Hör med din läkare om du kan få remiss till någon smärtklinik eller sjukgymnast. Jättetråkigt att du råkat ut för detta när du är så ung. Jag har kämpat i några år för att bli trodd, och har äntligen "hamnat rätt". Ska få remiss till smärtklinik (eller rehabmedicinska heter det väl kanske)och hoppas få mer hjälp det om hur jag kan hantera värken när den är som värst.

Och kanske få annan medicin än Citodon som jag använder nu. För den hjälper inte alltid.

jag är själv 22 och är själv super orolig om jag ska orkar skaffa barn som jag så gärna vill (om några år om någon skulle skriva och klaga)

orkar inte ens ha hund knappt längre :(

Lite krasst är det så att man är så illa tvungen att lära sej leva med det !

Jag har inte alls fått mycket hjälp genom åren , tyvärr. Men hoppas du bor så till att det finns möjligheter till sådant runt om dej!

Jag har haft diagnosen ( tog många år innan jag lyckades kämpa mej genom och ens få en sådan) sedan slutt av 90-talet. Fibron i sej har jag släpat på sedan dryga 25årsåldern - har jag nu insett i efterhand…. I mitt fall ( Vilket inte alls är det vanligaste måste jag väl påpeka!) så har det förvärrats konstant till den grad att jag idag är mycket begränsad i mitt liv.

Kan inte låta bli ibland att fundera på om det skulle vart så att om jag fått den hjälp som idag finns med smärthantering osv skulle mått mycket bättre

Kämpa och Kräv att få all den hjälp som finns!!

Och.. lyssna på din kropp vad den orkar och kan . Gå inte emot den.

Och självklart… Njut av de bra dagarna !!

Lycka till!

Som flera skrivit är det bästa att lära sig att leva med det, lyssna på sin kropp osv.

Själv är jag 29, har haft värk i ca 5 år. Och ännu ingen riktig diagnos, dock lutar det nu åt fibro…

Du har kommit en bit på vägen, iom att du fått en diagnos.
Försök nu att skaffa dig bra människor runt dig, sjukgymnaster, läkare, familj osv…

Smärtklinik och sjukgymnastik kan hjälpa men jag tror att du också måste bestämma dig för att smärtan inte alltid ska hindra dig.
Visst tappar man kanske vissa intressen och vänner iom smärtan… (har själv förloras en del vänner pga den). Men hittar man rätt saker att göra så mår man bättre av dem på lång sikt.

Ibland får man tyvärr kämpa för att få hjälpen man behöver, men det är för din egna skull.

Satsa på att gå på en smärtkus/klinik och sedan får hjälp av AF (eller f-kassan) med en arbetsförmågebedömning. Så har du kommit en bra bit på vägen..

Jag har tidigare funderat i de banor som du nu gör.
Men sen gick jag på en smärtkurs förra våren och fick bra tips och kom igång med träning. Efter det kämpade jag mot AF, och har nu fått börja på en arbetsförmågebedömning.
Under det senaste året har jag verkligen fått tänka på mig själv och se till att göra det som jag mår bra av. Kan berätta att det resulterade i att jag köpte mig ett litet hur på landet, något jag hade drömt om i några år men aldrig trodde skulle vara möjligt pga min smärta.
Huvudet mår så mkt bättre nu när jag är ute massor och jag sover så mkt bättre (trots att jag ibland får mer ont).

Så tänk på vad du vill och låt inte smärtan stoppa dig!

Lycka till och kram på dig!