Man måste få leva också även om det kan kännas surt efteråt. Men när vi låter sjukdommen bestämma så har den vunnit.  I den mån det går så får man tvinga den att leva med en själv och inte vi med den. Om än vi måste förändra mycket i vårt liv.

Om du kan mitt i eländet försöka vända dina tankar från smärtan till de roligaste på kvällen innan. Så får du tillbaka lite glädje över kvällen.

Alma

Jo, man får inte låta sjukdomen bestämma även om den väldigt gärna vill. Jag möblerade om halva huset den här helgen, med kraftig assistans från särbon. Har så ont så jag mår illa nu, men synen av sonens lyckliga ansikte över sitt större rum lägger sig som bomull över allt. Själv fick jag äntligen, efter 4 år i vardags-/tv-/all-rummet ett eget litet kryp in med stängbar dörr!!!! Ljuva privatliv!!!

jag älskar oxå släkt och kalas, och bägge på en gång blir ju ultimat. Tyvärr oxå då ultimat värk efteråt. Lider med dig, samtidigt som jag är glad att även du har en släkt att trivas med  Hoppas värken ger sig lite.

Absolut ska man göra det man tycker om och vill göra. Som ni säger får inte ens sjukdom "ta över" ens liv, vad har man då för liv??

Ibland känns det bara så övermäktigt, den här gånger blev det med sån kraft jag inte känner igen..Och det får ta den tid det tar att orka nåt större projekt igen.

Men det var helt klart värt det, så jag ångrar inte en sekund av gårdagen

Känner igen mig till 100%. Har tidigare skrivit ett inlägg som
handlar om just detta, varför man ska "straffas" när man har
haft roligt. Det är för mig fullständigt obegripligt. Om det är
stressigt, man far omkring med diverse olika saker är väl
en sak….men om man umgås, känner glädjen över att få
umgås, god mat, kanske något gott att dricka os v borde
ju ge kroppen en riktig glädjekick. Men icke. Man får sig en
omgång som inte går av för hackor.

Jag har fått en inbjudan för en "tjejträff" och jag vet att det
blir massor med skratt, tårarna kommer att trilla mest hela
tiden och man glömmer, det är t om så att värken för en
stund inte finns längre ! Men så kommer som sagt morgon-
dagen". Så, som jag skrev, "varför ska man straffas när
man har haft roligt". Jag fattar det bara inte.

Det blev mycket gnäll det här, men det här är en bit som
gör mig så frustrerad……..

Känner igen mig till 100%. Har tidigare skrivit ett inlägg som
handlar om just detta, varför man ska "straffas" när man har
haft roligt. Det är för mig fullständigt obegripligt. Om det är
stressigt, man far omkring med diverse olika saker är väl
en sak….men om man umgås, känner glädjen över att få
umgås, god mat, kanske något gott att dricka os v borde
ju ge kroppen en riktig glädjekick. Men icke. Man får sig en
omgång som inte går av för hackor.

Jag har fått en inbjudan för en "tjejträff" och jag vet att det
blir massor med skratt, tårarna kommer att trilla mest hela
tiden och man glömmer, det är t om så att värken för en
stund inte finns längre ! Men så kommer som sagt morgon-
dagen". Så, som jag skrev, "varför ska man straffas när
man har haft roligt". Jag fattar det bara inte.

Det blev mycket gnäll det här, men det här är en bit som
gör mig så frustrerad……..