Blir helt mållös. Kan inte soc hjälpa dig ? Jag är själv
sådan att det tar emot, men vad gör man ?

När man har minderåriga barn, tas det inte mer hänsyn
då ?

Det finns ingen annan läkare som kan hjälpa dig ?

Håll kontakt, vi tänker på dig. Berätta hur det går,
vi är många som är oroliga för dig. Bamsekram !

Tycker det är för djävligt (ursäkta mitt uttryck) när de sätter folk på pottkanten på det sätt som de gjort med dig. Socialen måste väl för sjuttsingen kunna hjälpa dig. Det måste väl vara din rättighet att få hjälp från dom.

Hoppas verkligen att det löser sig för dig och du ska veta att jag tänker på dig. Jag vet att det inte hjälper dig att få mat på bordet eller tak över huvudet - men jag lider verkligen med dig.

Skickar tusen bamsekramar till dig.

Kram Yvette

TjockaBerta…

Det här är så horribelt att jag inte ens vet vad jag ska säga…

Kram

Usch! Förstår precis hur du känner det!

Jag har varit i det socialaträsket och där vill jag inte hamna igen.

Jag ska få arbetsträna för försäkringskassan och det är jag jätte tacksam för, skönt att försöka dölja och låtsas att allt är OK!

Plus att risken är inte så stor att jag kommer ar få ngt riktigt jobb som jag mår idag och vad händer då! Jo man blir utförsäkrad och få gå till socialen!

Men när jag läser om alla som inte klarar av att arbetsträna blir jag orolig! Vad är det som går fel?

Finns det ingen uppbackning när man arbetstränar? Jag har "fibromyalgi", socialfobi, migrän och ångest och om jag får t  ex ett fibroskov så att jag blir däckad hade jag hoppats att jag får vara hemma några dagar och sedan ta nya tag!? Funkar det inte så?

När man arbetstränar ska det ju vara efter individens förmåga

#1och 2 och 4

Problemet med soc är att jag äger min lägenhet. Den måste säljas först, mina barns hem, för att jag ska få hjälp. Dessutom måste jag göra slut på pengarna också. Vilket jag ogärna gör eftersom jag har ansvar för barnen. Man spara in i det sista.

#3 Tack!

Jag fick beskedet idag av en slump, jag ringde upp för att se om de fått in alla papper de behövde, och jag är fortfarande i chock. Jag kan inte ens gråta. Det kommer säkert sedan. Det är en mycket obehaglig känsla, att inte känna något alls.

Kan jag på något sätt anmäla läkaren? Så här får det ju inte gå till.

Jag har läst någonstans att man kan få dipens i några månader om t ex äger hus/bostadsrätt. Sedan vet jag att det tittar vad har haft på dina konton 3 månader bakåt i tiden plus inkomstdeklarationen.

Var du tvungen att arbetsträna på heltid?

Har du försökt med sjukpenning 50 % och arbetsträning 50 %?

Eller blev du "utkastad" på 100 %?

Du måste kontakta din läkare så att han får "förtydliga" ditt läkarintyg!

# 6

Det är en lösning så man har tid på sig att sälja. Jag arbetstränade 25% men blev så dålig så FK sa åt mig att avbryta. Eftersom läkarintyget inte styrker arbetsoförmåga så är jag frisk till 100%.

Ursäkta! det är bara jag igen.

Jag är så trött.

Har du kontaktat din läkare och berättat?

På vilket sätt blev du sämre?

Har du fått någon rehabilitering?

I Värsta fall kan man få låna från soss men det är en jäkla fälla för när ska man kunna betala tillbaka det.

Det har jag fått göra för många år sedan, de tog skattåterbäringen och sedan är de ganska "schyssta" med långsam återbetalningsplan

Jag flytt mina problem eller gömt mig med att studiera många gånger så nu har jag över en halvmiljon i studieskulder…

De tittar på vad du kan idag och inte tvärtom så det är nog bra om du börjar fundera på det och själv kommer med förslag.

Jag tror att arbetsförmedlingen också har något slags stöd, rehabiliteringstöd praktikplats och då kan aktivitetsersättning bli aktuellt så att du inte blir utförsäkrad…

# 6

Jag skulle arbetsträna 25% och det gick inte alls.

Eftersom läkaren inte skrivit vad jag inte kan göra och varför räknas jag som frisk på heltid, 100% då blir det inte heller aktuellt med 50% ersättnign. Jag är ju frisk.

# 9

Jag har lämnat ett meddelande till henne och har en telefontid nu på fredag.

Jag fick så ont så jag grinade och stressen slog till med all kraft på en gång. Jag blir fysiskt illamående och vill bara dö för det känns så obehagligt. Adrenalinet bara sprutar och jag börjar skaka.

Ingen rehabilitering förutom det jag företagit mig själv. Dvs det mesta. Det har blivit rätt så dyrt genom åren men man vill ju försöka.

