Jag håller med dig då jag inte heller orkar med någon aktivitet/arbete
Jag tror att chanserna till att få sjukersättning efter dessa åtgärder år svåra.Vad de än vill påstå
Det kan däremot vara ett bra förslag för de som orkar arbeta….
(om det fungerar vill säga)

  Det här låter bra för mn del iallafall…Är ju så envis och SKA jobba, lite åtminstone, accepterar inge annat….

Frågan är också vad som händer med alla som redan i år blivit utförsäkrade men inte lyckats få ett jobb……ska dessa personer också få chansen att delta i det nya arbetsmarknadspolitiska introduktionsprogramet

Och vad händer med de människor som inte alls kan jobba
…..jo vi får ju "fast" sjukersättning……..knappast!!!!

Jag litar inte ett skit på regeringen då det redan tidigare lovade att de som var/är sjuka utan arbetsförmåga skulle få sjukersättning/sjukskrivning, men ändå kastar de ut över 50.000 personer trots läkarintyg som styrker 0 arbetsförmåga Vad är det som säger att F.Kassan godtar läkarintyget nästa gång

Det är ju nytt val snart så såklart att moderaterna försöker locka väljare En sak är då soklart! inte röstar jag på dem

håller fullständigt med er,,inte sjutton röstar man på moderaterna,,,blev av med mitt sjukbidrag i mars,,,efter 10 som reumatiker plus fibro sedan 6 månader,,,efter massa skrivelser till f-kassan där jag hävdade min rätt till sjukersättning eftersom jag inte fått hjälp med rehab och dessutom kan ta pension om 1 år,,,fick jag rätt,min handläggare erkände att hon gjort en miss genom att inte fullföljt vad hon lovat,,så jag fick helt sjukbidrag 1 1/2 år,,vilket var en jäkla tabbe för henne,,då min läkare gjorde en ny skrivelse om detta och begär att jag ska ha tills vidare,,det blir ju svårt för henne att förklara hur jag ska kunna vara friskare om 1 1/2 år.lite snopet att göra bort sej så,,men är ser man hur dom jobbar

ja, det är rena skräcken, hur dom kan behandla människor! att någon bara kan gå in o friskförklara en människa, utan att ens brytt sig om att ta reda på hur allt verkligen är!! det är rena fasist-fasoner!!

det är kusligt! har rätt till sjukbidrag i 1 år till. sedan, f r m nästa höst, så vet inte jag heller hur det kommer att gå!

dessutom är det läkare som man aldrig träffat som sitter och bedömmer hur du mår och hur sjuk du är och vad man ska klara av,,det är ju för sjutton kriminellet,,snacka om ett bra och välordnat land,,men biståndspengar till andra länder och allt vad det nu är,,,det har vi,,fy!!så arg jag är

Med risk att få alla emot mig måste jag ändå undra…

Om det nu skulle komma ett sånt här program…varför är nästan alla så emot det?? Jag tycker ju det vore skönt att kunna få prova om man orkar jobba liiite iallafall..Men de flesta med sjukersättning verkar inte ens vilja nåt…De som verkligen är jättesjuka är ju en grej…men jag tror faktiskt många kunde prova iallafall..

Vore det inte skönare att ha en sysselsättning att gå till än bara gå hemma…Jag bara undrar….

har arbetstränat! så jag har försökt. men klarade det inte!

därmed ser jag det som så. att det jag klarar av det gör jag hellre i min hemmiljö, i den mån jag orkar o kan. vissa gånger en längre stund andra stunder, en kort stund… men kan lägga mig o vila precis då jag känner jag behöver, har alltid jobbat, under dom år jag var arbetsför, med den insikten, att jag vill göra ett gott arbete!

men som det är nu orkar min kropp inte inte heller psyket orkar!

det känns tungt o skamligt att ute på en arbetsplats vilja lägga sig ner, efter kanske halvtimmes jobb, eller liknande!

det är inte min inställning till vad ett sunt arbetssätt är.

jag mår mycket bättre av det jag kan göra hemma!

