En som blivit frisk från Fibro med hjälp av kosten

Ulla Maria Anderberg som doktorerar i fibromyalgi och anser att man kan bli frisk från sjukdomen

ja ja säger jag helt lugnt….vill du slänga en massa pengar på såna saker så varsågod

för min del så lever jag med inställningen att det är en kronisk sjukdom jag kommer att va sjuk resten av mitt liv och jag försöker så gott jag kan att leva här och nu

jag tror enbart man lurar sig själv och sin plånbok genom att jaga efter att bli frisk till varje pris

det är en riktig jävla skitsjukdom men det är i alla fall inget man dör av som tur är

Jag håller helt med dig Bettybony! Den inställningen och kämparglöden har jag också. Om jag inte blir helt frisk så har jag i alla fall blivit så mycket bättre redan. Självhjälpsböcker, meditation, självsuggesion, hypnos, kostförändringar, noggrannhet med syra-bas balans,vitaminer, tarmrensning, candida bekämpning etc. MSM-svavel har gett mig en otrolig förbättring! Den vill jag rekomendera till alla att prova. Att göra något åt sin situation är stärkande för självkänslan, Fortsätt kämpa, allt kan bli åtminstone lite bättre.Googla på "frisk från fibromyalgi" så får ni se!

Ni kan ju även läsa här på forumet. En del blir mycket bättre eller även helt symptomfri av att byta kosthåll eller ta behandlingar hos Hannu Timonen, vilket även diskuteras här på forumet..

#3

Jag förstår dig.. Men det är lite av det jag menar, att acceptera att den är kronisk är för mig detsamma att säga att det inte finns en chans att bli bra/bättre. Jag vägrar att acceptera det, jag ska bli frisk och jag tror att med vilja och tankens kraft så är man på väldigt god väg. Böckerna ger så otroligt mer än vad de kostar så det har inte varit en utgift i den bemärkelsen.. Tvärtom, bara gett mig en OTROLIG glädje och aha-upplevelse, ett lugn och massor av kunskap. Strävan efter att bli frisk, kostar inte massor av pengar..

Lika stark inställning som du har att detta är en kronisk sjukdom, lika stark är min inställning till att det går att bota..

#4

Precis! VI är så många idag som faktiskt blir sjuka av omgivningen och det vi stoppar i oss. Är man beredd på att vilja förändras, ändra matvanor och framför allt den mentala inställningen, då kan det hända grejer!Och ju mer jag läser, pratar med andra med samma inställning och bakgrund, så märker jag mer och mer att det stämmer. Det finns ju levande bevis på att det fungerar till och med!

När jag växte upp fick jag alltid höra av mormor att ingenting är omöjligt… Så sant…

#5

Okej, tack så mycket.

En kronisk sjukdom är det men även det kan man bli frisk ifrån om man har tur.

Att nåt är kroniskt betyder egentligen att det är en sjukdom som håller på längre än 3 månader.

Så man ska aldrig ge upp hoppet. Sen vad man väljer att satsa på eller inte det är upp till var och en.

Slutar vi kämpa så har vi redan på förhand lagt oss ner och låter sjukdomen ta överhand.

Så sluta aldrig kämpa. Vem vet kanske en dag så finns det bot.

#7

Precis, aldrig sluta kämpa och vilja! Det ÄR en hemsk sjukdom, inget snack om den saken.

Men det finns dom som enligt läkare och specialister, efter en ryggskada, aldrig mer kan gå. Men, med envishet, styrka och vilja, så lyckas en del av dom att gå, springa osv. Kan dom, då kan jag och andra som vill

Kämpa på och sluta aldrig tro på det ni tror på! Man kan om man vill sa alltid min mormor. Låt aldrig någon få dig att sluta tro.. =)

#9

Mormödrar är ena pärlor Tack, peppning tas emot med STORT hjärta….

Läser också liknande böcker, och älskar att göra det, de ger
mig hopp och vilja att komma igen.

Tror att jag själv har skapat sjukdomen genom stress. Många
får ju problem med hjärtat och magen och jag tror att även
musklerna kan bli inblandade.

