jag fick frågan om att komma till en lokal sircel. Dock tackade jag nej.. jag skulle va enda person under 50 år

Jag var med i en cirkel i cirka ett år. Det var bra i början jag fick träffa andra drabbade. Vi var bara kvinnor och alla var i olika åldrar, så det var kul och givande för det mesta.

En av tjejerna den yngsta dansade bugg och berättade glad i hågen att hon tyckte det var så kul. Vi andra reagerade med att säga "men hur kan du klara av det" vi kan ju knappt ta oss ur sängen. Hennes min ser jag framför mig än idag!

Jag tror att det kan bli så att man omedvetet "trycker ner" varandra tyvärr på grund av att fibromyalgi är en sjukdom som man känner att man måste försvara sig mot många gånger. De flesta kanske har fått frågan hur kan du vara sjuk du som ser så pigg och glad ut? Jag tycker att det har varit så ibland att jag inte har vågat visa mig glad inför andra. Man kan ju vara glad trots att kroppen sprängvärker konstigt nog. Idag bryr jag mig inte så mycket.

Fibrocirkeln lärde mig att vi med fibro själva ibland trycker ner varandra, många gånger kanske omedvetet. Det händer nog även att andra utan fibromyalgi omedvetet säger saker som sårar oss för att vi är så sårbara och vill känna oss betydelsefulla även vi…….

Vad tror ni andra?

Jag hade fått för mig att jag skulle börja gå på en värkstad för folk med olika problem kunde vända sig och man skulle disskutera vad man vill, men jag är blyg och feg så jag vågade mig aldrig dit. Tror dock att det hade varit väldigt bra för mig, jag har INTE accepterat min whiplash alls och jag kommer nog aldrig att göra det, sen har jag en hel del andra demoner i bagaget.

Jag tror en sircel kan va bra på vissa sätt och dårlig på andra. Jag har varit på rätt många fibroforum, både norska, svenska, internationala och i dom flesta tycker jag det lätt blir så "det är så synd om mig, jag mår så illa" och så stämning. Jag tycker det är trist.

Nu är det inte så att jag menar man aldrig skall säga till "i dag mår jag faktisk inte så bra men tack för att ni frågar" någon gong altså, tro inte det. Men jag tycker en sak är mycket viktig att komma i håg: Vid att man jämt fokuserar på alt det negativa blir det lätt så att man dyrker fram det som är dårligt, kommer i håg det lite extra, märker det bättre och mår sämre av det. Vi kan aldrig glömma att vi har en smärtlidelse.. men vi kan forsöka resa oss ändå. Några gonger klarar vi av det ensamma, andra gonger behöver vi en ekstra hand för att resa oss. Jag hoppas vi skall kunne få till att detta forumet kan erbjuda handen vi behöver för att resa upp oss och kämpa vidare! 

nu är ju ett forum inte en sircel där man möts in the flesh, så det kan nog inte helt sammanliknas med en sircel.  Många kan få mer ut av att se ansiktet på den på andra sidan, inte ha den tviveln som alltid kommer när man sitte rpå internet. âr den på andra sidan den h*n säger? juger h*n om sin sjukdom och sitter och garvar tillsammans med kompisar? Den tanken kommer nog aldrig i en sircel :)

Jag har inte varit på någon cirkel, har funderat på det men inte orkat ta mig iväg. Däremot så har jag varit med i en samtalsgrupp på smärtrehab o det har varit jättebra tycker jag. Man får veta att man inte är knäpp som känner så som man känner, andra känner likadant. Och stöd..och nya vänner. Det är verkligen jättebra. Våran grupp var blandade smärtpatienter, vi var bara två med fibro, de andra hade andra former av långvarig smärta, men alla mötte liknande problem.

jo det lär va så när det inte syns på utsidan :/