som sagt, då kan jag lägga mig o vila precis då jag känner jag måste det. jag kan gå ut i skog o mark med min sambo, ibland. o njuta av jakten o grilla. ibland kanske jag sitter på ett bestämt ställe under tiden min sambo, går rundor, under jakten. men allt funkar efter vad jag orkar. det är inga långa jaktresor. oftast här kring där vi bor. o ofta med förplanerade rutter så jag vet hur terrängen är o så. här e oftast skogen som rena parkerna! härliga som stigar …inga norrlandsskogar här inte!!! o de gånger min smbo vill jaga på "allvar" då gör han det oxå. så jag mår bra, i det liv jag har nu! är så tacksam för den ork jag har kvar,o  vill hålla kvar det så länge det går!

o är absolut inte isolerad eller sysslolös, på något sätt!! det vill jag ju inte heller!

men vill kalra det jag gör med en obruten själrespekt… det är inte sååå mycket av den varan… o et gör jag nu!

detta blev visst långt!! kanske det ser ut som ett "försvarstal!!!?? vet inte. men tycker det är så nedslående, då någon tror att man inte ens PRÖVAT, komma tillbaka! att man bara satt sig ner o gett upp!!

det funkar inte så! min uppfostran är absolut inte sådan! har istället allt fått höra av mina föräldrar, att man ska göra väl ifrån sig! leva på "bidrag" eller dylikt är skamligt o ett tecken på lathet!

så du ska veta, att innan jag ändå lät mig axeptera min situation, så tog det ett bra tag!

men nu har jag som sagt, fattat det beslutet, att jag gör allt det jag orkar o kan nu, i egen takt o regi!

o lovar! INGEN, tackar en för att man försöker slita ont på ett arbete! hur duktig man än är!

har städat i nästan alla år jag jobbat här i Sverige. o fått beröm av min chef. men när mina problem med värk o depressioner började! lovar, då var det slut med berömet, i stället försökte hon få mig uppsagd! fick ta facket till hjälp. som tur var, så var jag med i facket o dom hjälpte mig. så allt fick ett bra slut. men DÅ, var det ingen som kom ihåg att jag gjort ett bara jobb!

utan jag blev en besalstning! de fanns ju bättre fräschare förmågor!!

#7.  Om jag hade orken och styrkan att jobba så skulle jag göra det. som det är nu får jag kämpa för att ens komma in i duschen,då kan kl vara framåt 1. Jag stådar på en mindre firma 1 timme i veckan och det kan låta väldigt lite men det är vad jag klarar just nu. Å så jag önskar att allt var annorlunda,att även jag hade ett jobb att gå till varje dag.Att kunna bidra till ekonomin med mer än 5600kr i månaden.Tänk att orka träffa folk o få må bra. Nu ser det inte ut så och jag vet inte hur någon kan tro att det skulle vara lättare att gå på praktik och andra åtgärder än att ha ett jobb. Jag får panik bara jag tänker på hur det kanske måste bli. Skulle någon komma med ett program där man faktiskt blev FRISK,då skulle jag vara den första att hoppa på.

# 7 Håller helt med dig. Det verkar som många är väldigt rädda för detta och det redan innan man vet vad det handlar om.

Det är väl ändå så att man måste testa innan man kan helt döma ut en metod.

Istället för att se alla negativa saker så försök att se det positiva.

Trots allt så är det skillnad på den stimulans man får av anhöriga och vänner och den man får på en arbetsplats. Där man har kollegor. Det blir en stimulans på ett helt annat plan.

Sen klarar inte alla och det visar sig ju om det kommer ett sånt program.

Många som har varit sjukskrivna, haft tidsbegränsad sjukersättning har ju aldrig fått nån rehabilitering.

Då kanske man kan se detta som just en rehabilitering.

Att man ska kunna bli frisk av nåt program är ju en omöjlighet. Det kan ingen lova nån.

Men då kommer vi till fråga vad är friskhet? Vad är hälsa?

Personligen tror jag att både hälsa och friskhet är nåt som är olika för oss alla. Dels hur mycket vi kan klara av men också hur vi kan acceptera vår situation.

Så försök håll ut och se vad det hela blir.

#10 Jag håller helt med dig mongu, just så jag menar oxo. Varför döma ut nåt nytt man inte provat? Och med sysselsättning menade jag just utanför hemmet, det sociala med andra än de nära och vännerna i omgivningen.

