Jag har gått på KBT under en period. Jag tyckte det var helt meningslöst. För det första talar man bara om nuläget och mina problem ligger långt tillbaka i tiden.

Sen var terapeuten en man i 30-års åldern och han saknade alla mina referenser. Han förstod ingenting av mitt liv. Huvudfrågan blev varför middagen skulle vara klar kl 18.00. Vi stötte och blötte det gång på gång.

För mig som haft en stor familj och lagat mycket mat är det en bekvämlighet att alla vet när vi äter. Inga gnälliga, hungriga och trötta barn och alla kom hem när det var dags osv. Det har förenklat mitt liv men för honom var det som om jag hade en fix idé.

En terapi som gick ut på att INTE laga middag kl 18.00.

Som i alla behandlingar gäller det att träffa rätt terapeut och det vet vi ju alla här hur svårt det är.

Ja, det är som ett myller av läkare, terapeuter mm. Själv fick jag just veta att den läkare som jag haft och varit väldigt nöjd med har slutat, det är andra gången nu på 1,5 år som han byter vårdcentral. Jag hade honom på en annan vårdcentral innan och flyttade över till den vårdcentalen han då bytte till. Men nu kan dom inte säga var han skall vara, det enda dom sa var att han ska öppna eget men då betydligt längre bort. Jag känner mig så arg och förbannad på hela det här vårdsystemet. När man väl har kämpat för att hitta en förstående och bra läkare, nej då ska han sluta. Eftesom det nu är på tapeten att man ska lista sig igen på en vårdcentral och det är många nya vårdcentraler som ska öppna, så kan jag lika gärna ta en ny vårdcentral närmre där jag bor känner jag. Hur läkaren är som jag får är ju som ett lotteri vilket jag är kvar på den gamla vårdcentralen eller byter till en ny. Det blit ju till att vända sig ut och in igen för en ny.

 Visst känns det hopplöst!!!

Jag har oxo dålig erfarenhet av KBT. Tyckte det bara var ett jamsande, man kom aldrig "till skott" med problemen. Så länge jag höll med terapeuten i dennes dialog var det lugnt, men avvek jag från åsikten var denne färdig att lägga in mig…då gällde det typ sak som #1 skrev om, fasta mattider och rutiner hemma…

Kände mig bara ännu sämre efteråt…