Ursäkta att texten blev så stor, kopierade den från min blogg för jag orkade inte skriva allt igen. Vet inte om man kan ändra det på något sätt.

Det hade väl varit mest ärligt om vi hade svarat så men av ren vana svarar man: "Jodå, det är väl bra". "Det ska ju gå".

Förr när jag gick till doktorn och han/hon frågade så svarade jag som ovan. Idag svarar jag: "Jag mår skitdåligt".

Även till de närmsta svarar jag ärligt: "Jag mår jättedåligt". Har bekanta som kan läsa det i mina ögon. När vi är på kattutställning och jag verkar pigg så vet de ändå att jag mår dåligt.

Du kan väl testa med att svara som du skrev - bara för att se en reaktion. Eller åtminstone svara: "jag mår dåligt".

Gällande din stora text så vet jag inte hur man ändrar det. Vet bara att det går att ändra inlägg inom en timme och då klickar man på Hantera inlägg. Den stora texten stör inte mig.

Kram Yvette

"huvet upp o fötterna…" Nja jag brukar nog svara Huvet ner o fötterna upp… Då förstår de flesta att det är lika bra att inte fråga mer  Säger jag däremot att "jotack, ganska bra" DÅ brukar de stanna till o prata mer. Jag förstår dem.

Det var ganska skönt att läsa en stor text faktistk. MITT huvud värker nämligen idag. Sov för länge och fick koffeinabstinens

Jag fixade texten :)

Ja; jag tycker också att det är svårt att veta vad man ska svara, blir oftast att jag svarar: det är väl ok, fast jag helst vill svara att det inte alls är det. Men jag känner hela tiden att jag gnäller då och att det blir samma visa hela tiden. Jag förstår inte varför jag inte kann säga som det är utan att skämmas. Till min man och min pappa kan jag oftast säga som det är , men även där försöker jag vara duktig ibland och inte gnälla. Men då ser dom ju oftast på mig att jag inte mår bra, så det går inte att dölja för dem. Min dotter ser också på mig lätt när jag mår dåligt. Hon är 9 år och väldigt hänsynsfull och omtänksam. Men jag får alltid skuldkänslor för henne när jag inte orkar och blir trött, det räcker med en sådan sak som att åka och handla., jag blir helt slut.

Varför ska vi som har fibro behöva känna så här igentligen?

Varför ska vi behöva urskulda oss själva för att vi har den här jobbiga sjukdomen som begränsar oss?

På jobbet har jag några jag kan berätta för hur det är så har jag en urkass dag så säger jag det. Några ser det själva också.

Man vill ju inte uppfattas som gnällig så jag säger oftast ingenting, inte heller hemma. Problemet är att min mamma har sin identitet som "sjuk", troligtvis har hon, min syster och jag samma sak. Jag känner att det är fibro men har ingen diagnos (ska till läkaren på måndag), åter till mamma. Hon kan inte låta bli att prata om sina krämpor vilket blir jobbigt i längden, dessutom att höra samma sak varje gång är uttröttande. Både hon och min syster lever under oket av krämpor, det vill jag själv undvika så jag är tyst. Det finns inga som det är så synd om som dem, tycker de själva. Sådan vill inte jag bli.

Jag har vant mig att ha ont och orkar inte bry mig om det, bara när det är som värst som det är nu. Försöker att orka komma upp till den halvtid jag har (har ej tidsbegränsad sjukers den andra halvan), men det verkar svårt och hur jag ska fixa det blir morgondagens bekymmer.

Håller modet uppe och har en gladlynt profil för vad hjälper det att gräva ner sig alldeles. Men ibland ääääärrr det synd om mig, så måste det ju få vara.

Titta gärna in på nim2.Zoomin.se där jag bl a bloggar.

" Törs inte känna efter" svarar jag ofta…

Jag har förmågan att alltid svara att jag mår bra. Visar inte att jag mår dåligt. Det är på gott och ont i bland. Önskar att jag kunde vara ärlig många gånger och tala om att det är för jävligt.

Idag är en sådan dag, som är för jävlig. Ont i kroppen främst höfterna och så vansinigt trött.

Dessa dagar orkar jag inte med mig själv knappt.

"Jo tack! Det hjälper ju inte att klaga." brukar jag svara. Är jag riktigt riktigt dålig så säger jag det. "Jag har så ont".