Självklart klarar inte alla fullfölja "programmet", det märks ju under rehabiliteringen, och då vet man det, men man har gett det och sig själv en chans…

Alla är vi olika, och Gudskelov för det, själv är jag envis, ska alltid överbevisa mig själv innan jag ger mig, ska prova allt som finns. Funkar det inte, ja då vet jag, och inser det.

Jag ser jättemycket fram emot att börja min rehab i höst, ser positivt på det. Annars kan jag ju bara lägga mig och tycka synd om mig själv bara…inte min grej..

Den som tror man blir frisk av rehab-programmen är ju bara naiv…Men man kanske blir lite friskare och orkar lite mer och får bättre livskvalitet..Helt klart ska man ju ha kraft och ork med både privatliv och ett arbetsliv…om man så bara jobbar 25%…

Alla klarar inte det, absolut inte…men flertalet kan nog prova tror jag.

Var och en känner sej själv bäst och vet sina begränsningar. Jag grattulerar er som har en så positiv inställning och tror sej orka.Önskar jag kunde dela denna.

# 12 Det kan ju ibland komma upp lösningar som man själv aldrig har tänkt på. Eller ens vetat om att de finns.

Så kan man ha öppet sinne och våga testa eller i alla fall se vad det blir så är nog det mycket bra tror jag.

Tyvärr har man lätt för att inte se alla möjligheter. För visst är det väl så att de allra flesta vill ut och jobba? Bara detta att känna att man klarar av det är ju guld värt.

Dessutom så är det väl inte klart än vad detta program ska innehålla. Vem vet kanske finns oanade möjligheter.

#13  mongu, du säger det så bra, tack! 

# 14 Tack själv. Tycker bara det är viktigt att se vad detta är innan vi dömer ut det.

Det kan ju bli jättebra för många av oss. Inte alla för det är en omöjlighet, även om det vore önskedrömmen.

Väldigt ofta tas det värsta ut i förskott innan man ens vet hur det ska bli. Om det kommer att bli nåt överhuvudtaget.

En annan sak är att vi inte får glömma bort att de som är handläggare på Försäkringskassan inte är dom som bestämmer vad som ska bli. Dom gör bara sitt jobb.

Om man känner att man kroppsligt/mentalt klarar av att "försöka" arbeta så testa, men alla känner sin kropp bäst. Och känner man att det inte går så går det inte….(Sysselsättning kan man ha på olika sätt)

Handläggarna på F.Kassan bestämmer inte reglerna som regeringen satt, men de är handläggarna som tar beslut i varje ärende inte försäkringsläkaren. Försäkringsläkaren ska bara ge sin syn. Sedan ska handläggaren se över alla handlingar och ta ett beslut om vi ska få (ex) sjukersättning
(Detta fick jag förklarat för mig idag på mötet)

jag har testa nu enligt FKs regler och förordningar. Redan innan visste jag att det inte skulle gå men man måste ju göra som de säger. Alltså, det gick inte. Jag däckade och har nu en ångest över att jag inte klarade rehabiliteringen.

Där hade jag önskat att de lyssnade på mig redan från början när jag sa att jag inte skulle klara en arbetslivsrehabilitering.

#17 Men du..Nu har du gjort som de sagt och det funkade bevisligen inte.

Du har provat och det blev som du trodde/visste det skulle gå, så FK kan inte jaga dig på ett tag iallafall…väl?

Jag tycker du gjort ett jättebra jobb som ändå provade, du ska absolut inte ha ångest för att du inte klarade rehaben.

Långt ifrån alla klarar arbete, det bara är så, men just att man åtminstone provar är bra tycker jag. Inte bara förkastar och kanske antar att man inte klarar..

Så du har gjort jättebra ifrån dig, var glad för det…

Lycka till i fortsättninngen

Tack fibro,

Nu har jag brottats med blanketten om en ny period/permanent sjukersättning. Sen får jag besked i december om vad som väntar. Den som lever får se!

visst är det bra om man kan göra något,,,men som i mitt fall då jag tom får ha hjälp med av o på klädning vissa dagar även med med personlig hygien,,,är helt slut efter det jag kommit ur sängen,klätt mej o ätit frukost,,,kan inte räta fingrarna,vissa dagar kan jag knappt gå,,,då är det väl för sjutton inte rimligt att anse att jag kan bli bättre med arb-träning,,jag känner väl själv min smärta?jag har arbetat sedan jag var 14 år gammal,,ochn nu är jag 60 år,,tycker jag betalat så pass mycket skatt till detta landet att jag skulle ha rätt till lite förståelse.

