FM och anhörig till alkoholist...
Måste lätta på trycket..
Fy vad jag är trött just nu.. Fibron är på topp och jag är på gränsen till ett sammanbrott…
Jag har levt med en alkoholist i 11 år, jag fattade inte det de första åren. Men livet blev ett helvete ganska snart. Psykiskt pressande, ekonomisk ruin, fibron har ju inte blivit bättre om jag säger så… Jag har tagit skada, mina 2 barn sen tidigare förhållanden, har fått fara så illa. Jag är sjukpensionär sen 5-6 år tillbaka. Jag är 44 år och har ingen hög ersättning eftersom jag haft dåligt betalda jobb och hann inte jobba så många år… Jag har nu påbörjat skuldsanering, en följd av alkoholistens framfart i mitt liv. Jag har varit såååå naiv och trott på alla lögner. Stått för allt som rör utgifter och litat på att han skulle fixa de där pengarna som aldrig har kommit…
Min fibrotrötta kropp och hjärna har inte orkat ta tag i problemen…
Jag har inte orkat ta mig ur det här i tid, tänka klarsynt är en bristvara i min hjärna. Sen har energin fattats, plus att det är så att den som hjälpt mig med mycket sysslor som varit och är svåra för mig det är just alkoholisten. Jag lever idag ensam med min 17-åring men jag träffar alkoholisten och är så naiv fortfarande att jag tror att han ska bli nykter…
Jag har fått börja i en anhöriggrupp för medberoende som det kallas. Innebär inte att jag dricker men mina beteenden och mitt känsloliv är så skadat av livet jag levt. Går på möten i Al-Anon som är för anhöriga till alkoholister. Jobbar med samma program som AA. Det är så jobbigt, för där ska jag lära mig att bli stark, självständig och friöra mig, jobba med alla mina fel o brister som jag har.
Där är det problem för mig… Jag är fibromänniska och ska som en sån lära mig att jag måste våga be om hjälp. Jag har varit och är fortfarande en som helst vill klara allt själv men det går ju inte längre… Jag kan inte bli självständig o fri från alkoholisten när det är honom jag får be om hjälp med tvätt, disk, matlagning ibland, min kropp är så trött så jag får vara glad om jag orkar stå upp vissa dagar. Jag ska läsa en massa texter och jobba med mina känslor… Jag läser o läser men det fastnar ju inte, teflonhjärnan får jobba som bara den… Allt nytt är ett elände, drogterapeuten vi har i gruppen fattar inte hur det är att ha fibro, säger att det är vanligt att medberoende får värk men att den försvinner när jag frigjort mig… Jag hade fibro redan när jag träffade alkoholisten…Visst, värken kan bli bättre men jag känner inte att de lyssnar på mig när jag säger att jag är trött, yr, har huvudvärk, mår illa, jobbigt med att sitta ner i många timmar som vi gör i gruppen. Vi ska jobba med en massa uppgifter där jag ska minnas händelser och vad jag känt då osv… där kommer minnesproblemen in i bilden…
Jag önskar att jag kunde försvinna från alltihop just nu.
Jag har aldrig haft så ont som nu, sonen är inne i en djup depression, dottern mår inte bra, min mor väntar besked på ev bröstcancer, min far är dement och jobbig, jag ska själv på tjocktarmsröntgen, min mage har pajat och har precis haft inflammation i tarmen, jag har hypotyreos, PCO, min ekonomi är i botten, jag skulle vilja lägga pengar på massage som jag behöver, en bättre säng, kunna köpa lite hobbymaterial, behöver laga bilen, rotfylla en tand, skaffa glasögon, vill ha råd att kunna gå ut o fika. Skulle vilja få känna att jag lever, det gör jag inte just nu… Jag existerar i en sjuk värld, där smärta är huvudingrediens.. Både psykiskt o fysiskt. Jag vet inte hur jag ska komma ur det här.. Löftet att han skulle bli nykter slog han sönder häromdan, han hade inte druckit sen julhelgen då jag stängde ute honom ur mitt liv och ställde ultimatum.. Men jag kom hem till honom glad i hågen o trodde det skulle bli trevligt… Han var full som f-n. Besvikelsen gjorde mig tillintetgjord… Vet knappt hur jag tog mig hem… Sen får jag höra att jag är den som förstör det som var vi… Var är vi??? Den frågan får jag ständigt… Vi har aldrig sex längre, säger han. något som inte funkat på flera år pga spriten och som jag tahit upp till diskussion ett antal ggr. Det används nu som ett vapen mot mig, hur ska man bara orka tänka på det eller känna lust när livet är som det är. Min kropp klarar inte av det just nu. Vilket resulterar i att jag blir anklagad för att få den varan nån annanstans… Jag tror att jag håller på att bli tokig av detta här!!! Jag kan inte se på nåt av problemen med klarsyn… Har varit på vuxenpsyk o pratat men den kuratorn eller vad hon nu var tyckte att vi kvinnor har en förmåga att prata sönder våre karlar… Detta efter att jag berättat att jag anser att man ska kunna prata om allt, vara ärlig, reda ut roblem så att de inte ligger o jäser… vilken hjälp jag fick där då. Var ska jag kunna finna hjälp att reda ut mitt liv???