Med tidigare jättedålig självkänsla och stress, stress och krav
på mig själv så är det väl egentligen inte underligt att det
blev som det blev.

Pendlade i flera timmar, jobbade 55 timmar i veckan, stort
hus, jätteträdgård o s v. Det enda jag tänkte på var allt
jag hade att göra. Kunde aldrig njuta, aldrig koppla av utan
var hela tiden ett steg före.

Det började med nacken och så fortsatte det nedåt. Och
jag bara fortsatta att leva det liv jag gjorde.

Som sagt, inte underligt att det blev som det blev.

Och därför så känner jag att jag kan komma tillbaka nu
när jag inte jobbar längre och kan lägga upp tiden själv.

Allt detta som bacilla skrev i #4 tror jag på. Genom dessa
metoder så tror jag att jag kan komma tillbaka.

Jag är ju tack och lov inte förlamad så det är ju inte hopplöst.

Jag tror inte att någon annan kan hjälpa mig, det är bara
jag själv.

Och detta gäller ju förstås bara mig själv. Och vad jag tror.
Och hoppas på

#11 Samma tro på orsaken. Jag trivdes dock att vara den som tog hand om allt och alla, levde för alla andras skull. Jag var högpresterande, hus, jätteträdgård, många omhändertagna djur, dubbelarbetande med två ibland tre jobb, med en döende man som jag skötte hemma tills han dog, vänner som dog och jag stöttade dem in i döden, själv sjuk flera gånger, djuren dog, missfall och blev barnlös, arbete på trauma-avdelning etc. Tillslut orkade jag inte vara den starkaste längre. Nu håller jag på och lära mig att ta hand om mig själv, det är jag tvungen till. Jag samlar på må bra upplevelser och jag ska bli bättre!

Intressant att det verkar vara samma typ av människor som drabbas av Fibromyalgi och även för den delen andra stressrelaterade tillstånd. Ja, jag skriver tillstånd därför att jag tror, att även om man aldrig blir frisk i den bemärkelsen att man kan återvända till den sortens liv man levde innan man fick sin diagnos, kan man tillfriskna i det avseendet att man kan må bättre. Mycket bättre till och med, och då menar jag inte fri från Fibromyalgin utan fri från kraven och stressen. Värken kanske inte försvinner helt och inte heller tröttheten, för detta är trots allt en åkomma som är autoimmun, dvs. kroppen angriper sig själv. Så fort du stressar eller passerar dina egna gränser riskerar du att få återfall.

Så enligt min filosofi och i alla fall i mitt fall fungerar det som så; Jag hanterar mina symptom med avslappning, spikmatta, yoga, lätt motion, positivt tänkande (tankens kraft är gudomlig) och sist men inte minst meditationer och healing. Så länge jag är snäll mot mig själv och sätter gränser mot min omgivning, bara gör det som känns rätt och sätter mig själv främst (på ett icke egoistiskt sätt) så har jag ett jättebra liv. Jag kan inte arbeta som jag har gjort och karriären har flugit ut genom fönstret, men vet ni vad? Jag bryr mig inte ett skvatt! Livet består av så mycket mer än jobb och karriär och naturen och vi själva kan åstadkomma underverk i våra liv. Den tanken växer jag i.

Numera kan jag acceptera att jag duger precis som jag är, jag behöver inte vara bäst på jobbet, vara duktigaste mamman eller ordna häftigaste festen. Jag får lov att bara vara…tack vare Fibromyalgin, paradoxt va?!

Långt inlägg detta, men vad jag vill förmedla är detta. Var och en måste finna sin egen väg i detta och jag är övertygad om att även du, bettybony kommer att hitta din väg ur mörkret för om det är någn egenskap som jag tror att vi alla har gemensam är en livskraft och en jävlaranamma som kan övervinna allt.

Lycka Till

#12 Det var som att skriva om mitt eget liv. Har även min man
att ta hand om som är svårt sjuk. Det var mycket som vi har
gemensamt.

# 13 Tycker att det var mycket bra skrivet. Tankens kraft är
gudomlig. Arbetar nu med Mirakelboken (A course in Miracles)
och även andra bra böcker och hoppas att jag på detta sätt ska
kunna hitta tillbska till mig själv.

