Ja, jisses.. Och man kan få cancer av i princip allt.

Om man sitter hemma och slutar leva så är det klart att man blir sjukare och får sämre livskvalitét.

MEN när jag var sjuk och jobbade mådde jag fasen så mkt dåligare än när jag blev sjukskriven.

Därför tror jag att det är viktigt att det finns dagverksamhet för sjukpensionärer. Alla behöver ha något att göra men det är inte samma sak som att klara av att gå och jobba.

#1  Det där var riktigt bra sagt….

"Alla behöver nåt att gå till, inte nödvändigtvis jobb"…

Ja, det är sant att man behöver en uppgift. Sen vad den uppgiften består av, det är en helt annan sak.

Men jag tycker att det ändå ligger nåt i det som dom sa. Just detta att man mår dåligt när man inte kan jobba osv.

Fast jag är själv i den sitsen att jag är hemma och har sjukersättning och jag klarar inte att jobba.

Däremot så behöver jag stimulans av andra människor. Det är bara hur man ska få den.

Det gäller att orka ta kontakt själv.

Visst blir självförtroendet ofta sämre när man inte arbetar men det betyder inte att man därför ska återgå i arbete om man egentligen är för sjuk för att arbeta.

Jag fick känslan att de i inslaget ville varna folk för att bli helt sjukskrivna utan att för den skull ta upp alla aspekter.

Jag klarar att gå till dagverksamhet 2 gånger i veckan, 2 timmar åt gången. Men jag skulle nog inte klara att jobba samma tid. Helt enkelt för att ansvaret blir ett helt annat när man har ett jobb att passa. Dessutom är väl minsta man kan arbeta 25% och det är 10 timmar i veckan.

Jag är inte rädd för ansvar och jag tar ansvar hemma och för mina djur. Däremot blir jag otroligt stressad av att veta att jag har folk som förväntar sig vissa saker av mig. Jag blev väldigt stressotålig efter utbrändheten och får jätteångest över att veta att jag sviker någon om jag inte klara att gå till jobbet.

Ångesten och stressen ger mig mer smärta och trötthet. Sedan är den onda cirkeln igång.

Så jag är helt för att folk måste skaffa sig saker att göra, träffa folk, känna sig behövda osv. Men lösningen är inte alltid jobb.

jag känner då inte att jag mår dåligt av att inte vara ut på riktigt jobb!

snarare tvärt om!

nu kan jag orna alla jobb här hemma som jag känner att jag orkar!

blir jag trött, då är de bara att slänga sig på sängen eller soffan o ta igen sig i varierande längd. o behöver inte oroa mig för vad tiden är!!

detta skulle aldrig funka på arbetsplats! orkar jag kanske bara 1 timme då kan jag inte där lägga mig o vila! de funkar inte!

fick de som förslag av en på FK, att orka jag inte så kunde jag lägga mig på soffan på den arbetsplats man var o gav förslag om. jag sade bestämt ifrån!

under alla år jag haft arbete  o jobbat har jag då aldrig kunnat tänka mig o lägga mig plötsligt när man känt sig trött, det går helt emot vad jag känner är rätt. kanske jag är konstig…men så känner då jag det. då mår jag mycket bättre så som de e nu! jag gör det jag orkar för var dag. sedan kan jag vila mig, precis då jag vill o så länge jag känner det behövs! det gör att jag ändå känner att det jag kan göra, verkligen betyder något! för min sambo, uppskattar det han vet att jag kan o orkar, försöker ju uppriktigt de i allafall!!

# 4 Precis så menar jag med att jobb är inte alltid det som är det som funkar.

Men det är viktigt att va ute bland andra människor sen vad man gör är en annan sak.

Blir också stressad när jag vet att det hänger på mig för att det ska flyta på jobbet. Var när jag slutade arbeta även drabbad av en utmattningsdepression.

Den ger ju inte heller med sig så lätt.

Men drömläget för mig är ändå att klara av att arbeta. Det släpper jag aldrig. Men troligen når jag aldrig dit.