Jotack, det där känner jag  igen. Man vet inte vad man ska ta sig till helt enkelt.  Det är ju inte alltid man har en "extrachafför" med sig. Det finns inget annat sätt än att ta sig hemåt så snabbt som möjligt. Själv brukade  jag inte ta motorvägen hem vid de tillfällena, utan det blev den gamla vägen, så att jag kunde stanna och andas lite frisk luft. Numera har jag ingen egen bil och för tillfället kör jag inte själv heller, eftersom jag har fått gråstarr på båda ögonen och ska opereras inom det snaraste. Hoppas att det blir innan årsskiftet.

För övrigt har jag inte kört några längre sträckor på flera år, just för trötthetens skull. Men det är jobbigt att åka också, speciellt om det inte går att stanna, så att man kan få röra på sig. Jag är så lyckligt lottad att jag kan åka tåg eller buss till de flesta ställen jag ska.

Ja detta är en mardröm och fasa!! Jag kör minsta möjliga nu, men är ändå beroende av bil då jag bor där inga bussar går.

Jag tar alltid småvägar, många pauser, blir det överjäkligt så sitter jag helt enkelt o väntar tills jag vågar köra igen..Det tar lång tid och massa planering bara att ta sig till affärn vissa dagar.

Oerhört frustrerande …

Jodå fibron har begränsat min bilkörning också.Som tur är har jag en man som förstår detta och kör mig men det är ju friheten man förlorar.Jag älskade att köra bil.Det blev många långa mil ibland när jag körde till utställningar med katterna.Ska jag köra någonstans så får det bli på förmiddagen eftermiddagen är inte att tänka på då är tröttheten så kompakt så då skulle jag vara farlig om jag satte mig bakom ratten.Men ibland kanske man trots allt är tvungen då får det bli en liten tupplur innan.

Fy för fibron

Det är tyvärr något jag känner riktig gott igjen. Vi alla här inne är nog såpass försvarliga att vi inte påbörjar körning när man mår så, men det kan komma så himla plötslig på en mitt i körning med, och man kanske inte har så mycket val då annat än att forsöka hålla fokus så man kommer sig hel till nånstans man kan stoppa.

Det kan kanske hjälpa att ha energidryck med sig i bilen, det kan fungera skapligt för mig att stoppa i sig en Energy eller redbull eller sådan, men det är faktisk inte alltid det hjälper.. och står man mitt i skogen mellan jobbet och hemma så är det inte alltid bara att fixa nån som kan komma och köra.

Som tur för mig kan vi då nyttja hövet att övningsköra, min mann och jag (han har inte körkortet än men vi övningskör) men vad gör man om man inte har denna möilighet heller?
Skal man åka dyr taxi om man inte har pängarna till det? Man är ju inte rik om man går på sjukersätning. Skal man ta en buss som inte går? Det är et riktig jobbigt dillemma!

Tack alla för att ni förstår ! Märker att det har kommit in nya
människor som förstår och som man kan berätta för.
Och det känns ju tryggt !

Känner likandant även här. Påväg hem från jobbet och känner att man blir så sjukt trött helt plötslig… På motorvägen… Mitt emellan senaste avfarten och en bra bit kvar tills min… Huwa.. Bara till att spärra upp ögonen och försöka fokusera på att bara köra och försöka komma fram så fort som möjligt… Känns super det här… 20 år och blir så trött helt plötsligt att det kan vara farligt att köra… Suck…

Det är ju alltid lätt att säga hur man inte ska göra.. Klart man inte vill köra och vara en fara för sig själv och andra.. men ibland vad gör man?? Man tar det extra försiktigt.. stannar några ggr extra… ja ibland för man välja det som blir minst bra… fattar precis vad du menar….

Känner igen mig.

Ska jag åka långt är det "bra" att vara kissnödig ;-)) Det brukar hjälpa alla fall mig att vara vaken. Allvarligt alltså!

Så jag varvar kaffe - kissnödig - kaffe - kissnödig ;-)))

Otroligt egentligen hur mycket fibron påverkar ens vardag och liv utan att man tänker på det.

Det är otäckt! Man blir liksom tom och skiter i allt!

Jätte farligt att köra så utan någon adrenalinförmåga! Man måste också har någonslags aggressivitet, överlevnadsdrift när man kör bil och den är som bortblåst när batterierna är tömda!

Som tur år har jag sluppit att köra så många gånger i detta tillstånd men jag är övertygad om att det är livfarligt, för eller senare händer det något.