
Riktigt tufft idag.
Idag när jag var och handlade blev jag riktigt rädd. När jag stog i kön blev jag plötsligt "akut trött." Jag vet inte hur jag ska beskriva det men jag fick verkligen kämpa för att orka lyfta upp varorna,jag fick tvinga benen att röra sej framåt. Väl i bilen sprutade tårarna och jag orkade nästan inte köra hem.Har sovit ett par timmar men är fortfarande helt orkeslös,kroppen värken värre än någonsin.Usch och fy,när är det nog??

OHHH…vad trist. Jag brukar uppleva något liknande, men turligt nog hemma. Just den där känslan av att energin bara försvinner är inte kul. Kanske hjärnan tycker att kroppen borde få vila när du har sådan värk och "stänger ute" orken, så lyssna på kroppen och vila ordentligt.
Krya på dig
Jamen det där är ju bara så hemskt!!
Jag brukar få dessa tröttattacker i tid och otid, precis var som helst..Man blir fullkomligt utmattad, bara måste få sova direkt. Riktigt jobbigt då man är ute nånstans i stan eller nåt. Har hänt jag fått gå ifrån vagnen i affärn för att ta mig till bilen och sova. Sen tillbaka in och handla klart. Det är värst om jag får attacken när jag kör bil, måste ju hinna av vägen innan jag slocknar. Hur jobbigt som helst!
Det slår till var och när som helst, jag har ingen kontroll över det. Ibland räcker en stunds power-nap, ibland behövs flera timmars sömn…och ändå är jag utmattad och trött när man vaknar…

Det är så skönt med folk som förstår.Även om min familj o vänner vet hur jag mår så tror jag inte de riktigt förstår.Hur skulle de kunna det utan att ha upplevt det.Och det är ju inget man önskar någon.
Har sovit det mesta av eftermiddagen men är ändå utmattad. Min ena dotter vill att jag ska se något i hennes rum på övervåningen men jag orkar bara inte upp för trapporna idag. Det känns riktigt jäkligt.
#3 Massa styrkekramar till dig…
Visst är det skönt att prata med likasinnade. Man får ett annat gehör. Hur gärna än familj, släkt och vänner vill förstå så gör de inte det tyvärr…Så vi behöver få ventilera med andra som har samma sjukdom..
Ta hand om dig