Fibromyalgi iFokus

Fibromyalgi

Etikettfibromyalgi
Läst 3718 ggr
bluemary
0

Fibro och hundar

Jag har en golden och en labbe och har haft
den kombinationen i 30 år. I början av min
fibro så jag gick kurser i lydnad, spår o s v.
Men tycker att jag blir sämre och sämre. Och
jag får så dåligt samvete vad gäller hundarna.

Vi har en jättestor trädgård, så när det är mörkt
och ingen trafik så får de springa så mycket de
orkar och är jättetrötta.
De är jätteduktiga när det gäller vardagslydnad
och är helt fantastiska. Är jag dålig så vilar de.
Men jag får så dåligt samvete. Kanske att jag
inte ska ha djur? Är jag egoistisk? Men ett liv
utan mina älskade hundar, då lägger jag av.

Hundarna är oerhört "mammiga", de följer mig
överallt, t om in på den lilla toan så klämmer
de in sig. Och lägger jag mig så hoppar de upp
i sängen och så gosar vi.

Men nog undrar man, gör jag fel som har mina
hundar med tanke på fibron ?

Paddiz
0
#1

Jag tycker absolut inte att det är fel att ha djur. Vi har katter och då perser som kräver en del skötsel. Nu har jag turen att ha en gubbe som oxå är intresserad av katterna - men jag hjälper till så mycket jag kan. Vi åker på kattutställning och det tar på krafterna men ibland kan det vara skönt att komma ut bland folk.

Du känner själv när du kan aktivera hundarna och kan de bara springa av sig i trädgården så tycker inte jag att det är fel.

Det finns väl inget härligare än att ligga i sängen och gosa med djuren - i ditt fall hundarna och i mitt fall katterna.

Ha det gott och mys mycket med hundarna.

Kram Yvette

Another year over, and we're still together
It's not always easy but McFly's here forever

bluemary
0
#2

Ps: När jag efteråt läser igenom så verkar det som
om hundarna bara får springa i trädgården natte-
tid. Vi åker även varje dag till ett ödetorp med
grusvägar omkring där det aldrig kommer några
bilar. Och när jag är bättre så blir det apportering
i trädgården. Men det är ändå något, som jag
inte kan peka på, som gör att jag känner att
jag kanske inte gör rätt. Men jag tröstar mig med
att de behöver aldrig vara ensamna utan har alltid
sällskap. Hur går det för er som har hundar,
kan ni också ibland få den här känslan ?

Rita-S
0
#3

Så länge hundarna är glada och mår bra fysisk och psykisk finns det inget fel som jag ser det. Dom kanske skulle älska att hålla på med spår och lydnad och alla världens former för aguilitiy och annat, men dom kanske älskar livet som det är nu med! Jag litar på att du nog själv märker om dom inte trivs med sitt liv som det är :) så jag tycker inte du skal oroa dig alls!

Jag har själv en liten tik, en jaktras från spanien, men hon har inget större interesse eller instinkt för jakt. Jag tränar det jag orkar, min mann gör det med, men hon lever ju inte alls lika aktiva livet som sina artsfrender i spanien gör. Hon värkar ändå trygg, glad och lycklig, så jag tror nog hon får det hon behöver ändp!

//Rita, sajtvärd på Husmorstips,  fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg,  bloggen och min hemsida

nim2
0
#4

Som tur är lever djuren väldigt mycket i nuet, de bryr sig inte så mycket om vad som brukade vara för länge sedan. Det tror jag i alla fall.

När man är tillsammans med djur så måste man stanna till ibland och vara i nuet med dem, det gör att man själv är i nuet och trivs med det. Istället då för att stressa och inte bry sig om annat än det man MÅSTE göra.

Gosa med hundarna, ge kärlek och ömhet till dem, det brukar räcka ganska långt. speciellt när de får röra på sig så mycket ändå. Ha inte dåligt samvete.

linasvovvar
0
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#5

Klart att man ibland får dåligt samvete för sina hudar. Ibland önskade ju man att man hade ork att åka till skogen ofta, fixa iordning pälsar oftare. Jag har 4 hundar varav 3 jag ha sagt i en månad nu ska bada. Men jag klarar inte att ta tag i det.

Mina hundar får iaf minst 3 ordentliga promenader om dagen sen får dom också ligga i trädgården.

Jag tycker absolut inte att du är egoistisk, sen tror jag att du hade mått ännu sämre om du inte haft hund. Man kommer ju upp och ut ofriviligt även dom riktigt dåliga dagarna

fibro
0
#6

Självklart ska du ha dina hundar och det med rent samvete. Du har ju gett dem en bra grundlydnad och allt sånt, de verkar harmoniska med dig. Du själv mår bättre av att ha dem oxo.

