Jag har inte hört någonting, men man borde få besked om det. Själv har jag lämnat in min ansökan om förlängning i augusti då min sjukersättning var till den sista november, jag har ännu ite fått något besked. MIna papper är under behandling nu som först. antagligen är det för att jag nog hör till dom som blir utförsäkrad. Jag har ju en arbetsförmåga på ung 25 % gudnås. Mina pengar tar snart slut och jag har ångest för framtiden, sover dåligt. har ont orkar ingenting. jag vet inte vad som kommer att  hända ifall jag blir utförsäkrad. ett vet jag och det är att det tar månader innan min A-kassa går igång,om jag ens får någon.

Det är nog som så att beskeden kommer väldigt sent

Detta skapar en massa onödigt lidande bland de somväntar på besked så det kommer nog att blli

många som måste gå till socialtjänsten och begära försörjningstöd

Jag tror att denna reforn kommer att bli mycket dyrare i lämgden eftesom folk kommer att må mycket sämre med flera sjukskrivningar som följd

Det hade varit bättre om man hade gjort en konsekvensbeskrivning innan ma satte detta i verket

Kan inte arbetsprövning eller praktik vara ett sätt att komma ut i arbetslivet igen? Det är något jag vill prova, för jag blir galen av att vara hemma trots denna jäkla värk!Jag fullkomligt kräks på att vara hemma… jag kan lika gärna vara på ett jobb med värk som att vara hemma med värk. Problemet är tröttheten….. Att man blir utmattad. Det vore skönt att finna ett sådant arbete, där man kan kombinera detta med vila och arbete :)

Det behöver inte betyda att livet går under för att man blir utförsäkrad, och nu menar jag inte att hoppa på någon som lider svårt, utan det finns de som kan vara i arbete - lite och en del andra kanske lite mer..

Det är inte bra för själen att vara hemma för länge..Dock min personliga åsikt och som jag tror på.

Sen är inte alltid lösningen att arbeta, men det kan vara ett sätt att komma tillbaka i arbetslivet, en viss procent eller så..

#3 Jag håller med dig i allt du skriver.

Själv har jag gått hemma sen febr och fick mina diagnoser i förrgår. Jag fattar att vägen tillbaka kommer bli lång och jag måste gå hemma ännu längre, men nu accepterar jag det iallafall. Hittills har det varit en ren pina att gå hemma, som du, vill jag bara spy åt det.

Mitt personliga mål är att kunna jobba sen, vet inte med vad, mitt nuvarande jobb kommer jag förlora. Men jag känner att nåt vill jag jobba med, kanske inte heltid som tidigare, men ändå något. Detta gör att jag ser ljusare på tillvaron nu. Det är ju viktigt med den sociala kontakten med andra, och det kan jag sakna efter en tid hemma, trots att jag bäst trivs i mitt eget sällskap.

Sen finns ju de som faktiskt inte klarar att jobba alls, inte med bästa viljan i världen. De ska ju inte tvingas ut heller, de blir inte friskare av det..tror jag.

#3

???

# 4 och 5 vad menar ni jag hör inget alls på era inlägg

Jag ser inte skärmen jag bara hör vad ni skriver

#6 inlägg nummer 4 är tomt , tjocka berta skriver i inlägg nummer fem frågetäcken riktat till nummer tre för att fråga vad #3 menar.

Ursäkta mig Sven. Jag vet att du hör våra inlägg och brukar därför hyfsa skriften. Den här gången tänkte jag mig inte för alls.

Jag, #5, förstår inte alls hur #3 tänker. Därav de tre frågetecknen.

Hälsningar Tjocka Berta

#8 Okej, ja jag vet inte hur jag ska förklara det bättre…? Jag kanske svävade ut lite, men jag menar att det inte behöver innebära katastrof att bli utförsäkrad. Det kanske istället ska tas fram arbeten för oss som har dessa diagnoser? Och att vi då kan få en vettig inkomst etc. För det innebär ju inte att vi inte har någon kunskap eller erfarenhet att komma med.

Kanske dags för förändring. Jag tror inte i alla fall att alla vill gå hemma och vara sjukskrivna? Eller har jag fel…?

Tack för informationen

Inlägg #4  gjorde jag…Jag skrev, men det försvann när jag skicka in kommentaren

#9 Jag vill i alla fall inte gå sjukskriven längre än absolut nödvändigt. Har gått sen februari, och fick mina diagnoser i förrgår. Nu vet jag att det kommer ta tid innan jag kan jobba igen, men mitt mål är att jobba i alla fall. Kanske inte heltid, men så mycket jag orkar.

I dagsläget vet jag inte heller vad jag ska jobba med, mitt nuvarande jobb kommer jag iallafall inte kunna återvända till.

#11

Tråkigt.. Hoppas det kommer till dig ett arbete som passar bättre och som gör att du mår bra.  Du kanske kan bli föreläsare i just detta och ta bra betalt

I vilket fall så önskar jag dig lycka till!

Fibro: Jag fixar!

Bettybony,

Jag avstår att kommentera samtliga dina inlägg för att inte gå över gränsen för vad som passar sig i detta forum.

Nu lämnar jag tråden.

#14

Oj, jag ber om ursäkt, inte min mening alls att göra dig upprörd. Det var menat som något positivt.