Tack för fina inlägg !

vill förtydliga lite vad jag skrev ovan….

jag är realist och jag är pessimist

om jag eller mina närmsta ser tillbaka 10 år i tiden så ser vi allihopa att jag bara blivit sjukare och sjukare fler och fler symptom tillkommer smärtan tröttheten ökar och så vidare hur ska jag då orka tro på att jag en dag blir frisk? eller ens bättre? när det bara går utför?

mycket påverkas oxå av att jag varit sjuk sedan tonåren jag har svårt att se mig själv som frisk för det är så länge sedan

kanske oxå mina andra diagnoser gör att jag ser annorlunda på saker och ting jag har bland annat ADHD oxå

sen en annan sak som man kanske inte får säga men dom som mirakulöst blivit friska har dom verklgien haft Fibro? kanske har läkarna tagit fel vem vet egentligen?

sedan vill jag lägga in ett varningens ord det finns många människor som vill lura sjuka att tro att dom ska bli friska dom vill enbart tjäna pengar på en men det talas rätt tyst om det förståeligt nog för vem vill erkänna att man blivit grundlurad?

hade jag haft gott om pengar så hade jag lagt det på bra saker som hade fått mig att må bra jag hade inte jagat efter det omöjliga att bli frisk

för min del så accepterar jag det faktum att jag blev lämnad på ändstationen att mitt liv aldrig kommer att bli normalt att jag aldrig kommer att arbeta leva ett normalt liv med man och barn

men mitt liv är faktiskt helt oki jag är lycklig den mesta delen av tiden och tycker livet är defentivt värt att leva fastän det finns mörka moln på himlen emellanåt

jag inser att jag säkert trampar någon på tårna med mitt inlägg men jag ber er respektera att vi har olika åsikter och ingen behöver ha rätt eller fel vi ser saker och ting på olika vis helt enkelt…….

# 15

Instämmer helt.

Efter 20 års hårt kämpande och 100 000 kr lagda på olika alternativa behandlingar MÅSTE jag acceptera att mitt liv har förändrats och att jag inte blir frisk.

Varför skuldbelägga sjuka människor för att de inte blir friska? Ingen vet vad jag har gjort och satsat på min hälsa.

Nu satsar jag på ett gott liv som sjuk.

#15 Man är inte en sämre människa för att man inte är den som lyckats bli frisk från sin sjukdom. Däremot så kan man göra det bästa möjliga för att må bättre. Ta hand om sig, lära sig vad som är bra och dåligt för en osv. Jag tycker inte min sambo var en misslyckad person som dog av cancer trots att han gjorde så mycket för att kämpa emot sin sjukdom. Men jag hoppas att han hade det bättre och kanske levde lite längre tack vare det han gjorde utöver den tradiotionella behandlingen med cellgifter och strålning.

Att acceptera att man drabbats av sjukdom innebär inte att man måste se sig som offer och att ingenting ändå inte hjälper. Att bli uppgiven är inte till någon hjälp. Självklart kan det kännas tungt att ha lagt ut så mycket pengar på behandlingar som inte givit önskat resultat men jag hoppas att alla bäckar små har gjort förbättringar och och lärt dig mycket. Så har det varit för mig i alla fall. Din sista mening är sund! Önskar dig allt gott!

#17 det är helt rätt, man kan acceptera sin sjukdom och anpassa sig efter det och samtidig kämpa för att hitta vägar ur eländet! det måste inte va antigen eller!

Ett av mina glädjeämnen är att jag har just er som förstår till
100% och till detta underbara forum där man får råd och omtanke
när det känns som alllra, allra värst.

Så vi får inte släppa taget, vad än andra säger !

Personligen ser jag inte fibron (som jag nästan är fri från nu) som en sjukdom utan ett handikapp.

Och själv är jag helt övertygad om att den inställning vi har till vår sjukdom/handikapp spelar en mycket avgörande roll i hur bra/dåligt vi mår.