# 10

Det är svårt att föreslå något som jag kan göra. Vilket jobb som helst där jag kan ligga ner och vila/sova 4 timmar om dagen och slipper ha för många människor omkring mig.

Ja stöd i någon form är ju en tillfällig lösning. Det finns säkert något som passar in i min situation. Men sedan då? Jag kommer ju inte plötsligt att bli frisk efter 20 års sjukdom.

Nu sitter jag och väntar på ett skriftligt besked på att jag får förlängt men då måste jag arbetsträna under den tiden. Så sa handläggaren till mig i telefon men jag har ännu inte fått beskedet så man vet ju inte. Hon ändrade sitt beslut av någon anledning eller så ville de bara skrämmas.

Undrar hur de tänkt den här gången. I augusti sa min handläggare åt mig att avbryta arbetsträningen eftersom jag blev så dålig. Nu ska jag arbetsträna igen fast den här gången är det inget privat företag som kan sko sig på min bekostnad.

Kanske det blir bättre då. Har någon här arbetstränat med AF och FK? Har man någon kontaktperson att tala med och som hjälper en och lyssnar på det man säger eller får man bara sitta och lyssna?

Sedan augusti har jag haft 4 handläggare på FK.

Nu har jag lite tid på mig att förbereda flytten i alla fall. Men jag vet ju inte riktigt hur lång tid om jag misslyckas arbetsträna igen.

OM jag får det senaste muntliga beslutet förståss.

Jag håller på att bli utslussad (hjälpt) men det var svårare än jag trodde! Jag ska arbetsträna med någonslags ersättning från försäkringskassan men det är arbetsförmedlingen som är ansvarig för min arbetsplats. Nu visade sig att abf har inga färdiga arbetsträningsplatser de måste jag söka själv, vilket jag misstänker blir jätte svårt att få tag i! Vad händer då om jag inte hittar någon plats? Blir man utförsäkrad? Jag blir så trött på allt sjabbel och snack om resurser men det ända som händer är att man bollas runt.

När man är dålig behöver man en paketlösning så att man kan koncentrera sig på att bli frisk.

Jag är antagligen utbränd och mina symtom kommer säkerligen bli värre när jag ska jaga praktikplats med tanke på alla nej jag kommar få till svar.

# 13

Det är väl något sådant jag ska göra också. Måste man hitta plats själv? Det är ju det man inte kan längre.

Nej du har rätt. Man är verkligen inte i form för att bli avvisad gång på gång.

För min del är det i alla fall bättre än att behöva stå på AF som arbetssökande på heltid. !!!

När ska du börja? Är det också vid årsskiftet?

Jag hamnar nog i samma sits, fast vi äger inte nån lägenhet och maken har jobb. Men jag menar att jag nog oxå blir utförsäkrad. Jag har arbetstränat och varit i andra åtgärder i 2 år nu. Kommit upp till 25 % och fick beked om att FK ansåg mig arbetsför. jag har ännu inte fått nåt besked om hur det går med min ansökan om förlängd sjukersättning, jag kan få 13 mån till. Jag har haft möte med AF och FK och sagt att heltid finns inte på kartan för mig, kommer aldrig att vara så. Jag hade sällskap av min coach vid det mötet och hon sa att jag mår så dåligt släpar mig till kursen jag går och för att just jag blivit tillsagd att gå den av just FK och AF. Kan de inte sluta jaga oss som inte är arbetsföra och lägga lite kraft på att undomen kommer ut i arbete i stället?

Om inte jag har fått det om bakfoten så kommer du inte kunna stämpla din 25 % arbetförmögna tid!? Man måste kunna arbete 50 %!

Din make kommer att bli är (kanske är redan idag?) försörjningpliktig!

Var har du arbetstränat?

Något som jag har funderat på de senaste dagarna plus en massa andra idiotiska regler som tar en massa kraft och livlust är att arbetsträningplatserna borde vara lika för alla, alltså samma typ av belastning, för om jag nu lyckas med att hitta ett jätte mysigt kryp in där jag har det behagligt och inte blir utsatt för påfrestning och stress så kommer försäkringskassan tycka att det har gick ju bra och tycka att jag är frisk. Arbetsträningslatsen kommer ju naturligtvis inte att leda till någon fortsatt anställning, vad händer då? jo! jag blir friskförklarad och tillbaka till arbetslöshet…utförsäkrad…samhällstjänst som säkerligen kommer att bli tufft för någon med en massa stressrelaterade sjukdomar som kommer och går(fibromyalgi, migrän, sömnstörningar, yrsel, illmående, utslag, ryggbesvär med ischias)

Är det fler som har funderat i samma baner?

#16 Jo, man funderar och funderar och vänder ut o in på sig själv. Resultatet blir alltid densamma: det kommer gå åt h****te!!

Och vad gör man då, när FK fått som de vill. Man kan inte jobba och man får inte vara sjuk…Snacka om utanförskap!!

