Hos psykologen
Undrar vad ni har för erfarenhet av psykologer.
På smärtkliniken blev jag remitterad till deras psykolog. När jag kom dit första gången så hade han inte läst en rad i min journal. Började med att fråga vad jag hade för diagnos. Sedan så var det bara att börja nysta i det hela från början. Alltså för 20 år sedan. Och så läste han journalen. Läste och läste. Eftersom den är en riktig "lunta" så tar det förstås tid. Jag var i en dålig period och hade fullt upp med att hålla tårarna borta. För börjar jag så är det kört, då slutar jag aldrig. Satt och tyckte att det var väldigt synd om mig själv :).När jag kom den andra gången så var det samma sak.
Jag har 5 mil att åka till min smärtklinik och bara resan
gör ju att dagen/dagarna efter gör mig helt förstörd.
Han sade hela tiden att han "måste få lukta lite på mig först".
Samma sak den tredje gången. Men då fick jag nog och lyckades på något sätt avrunda det hela.
Psykogen sade sammanfattningsvis att han rekommenderar mig att gå till en sjukgymnast.
Att komma fram till detta, vad säger ni om det, helt fantastiskt, eller ? 
(som sagt, 20 års värk).
När jag kom till mitt återbesök hos läkaren såg jag att psykogen hade fått ihop ett hel sida. Om vad då, kan man fråga sig.
Har ibland funderat på att gå till någon annan där man kan få prata av sig. Undrar lite över hypnos, någon som
har provat detta ?
Undrar vad ni har för erfarenheter av att gå till en psykolog ? Har det varit till någon hjälp ?
De får en bara att må ännu sämre är min uppfattning. 
Det är väl med spykologer som med allt annat. Det gäller att hitta rätt person. Min företagsläkare är inte bara en utmärkt läkare utan även utbildad psykolog. Och som sådan tycker jag att han är utmärkt. Tyvärr så är det fler än jag som tycker det så det kan vara svårt att få en tid istället
Men när man väl är där, med både fysisk o psykisk värk så tar han i tu med allt han kan. Tröstar när det behövs och talar till rätta när DET behövs. Jag har ju faktiskt inte alltid rätt 
Men viktigast av allt; han får mig att känna att jag INTE är inbillningssjuk o dum i huvet
Tar livet med en klackspark...NÄR jag orkar sparka överhuvudtaget vill säga...
"Aliquando et insanire iucundum est"
Jag har gått hos psykolog och fick behandling med KBT. Tycker detta funkade kanon på mig då jag både hade ångest och depression pga av sjukdomen.
Jag går på stödsamtal och ska börja i en utmattningsdepressionsgrupp. Jag har ingen aning om vad vi kommer att göra i den gruppen men jag ser ändå framemot att få börja.
Stödsamtalen började jag med i våras då jag blev sämre i min utmattningsdepp. Jag har lyckats få en jättebra tjej att prata med och vi har träffats varannan vecka. Vi pratar om det mesta som rör mig och mina diagnoser och hon hjälper till med vidare kontakter inom psyk om det behövs.
Hillbiörns illrar finns på Facebook.
Jag tycker det låter som ett helt olämpligt uppförande av en psykolog. "Lukta på dig" av mig hade han fått en fet smäll!!!!!!!!
Be att få kopia på vad han skrivit, har han inte en skruv på rätt ställe kan han ha skrivit vad som helst. Eller så är han duktig o har kännt in dig rätt, kan vara bra o veta vilket som.
Lycka till!
Starta ny diskussion