Mosaik02; jag har ofta hört det du skriver om, dvs har jag, i detta fall, haft fibro om jag nu mår så bra?
Jag känner mig inte trampad på tårna  men är inte det resonemanget en undanflykt? Vore det inte bättre att tänka att det är ju kanon att några blir så mycket bättre. Och inte tror jag heller att det sker mirakulöst.
I mitt fall skulle jag kunna räkna upp hur många negativa saker som helst i mitt hälsotillstång men jag väljer att se det positiva.

"Idag orkade jag ta en promenad" istället för "jag orkade inte promenadera mer än en dag på hela veckan"

"Idag orkade jag vara vaken hela dagen", "Idag orkade jag laga mat", osv.

Vad är ett normalt liv? Det kan vara intressant att fundera över…

Positiv som jag är så är fibromyalgi ett bra ord till skillnads från tex diabete. För man kan säga att "jag är diabetiker" men inte "jag är fibromyalgiker". Och det är ju toppen vi är de personer vi är, sedan kan vi ja ha diabetes, fibro etc, men det är en annan sak.

Lite tankar och funderingar från mig

Gitsan….

nej jag förstår inte riktigt ditt resonmang tyvärr

jag tror mer på att man får acceptera att människor är olika helt enkelt och har olika åsikter och vissa är positiva av naturen medans vissa är mera negativa

sen så är det en milsvid skillnad eller ännu mera hur hårt Fibron slår vissa kan jobba ha ett bra liv medans vissa andra inte ens fixar sin vardag

att jämföra Fibro med andra sjukdomar tror jag inte är en nån god idé

nånting som jag tror jag oxå skrev i den här tråden är att det är nog en stor skillnad emot att bli sjuk tidigt i livet eller senare "normalt" liv vet jag inte ens vad det är för något

slutligen den dagen jag ger upp den dagen jag slutar att kämpa den dagen är jag död!

*Mosaik02; jag har ofta hört det du skriver om, dvs har jag, i detta fall, haft fibro om jag nu mår så bra*

vet inte hur jag ska tolka den meningen du menar alltså du följer med mig runt på iFokus och ser vad jag har för mig eller?

tycker du borde i så fall slå upp ordet Stalker på www.google.se

#22 jag tycker det var en riktig elak anklagelse att slänga ut av sig, och kan inte se du har något belägg för att formoda att Gitsan är en stalker, vilket är att anklaga henne för en kriminell handling.
Som jag tolkar det talar Gitsan om denna tråden, och har inte gett mig någon anledning att ens med lite illvilja tolka hennes ord som att hon forfölger just dig runt på hela iFokus för att nogrant notera vad du skriver och vart.
Jag tror detta bara grundar sig i misuppfattelse, och tycker vi taggar ner nå.

Jag uttryckte mig kanske lite otydligt.

Det jag menar är att jag ofta har hört personer säga just att "hon hade nog inte fibro" om något som har blivit mycket bättre.

Jag menade inte att du har skrivit det ofta utan att det du skrev om i ditt inlägg #15 är en, som jag upplevt det, en vanlig reaktion.

Jag har inte heller jämfört sjukdomar utan ordet på sjukdomarna för att det inte är lika lätt att identifiera sig med sin sjukdom när man har fibro.

Jag hoppas att jag uttryckt mig tydligare nu.

Jag funderar ofta över orsaken till varför man drabbas av Fibro…

Någon säger att det är hormonellt, någon att det är av kosten, att det utlöses av trauma, långvarig obehandlad smärta.

Jag har nosat runt lite och det finns de som blivit mycket bättre av att äta LCHF, Det finns de som har fått hjälp med sin hypotyreos som blivit av med sin fibro.

Det finns de som fått behandling för hypotyreos och fibron är kvar.

De som ätit LCHF och det är oförändrat.

Kanske skulle de gjort båda delarna, men om inte det heller hjälper??

Det finns säkert de som hittar nåt som hjälper men det är inte alla som kan finna roten till det onda.

Sätter min tilltro till forskningen, det är för mycket att börja dra i själv och experimentera med kroppen på egen hand skapar kanske nya problem…

Inte lätt det här

#13; +1

Själv har jag haft mycket god hjälp av "Värkstaden" och Gunilla Brattbergs böcker(jag har skrivit om det i någon tråd för längesedan).