OT. Idag blir en jobbig, värkig dag.
Idag blir ingen rolig dag. Smärtan är redan en 7:a på VAS-skalan.
Ska köra min dotter till Arlanda. Hon åker till London och ska vara au-pair. Kommer inte träffa henne förrän till jul.
Detta känns oerhört jobbigt. Natten var orolig, psyket är i obalans, hela jag är i kaos. Min värsta ångest beror på oron att nåt hemskt händer henne.
Måtte allt gå bra därborta.
Säg inte :"Det finns iallafall dator och telefon"…för det hjälper inte…
Detta blir en smärtsam, jobbig dag på alla vis, hur positivt jag än tänker….

Skickar massor med kramar till dig.
Kram Yvette
Another year over, and we're still together
It's not always easy but McFly's here forever
Tack Yvette…
Just hemkommen och säger bara…aaajjjeehhhh
Hur mår du "fibro" ? Vi alla förstår att du genomgår
en jättejobbig förändring. Och även du var otrolig
som ställde upp och skjutsade. Hur är det med dig
idag ?
#5 Ja det känns konstigt att dottern inte klampar in plötsligt…Väldigt tomt och ensamt är det..
Men det är ju så kul att hon gör detta, hon får en stor erfarenhet och merit i livet. Och allt har gått så bra för henne, jag känner mig ganska lugn.
Det var ett par riktigt jobbiga dygn, men nu så börjar det ge sig lite
.
Igår startade äntligen den psykosomatiska utredningen, jag träffade en sjuksköterska. Nästa vecka blir det läkare. Lite besviken är jag för jag trodde man skulle gå några gånger i veckan, men så är det inte. Och igår var som alla andra besök varit, dra hela sjukhistorian igen…Det bara upprepas hela tiden, inte blir jag klokare eller bättre av det..Men får se var det landar, kanske blir det bra ändå sen.
Ha det bra 
Hej fibro ! Har upplevt samma sak. Hur många gånger
har man inte berättat sin sjukhistoria ? Och samtidigt
så ska man hålla igen så att inte tårarna kommer.
För egen del så är det kört om det börjar, jag slutar
aldrig. Men de vet väl inte vad de ska göra, och därför
så blir det ett enda ältande och man står på ruta 1.
Skriv och berätta hur det går för dig ! Kram !