Äntligen!
Hej! Jag är ny här och vill bara säga at jag känner mig tacksam till att ni finns! En känsla jag har till er som skriver om era erfarenheter och tips är… vad skönt! Det kan ju tyckas underligt! Men det är faktiskt en lättnad i eländet att det finns fler som har det ungefär som mig, och att jag då inte känner mig så udda och underlig längre!
Om det finns något jag kan dela med mig av, så vill jag göra det. Och jag kommer att läsa era inlägg med förväntan, men också sorg, för att denna äckliga kroniska sjukdom finns, utan något botemedel. Så jag känner med er alla som går med smärta i kroppen mer eller mindre varje dag.
Just nu är jag inne i en fas där jag förstår hur viktigt det är att försöka att förklara för mina närmaste vad det innebär att ha fibro! Det är inte enkelt! En del är deltagande och vill försöka att förstå, men andra kan säga grymma kommentarer, som sårar! Men det är viktigt att förklara, än att försöka låtsas att allt är okej, när det inte är det! Det går inte att gömma sig, och det går inte att gömma smärtan, men ofta syns det inte så mycket på utsidan hur ont det gör!
Hälsningar från en ny medlem!
Hej, och välkommen!
Det där med att förklara krämpor för andra är inte helt lätt.. till slut känner jag mig som att jag pratar med en vägg, ingen lyssnar, för det är inte intressant, och vaddå sjuk, det syns ju inte? Självklart är det ju latmasken som hägrar!
Än värre är det när familjemedlemmar inte vill/kan förstå. Då blir det tröttsamt.
Kul med nya medlemmar och nya åsikter!

Hej
det är som du skriver, en svår sak att få andra att förstå och det på rätt sätt. En "släkting" till mig förstod inte, hon trodde att jag hittade på.
Idag förstår hon, eftersom hon själv har drabbats av kronisk värk. Hon har tom bett mig om ursäkt för sitt tidigare beteende.
Det svåraste bemötandet tycker jag är när någon reagerar med för mycket sympati.
Att titta in här och läsa och ibland skriva några rader är en skön ventil,
Ja, jag brukar få svaret: du kan ju inte ha ont jämt?? ;)

Välkommen. Ja det underlättar att läsa om andra som har samma symtom/problem. Att kunna känna igen sig och förstå att man inte är ensam.
Andra människor utan fibromyalgi kan inte förstå men de behöver inte bete sig illa för det. Om familjemedlemmar inte visar hänsyn då är det problem och inte acceptabelt. Kanske de kan följa med till någon inom sjukvården som kan förklara och som de kan få ställa frågor till?
Nej folk förstår inte att man kan ha ont jämt. Det är nog för skrämmande för de flesta.
Jag har gått så länge med min värk, så jag känner den inte längre förrän den är i princip olidlig… Ibland tror jag att jag inbillar mig smärtan och att jag inte alls är sjuk. Men så finns ju allt annat där som stör´. Framför allt tröttheten, koncentrationen och minnet är mina stora bekymmer. Jag är konstant trött, oavsett om jag sover bra eller dåligt, mycket eller lite, så är jag trött i kroppen. Så där genomtrött… Fömiddagarna är lättare än eftermiddagarna.
Skönt att det finns möjlighet att ventilera med andra, jag är själv ny här på forumet.
Jag blir jätteglad över att läsa sådana trådar som detta :) Ni är varmt välkomna hela gänget!
//Rita, sajtvärd på Husmorstips, fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg, bloggen och min hemsida.
#5 Jag har det exakt likadant!! Här har jag gått omkring och trott att ingen i hela världen förstår hur mina dagar är så kommer du här och beskriver det ordagrant!!
Jag är ledsen för din skull men det känns skönt att att veta att man inte är ensam.
God fortsättning!
Tack för era kommentarer! Vad skönt det är att få bolla med er! Att läsa era rader, och veta att det finns fler med samma lidande, det betyder mycket!
Tack!