Tyvärr brukar folk då fråga var jag har ont. Det måste vara ett speciellt ställe. Ländrygg eller knä eller nåt. Då fattar folk. Att man har ont överallt går inte att begripa tydligen.

Ibland säger jag att jag har ont i ryggen, det är begripligt, om jag vill ha hjälp att lyfta t ex. Diskbråck är en höjdare, då störtar folk omkring och vill hjälpa till.

Jagb brukar svara "jag står upp" och så länge jag gör det så är det ganska ok .

Är det riktigt nära vänner så både hör och ser dom hur jag mår. Riktigt dåliga dagar så rör jag mig vääääldigt långsamt, jag tar stöd av möbler, jag pratar lååångsamt, det är luddigt i huvudet så info tar extra lång tid att förstå med mera.

Bra dagar så är allting precis tvärtom .

Idag blir det: " Ingen bra dag, låt mig vara!!!"  

Brukar själv svara "att jag överlever" eller som de andra här…."jo tack,hyfsat" Eller "det går väl" Gör det inte för kryptiskt,för att slippa frågor.

Ha det gott!

Idag blir det: Skit dag idag.

Frågar nån i dag hur jag mår, så frågar jag om vi kan byta kropp en vecka eller två, för jag behöver vila

Jag tror inte alltid att det är så lyckat att svara så utförligt på hur man verkligen mår,men det beror förståss på vem som frågar och i vilken situation det är.

Offta när man tex möter någon på gatan som frågar "hur mår du" eller "hur är det med dej då"eller något liknande,så är det bara en artig hälsningsfras personen förväntar sej inte att man verkligen ska förklara hur man mår utan något i stil med"jo tack det är bra,hur är det själv" .

Man kan lätt uppfattas som en gnällig och självupptagen person som bara klagar om man svarar ärligt när man inte mår bra. Men svarar man lite kort att "det får duga"så eller liknande så låter det lite mer possitivt,jag har oxå lagt märke till att många människor svarar "det är som det är"

Sen är det förståss en helt annan sak om någon frågar hur man mår för att personen verkligen är intresserad av hur man mår,då ska man givetvis berätta hur det är.

Det är viktigt att få berätta om hur man mår, och ha någon att få prata av sej med som verkligen lyssnar. Men man ska tänka på att det är väldigt påfrestande och tar mycket energi från människor som står nära , om dom får höra negativt hela tiden hur dåligt någon mår och alla problem för offta.

Många dagar svara jag, att jag känner att jag lever. Med glimten i ögat säger jag därefter, det är inte alla förunnat.

En släkting till mig har gett mig rådet att jag inte gå så tungt i livet utan gå lätt och hoppa högt emellan åt. Skratt och ha roligt tyckte han var bättre än att ta allt så allvarligt. Han önskade att han hade haft roligare i sitt liv. Det är lättare sagt än gjort då det värker i kroppen, men skratt gör att må gott hormoner kommer i gång i kroppen.

#16 ja det kan nog vara ett bra sätt att svara på,då får du det ändå att låta lite possitivt utan att säga att du mår bra.

Så klart att det inte är lätt att vara glad och skratta när man har jätteont,men det är bra om man försöker att inte vara för negativ.

jag brukar ofast säga, nästan utan att känna på dagsformen "tack som frågar, inget nytt att gnälla på i dag" medan jag flinar. Dom flesta tar det som lite skämtigt och får sig ett skratt, vilket ju även är min intention då jag faktisk säger sanningen för alla dagar: Fibron är som den brukar va, men egentligen går det rätt skapligt ändå i och med att jag är utanför huset och träffar på folk som frågar :)

# 18

Fyndigt! "inget NYTT att gnälla på"! Ha ha ha

Då ljuger man ju inte i alla fall.

Fast idag har jag något nytt att gnälla på. Jag skar mig jättedjupt  i tummen igår och det gör fruktansvärt ont idag. Oj vad jag gnäller. Alla ska tycka synd om mig.

#19 nej det är sällant det är jug vet jag ;) det brukar ju oftast va det samma gamla varje dag.. :)

Har kommit på ett nytt svar: -Jag överlever

Men som sagt,det beror på vem som frågar och viken situation det är…och framför allt,vilket humör man är på.

Kram på er