Men alla som är så rädda och skeptiska till detta, vet ni om ni överhuvudtaget kommer att omfattas av detta program?

Kanske ni redan är borta så det är andra grupper som kommer att få denna chans.

För visst är det en chans att få testa vad man klarar och inte. Många har aldrig haft en möjlighet till detta.

Så snälla oroa er inte för mycket innan ni vet vad det handlar om. Det går inte att hela tiden tro det värsta om allting.

Försök istället att slappna av lite och se det som trots allt är positivt i livet. Vad det är kan jag inte säga för det är så olika för oss alla.

(shareza svarar mongu),,eftersom jag gått igenom allt som finns att oroa sej för,,så förstår jag hur jobbigt det är för den enskilde,,men du har väl tur som inte har något att oroa dej för,,,undrar bara en sak?är du sjuk,har du fibro eller ra?hur länge har du varit sjuk,,,för med ditt positiva beteende kunde man tro att du är anställd på f-k.

#22         Ja, jag vill ju hålla med dig! tycker det är hemskt hur nedlåtande (nästan) det kan kännas, då någon undrar om man verkligen försökt!!??? jag har fått genomgå FK utredningar o även arbets träning. men kan då säga, att i mitt fall, kännt mig överkörd av både deras läkare o andra av deras utredare. dom har INTE, velat godkänna att det e FM, förrän jag äntligen, fick hjälp att gå till en specialist här i Stockholm!! han har även hjälpt mig med den förnyelse av sjukersättningen, som FK, sagt att JAG ska skaffa läkarintyg o ansköa om. DET informerad min läkare mig om  att det ska jag INTE! det e FK, som ska ta kontakt med MIN läkare om begära av han INTYGET DIREKT!! dom trillskades, då jag ringde åt dom om detta! (min handläggare) hon var snorkig o snäste att det där skulle minsann JAG som sökte sköta själv!!. då ringde jag min läkare, o han sa direkt att HAN ska allt ringa o tala om hur det är egentligen! (han berättade oxå, att detta är något FK, "slarvar" mend att informera handläggarna om, att det är dom, o inte den sjukbidragssökande (faktiskt) som skall söka om förnyelse. o ringde gjorde han! o det blev tyst!

jag vet att dennna läkare är mycket väl insatt i allt vad FK handlar om! så jag är väl förvarnad om vad som väntar mig nu om 1 år då förnyelsen går ut . o har själv haft så mycket med FK att göra att jag tror mig veta hur hårda dom är!

men måste ju helt klart säga! att dom som blir, eller blivit, väl behandlade o mottagna hos FK, dom kan ju verkligen vara glada för det!!! säger ju inte att det inte finns dom som blir det. men är tyvärr mycket väl medveten om att MÅNGA, inte blir det, tyvärr.

o på tal o m detta med missad rehabilitering att få träffa arbetskamrater att det är det verkliga grunden till att man ska känna sig lycklig i sin situation o liv! det är inte så för mig! som jag sa tidigare! har en sambo som är mycket ut i skog o mark. o jag följer med i den mån jag ORKAR!! vi har vänner som vi träffar då oxå, sitter o grillar korv o umgås. vi bjuder hem vänner, o vi åker för att träffa dem! jag mår gott av detta! har som andra oxå sagt,   inte ORK, till massa människor kring mig ofta eller ens varje dagt! sån tur är, så har jag alltid varit den typen som helst har några goda vänner, väninnor, kring mig. har aldrig varit den som sökt mig till mycket sällskap o liknande.

OCH KUNDE JAG; så skulle jag ta ett friskt o arbetsför liv, jag med!!  det skulle absolut inte skada ekonomiskt!! eller socialt. min sambo går i pension nu från december, o inkomsterna kommer ju att minska ännu mer då…så visst hade jag velat vara frisk o ha ork att jobba, o kunna bidra till den grundtryggheten ocxå!! helt klart!!