Jag vill finna sinnesro, känna glädje, kunna se mig i spegeln och känna igen mig själv, jag orkar verkligen inte mer…
Den kuratorn låter inte som någon bra kurator måste jag få öppna med att säga.
Man ska kunne prata om allt om man vill så. Jag lever med en kar som säger EKSAKT samma sak, så håll dig till den principen!
Sen vill jag bara säga.. lyssna inte på det din kar /ex säger till dig om sex och samlag och att det är det som forstör förhållandet och nu får honom dricka igjen.. det är inte han som talar, det är alkoholen som talar där. Det är inte sanning. Det är inte du som forstör förhållandet, det är spriten och alkoholen, tro inte annat än det. Att du inte orkar ha sex just nu är fullt förståeligt som jag ser det, med fibro själv.. Ta inte åt dig av dina ord, jag vet det är lättare sagt än gjort, men det är inte riktig han som talar, det är alkoholen. Allt han slänger mot dig, allt han använder som ett vapen, allt är alkoholistens sjukdom som forsöker skjuta skulden för sina egna problem på alla andra för att släppa den nästan överväldande jobbet med att ta i tu med problemet och grunden för misbruket..
Jag förstår så fruktansvärt gott din förtvivlan, och jag har inga ord som beskriver hur gjärna jag skulle vilja säga "det blir bättre" eller "allt kommer lösa sig för det bästa", men jag kan inte lova dig det, det beror på fler faktorer än du ensam kontrollerar över..
Men ett kan jag lova:
Du är inte ensam i din kamp. Vi här på sajten kan finnast här, vi kan lyssna, förstå, ge cyber-kramar och tänka på dig. Vi kan heja och peppa.
Den gruppen du går till fungerar säkert bra för dom flesta, men det värkar inte som dom förstår detta med fibro. Dom värkar glömma att du redan var sjuk innan du blev i hop med en som är alkoholist, din smärta är faktisk inte på grund av detta, bara förvärrad av detta. Och det är inte bara att säga hur man mår heller, det är inte många som kan förstå det ändå.
Men här kan du iaf få ösa ur dig det du tänker på
//Rita, sajtvärd på Husmorstips, fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg, bloggen och min hemsida.
Tack Rita.
Skönt o få ösa ur sig allt elände…
Jag vet att det är "det sjuka" som talar…
Han har en sjukdom som jag fått lära mig så mycket om, men jag tappar tråden när det blir för mycket.
Jag har oxå en sjukdom som kräver förståelse från de anhöriga och det är svårt att få. Jag skulle vilja få jobba med den, hitta sätt att lindra eländet.
Jag är rädd att han utnyttjar min sjukdom för att kunna nästla sig in igen…
Var i kontakt med smärtkliniken för ett antal år sen men de ville inte ha fibropatienter där…Vi var för jobbiga… De har kanske en annan syn på saken idag, skulle kanske ringa dit… Men jag vet andra som gått där och det är tufft säger de. Man får jobba jättemycket med det inre oxå och där känner jag bara: ORKAR INTE!!! Det blir för mycket..
