#3 Känner och undrar precis samma sak…

Jag är utbildad lärare för senare år, tog examen nyligen (är 27 år) men har inte hunnit jobba mycket och nu är jag sjukskriven 100% Läraryrket är väldigt stressigt och jag känner just nu att jag måste sikta på något annat.

Jag har dock även jobbat extra på Fonus vid behov och på somrarna och trivs jättebra där, lagom stress, inga tunga lyft, varierade arbetsuppgifter och inga monotona rörelser! Jag hoppas kunna ta 50% till sommaren för jag är garanterad jobb!

jobbar på 3 jobb, ett i kassa på bygghandel, ett på bensinstation och ett som avlösare för barn i familj. så visst finns det jobb men man måste ju inte ha 100 % på ett och samma.

Förut jobbade jag nästan 100% på macken men det funkade inte så jag gick ner massor, och gjorde olika prioteringar i livet och blev timmis istället, nu kan jag jobba när jag orkar och vara sjuk/ledig när jag behöver utan att känna panik och stress…

Jag jobbar 50 % som butiksbiträde 4 timmar per dag. I kassan, det är inte idealet att jobba i kassan. Men jag vill ut och göra något. Jag letar också annat.

Jobbar med elektronik sen 12,5 år tillbaka. Finns säkert väldigt många monotona arbetsplatser inom det gebitet, men där jag jobbar är det väldigt omväxlande. Vi har såpass många olika moment att jag kan välja efter rådande värkstatus huruvida jag vill stå, sitta, gå, stressa (ja ibland behöver jag det för att inte gräva ner mig i värken), ta det lugnt, lyfta, inte lyfta osv. Sen underlättar det ju om man kan hitta en förstående chef och omtänksamma arbetskamrater…  Bättre ställe kan jag nog inte tänka mig att vara på när jag nu faktiskt behöver arbeta för att överleva. Hemma hade varit bäst naturligtvis, men konstigt nog så vill ingen betala mig för det

Jobbar innom IT branchen, kundtjänst för datorer/skrivare via email. Det fungerar bra. Kunden är ju inte i örat på mig och stressar på för en lösning, så det är minst stressande innom kundtjänst tror jag nog.

Jag jobbar inte alls, vet ej vad jag i så fall skulle jobba med i framtiden. Annars är jag receptionist, men kan nog inte jobba mer med det. Heltid är totalt uteslutet, osäkert om halvtid är möjligt.

Jag jobbar med forskning, ett eget forskningsprojekt, vid ett universitet. Det fungerar eftersom jag har  fria arbetstider, kan jobba mycket hemifrån och till stor del själv kan styra hur jag fördelar tiden mellan olika arbetsuppgifter.

Jag jobbar natt på ett djursjukhus, 9-11 nätter / månad.

Inte det optimala men enda alternativet för mig att kunna fortsätta att ha en inkomst. När jag är ledig går mesta tiden åt till att kurera sig efter jobbnätterna.  Har mycket svårt med många saker på jobbet, men ingen ser hur jag får kravla och det är i alla fall skönt. Jobbar ensam.

Jag jobbar med administration och uppföljning. Har varit sjukskriven i omgångar, senast i 5 år, då jag när jag mådde lite bättre gladeligen jobbade mer och gick rakt in i väggen.

En kombination av fibro och utmattningsdepression, samt giftstruma var väl inte det optimala.

När jag började arbetsträna för precis ett år sedan fattade jag inte hur jag skulle orka (tröttheten har varit värre än värken i mitt fall) eftersom jag hade energi för att vara vaken 2-3 timmar per dag.
I början blev det jobb och sova. Men jag bestämde mig för att ta en dag i dagen och glädjas åt det som kändes bra och idag arbetar jag 75% och vissa dagar behöver jag inte sova när jag kommer hem.

Jag har en mycket bra chef som inte är pådrivande och en fd chef som ibland kommer och frågar hur jag mår, och en "gubbe" här hemma som är förstående så jag känner mig lyckligt lottad.

Lyckliga ni som har förstående chefer det verkar vara a och o. Att en arbetsgivare kan se människan och inte bara arbetstagaren det är så viktigt! Lycka till med era jobb.