Inte konstigt de sjuka blir ännu sjukare….

# 15 Vad är det för kurs du går och hur är det upplagt? Är du där varje dag och i så fall hur många timmar?

Där har vi det! Jag ska gifta mig. Vet någon en bra site där en gammal BSVK kan hitta en snäll man med god ekonomi och ordnat boende som älskar barn/tonåringar.

# 16 Det ligger något i det du säger. Själv har jag inte tänkt så långt. Då bör man ju träna i "skarpt läge" egentligen, dvs ett riktigt jobb. Stress räknas inte som en sjukdom fast man har fysiska symptom av stressen.

Konstigt med alla deltidssjuka som har en fast anställning och måste sluta eller ta tjänstledigt för att gå en tre månaders introduktionskurs istället. Det gynnar ju inte arbetslinjen direkt. Låt dem jobba kvar på sina jobb så mycket som de kan.

Det är svårt att fatta några som helst beslut. Jag kan mycket väl tänka mig att flytta med barnen men inte varje år. Jag vill ju veta att de har tryggheten att kunna bo kvar, säg 5 år, åtminstone. Om jag flyttar nu kanske jag blir av med ersättningen helt om ett år eller så. Då måste jag flytta igen.

18, Det är ett kariärcoachningsprogram (läs en jobbsökarkurs). Som är menat till att komma tillbaks ut på arbetsmarknaden, I vissa fall kan man bli anmodad till en alternativ aktör på arbetsförmedlingen, det är en sån jag går på just nu. Har gått där i ett år den här månaden (jag hamnade där, när jag kommit upp till 25% i arbetsförmåga). Fn är jag där 1 g/veckan och då 2 tim/tillfälle. Inte så mycket. I början var det flera gånger i veckan. jag har varit ekonomiskt beroende av min man nu i 15 år, förutom 6 mån då jag hade riktigt jobb, nja det var en S A S anställning (särskilt anställningsstöd) och den formen var jättedålig, för högre A.kasseersättning och nya A-kassedagar var bortavtalat. Så när de 6 månaderna var slut, var jag tillbaka på ruta 1 igen.

# 19

Men visst är det konstigt att du går 2 timmar i veckan och därmed räknas som arbetsför, delvis, i alla fall. 25% är ju 5 gånger så mycket. Varför testar de inte det för?

En utredning jag var på var 40 timmar i veckan för att de skulle kunna bedöma om man orkade heltid eller inte. Det kändes vettigt.

I somras var jag också hos en coach men det var ju just jobbsökarkurs mera lämpad för friska människor. Vi fick en lista med länkar så vi skulle kunna sitta hemma och söka jobb med datorn och så fick vi lära oss skriva CV.

Jag har varit i samma situation men det var för ett antal år
sedan och reglerna har väl ändrats sedan dess.

Vid ett läkarbesök så  blev jag tillsagd att arbetsträna, annars så
skulle jag inte få förlängd sjukskrivning.

Det fanns en liten fördel, och det var den att jag fick vanlig lön,
fick ut ungefär 12 000:-, så det är ju inte den vanliga sjuklönen
(om det inte är ändrat)

När jag då var på arbetsplatsen så orkade jag väldigt
lite, arbetade en liten stund,gick ifrån och fick så gott som
alla dagar gå hem tidigare, då jag knappast orkade att
stå på benen.
Jag fick sedan ett intyg från arbetsplatsen där det stog att
jag inte klarade av att arbeta. P g a detta intyg så förlängde
de sjukskrivning och jag är nu sjukpensionär.

Men som sagt, det är kanske helt andra regler nu.
Men om man får ett intyg från arbetsplatsen att man inte
klarade av arbetet, kräver de full arbetstid ändå nu för
tiden ? Och vi kan ju inte fuska oss till ett sådant här
intyg för vi klarar inte att arbeta helt. Det räcker ju med
att det här hemma är något speciellt, som att man t e x
åker iväg och storhandlar. Efter detta sover man ju ett
par timmar och är helt förstörd dagen efter.

När jag arbetstränade så var det flera dagar som jag
ringde och sade att jag inte kunde komma, jag var så
dålig. Och inte kan de väl tvinga till arbete om man
inte orkar stå på benen.

Vi är oroliga för dig så jag hoppas att du fortsätter att
hålla kontakten med oss. En bamsekram !

Tack för omtanken.

Det här ska tydligen bli ordnad träning med kuratorer och folk att tala med under tiden. Så det kan bara bli bättre än i somras när de inte ens märkte att jag slutat på tre veckor.

Självklart är jag glad för möjligheten annars hade jag blivit helt utförsäkrad som sagt. Nu är jag kvar hos FK efter årsskiftet och det är det viktigaste. Reglerna ändras ju hela tiden.

Det skriftlliga beslutet har ännu inte kommit så jag är fortfarande lite osäker. För övrigt händer inget förrän i januari så jag återkommer längre fram.