Det som är så jobbigt just nu är att jag inte vet hur jag ska komma ur den här onda spiralen.. Jag behöver ta mig ut men orkar inte. Jag tar inte gärna bilen o kör iväg pga yrseln. Jag ska tvinga mig ut idag…
Jag kommer säkert att nyttja denna sajt för att ösa ur mig… Ni får säga ifrån om det blir för mycket…
#2 skulle jag va lite krass skulle jag nog säga att du skal jobba med din sjukdom, inte hans.
Visst är det ju så att man skal ju gjärna hjälpa den man älskar och allt det där, men hur mycket hjälp kan DU va om du inte klarar stå upprest eller hitta kraft?
Du behöver se till dig själv, sen kan du se till han när kraften finns.
Smärtkliniker är nog stentufft tror jag, men det är i slutändan helt säkert värd det, och sen finns där även fler olika kliniker. Kanske du skulle skicka ett brev till fler olika? Det kanske går att tilpassa programmen med för allt jag vet!
Det är nog skett en del ändringar sen sist du talade med dom tror jag nog! Men du får nog gott med tid att förbereda dig, det lär nog va lite väntetid på att få komma dit.
Jag kan nog inte ge dig någon facit på hur du skal lösa detta, men helt ärligt tror jag mycket skulle bli bättre vid att skjuta bördan av honom lite åt sidan nu en liten stund. Jag tror han bara bidrar att dra dig ner spiralen just nu.
Jag säger bara mina tankar och råd, det är ju självklart upp till dig om du välger lyssna eller fölga. Den fria viljan har du fortfarande i behåll trots allt, även om din kropp sviker dig.
Ekonomi är en förbannelse för oss fibrisar, att man så gjärna skulle ha gjort si eller så för att må bättre och orka med mer, och sen kostar det massor med pängar.. det är en forbannelse för dom som går på sjukpensjon att det kostar flera hundra kronor för en halvtimmes rund massage eller tillsvarande, något man säkert skulle haft behov för flera gonger i veckan. Men väm har råd med det?
Nyttja sajten för att häva ur dig det du bär på, för allt det är värd.
Fördel med ett forum är att den som vistas här som inte orkar läsa just i dag kan ju låta bli :) Så fortsätt bara häva ur dig!
//Rita, sajtvärd på Husmorstips, fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg, bloggen och min hemsida.
#2 Jag lider verkligen med dig. Om det är möjligt att gå till en sjukgymnast, som kan ge massage, eller har nån där som kan det, så vore det ju skönt för dig. Jag kan bara tänka på hur spänd du måste vara i kroppen. Jag ringde själv en sjukgymnast, man behöver ej remiss. Fick komma för jag sa att jag hade så ont i ryggen osv… sen fick jag gå där och få massage. Då kostar det i alla fall mkt mindre än om man måste gå privat. Jag har också själv gått och pratat med kuratorer, en del har inte varit bra, men då får man byta, eller sluta, om man ej vågar säga ifrån och sedan söka en ny lite senare. Lycka till, jag tänker på dig. KRAM!!!
Det bästa rådet jag kan ge dig är att gå….börja om helt och hållet
sätta ner foten och vägra träffa/prata med ditt ex
det är sjukt jobbigt men jag tror du måste göra det innan du själv går under
slutligen han kommer aldrig att sluta och dricka oavsett vad du än hittar på…..beslutet måste vara hans och han måste kämpa varje dag för att hålla sig nykter och det är så lätt att trilla dit igen
#5 Jag håller med dig jag…
Kan bara skicka styrkekramar till dig.
Hillbiörns illrar finns på Facebook.
#4 Jag var i kontakt med sjukgymnasten och svaret jag fick var att allt som går att finna på gula sidorna i telekatalogen ska du nyttja och betala själv…
De får inte lov att ge massage…???? Verkar lika sjukt som att ha fibro….
Är det verkligen så illa att jag inte kan få massage när det är det jag behöver…
Sjukvården är fantastisk…
Tack för ert stöd allihopa.
Det värmer. Känner att jag snart behöver tömma känslosäcken igen.
Min far var alkoholist och hans väninna var helt suverän, tycker jag.
De bodde inte ihop och det enda krav hon hade på honom var att han skulle vara nykter när de träffades.
Du är absolut inte orsaken till hans beroende och det är ingen idé att ens diskutera det med honom.
Jag hoppas att du kan hitta ett förhållningssätt till honom som får dig att må lite bättre på sikt.
Starta ny diskussion
