Ja du gumman…när du gjort allt det där börjar du om igen…och om igen…och om igen…Förhoppningsvis hittar du på nåt annat att göra oxo emellanåt…som du klarar…

Det är bara sååå frustrerande att gå så här…när hjänan vill, men inte kroppen…

Blir väl inte bättre av att man lider av en ärftlig rastlöshet. Har aldrig kunnat "sitta still".

Nä, det är ett jätteproblem för mig oxo…

Myror i brallan…nåt ska göras och hända hela tiden..

Mycket därför jag har så svårt att acceptera min situation - måste ta allt saktare och lugnare - inte min grejj precis…

Känner igen mig Det är jättefrustrerande när man vill mycket men inte kan för fibron.

Själv så är jag förpassad till soffan hela dagarna, eftersom jag fått kraftiga sammandragningar, med risk för förtidsbörd. Så nu har jag 20 veckors soffliggande att se fram emot .

Ja, vad gör man… Jag har snart läst alla Dean Koontz, böcker, broderat en julvepa och sett på förlossningskliniken 2ggr om dagen i en månads tid. Yyyl….

Oups, där var det en som hade det värre än jag. Ta det lugnt nu Myy, verkligen lugnt. Du får fixa nån slags  budlinje mellan soffan o bibblan så du har konstant tillgång till lektyr  och kanske hemleverans av hyrfilm?

Som tur är så har jag mycket hjälp av mina stora barn(tonåringar). Min gullige son sommarjobbar på en restaurang. Han ringde idag och sa att han skulle komma över med min favoritpizza, innan han far hem till sin pappa. Bara för att göra mig glad. Min dotter brukar hjälpa mig med böcker från biblan. Så det är inte speciellt synd om mig alls egentligen.

Myy var rädd om dig och ta det riktigt lugnt.

Bra att dina barn ser till dig. Dom är guld värda.

Men visst är det jobbigt att va still när man är tvungen. Då är det inte alls skönt att vila. Knepigt eller hur?

Var riktigt rädd om dig nu Myy…Låt andra pyssla om dig…Jätterara barn som ställer upp för dig.

En stor kram till er   

Jag vilar och jäser.

Tack allihopa för er omtanke!! Det värmer mycket.

Kramar tillbaka!!