Mongu svarar Shereza

Jag har också valsat runt innan jag fick min slutgiltiga dom. Den domen är att jag inte är arbetsför inom överskådlig framtid. (tror det var så det stod)

Så jag vet mycket väl hur det är att gå igenom arbetsträning, utredningar osv.

Vill påpeka att jag INTE är anställd av FK.

Som det står under mina inlägg så är jag "värkdrabbad som kämpar att bli värkmästare över min kropp. För att se ljust på livet!"

Har från början andra skador och har fått fibro på grund av det.

Vet också att det är jobbigt att gå igenom olika utredningar, men det blir inte bättre om man ska oroa sig långt i förväg.

Dessutom så vet vi inte alls om detta program som är på förslag verkligen blir av.

Därför tycker jag fortfarande att det bästa är om man kan låta bli att ta ut allt jobbigt i förskott.

# 23 Första gången som jag fick min sjukersättning (tidsbegränsad) så var det FK som höll i alla "trådar" och skickade hem papper till mig.

Men när den tidsbegränsade sjukersättningen var på väg att gå ut, så var det jag själv som fick ansöka om en ev. förlängning.

Det vill säga jag fick skicka in både läkarutlåtande och en ansökan från mig.

Så där var ansvaret mitt, om jag ville ha ersättning eller va utan nåt.

Kan nämna att jag gått igenom olika utredningar som tyvärr visat att min arbetsförmåga är noll. För all framtid enl. utredningarna.

Men jag själv hoppas att det ska ändra sig att jag ska kunna ha nån förmåga att jobba nån gång.

Nu drar jag inte alla mina sjukdomar för det är min egen sak, men jag ÄR sjuk och enormt drabbad av värk.

Men jag försöker ändå att se positivt på livet. För trots allt är detta livet. Det kommer inte i repris och det gäller att försöka hitta det positiva som går att hitta.

Personligen tycker jag ändå att man ska inte ta ut olyckan i förskott. Vänta tills man ser vad detta program som är på förslag innebär.

Sen är ju nästa steg om man överhuvudtaget är aktuell för det.

Hör det inte till fibron att man har ångest och ororar sig mycket för allting? I alla fall är jag en sådan person som alltid utgår från det värsta och har inte bara en (1) plan utan 4-5 reservplaner för varje scenario.

Mongu, du har helt rätt i det du säger om att inte ta ut oron i förväg för många situationer uppstår inte. Jag önskar att jag kunde tänka så positivt som du gör, fortsätt med det, men det är ju faktiskt lättare när man väl fått ett definitivt besked om vad som kommer att gälla i framtiden.

Ovissheten om framtiden ökar oron och stressen. Till det kommer FKs nyckfulla bedöminingar, ändring av regler hela tiden och olika handläggares sätt att tolka regler m.m.

det är så sant(tjocka berta),,jag har ofta ångest o oroar mej för saker,,och det hör till både ra o fibro,,och värk o svårt har vi det alla med värk o elände,,,och lyclig den som inte oroar sej,,,som jag sa,så kan ja ta pension nästa år,,men min läkare tycker inte man ska behöva ta av sin pesion 4 år innan 65 pga sjukdom,,och jag har fått upprättelse,,,men det är inte alla som orkar att strida sina rättigheter och dom tycker jag väldigt synd om,,varför har socialbidragen ökat?jo pga fk,,dom som inte enligt fk har till sjukersättning blir socialbidragstagare,,och det kan man ju förstå hur det skulle vara,,,jag har det sociala liv jag behöver,med både man,barn och barnbarn,,katt,skog mm,,,så för den saken skull behöver jag verkligen inte komma ut,,och som jag nämde har jag arbetat sedan jag var 14 år,,så skulle jag inte ha rätt att vara hemma när jag är sjuk,så vete sjutton,,,men som sagt,,,vi med verkliga sjukdommar har nog en benägenhet att oroa oss.

# 26 Ursäkta men vad menar du med detta? "vi med verkliga sjukdomar har nog en benägenhet att oroa oss"?

Ska jag ta det som att du antyder att jag inte är sjuk?

Hej allesammans, även jag lider av fibromyalgi. Periodvis är den helt invalidiserande o jag kan knappt gå. Är idag sjukpensionär på heltid o det ger välsignad vila.

