sambon säger. " du måste alltid ha olika projekt. Känns som du försöker förtränga dig själv & dina problem". Jag var även kontakt med en djur tolk som pratade med min hund. Hunden säger likadant. " matte måste tänka på sig själv &  inte ta på sig för mkt"

Alla marsvin är inte mina. Bara 12 av dom.  Hjälper en kompis som blev bostadslös. Hon & djuren fick flytta hit. Så gubben har två kvinnor skrivna på samma adress