Jaha, så har jag påbörjat ett nytt projekt för att kunna hantera den här kroppen Jag har tagit med Lille Fibro på Basal Kroppskännedom…

På 45 år har jag varken lärt mig att stå eller sitta som folk  Första övningen i att stå rätt gick någorlunda hyfsat frånsett att det kändes som om axlar och skulderblad höll på att vridas ur led…Undrar om det är lille Fibro som stoppar in käppar i vridmekanismen??? Kändes så… de normala kvinnorna tittade på mig som jämrade mig och jag såg att de ifrågasatte om jag var riktigt som jag skulle. Hehehe…sen kommer vi till det roliga som kallas för avslappning…hehehe… Då skulle vi ligga på madrasser på golvet. Jag tittade längtansfullt ner på golvet men Lille Fibro ville att jag skulle stå upp och "slappa". Han plockade fram dolken o körde in i ländryggen, men skam den som ger sig!! Det slutade med att jag slog ner i madrassen ungefär som en säl de släppt från 5 meters höjd. De andra satte sig ner mjukt o tyst…Pinsamt. sen skulle vi ligga ner UTAN kudde!! Voine, voine jag trodde att mitt huvud skulle spricka…

- Känn hur huvudet vilar skönt och bekvämt mot underlaget sa ledaren…Lille Fibro hade varit snabb och fixat 50 kilos sandsäck som låg över mitt ansikte, han slet och drog i alla muskeltrådar som han kunde hinna med… Från skulderbladet upp mot nacken, vidare upp bak örat, mot tinningen och finalen: In i ögat!!! Såååå j-a skönt det var då.

Att ligga på golvet och försöka känna att armar, ben, rygg och huvud vilar skönt mot underlaget var och är något jag aldrig kommer att få uppleva.

När jag trotsat tyngdlagen och kravlat mig upp så såg jag ut som jag hade ansiktsförlamning på höger sida…

Att lära sig sitta rätt måste vara lättare och göra mindre ont… Tji, vad jag bedrog mig. Sitta på kanten på en stol och ha händerna i knät, det låter väl hur enkelt som helst??? Det klarar väl vilken som helst??? Eller… Ja inte om man har en inneboende vid namn Lille Fibro.

Hittar jag sittknölarna och får "rätt" hållning så känns det som musklerna i ben och rygg ska brista…Sitta så i 10 minuter och slappna av är helt otänkbart. Efter 2 minuter kapitulerade jag. Jag hade suttit och blundat och kunde för mitt inre se den Lille Satan hängandes som en bergsklättrare på ryggen, hans livlina var mina muskeltrådar som han drog allt längre och längre ut från min kropp… Givetvis i syfte att rädda sig själv från att falla, egotrippad som han är.

Beklagade mig efter övningen till ledaren som klämkäckt talade om att jag fick göra de övningar jag kunde… Ska jag gå runt, runt i cirkel medan de andra ligger, sitter och ska slappna av i tystnad???

Eftersnacket är ju bara bäst: ÅÅÅÅhhhh så skönt detta var kvittrar någon….Jaaa, jag somnade nästan på golvet….. Håhåhåhå, jag somnade nästan vid sittande avslappning…Alla utvilade och avslappnade…

Jag= Helt slut, hängande ansikte, skuldror som vill gå i kramp och en begynnande huvudvärk. Orkar inte sträcka upp ryggen på väg ut till bilen. Känner mig som Ringaren i Notre Dame..

Mötte en bekant som undrade vad jag gjort??!!!  Hahaha sa jag….Jag går på basal kroppskännedom och ska lära mig att stå och gå som folk…

Ja, det ser du verkligen ut till att behöva blev svaret!!!

Jag älskar verkligen Fibro!!!!! Alla knäppa situationer det bjuder på..

Att få komma hem och värma vetekudden och känna dess underbara värme är det bästa med Basal Kroppskännedom !!!