I norge? Inget att utsätta på det . Jag sa till min läkare jag ville han skulle utreda mig för Fibromyalgi så vi kunne utesluta det.

Just det tror jag kanske va utslagsgivande för hans holdning överför mig faktisk, att jag sa jag ville han skulle utreda mig så vi kunne UTESLUTA. Han gick genast med på det, utredde mig, blodprov (jag har sprutskräck!!!) hit och dit, röntgen, testar, tryckprov och jag vet inte vad. Till slut sa han det ser nog ut som det är fibro och gav mig remis till en reumatolog som sa "soleklar fibromyalgi"

Inga tvekan alls..

Sen fick ajg olika medikamenter av min läkare i Norge, blant annat gick jag 2 år på antidepressiva för att det ofta haft bra värknad på pasienter med fibro. Dock gjorde det absolut ingen skillnad för mig. Jag hadde inga besvär, fick remis till fysioterapeut, och hadde då readn diagnosen när jag flytte hit.

Det tror jag va bra för mig, för det värkar som hälsovården i Sverige är lite mer motståndare av Fibromyalgi enn vad dom är i Norge. Antigen det, eller jag har bara haft tur. Jag vet ju där finns en hel rad personer i Norge som har fibro och som har fått kämpa ungefär för sitt liv. Dessutom har jag en annan fördel som många inte har: jag orkar jobba överhuvudtaget!

Visst! Jag har ont, det är tröttsamt och ofta vill jag bara lägga mig ned och grina på golvet jag med, men jag har et jobb jag klarar av, och en chef som tar hensyn till min diagnose! Jag har fått hjälpemedel hit och dit, och det är okej om jag säger "I dag behöver jag ta det lugnt". Vilket lyckat liv jag lever sammanliknat med andra…

Men när det kommer till behandlingsmetoder har jag inga större fördelar enn andra. Jag med får leta reda på va som funkar för mig, och förmodligen bekosta alt, helt på egen hand…
Jag skall dock ta reda på lite lagar och regler på vad kommunen är pliktig att betala för  och/eller bidra till och vad man inte kan begjära.

jag har bara gott att säga om vården när det gäller mig själv, har fått massor av hjälp.

Fick också en whiplash skada 02 då vi var med om en seriekrock och blev påkörda bakifrån och körde in i framför varande bil. Vi blev fastklämda och fick skäras loss. Vet själv inte så mycket om just detta då jag tydligen inte var vid medvetandet. På akuten så var dom jättegulliga och ställde upp och berättade hur vi skulle gå vidare. Blev sjukskriven nästan med en gång och har varit det sen dess.

Min läkare här hemma har varit ett stort stöd och aldrig ifrågasatt min skada. Kan ju vara så att min skada syns på både röngen och MRI. Har varit i väg på två olika smärtrehab och det har varit till stor hjälp i min vardag.

Det som jag själv kan göra för att lindra min värk är att allternera dvs sitta en liten stund, ligga ner en stund, gå lite osv osv.

Mitt största problem är att jag inte har accepterat min situation fullt ut ännu.

När det är som värst så går jag runt med en iskrage runt nacken och det är för mig bra för då dövar jag smärtan. Värme fungerar inte på mig då jag får mer värk.

Några andra med erfarenheter?