Oja, det där är vardag för mig och säker mååånga fler fibrisar.

För att inte somna på kvällen vid 19 tiden så måste jag sova en stund på dagen. Annars blir jag jättetrött och kan inte hålla ögonen öppna.

Ibland räcker det med en liten stund, ibland räcker inte ett par timmar utan jag går och lägger mig för natten en- två timmar efteråt.

Jisses, hur gör man om man är på jobbet och får en attack??

Om man bara inte har möjlighet och att plötsligt bara gå ifrån och somna rakt av…Hemska tanke…

Änsålänge är jag sjukskriven men hoppas ju komma ut i jobb snart..eller..sen…

Är likadan. Nu är jag inne i en lite värre perod då jag är så extremt trött, orkar inget. Känns som en enorm ansträngning att lyfta en arm. Men trots att jag är så trött kan jag inte sova, vaknar så fort jag vänder mig om…

Vill att det ska ge med sig snart. I natt ska jag ta en tablett och se om jag kan sova lite med hjälp av den…

När jag läser ditt inlägg så slår det mig att det liknar Benign myalgisk encefalomyelit, ett jädra otyg som jag har fått tackvare fibron. Även vid liten ansträngning så blir man helt slut i kroppen. Utmattad och energilös. Detta är inte botbart utan ytterligare något man får leva med. Kolla in länken och se om det är mer kriterier som stämmer på dig och tag kontakt med läkare för om du har ME så skall det stå med i din journal så inte Försäkringskassan tror att man "bara" är trött     me

Känner igen mig i detta. Jag har en sådan dag idag.

Hej! Jag har också problem med den här kraftiga orkeslösheten, mattheten som bara dyker upp närsomhelst. Den kan bara dyka upp när som helst, när jag varit och handlat eller tex tagit en promenad med hunden eller städat. Det känns jättejobbigt. Jag brukar då gå och vila en stund. Men undrar också hur det ska fungera med ett jobb.

Samma här, det blir som bly i hela kroppen. Orkar inte ens att lyfta kaffemuggen. Eller som när jag blir fullständigt urless på alltihopa,
vinglaset. I värsta fall. Men det är bara att konstatera att det hjälpte inte heller. Är uppe 10 min och sedan är det sängen igen. Nog undrar man, vad är det egentligen som händer i kroppen………
Något som knäcker mig fullständigt är bilkörning. Det går max 4-5 mil men några långresor är inte att tänka på. Den sista biten är jag så spänd i kroppen så jag håller på att gå sönder. Och när jag kommer hem så känner jag oro och rastlöshet, kan inte koppla av.
Kanske att man har "överförbrukat" vad kroppen egentligen klarar av. Men man måste ju få leva, få komma ut. Ska det vara så här hela livet ? Törs bara inte tänka tanken. Det här blev för negativt, det kan jag inte skicka iväg ! Men jag känner så just nu.

#7 Vissa dagar är bara så negativa..

Ja, jag tror man har överförbrukat kroppens reserver till det yttersta. Iallafall jag. Under mycket lång tid..Men vad kan man göra, det samhälle vi lever i idag är ju bara massa stress, krav och måsten. Man hinner inte koppla av och bara få vara…Möjligheten har iallafall inte funnits i min värld..Och nu får man sota för allt…

Ooppss…hade visst oxo en negativ dag..

Urk, känner igen det där. Skulle ta mig en tupplur en dag, men sov helt utslagen i 10 timmar.

Det fick till följd att jag missade ett föräldramöte. Inte roligt att försöka förklara för läraren sedan.

Numera ställer jag alltid klockan