Såg i ett inlägg (19) att blankett för permanent sjukersättning skulle sökas. Hur ser ett sådant beslut ut när det väl kommer, står det i klartext permanent? Står det inte bara hel sjukersättning? Dessa nya regler som fk har är verkligen förvirrande att förstå.

# 28 Har du i nuläget en tidsbegränsad sjukersättning? Eller en varaktig?

Är det en tidsbegränsad du har ska du nog kontakta FK i god tid innan den går ut. För att höra hur du ska gå till väga.

Har du en varaktig så ska du inte behöva göra nåt.

På det beslutet jag fick för ca. två år sen står det att jag har en varaktig sjukersättning. Sen att det kommer att omprövas med jämna intervaller. Ca. tre år tror jag.

När jag frågade min handläggare om det då var en ny FMU så fick jag till svar att det var endast via telefon.

Jag tror att det även i dag står klart och tydligt vad det är för form av sjukersättning som gäller.

Nu känner jag att jag vill försvara mongu lite…

Hon har nog fått sin beskärda del av rehabiliteringar, tester och prover av alla de slag. Det har säkert stötts och blötts innan hon slutligen fått sin "dom". Därför kan hon nu ta det lugnare och vara positiv…

De som inte nått så långt är självklart oroliga och rädda för sin framtid..

Idag är ju reglerna helt andra oxo, de är rent förj***iga. Men tyvärr får vi ju inte själva välja, vi måste alla gå med på alla de utredningar som bl.a FK begär, för att överhuvud taget få nån ersättning alls.

Man känner sig själv och sina begränsningar bäst -ja. Då vet man oxo att man inte kommer klara rehaben de kräver, och det blir oxo bevisat, då kan ju inte heller FK neka en att få sin slutliga sjukersättning.

Sen finns det säkert fler som jag, som skulle väkomna ett system som funkar för oss som ändå känner att vi orkar, kan och vill ut i arbete åtminstone några timmar per dag/vecka…

Och som sagt…Ingen har sagt detta "förslag" går igenom..

Inte konstigt att man är orolig när det blivit bakslag på bakslag.
Att F.Kassan skulle ge sjukersättning för de som verkligen behöver det (ex de som haft rehab) och inte klarar av det stämmer inte då det redan nu kastas ut folk till höger och vänster trots att det från olika håll anses att de inte har någon arbetsförmåga ( trots långa rehabiliteringar, inköpta team, arbetsprövningar och liknande)

Om systemet fungerat så hade inte över 50.000 människor kastas ut. Att regeringen sedan ska komma med en plan om hur vi sjuka ska hjälpas är ett hån. Varför kasta ut oss först för stt sedan "vilja" hjälpa istället för att hjälpa oss från början. Hur positiv man än vill vara (vilket är bra) så är oron befogad.

Däremot är det bra om vi alla (inklusive mig) försöker att slappna av så gått det går och hålla tummar och tår för att det kommer ut något gått i slutändan. Och alla ni som anser att ni kanske klarar av att arbeta så hoppas jag verkligen att ni kommer att få den bästa hjälp, (men hoppas inte regeringen glömmer oss Fibro patieneter som inte har någon arbetsförmåga)
För vi behöver också hjälp . Lycka till allihopa

#31  Det är ju det jag säger: Det nya systemet är så urbota idiotiskt det kan bli…Riktigt sjuka människor ska plötsligt tvingas ut i jobb, men var hamnar de..jo på soc. Men det ses inte till människors hälsa, det är fina statistiksiffror som gäller. Värre blir det väl om Reinfeldt och compani får fortsätta vid makten…

De ynkliga jobb som eventuellt finns borde ju gå till de unga i första hand, inte till sjuka som knappt klarar vardagen…

Jag säger även fortfarande att jag välkomnar alla förslag som kan hjälpa mig ut i jobb..Jag kommer att förlora min nuvarande anställning om några månader pga min hälsobild…Det ser inte speciellt bra ut för mig, men jag vägrar ge mig…ännu. Så nog tusan är även jag orolig..

Och ALLA sjuka behöver hjälp, oavsett diagnos…

Förstår de som är oroliga för att bli utslängda i arbetsmarkanden igen. Men i mitt fall har jag varit helt utförsäkrad sedan 10 år. Jag vet att jag inte behöver oroa mig.

