![[Gitsan]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Att jag aldrig lär mig!
Jag är, sedan dryga året, i stort sett smärtfri efter att ha börjat med Cymbalta. Men tröttheten ligger där på lur hela tiden.
I dag tog jag ut en semesterdag och vakande pigg och kände mig utvilad. Jag la upp planer på vad jag skulle göra: en långpromenad med hundarna, handla, byta gardiner i köksfönstret (vilket ju innebär fönsterputs också) mm, mm.
Jo då, promenaderna orkade jag med, tog en hund i taget. Till affären och även till biblioteket kom jag. Men sen… Sov till och från i dryga 4 timmar! Nu börjar jag vakna till lite, men inte mer än att jag nog får gå och lägga mig vid 9-tiden igen.
Jag är ändå glad att jag kom ut på mina promenader. Det jag behöver träna ännu mer på är att inte lägga upp för stora planer. Visst, jag kan ju göra det för mig själv så länge jag inte lovar någon annan att fixa saker och ting.
Nästa vecka har vi teammöte i 2 dagar och då blir det lite aktiviteter den första kvällen. Så nu har jag tänkt arbeta hemma dagen innan och ta ut ledigt dagen efter för att allt ska fungera så bra som möjligt.
Nee..vi lär oss aldrig..Så fort man mår skapligt bra, ja då ska man göra så mycket!! Känner så väl igen det där.
Jag mådde skapligt i måndags, torkade skåpluckor och lådor i köket, skulle sen dammsuga och torka golven, baka lite---var det tänkt..
Det blev bara köket städat, då slog utmattningen till. Och sen dess har det varit ben som inte bär, värk som sliter och drar, migrän, extrem trötthet…Nu är det fredag och det börjar släppa…Då kommer ångesten och depressionen över hur lite man klarar, hur slut man är som människa.. Och värst av allt--insikten om att man knappast kommer klara ett heltidsjobb framöver..
Vad jobbar du med?
Jag är likadan sätter upp för stora planer och sen är man precis slutkörd. Som idag har jag torkat golv i kök och hall. Och nu har jag tänkt att gå en promenad med hunden, när jag har vilat en stund vill seja. Ska ochså tillägga att jag ochså har cymbalta och lyrica, så jag känner mej oftare piggare nu än vad jag gjorde innan.Jag tror adrig att jag kan jobba heltid men det tror försäkringskassan, det beslutet ska jag överklaga.
fibro. jag jobbar 75% med en del uppföljning. Har förmånen att kunna jobba hemifrån ibland och just nu gör jag det varje onsdag.
Tanken är att jag ska upp på 100% nästa år och det bör nog fungera så länge jag inte planerar in något annan mändag-fredag.
För tillfället försöker jag gå till ett gym direkt efter jobbet 2 ggr i veckan. Har turen att ha en "gubbe" som fixar det mesta hemma, dammsuger, tvättar och lagar mat flera dagar i veckan.
Vad jag tycker är värst är när jag inte tänker mig för när jag
är ute och gör småärenden och tar stormarknaden sist.
För helt plötsligt så kommer det, det är som det allra värsta tjur-
rusning. Man står där och hänger över vagnen som är full av varor
som ska upp på bandet, plockas ner i påsar, vagnen till bilen och
så hem. Medans det är vinter så kan ju maten ligga kvar i påsarna
i bilen men senare så måste den ju plockas upp och in i skåp och
kylskåp.
Så om jag kunde lära mig de bättre dagarna att ta småärenden
den ena dagen och handla dagen efter. Icke! Tycker att när man
ändå är ute och har ångan uppe så kan man ju passa på….
Och dagen efter blir ju precis som föregående gång. Så även ord-
valet
Att jag då aaaaldrig lär mig !
Jag har börjat lära mig och handlar bara när jag inte gör något annat.
Det är värre med oförutsedda händelser som t ex jag gick på promenad med hunden och skulle sen ta bussen för att göra ett ärende och bussen kom inte när jag skulle hem utan jag fick en ofrivillig promenad hem. Då däckar man helt.
Mina krafter var ju uträknade till sista droppen enligt mitt schema så där sprack det.
Sånt är svårt att planera in och det kan leda till att flera dagar är förstörda.
>>>Malum domesticum<<<
Eftersom jag är i stort sett fri från värken så tycker jag att jag är frisk… tänker inte på tröttheten.
Idag har jag t.ex varit borta nästan hela dagen. Äldste sonen o jag har varit på hundträning. Han förde hunden och jag bidrog med fotografering och lite kastande av dummies. Vi åkte kl 9 och kom hem 16:30. Blir ni förvånade när jag berättar att jag inte kommer att företa mig någonting mer idag?
Vet att jag dessutom kommer att känna av det i morgon, så det blir inget gym-besök då. Men jag "är inte bitter" för det. Försöker istället tänka så att jag är duktig som tränar på att hantera varje dag efter den situation som råder för tillfället, även om det betyder att planerna får justeras. Egentligen är det bästa att inte ha så många planer utan snarare ambitioner och de kan man ju hålla för sig själv…
vilken tur du har som kan arbeta hemifrån, får man fråga vad du arbeta med.Jag arbeta som undersköterska inom äldreomsorgen, jag kan inte gå tillbaka dit. Men jag måste hitta något annat lättare arbete jag vill gärna ut och arbeta. Men jag orkar inte mer än 50%. FK säger att jag kan jobba heltid men det ska överklagas fick avslag på min sjukersättning så jag har ingen inkomst förtillfällit.Men nu till ämnet som det var tänkt. Jag börjar lära mej att kunna planera min dag och inte göra allt på engång, men det har varit svårt för jag är sån som vill ha allt färdigt meddetsamma och då får man bara lida för det sen.
sunkan; jag jobbar i dagsläget mest med olika typer av uppföljning, som jag sammanställer i diverse rapporter. Visst är det bra att kunna "bryta av veckan" med en dag hemma.
För många år sedan jobbade jag i stort sett enbart hemifrån med schemaläggning. Fördelen var att jag kunde gå ifrån mitt på dagen och vila en stund om jag behövde. Nackdelen var att jag ju hade jobbet "i mig" dygnet runt. Det resulterade i att jag gick rakt in i väggen.
Starta ny diskussion
