Brukar ni tro det är Fibron...
och så går man inte till Dr. Tar förgivet att värken eller smärtan är Fibron…Jag har gjort det tidigare tills min Dr. sa till mig på skarpen då jag hade fått en kraftig inflammation ända in i nerver och benmärg från höger hand bak i skuldran och över ryggen för nått år sedan…
Jag trodde det var Fibron som vanligt…*L*
Jag sa åt han att då får jag ju inte göra annat än springa till honom *L* skulle i och för sig inte göra så mycket han är trevlig och snäll men ändå…Men vi kom överens om att håller det i sig och är en specifik värk typ som den då i armen och handen (tappade saker)
Så ska jag komma in så han får kolla läget!!!
Eller om jag är det minst osäker…Hellre komma in en gång för mycket än en gång för lite…
Hur funkar ni?
Jag tror det beror på att man gick så länge utan att bli trodd, hela 80-90-talet bara skickad hit och dit, att man simulerade och var allmänt gnällig, gjorde ju att man slutade säga till…Jag jobbade också inom ett tungt yrke och fortsätte tills jag rasade bokstavligen…
Vart då sjukskriven 1 år och träffade min då underbara Dr. som direkt undersökte, tog prover och ställde diagnos…Vi har forskat lite bakåt och jag hade samma smärtor och värk redan som barn min mamma minns hur jag ofta klagade och att det skylldes på växtvärk, hur jag hade hyperreaktiva slemhinnor och magbesvär och att jag sen själv sökte Dr. då jag var 15 år för mina kroppsliga smärtor och dåliga mage och allergier…Men ingen trodde mig! Därför tror jag att man till slut struntade att gå till Dr. det var förnedrande att gå dit…
//Mia
Ja, nog är det så med mig oxå.. Har ju haft ont i foten nu i snart 2 månader, trott att det är fibron, det går snart över.. Men det gör visst inte det.. =( Har iaf beställt tid hos läkare nu! På tisdag ska jag iväg. Hade så där ont i ett finger förut, jätte-jätteont! Men det satt i flera veckor, men sen bara försvann det! Har även haft sån där värk som suttit i länge i höft, fotleder, handleder osv, så man tänker ju att det är samma! Men det är nog bättre att kolla upp lite tidigare fortsättningsvis…
Vad bra att du bokat tid…Har lärt mig att lyssna mera på min kropp med åren tid…I början var det svårt att acceptera att det onda hade ett namn och var en sjukdom, hade ju till slut själv trott att jag inbillade mig…Hade så många kroniska sjukdommar enligt Dr. så konstigt man levde och att ingen tänkte på Fibro…Fast dom kollat reumatiskt…
Mvh Mia
Ja, det är ju väldigt viktigt att man lär sig att lyssna på kroppen! Men ofta tänker man "Det går nog snart över".. hum..
tyvärr gör man nog det…har blivit bättre nu *L* men tänker på alla nya fibrosjuka där ute som kanske måste gå igenom samma sak, förnedringen att ej bli trodd, hur har ni det med familjemedlemmar? förstår dom?
jag har en underbar pojkvän som verkligen fattar att om jag har ont och vill vara ifred så har det inte med honom att göra, har varit med innan om killar som trott att det varit nått fel på dom eller förhållandet då jag ibland blir lite av en eremit *L*
Mvh Mia
#4: Det är nog många som kan ta det personligt om man inte mår bra! Men det är ju verkligen inte lätt att vara glad o possitiv när man har så ont o är trött, så man inte vet vart man ska ta vägen.. Tack o lov har jag oxå en fantastisk sambo, som förstår att det inte alltid är så lätt.. Det är värt mycket!!! =)
när jag gick på smärtrehab i helsingborg hade vi en informationskväll för anhöriga (pojkvänner syskon eller någon annan närstående) och det tyckte jag var jättebra.min gubbe förstod mig mycket bättre efter att han varit med på det mötet.vi har ju så konstiga symptom och det är ju inte lätt för andra att begripa sig på oss.(det är ju knapp vi själva gör.)
#6: Det lät ju jättebra! Det är ju så viktigt att våra närstående förstår oss! Som du säger, det är knappt vi begriper oss på oss själva ens.. hehe. Så sant så! ;)
Starta ny diskussion
