För att inte tala om utmattning !! Jag blir SÅ trött bara efter en liten stund.

Detta är så tråkigt, för då orkar jag inte hänga med i diskussioner och umgänge, allt blir bara luddigt.

Vi hade ju besök här och de stannade i  3   l å n g a  timmar.

Och vad gör man ? Kan ju inte precis säga "nähä, nu har jag
fått så ont av erat pladder och att jag måste vara trevlig så
nu orkar jag inte med er mer".

Visst kan man  Men med den uppfostran jag fick så gör
man inte så och till 99% så tänker väl alla likadant.

Så hör gör man i en sådan situation ?
Det värker i höfter och ben så man måste resa sig och hitta
på något men de åker ju aldrig.

Usch så elak jag låter, det är så att jag skäms….

Men efter att ha haft folk här i 3 timmar igår så sov jag
bara några timmar i natt och idag blir det sängen, det vet
jag.

Så vad gör man i en sådan situation ?
Misstänker att det kommer främmande snart igen.

Tacksam för både seriösa och humortips !

Jag ska gå en rehabgrupp i höst där jag kommer lära mig att säga ifrån och säga NEJ.. Ska lära mig att se mina egna begränsningar och få min omgivning att inse jag inte orkar som förr. Enligt ledarna kommer jag att förändras som person under denna resa….

Känns kusligt, för jag är inte den som säger ifrån, nee bara tutar på och ställer upp på allt å alla, jag själv hamnar alltid sist…

Så häromdagen "övade" jag lite… Hade besökare här och det blev jobbigt och så sa jag: " Nää hörrni, ska inte ni åka snart så jag får gå och vila".  Och gissa om jag fick stora ögon på mig, och lite småsurt blev det..

Men sen sa de att det var bra jag sa till, de tänkte inte på det själva att de varit hos oss hela em, och att det blev jobbigt för mig.

Och jag gick inte sönder av att säga ifrån..

#3 Så har jag också gjort ibland och jag tror att folk förstår om man säger ifrån. Det är inte alltid friska människor tänker på att man är sjuk. Det syns ju inte direkt :-))

Känner igen mig. Men jag äter ju en massa tabletter och brukar ta extra om vi ska göra nåt speciellt.  I sommar har jag enligt mig själv tagit alldeles för mycket. Jag får trappa ned till hösten. Kram och lycka till med nästa främmande!!

Jo, det där med tabletterna är ett dilemma mo12 !

Jag brukar själv överdosera om jag känner att jag kommer
att gå under om jag inte gör det.
Och så tar jag mindre framöver.

Men detta "framöver" blir helt vedervärdigt. Och då ångrar
jag mig jättemycket

Så tänk om man kunde få en ha "reserv", eller i bästa fall,
få avgöra själv. Men av sjukvården så får man ju inte det
förtroendet utan det är de som avgör.
Och det är ju jättebesvärligt för dem som har alldeles för
låg dos redan. Då finns det ju inget att ta av om det är
något alldeles extra.

Så det är som flera av er skrivit, att lära sig att säga NEJ.
Att tänka på hur det blir efter.
Är det verkligen värt ?

jag känner ochså igen mej. Jag tar ochså en massa tabletter både för att kunna arbetaträna och orka göra annat nu i sommar, som när mamma ringer kan vi inte åka dit och dit, hon har körkort men har inte kört bil på flera år. Hon fattar inte hon heller att jag kan bli trött och att jag vill vila mitt på dagen, hon sejer åå ligger du mitt på dagen å herregud. Det är inte lätt att vara sjuk när man inte blir trodd av sina närmaste anhöriga.

# 7  Det är svårt t.o.m för dom närmaste att förstå. Jag förstår ju inte ens själv, varför jag ibland blir helslut och måste lägga mig direkt. Alla frågar om jag gjort nåt speciellt eller… jag var ju ganska pigg nyss?? Om jag ändå kunde svara på ALLA frågor. Jag vilar nästan alltid på aftonen för att orka vara vaken hela dagen. Jag har inget jobb längre och mina barn bor ej hemma, så jag får ju vila i alla fall.Vissa dagar kommer jag inte ur sängen, men jag har slutat analysera vad det kan bero på. Jag är så less att analysera min värk…

#3 Jag gick oxå en sån där "kurs" med rehabgruppen och skulle lära mig att säga nej..Dom sa att man skulle ändra sig och lära sig under kursens gång..men tror du att jag blev något annorlunda?! Nej..i början var man ju inne i det, men snart mynna det ut i samma liv och leverne

Jag vet inte om jag någonsin kommer att lära mig att säga NEJ.. Jag känner igen mig i det som ni andra skriver om här, att när det kommer folk så kan man inte säga: att nu orkar jag inte mer, jag måste gå undan!

Blir så trött på mig själv och ledsen på mig själv! Att jag inte kan ta mera vara på mig själv och vara snäll på mig själv!!?

Och nu har det varit en period som jag varit så in i bombens trött, att jag måste gå och lägga mig flera gånger om dagen..tröttheten kommer över mig så fort, det är som ett tåg rusar emot en, eller någon slår en gummiklubba i huvudet på mig och då är det bara att lägga sig!

Men jag kan inte sova, utan får bara ligga där i en halvtimme, sen är det bara att stiga upp igen, för att göra samma sak igen någon timme senare..känner ni igen det?

#9  Jaa, troligen kommer även jag falla tillbaks i gammalt mönster, jag tycker det är så obehagligt att "vara ego" och tänka på mig själv. Men jag hoppas ju att jag lär mig NÅT vettigt ändå..

Precis såna där läskiga attacker får jag med, och precis var och när som helst! Så föbaskat obekvämt när man te x är i affärn och det slår till, bara att lämna vagnen och gå ut i bilen och vila. Sen in och fortsätta handla. Jag behöver inte heller sova varje gång, bara ligga ner ett tag och vila, att vara uppe är en omöjlighet då.

#10 Du har så rätt i att det är obehagligt att vara "ego", men det är väl något, tror jag, som vi med smärtproblematik har gemensamt

Och så säger dom ju att de med fibro är människor som är väldigt kreativa och har många järn i elden..så nu när man inte klarar av så mycket längre, klart att man blir depprimerad..

Jag har alltid varit sån förut att jag hade mycket för mig, tyckte om att resa, bara ta bilen och sticka iväg någonstans och fika..Nu orkar man ju inte det och ska man åka någonstans, så måste man ju se till att man har sina "piller" med sig, ifall man måst ta extra..

Och denna TRÖTTHET

Och så smärtlindrande medicin på det och antideppressiv medicin..trött..trött..

Hoppas att du får en bra kurs och att du lär dig att säga nej..

Något JAG skulle vilja..*tar mig i kragen*