Men jag önskar jag hade förmågan att kunna arbeta till en viss procent pga den sociala kontakten. Det borde alla tänka på som har fått detta papper att "försöka klara av" ett arbete anpassat till vad man kan göra i arbetslivet.

Så många gånger man blir helt nerdeppad av att inte kunna utföra ett arbete. Har själv åkt på många smällar de senaste åren med mer diagnoser. Tyvärr blir man inte gladare av att gå hemma. Det sätter sig hårt på psyket för man känner sig helt "värdelös".

Men jag vet många som har fibro som kan jobba till en viss del. Tyvärr är det många som "rider" på att de inte orkar jobba.

Har haft fibro i 10 år innan jag blev helt sjukskriven men jag orkade klara av mitt arbete till 100% då. Visst tog det på kroppen men jag hade ett "liv"

Jag tror inte att alla här behöver vara oroliga för den nya FK lagen.

Det finns tyvärr inte arbete åt alla. Se på situationen där så många har fått gå ifrån sina jobb på grund av uppsägningar. De skall ju ha jobb först de är ju friska men dock arbetslösa.

Tycker nog många är lite oroliga i onödan här. Visst är det jobbigt med dylika hot. Men var inte oroliga. Regeringen måste ta de tusentals långtidssjukskrvna på allvar först. " En önskan" men som arbetssituationen är idag så kan de inte begära att man skall gå till soc. för att överhuudtaget överleva om det blir som detta förslag är på idag.

Vänta med att oroa er. Det gör er sämre i psyket att standigt vara rädd för vad som skall hända.

Säger jag som längtar efter att arbeta men tyvärr aldrig mer kommer tillbaks ens i fantasin till det.

#33 Bra sagt alltihopa *tumme upp*

hej på er alla.

# 35 Härligt att höra! För visst mår man skit av att va hemma. Stimulansen som man får genom arbetet är guld värt. Oavsett om man har familj och vänner så blir det en helt annan sak.

Hoppas det ska gå bra för dig!

#35  Toppen! Det minsta lilla man kan komma iväg och jobba gör en hel del för livskvaliteten tror jag.

25% är ju jättebra…håll det tills du känner att du orkar mer. Bättre med det än inte jobba alls ju…Och kommer du inte upp i mer tid så var nöjd ändå, du är jätteduktig ;)

Jag vill jobba, bara jag kunde få ha ett rörligt arbete, sitter på kontor vid dator,  och inte för tungt.. Min kropp mår bättre när den är i rörelse. Har en jävla värk, men bättre än att göra inget och ha värk…

jag är sjukskriven från mitt arbete som undersköterska i äldreomsorgen, jag kan inte gå tillbaka dit , det är för tungt. Jag arbetsprövar på ett apotek, jag mår mycket bättre att göra något. Jag tror att man blir mycket sämre i sin sjukdom av att bara gå hemma, iallafall så känner jag det så.  Men det är viktigt att man har ett arbete man trivs med, och framför allt klarar av.

Jag har varit på arbetsplatser innan som jag inte har klarat av.

Jag håller med, bättre att ha någon sysselsättning än ingen. Ett sätt att koppla bort hjärnan. Arbetspröva skulle jag nog behöva, men det lär nog vara svårt att få…

Vem pratar man med om sånt??

Sysselsättning behöver inte nödvändigtvis vara ett "typiskt arbete" det kan vara rehabilitering eller intressen man har.
Det viktigaste är att få chansen att göra något socialt om kroppen och knoppen klarar av det vill säga

#40 Om du vill arbetspröva så kan du kontakta arbetsförmedlingen…..

Kan man inte få rehabiliteringsersättning istället för lönebdirag?

Jag tillhör den lilla klicken som fick förtidspension redan -97, så mitt kan de inte riva upp. Som jag mår, känns det skönt, fast samtidigt saknar jag detta med arbete, mest den sociala biten.

Men vem vil anställa någon som bara får jobba i 2 timmar och under den tiden ska kunna stå, gå, ligga och sitta.

Mitt handikapp gör ju att jag inte orkar jobba. Bara att försöka dammsuga, ger mig värk i rygg och ben nästan direkt.

Men sen finns det många som inte vill jobba, fast de är arbetsföra.

Så det har 2 sidor