Det finns många fibrisar som har hundar har jag förstått, jag ska oxo ha en, bara jag vet hur det kommer att bli med jobb framöver, jag vill inte att den ska vara hemma för mycket ensam.

Du tar god hand om voffsarna trots att du är sjiuk, det är mer än man kan säga om många friska med hund.

Så ha du hundarna med gott samvete  Skrattande

Kram

rockygubben
0
#7

Jag har också två hundar en Golden och en schäfer.Jag skulle inte heller klara mig utan dom.Glad

angelica75
0
#8

Jag har två Jack Russell Terrier och rasen kräver en del. Men dessa har anpassat sig efter mig. Ligger jag så kommer de och vill krypa ner under täcket/filten.

Mvh Angelica

voff på er värd för jack russell terrier

sunkan
0
#9

jag har en blandrastik bordiecollie/labbe, jag har nästan jämt dåligt smvete för hunden. jag har gått valpkurs och vardagslynad och även agillity. ibland när jag känner mej pigg går vi en timme i skogen eller åker till brukshundklubben och tränar lite.

jag skulle inte heller klara mej utan hunden, hon gör desutom att jag har fler bra dagar annars tror jag att jag bara skulle bli mer stillasittande. en hund kan ofta anpasa sej som situationen är för tillfället.

dlur är bra för hälsan hund sejs vara människans bästa vän.

bluemary
0
#10

Tack för svar ! Nu så gosar vi, tar en dag i tagen och så
en liten extrasväng till hundarnas godishylla för att visa
att jag blev glad för era svar. Tack !

illernettan
0
#11

Inga hundar har jag men däremot sju illrar och en innekatt.

Illrarna har jag ständigt dåligt samvete för då alla älskar att gå på promenad. Nu har vi inte varit ute på ett tag och det märks. Alla protesterar genom att inte använda lådan. Så varje morgon får jag torka pölar. Jag önskar att jag hade ork och energi att ta dom där promenaderna då jag märker att det är bra både för mig och illrarna. Men vissa dagar går det inte och det är så tråkigt.

Katten har jag inte lika dåligt samvete för. Han verkar nöja sig med att bli borstad och omklappad.

Men, det är en ny dag imorn. Vi får väl se vad jag orkar med………

Hillbiörns illrar finns på Facebook.

Safirblomman
0
#12

Jag har en liten blandrashund och känner igen mig mycket i det du skriver, har ofta dåligt samvete för att jag inte aktiverar henne så mycket, det blir en ca 30 minuters promenad på dagen, ibland lite sök och att hon får springa lite fritt. Sedan en ca 30 minuters promenad på kvällen om jag orkar. Jag har turen att ha min pappa som ofta kommer och går ut med henne på kvällen. Men vissa dagar när man mår skit så blir det kortare promenader och då får man dåligt samvete. Men jag skulle för allt i världen inte vilja vara utan henne. Hon är mitt ända sällskap på dagarna och hon ger mig så mycket kärlek. Jag tycker att du ska försöka, liksom jag får försöka att tänka att de dagar man känner att man orkar får man ge lite mer och de dagar man mår dåligt så har man ju turen att ha dessa underbara djur i sin närhet och bara njuta utav det. Jag tror att det är det viktigaste för hundarna att man finns där. Givetvist att dom får sin aktivering också, men man får göra så gott man kan.

Angelita
0
#13

Jag har två hundar som är ett stort sällskap. Eftersom vi bor på landet så har jag möjlighet att ha dem lös på gården under uppsikt. Då jag kan går jag ut och går med dem. De har en husse också som låter dem vara med honom när han är ute och jobbar på gården. Mina hundar märker hur jag mår och anpassar sig efter det. Gubben brukar tränar dem i bruksklubb också.

bluemary
0
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#14

det är så roligt att läsa era svar, man förstår verkligen hur
mycket våra älskade djur betyder i våran situation.

Om jag börjar gråta så kommer golden direkt och sätter
upp tassarna på axlarna på mig och så sätter han kinden
mot min och så står han där alldeles stilla. Han tittar så
fint på mig "men du har ju mig". Och visst har jag det.
Hundarna betyder allt, allt, allt. Och jag förstår att de gör
det för er också. Många varma hälsningar från mig och
mina hundar (labbehanen blir kanske lite grov först men
kommer han bara fram så är det puss-puss.

bluemary
0
#15