Ja, idag har han intagit mina fötter.

Först så lyckades han hålla mig vaken i natt, fast jag försökte golva honom med sömnmedel…

Vi har utfört en knasig maktkamp i natt, jag var så trött och kastade trånande blickar mot min säng… men det var stört omöjligt att ligga ner…

Att lägga skulderbladen mot madrassen var bara så hemskt…Lille fibro hade musklerna i ett järngrepp, stenhårda, kändes som allt låste sig.

Bara att stiga upp igen, dra igång datan och försöka stänga ute hans pockande på uppmärksamhet.

Gjorde en kopp te och satte mig ner och tyckte lite synd om mig själv, fast bara en liten stund, självömkan hjälper inte, då växer lille fibro…

Han jäser som en vetedeg när han fått mig till att bli ledsen och trött på alltihop…

En sån liten falsk, illmarig fuling han är.

Vid 4-tiden i morse bestämde jag mig att försöka lägga mig igen,, hade då gått igenom alla TV-kanaler ett antal gånger men där är som vanligt mest skräp.

Efter att ha snurrat, byggt upp med kuddar, stoppat in täcket på alla tänkbara sätt och vis lyckades jag somna..

Vaknade halv nio idag med ett ryck..Glömt ställa klockan… fan, sonen ska till skolan..har han kommit iväg (han är 17 år men kräver ett rejält väckande på morgonen )..

När jag lyckats rulla som en säl för att ta mig ur sängen och ska ställa mig upp så är mina fötter så ömma, känns svullna, känns nästan lite runda undertill…

Hur tänkte du där, lille Fibro??.. att jag fick ju sova några timmar men att det gav dig fritt spelrum att inta mina fötter, eller...

Ankgång har jag alla mornar, försöker se i mitt inre hur en anka med "kuddar" under labbarna skulle se ut när den försöker ta sig till dammen… Ingen vacker syn...

Jag har i alla fall lyckats få iväg sonen till skolan, vankat till mitt vattenhål=kaffebryggaren.

Nu sitter jag här och skriver av mig, dricker kaffe, samt masserar mina fötter mot pinnarna under stolen…

Det gör jag GANSKA ofta, hade de varit målade så hade det varit stora fläckar utan färg på dessa pinnar..

Hade tänkt ta mig iväg till mina gamla föräldrar idag…

Jag blir så trött på dig, Lille Fibro!! Du kräver sån uppmärksamhet hela tiden.

Känn Mig, Upplev Mig, Glöm inte Mig…

Du är ta mig sjutton som Katten Gustaf. Egotrippad.

Det finns andra som behöver min uppmärksamhet idag, så snälla du: Gå och dra nåt gammalt över dig!!!

Jag tänker vagga iväg, med huvudet högt,ankgången den bjuder jag på, alltid roar det väl nån.

Undras vad jag får för straff i kväll när jag har gått emot Din vilja??

Fortsättning följer…..